Tid. Det enda vi alla har lika mycket av. En lyxvara kan man tycka då man börjar bli äldre, vänner omkring blir sjuka, barnen växer upp och ja, det finns ju så mycket man vill hinna med att göra. Man blir ödmjuk över livet och inser att man kanske inte får alla de där dagarna man räknat med.

Framför allt vill man bara få vara i nuet och njuta av det stora i det lilla. En puss i nacken. En promenad i skogen. En simtur i havet. Morgonkaffet.

Jag överdriver inte när jag säger att jag köpslagit med kvartar denna sommar. Planerat in sömntimmar och pressat mig på bristningsgränsen till vad som är hälsosamt gällande arbetsbelastning. Det blev inte alls som jag tänkt mig –  jag tänkte att vi planerat perfekt – allt skulle hinnas med och det finns tid för alla delar men det blev mer jobb än jag räknat med. Inte helt optimalt om jag ska vara ärlig – men jag tar igen mig snart.

Jag längtar ihjäl mig efter en dag liggandes i solen på en varm klippa med en bok. Eller kanske bara ligga i sängen med en skål jordgubbar på magen och Netflix på datorn.

Nästa vecka ska jag ha en sådan dag. Jag lovar mig själv på heder och samvete.

Just nu lägger jag några timmar på att få ordning här ute då jag har ett magasin som kommer och fotar min trädgård denna torsdag. Det är eftersatt minst sagt och det behöver snyggas till lite för att se ok ut.  Men det blommar för fullt på sina ställen. Vackrast är rosenskäran.

Fast visst älskar man det spretiga och vilda?

I växthuset ska jag binda upp och slänga tomatplantor som inte klarat sig. Jag ska kratta bort alla äpplen som fallit från trädet och ställa vackra stilleben på mina favoritställen.
Så mysigt det kommer bli här ute. Ska ta några bilder och visa er därefter.

Älskar morgonstunderna här ute. En kaffekopp, Boris och jag som strosar runt och börjar dagen.

Jag drar ett kort och läser klokheter som vägledning, dricker upp kaffet och vattnar gurkorna.

En ny sats hudsalva är på gång av de sista ringblommorna. Jag vet exakt vilken vän jag ska ge en liten burk tillsammans med en stor bukett dahlior och rosenskära.

Jonas hävdar att han ska göra vin av druvorna i år. Vad tror vi om det?

Låter spännande. Jag är mest glad att någon förbarmar sig över dem och skördar av innan alla getingar börjar smaska på de övermogna och sliskiga druvorna.

Nu ska jag krypa i säng och titta på Young Sheldon med lillebror. Har ni sett serien? Så mysig.

Publicerat av Kristin Krickelin

Kommentarer till “Om tiden”

  1. Vi måste sluta påstå att alla har lika mycket tid? Det är en så osolidarisk blind idé?
    Jag som just nu pluggar och kan riva av lite markservice under “arbetstid” har mer tid en grannen som har 1timme enkel väg till sitt skiftarbete.
    Jag som måste till sjukhuset varje vecka förlorar tid där?
    Och vi båda har mindre tid än någon som arbetar med sitt privatliv? Som gör innehåll av underhålla av hus och hem?
    Det är inte anklagande eller något fel på att göra dessa saker men vi måste sluta påstå att det är samma?

  3. Beste bloggen!
    Klok, varm, raus, kreativ…
    Hadde jeg bodd i nærheten av deg ville jeg hatt deg som bestevenninne <3 🙂
    Randi

  4. Tid, kan diskuteras i oändlighet. Har vi lika mycket tid? Ett liv kan vara i 100 sekunder eller 100 år. Min tid nu med utflugna barn som just nu iaf mår bra, känns oändlig och mer än tillräcklig. På ett bra sätt då. Förut, med barn som inte mått så bra, fanns det aldrig nog med tid. En ensamstående kvinna i u-land med på tok för många barn för att kunna spendera tid med var och en, eller en en-barnsfamilj med två föräldrar i västvärlden, tid kanske inte är ett problem där. Jag är, som du hör, inte alls bekväm med att tid skulle vara rättvis eller solidarisk eller samma för alla. Har diskuterat detta med många men än förstår jag inte riktigt vad som menas.
    F ö vill jag tacka för en superfin blogg, du är en av de bästa!

Kommentarer stängda