Tänk att jag var uppe redan vid femsnåret för att skriva klart ett inlägg om tro och Gud men kände att orden inte alls föll ut precis som jag önskade så nu när det är 15 minuter kvar till dagens publicering så sitter jag och “fribejsar” en bloggig text för dagens inlägg istället. Bilderna tog jag för Instagram denna tisdag. Då var Boris och en vårig bukett mitt sällskap. Jag hade otvättat här, jeans, dubbla ribbade tröjor och pärlor runt halsen.
Jag vet inte vad de heter – men jag vet ju att de inte är kamomill. Någon sa Margerit men det tror jag inte, googlade och de kändes mer stabila i bladverket än de jag har här. Jag ska odla kamomill i år också – det är en favorit att ha i egen teblanding.
Idag ska jag möta upp Hanna Wendelbo på jobbet och vi ska skapa bildmaterial för det mönster hon skapat för KLco detta år. Vi lunch ska jag träna och senare ska jag på någon nätverksträff för lokala företagare i näringslivet. Känner instinktivt att jag vill boka av men kommer förmodligen gå ändå.
Ribbat och pärlor jag köpt på en marknad i Sête. Jag lämnar er med det och filar vidare på min text om Gud.
Kan passa på att fråga om ni är troende eller vad som ger er tröst i livet?
Svårt.. troende kallar jag mig inte. Däremot tror jag på något större och att allt hänger ihop, på något vis.
Att göra gott, älska och vägleda efter sin förmåga.. är en mening med livet.
Jag tror på att göra gott, vilja väl , mjuka värden osv. är så viktigt… i en många gånger hård värld
Gud är för mig källan till det goda, en kraft i universum som har kontrollen över det vi inte kan se eller kontrollera. När livet varit hopplöst och svårt har Gud hjälpt mig igenom det. Gud är min livslina, min allra bästa vän, min himmelska pappa. Han förstår mig mer än jag själv förstår mig på mig själv. Jag är gift och har barn. Älskar dem av hela mitt hjärta. Men Gud betyder allt för mig.
Jag är inte troende.
Tycker inte att bladen liknar mattrams. Mer lika krysantemum-blad.
Blev troende för några årsedan efter traumatiska livshändelser. Jag bad i ren desperation och det kom helt organiskt. Upplevde att jag fick hjälp. Har tänkt mycket på hur det skulle varit om jag inte haft det andliga och vad som skulle hänt då.
Jag tror starkt på att det finns något mer bortom detta liv, om det stämmer eller inte får jag bli varse om när det är dags 🙂 Den “tron” har hjälpt mig en del i sorgen efter min mamma som endast blev 54 år gammal. Jag tycker att det finns så många tecken runt om kring mig som tyder på att det finns något mer än detta och det gör mig lugn och trygg. Förut skämdes jag över att tro på livet efter detta då vi ju är ett av världens mest sekulariserade länder, men nu är jag bara glad att jag känner så.
Det blir spännande att läsa om dina tankar!
Ordet troende är så förknippat med religion och det har jag ingen. Däremot en stark förankring inombords över att vi alla hör ihop och att jag aldrig är ensam. Den förvissningen har blivit starkare ju djupare jag tar mig i min yoga 🙏🏻 Att jag egentligen bara skrapat på ytan av den stora gigantiska livskraften. Tycker också att naturen med alla olika djur och insekter visar på en större intelligens än vi kan föreställa oss.
Kanske mattram? Min är fortfärande grönt men blommar inte förre mai (bor i Malmö)
Skulle inte kalla mig troende, men det finns små inslag av tro i mitt liv som jag uppskattar och värnar. T ex. att jag och mina barn ber aftonbön varje kväll innan de ska sova (“Det går en ängel kring vårt hus…”) och att vi tackar Gud för att det blev en bra dag. Men det är typ det. En liten stund av tacksamhet och trygghet. ❤️
Att gå in i en kyrka (händer sällan dock) kan ge mig en stunds lugn och förundran, men det är i naturen jag kan uppleva det andliga som starkast. Att vara en liten liten del i det storslagna.
Jag är troende och arbetar också som pastor/officer i en kyrka som heter Frälsningsarmén.
Min tro på Gud innebär en trygghet om att jag är aldrig ensam. Att där alltid finns någon som lyssnar, på livet sådant det är, fullt av tvivel, frustration, sorg, glädje och tacksamhet. En tro som också innebär ett hopp om evigt liv efter detta.
Tack för fina, fina linnekläder som du skapat och som jag äskar att bära! /Jennie
Åh va spännande och höra om ”Gud och tro” och vad du tycker om det.
Jag är troende och i frikyrko-världen men är på många sätt en reblisk kristen.
Mitt hjärta är hos Gud men jag vill gå min egen väg och allt jag gör måste få starta i mitt hjärta och få det att sjunga.
Vill inte placeras i några fack och etiketter fastnar dåligt på mig.
Fick förmånen att vara med i fru vintage podd förra året och där pratar jag just om
Detta.
Spännande ämne att lyfta, för tro är så personligt.
Ha en fin torsdag Kristin.
🌻💛 Carro Anderberg.
