Vid 24.30 surrar telefonen på nattygsbordet och jag svarar – vi pratar en stund och jag går upp och kissar. Min man och mamma har sagt att jag kan inte vara tillgänglig om nätterna på detta sätt men jag måste. Det är det minsta jag kan göra. Man finns där. Jag lyssnar på ljudbok för att somna in och vaknar efter en timme av våldsamma regnskurar som slår mot sovrumsfönstret. Kommer på att tonåringen höll på med en förlängningssladd från huset och ut till bilen på kvällen. Sitter den i? Livsfarligt med regnet ju… Kan det börja brinna! Jag som är själv hemma med barn och hund – så läskigt.
Måste gå ner i källaren och dra ur sladden. Dricker ett glas vatten i köket och går upp till sovrummet igen. Lyssnar på ljudbok för att somna om – Dr Diamantis pratar lugnt om hur jag ska finna hälsa och stabilt välmående. Ge mig stabilt välmående – hälsa utifrån och in, ja tack. Klockan fyra surrar telefonen igen och vi pratar en liten stund – det är bättre nu. Vi fortsätter med sms. Sedan sätter jag på ljudboken igen… Nä, nu är klockan fem, jag tror jag går upp istället. Ansiktsolja, citronvatten och brygger en stor kanna kaffe. Sätter mig i soffan och letar bilder till ett blogginlägg om företagande. Är som skarpast här på morgonen men känner mig helt svullen i ansiktet och lite illamående av bristen på sömn. KÄnner mig inte skarp alls. Men det är okej. Jag får planera in mycket snällhet mot kroppen denna onsdag.
Är du också nattvandrare?
Jag tror att jag skulle bli galen av den oron och jag känner så med dig. Allt man vill är ju att ens barn och nära ska må bra ❤️
Hej! Tack för din blogg Kristin! Jag har följt dig i flera år och det är så mycket hos dig som jag känner igen mig i och som betyder mycket för mig att läsa om.
När jag läste det här inlägget och även tidigare inlägg om en sjuk anhörig och din bakgrund så tänkte jag på några som jag känner. Matilde och Emil Häggbom, mor och son som föreläser om beroende och medberoende. De har en fin historia och tänkte bara tips som dom.
Hoppas sömnen får bli bättre det här året och tack igen!
/Sofia
Jag hade alltid telefonen nära mig med ljud på nätterna, hela min uppväxt pga. mamma i missbruk, hemlöshet, psykisk ohälsa. Det blev omvända roller för oss, jag fanns tillgänglig för henne. Idag får jag grov ångest av att väckas på natten, tror det sitter i från förr. Min mamma gick bort för två år sedan så nu vågar jag ha på ljudlöst på natten.
Inte längre, men bara för några år sedan då döttrarna var helt vanliga,friska tonåringar. Många gånger var det ut och hämta någon mitt i natten och det är först nu flera år senare som jag vågar ha telefonen på ljudlöst på natten. ❤
Hej!
Inte längre. Jag var för några år sedan på väg att förlora ett av mina barn. Hon mår bättre nu, men forfarande får jag högre puls varje gång hon ringer och lyssnar noga in hur hon låter när hon säger hej.
Tack för att du delar. Det är oerhört tungt att ha sjuka barn som inte mr bra. kram från mig
Jag är inte nattvandrare, men blir otroligt berörd av ditt inlägg. Har två tonårsbarn och är medveten om att jag kan bli nattvandrare över en natt.
Ta hand om dig!
Tack för ditt avtryck. Tonårstiden är speciell – det kan så snabbt bara gå åt helvete och det är en sårbar tid i livet. Jag nattvandrar gärna om jag kan lindra och stötta, och jag tror det är många föräldrar som känner detsamma – jag får sova en annan tid.
kram
Barnen är det käraste vi har ❤️
Jag förstår dig fullt ut.
Ja
kram
Inlägget berör mig mycket även om jag inte känner igen mig ang vandrandet eller har oro om någon närstående som håller mig vaken på nätterna. Dock en del oro med annan grund och ofta några vakentimmar per natt. Så träffande du formulerar det.
fint att höra. Det finns många olika anledningar till vakna nätter. Små barn, stora barn, sjukdom, klimakterie, oro och annat. Du är inte ensam. Stor kram
Ibland nattvandras det men min telefon är avstängd på nattetid. Man får ringa hustelefonen om det brinner!
Fint att höra. Har du kvar linjär telefon?
Jag stänger aldrig av min telefon – jag har en sjuk anhörig som jag behöver finnas där för. En dag så kan jag förhoppningvis stänga av och få sinnesro jag också.
Sömn är så otroligt viktigt för mig, och jag fungerar inte alls utan den. Det är själva basen i mitt välmående. Har ingen mobil i sovrummet, så blir inte störd av den. Har på det senaste blivit mer störd av min sambo istället. Jag som alltid sovit bra. Kanske är det åldern? Förklimakteriet? Skulle helst vilja sova ensam, så haft mycket tankar om det på sistone. Eller är det döden för förhållandet? Idag är jag otroligt trött, och känner mig svullen i ansiktet och mossig i huvudet. Svårt att koncentrera mig på jobbet, därför jag gick in här och läste på arbetstid.
Ska också försöka vara snäll mot mig själv idag, och så hoppas jag på en bättre natt, i natt.
Nej absolut inte döden för förhållandet att ha skilda sovrum. Att inte slå vakt om sitt förändrade sömnmönster och sömnbehov kan däremot vara jobbigt för relationen. Man kan sova tillsammans och vara tillsammans i sängen när det passar ändå och sova själv när man ska upp tidigt o inte vill riskera att bli störd. Prata med varandra är A och O 🧡
Åh, känner igen mig. Inte i nattliga samtal kanske eller ”vandra”, men natten är min orostid. Är i en svacka nu och orken och måendet finns bara inte där. Sover oroligt, ältar, ligger vaken. Oroar mig, oroar mig, oroar mig i nattens tysta timmar.
Vill bara tipsa om podden ”Somna med Henrik”. En helt egen, opretantiös, lite knäpp podd som tröstar och lugnar med sitt genuina och personliga nonsensbabbel blandat med meningsfulla guldkorn och knasig humor. Låter kanske bara konstigt men podden går egentligen inte att beskriva. Testa, ni som har svårt att somna pga ångest och oro.