Vardag

Varför ringer jag bara inte?

Jag har alla symptom och det har pågått länge. De sista veckorna har jag knappt kunnat leva ett normalt liv på grund av vad som pågår i kroppen. Vaknar flera gånger per natt – ibland helt genomblöt och får vända täcket, går upp vid femsnåret, är omotiverat arg i kroppen stundtals samt har en ångest som är helt obegriplig att förstå sig på. Dessutom mår jag rätt kass av alkohol och raffinerat socker får mig att må ordentligt illa. Jag har fått konstiga migränattacker och har dragit mig undan. Jag fattar att jag är i hormonell obalans. Jag är 45 år så det är väl inte konstigt och jag har varit väldigt medveten om detta under lång tid nu. Men du vet – jag har googlat och kollat vad jag ska göra, börjat följa inspirerande profiler i ämnet, läst artiklar, tränat jättemycket samt fyllt kyl och skafferi med allt jag behöver för hormonell balans. Jag gör allt för att fixa det här på egen hand –  men det går inte.
Eller går det? Antar att det är individuellt och beroende på hur hårt drabbad man är.

Frågan är – vad har för motstånd till att bara gå till läkaren och be om hjälp?

Funderar. Så var det när jag fick utmattningsdepression också, jag drog på det in i det sista och när jag väl fick diagnosen och utskriven antidepressiva så hämtade jag inte ens ut dem. Började kallbada som en galning och tog långa promenader i skogen istället för att läka kroppen. Och det gick ju! Det blev ju bra till slut.
Likadant med min misstänkta adhd –  jag vill inte göra någon utredning för jag vill ändå inte ha medicin och det fattar ju både du och jag att jag har adhd. Måste jag verkligen ha det på papper?
Jag vill fixa det här med de verktyg jag har – träning, kost, medvetenhet och kunskap. Det går tänker jag.

Och samma med den här utmaningen – klimakteriet. Men går det alltså inte att ta sig igenom det här utan att tillsätta extra hormoner till kroppen? Och varför har jag ett motstånd?

Till slut ringde jag till kvinnohälsan och bokade en tid.
”Du bockar av alla symptom det går att ha så det är verkligen dags att få hjälp – skjut inte upp detta längre” sa den vänliga kvinnan i telefon.

Det är måndag och solen går upp över grannhusen. Jag funderar på om jag har ett motstånd till att åldras eller om jag bara tycker det är krångligt och tar tid att gå till läkaren. Kan de inte bara posta ett plåster till mig så det blir bra och jag få sova igen.

Vad är era erfarenheter?

 

Frankrike, Hem & Inredning

Kontoret i Frankrike

Ni minns att jag målade den här dörren i Frankrike – inte sant?

Jag fick ett infall och åkte och köpte en burk burgundy röd.

Fort gick det och efter bara ett dygn hade jag gett dörren två strykningar med den röda färgen.

Resultatet blev strålande tycker jag.

Ska vi kika lite på hur det ser ut bakom dörren?

Jag har ställt in ett skrivbord här och min man har använt rummet som kontor då han haft med sig arbete hit. Vi saknar en matta för att dämpa det ekande ljudet vid videomöten men annars funkar det mycket bra.

Rummet har verkligen blivit fint tycker jag.

Små detaljer. Vykort från vintagemarknad, kristall och doftoljor.

Kvistarna har jag plockat i bergen.

Ja, det var det hela från detta lilla gulliga kontor.

K. LAGERQVIST

Rusande vecka med lansering och andra grejer

reklam för egen verksamhet 

Men snälla, redan lördag och vart tog min vecka vägen? Jag har påbörjat blogginlägg om både kvinnohälsa, sömn och bokslut men inte lyckats ta mig i mål med mina texter och uppdateringar har därför uteblivit. Känns lite som att jag missat borstat tänderna, hoppat över träningen eller inte duschat på flera dagar när jag ligger efter i bloggandet. Älskar mina rutiner och där ingår bloggen. Känner verkligen ju äldre jag blir hur viktiga mina rutiner är för måendet – jag behöver beta av vissa saker för att kunna må bra och vara i framåtrörelse helt enkelt.

Men vad hände med veckan då? Jo, jag kom hem på måndagsnatten och vaknade sedan med knät fullt av deadlines och to do’s. Har tapetserat ett rum, skickat in uppdrag, poddat, suttit i möten, packat upp varor, hängt med barnen, fotograferat nyheter, stylat om butiken och ja, säg vad jag inte har gjort. Nu har vi nått lördagen i alla fall och jag sitter i vårt personalrum i butiken och bloggar med nybryggt kaffe bredvid. Imorgon har vi lansering av två nya blusar och jag förbereder inför det.

Vi har också tagit emot fotokonst denna vecka att hänga upp i butiken. Det är otroliga Clara Morberg som står bakom kameran och jag har under många år beundrat hennes arbete.

Ett följtips på Instagram @claramorberg – just nu är hon i Santa Theresa och skapar magi med kameran. Med sig har hon sin lilla son som jag tror är runt 2 år. Älskar den sortens människor som tar för sig av livet och söker sig till äventyr och vackra miljöer. Har några jag följer från norra Norge och Sverige också som jag inspireras så mycket av.

I alla fall. Vi lanserar alltså den här randiga blusen i designen Nütie, en klassiker som älskas av många kunder. Jag uppskattar verkligen den här blusen själv – den är så fin i halslinningen.

