På väg

Vi kör in i Frankrike mot Lyon och Paris runt tio denna förmiddag. Vi har kört sedan lunch igår med avbrott för färgan över till Tyskland och vi turas om.
Tar en tupplur när den andra kör och stannar för att rasta Boris då och då. Verkar ju dock som att jag har mer aktiv blåsa än Boris och jag googlar – klimakteriet eller prostatacancer. Köper en citrontartlette och en juice och på rastplatsen är det nu 28 grader…Vi har tre timmar kvar och Jonas vill lyssna på poddar som handlar om börsen – jag vill lyssna på Victoria och Jenny i Röda Vita Rosen.
Jag muttrar och glaset är halvtomt – han påpekar att jag blivit så negativ det sista och jag skäms. Säger att han måste ha ett stoppord när jag går igång – då ska jag bara sluta, jag lovar. Men påminn mig snälla, det är som jag bara är inne i en negativ loop. Och negativa människor är man ju allergisk mot.
Saknar redan lillebror – måste ringa två gånger på facetime.

Det var så sjukt men denna natt vid 03.00 körde en bil mot oss i vårt körfält på autobahn. Jonas berättade att det finns människor som gör så för att få kickar. Jävla dåre – gränslösheten hos någon annan kunde satt punkt för oss alla.
Blir alldeles kallsvettig nu när jag tänker på det. Jag vill borsta tänderna – tänker mycket på det också. Och på att jag ätit väldigt konstiga ljusa mackor under 1,5 dygn – min mage uppskattar inte detta.
Nu blev jag så där negativ igen…

Ska tänka på att jag ska ha några ensamma dagar med min man i Frankrike istället.

Ses imorgon. Vi har ju vår Trädgårdslive vid 10.00 så jag kickar igång den på min kanal och så ska Hanna Wendelbo dela med sig av hur hon sätter tulpanlökar i kruka.
På återseende.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “På väg

  1. Är 43 år. Var så negativ. Vissa mornar vaknade jag och hatade min familj. ORKADE inte kliva upp. Allt var suck och stön. Huvudet värkte.
    Kissade som en idiot. Ibland nästan på mig. Småskvätte. Och svettades om natten. Gud så jag svettades. Men det var ju sommar…
    Gick till gyn.
    Han muttrade… jag var ju så ung…
    Men se. Det fanns INGA ägg kvar i den här korgen. Och hormonnivåerna visade att jag var i klimakteriet. Inget jäkla förklimakterie utan full blown klimakterietant.
    Nu har jag använt östrogenspray i ett par månader och jag är glad igen. Pepp. Och inte lika trött i hjärnan.
    Hatar absolut inte min familj 😊
    Vad hormoner kan göra med en….

  2. Ska bli roligt att följa dina dagar i Frankrike, erat hus ser helt fantastiskt ut och hoppas på fler bilder från omgivningen. När det gäller att vara negativ så lever jag med en man som just nu är väldigt negativ. Det är jobbigt, oerhört jobbigt. Jag försöker peppa, tipsa om hur man kan tänka och känner samtidigt att min egen energi påverkas, blir lägre. Vi började i helgen att tapetsera ett av våra sovrum, vi hann inte klart. Han tjatade om att vi inte hann klart, att det var typiskt, och jag såg att vi nästan var klara, berömde vårt arbete och var supernöjd. Jag påminde honom om att han själv väljer hur han vill se saker och ting. Att vara negativ är ett val. Nåväl, tack för alltid inspirerande tankar. Kram

  3. “Falschfahrer” eller “Geisterfahrer” kallas de som oftast av misstag kommer pa fel hall pa motorvägen. Nagra av dessa är ute efter att avsluta sitt liv där men de är fa. Tips är att alltid ha pa radion pa Autobahn just för att de varnar för t ex dessa incidenter. Det brukar räcka att ha gpsen pa sa bryter de när det är nagot allvarligt. Jag som bott sa manga ar i Tyskland har (knock on wood!) faktiskt aldrig rakat ut för detta!

  4. Du har absolut inte prostatacancer för kvinnor har ingen prostata 😉
    Du är inte negativ. Du är trött. Och bäst!

  5. Men oj….men det kanske är maken som blivit negativ på sistone? Lite härskarteknik att säga så till dig….ni är kanske trötta båda två nu och behöver förhålla er till det? Allt gott

  6. Jeg har det som du for tiden. Jeg vet jeg er i klimakteriet, har mått være sterk for andre rundt meg i det siste og har plutselig fått ångest og stress i kroppen. Forstår at det er vanskelig for de rundt oss, men samtidig så er det så viktig å få prate ut. Det er en god støtte å vite at jeg ikke er ensam om dette ( selv om jeg vet at det alltid er noen som har det sånn). Takk for at du deler. Skulle også ønske å kunne være for meg selv en periode uten å måtte ta hensyn til andre. Håper tiden i Frankrike gjør deg godt. Gode ønsker fra meg!