Tror ej på någon gud och gick ur svenska kyrkan som ung.Skippade konfirmationen och gjorde föräldrarna ledsna.Har ej döpt mina barn.Det som ger mig styrka och ro är sång/musik,Medelhavet och dansen.😍
Jag har också gått ur Svenska kyrkan. Ej döp, konfirmerad och skulle aldrig komma på tanken att döpa mina barn. Jag har respekt, försöker iaf, för människors olika tro (så länge den inte skadar eller inkräktar på andra), men har ofta svårt att få en stark tro på en gud att gå ihop med att vara en vettig, klok och intelligent modern människa. Jag har helt enkelt svårt att förstår HUR (och varför) människor kan tro på och behöva en gud.
Det är precis det som är problemet i vårt land, de flesta är icke-troende och tycker också att intelligens är lika med att inte tro på Gud.
Ser man på de allra flesta länderna i världen så är människor religiösa och jag tycker att det tyder på ett djup många i Sverige inte har och jag tror också att det beror mycket på att vi har det alldeles för bra. Vi är individualister och det som varit viktigast för många svenskar de senaste åren är till exempel “tänka på vad JAG vill. Tänka på vad JAG behöver. Sätta mig själv främst.”. Jag vet såklart inte men jag tror att allt det här gör att många har en icke-ödmjukhet inför det mesta som inte gynnar en själv😅
Jag anser inte att en tro på en Gud betyder att man är mindre vettig eller intelligent, det finns så många olika typer av religiösa människor i världen, både idioter och högutbildade. Förstår att många ateister inte tänker så snävt om religiösa men det vore kul om bilden utvidgas och blir lite mer nyanserad!
100% igenkänning. Obegripligt även om man såklart får respektera att alla tror olika.
Det har funnits (och den idén lever nog kvar hos många) en uppfattning om att utbildning skulle göra att religiös övertygelse skulle minska, men man ser att det inte alls fungerar så, och att trots att utbildningsnivån ökar på många ställen i världen så minskar inte religiositeten, den tar sig snarare andra uttryck och människor får fler perspektiv men överger inte det religiösa. Varför kan man fråga sig och i inlägget kommer det ju delvis upp, t ex att det handlar om tröst och hopp, men det handlar också om svar på existentiella frågor, gemenskap och beteenden. Såklart kommer även kultur och traditioner in här. Religiösa upplevelser och övertygelser är ju personliga och subjektiva, de är inte mätbara rent vetenskapligt men det är ju många andra upplevelser vi har i våra kroppar inte heller, t ex den hisnande känslan av att vara en liten liten del av något väldigt väldigt stort när man befinner sig högt upp på ett berg.
Med allt detta sagt så går det nog fint att kombinera intelligens och utbildning, logik och reflektion med en religiös övertygelse, det finns många exempel på det (läs/lyssna på t ex Antje Jackelén) och det handlar kanske om hur man kombinerar och vilken funktion religionen fyller i ens liv. Även om man läser ibland om fundamentalister som lever på ett sätt som inte stämmer överens med omgivande samhälle och normer är de faktiskt undantag.
Mvh ickereligiös men religionslärare
Håller med dig om mycket du skriver men blir ganska häpen över att du tar Antje Jackelén som exempel. Hon har varit en person som det stormat ordentligt kring. Hennes tid har präglats av politisering, splittring och sjunkande medlemsantal för svenska kyrkan. En kyrka lutad åt vänster står i konflikt med vad kyrkan en gång var och har gjort att högerväljare känt sig exkluderade. Så inte det bästa exemplet i mina ögon.
Antje Jackelén har i mina ögon tagit historiskt viktiga steg för Svenska kyrkans trovärdighet, som t ex ursäkten till samiska folket.
Svar till Evelina. Ja det håller jag med om, det har varit bra att hon uttalat en ursäkt från svenska kyrkan till samerna, två gånger.
Men att många lämnat svenska kyrkan på grund av hennes politisering av kyrkan är däremot ingen hemlighet eller något påhitt. Hon har varit obehaglig på twitter. Hon har varit emot språkkrav för svenskt medborgarskap “för att det skulle skada kvinnor” osv. Justitiedepartementet sände ut en lista på remiss där svenska kyrkan inte var med kring diskussionen om svenskt medborgarskap, men de har ändå lagt sig i debatten. Jag ogillar det skarpt. Jag är inte med i svenska kyrkan, gick ur på 70-talet när det var tufft för kvinnliga präster. Men det Jackelén gjort har splittrat otroligt mycket och inte till gagn som jag ser det. Tycker hon är rent obehaglig.
Mattram!
👏👏👏
Ja, jeg tror på Gud og kunne ikke tenke meg et liv uten en tro. Det er en forankring i livet.
Trøst? Å formidle hva som er sårt og så møte forståelse og empati. Trøst og tro er ikke alltid synonymt i mitt liv.
Jag är inte troende, tror inte på någon gud, men kan känna en frid eller kanske andlighet djupt inne i skogen eller vid havet. Att vi människor bara är någon liten del av något större.
Jag tror det är prästkrage, ngn slags sort. Svårt att se på bilden men skulle ev kunna vara någon slags Marguerite också. Men tror på prästkrage!
Som svar på din fråga: nej, jag är absolut inte troende. Däremot är jag häxa och tror på energiernas kraft och verkan. Men högre allvetande makt? Nix, skulle aldrig falla mig in!;)