Denna design heter Kristin och ni har sett den i både rött och vitt tidigare – inte sant?

Den är fin både nedstoppad i brallan och utanför.

Älskar detaljerna över rygg och byst – ett insytt broderat band i linneblusen. Är så stolt över att erbjuda textilier certifierade enligt European Flax™ och OEKO-TEX® STANDARD 100.
Dessa certifikat innebär att råvaror och material till våra plagg är ansvarsfullt odlade och tillverkade med högsta kvalitet och minsta möjliga miljöpåverkan – detta för att kunna erbjuda våra kunder linneplagg av högsta kvalitet att bära med stolthet.

Är så stolt och glad över kollektionerna vi skapar i linne och miljön vi byggt upp i vår hemstad Varberg. Det är en fröjd att arbeta här om lördagarna och möta alla gulliga kunder som besöker oss. Ibland blir det långväga gäster och det känns som vi blir mer och mer etablerade hos varbergarna också. Roligt!
Känner mig väldigt tacksam.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och öppna upp butiken. Ha en riktigt fin helg nu.

Jo, förresten. Kläderna lanseras kl 15.00 hos K. LAGERQVIST denna söndag, 10e mars.

Trädgården

I mars förra året

I mars förra året så tog jag mig ut i växthuset för att så årets första frön.

Jag tror det var i slutet av månaden jag sorterade och la fram påsarna. I slutet av mars är väl vecka 12…? Det är ju då det är dags att sätta luktärt i alla fall och det verkade som om det var hallonrött tema förra året.

Hade sorterat alla påsar i min lilla låda och diskat ur mina godislådor för sådd. Happy days!

Ljuvligt – och där var säsongen gång på riktigt för mig 2023. Boris var med och kaffet likaså.

Påsarna ned luktärt bars in och sattes i fönster för att få en bra start och godislådorna fick stå kvar ute för att kallsås och ge knubbiga plantor.

Ja, jösses. Den här tiden på året är ju så härlig när allt kickar igång. Jag hoppas jag får till lite tid i trädgården i helgen. Då ska jag städa växthuset och diska ur lådor.
Är ni igång med trädgårdsgörat?

Frankrike, Hem & Inredning

I källaren – här var vinproduktionen

Hallå där! Stig på vetja!

Vid förra årskiftet gick vår affär igenom och vi blev ägare till ett gammalt vinbondehus i södra Frankrike. Huset byggdes 1850 och i källaren finns den gamla vinproduktionen kvar – fast inte i bruk längre. Längre bort på gatan finns det en nästan exakt likadan källare där de fortfarande producerar vin – ja, faktum är att det produceras vin lite här och var då hela byn är omsluten av otroliga vinplantage.

Själva boendeytan ligger alltså på våning två och man behöver ta stentrappan upp mot en terass och den rosa vackra dörren som leder in i entrén. Här finner man också en riktigt fin vinterträdgård.

Det finns tre sovrum i huset och två gästrum på vinden. Så småningom har vi tänkt att bygga ett boende i källaren också så våra barn kan komma hit med sina familjer senare i livet. Men en sak i taget…

Just nu njuter vi av att vi fått ordning på hela våningen vi bor på. Kök, sovrum, vardagsrum och badrum. Lite färg på väggarna, några vintageköp av möbler, en riktigt fin budgetlösning i köket och så var vi klara. Eller klar och klar? Det finns väl alltid något att fixa med men det är inget som brinner i knutarna. Mer än att byta avloppet då…

Men ska vi ta en titt i källaren? Där det en gång i tiden var vinproduktion?

När man stiger in genom den gigantiska garageporten så kommer man rakt in i källaren där det är minst 5-6 meter i tak. Här står tre ekfat med utrymme för ungefär 14 kubikmeter vin varje fat. Funderar mycket på hur vi ska bli av med dem, om det är något andrahandsvärde på dem eller på hur man monterar ner dem. Antar att de drog in kärran med häst och vagn här förr i tiden. Jämte den vänstra tunnan här så stod den stora vindruvspressen – den finns inte kvar men barnbarnet till vinbonden var förbi och berättade hur det hade gått till här när de producerade vin. Han hette Bruno och hade växt upp i huset –  min man fick sig en fin pratstund med honom.

Till höger finner man jäsningstankar – kikar man in här så ser man bassänger under golvet där de jäst all druvjuice. Fattar inte hur de kan ha hållit allt rent, utan att mögla. Måste läsa på lite om detta tror jag. Hur fick de ens ut all dryck in från bassängerna och in i ekfaten? Och alla dörrar ut mot gränden ovanpå jäsningstankarna? Hur användes dem? Längst ner i hörnet hade de en kammare för förvaring av vin de inte ville sälja samma år. Priserna växlade ju från år till år och ibland var det lönsamt att förvara till kommande år och sedan buteljera. Om jag förstått rätt vill säga.

De här fina markeringarna med kritpenna är så himla läckert tycker jag. Små uträkningar liksom.

Jag googlar. Herr Rene GARREAU dyker upp. 1899 – 1982
Rene GARREAU dog den 2 maj 1982 vid 83 års ålder , Neffiès. Kan det ha varit Brunos pappa tro och sonen till E. Garreau?
Ja, nu fann jag Rodolphe Edouard Raymond Garreau, né(e) le 20 juillet 1908 à Neffiès, Hérault, Occitanie (France).  Det måste ju varit Brunos far…
Måste gräva lite mer i det här. Återkommer.