Träning, Vardag

Idag börjar jag springa

Ett mål jag satt i år är att jag ska komma igång med löpträning. Jag behöver någon träningsform som tar mig utanför gymmet, ger mig bättre kondition och får mig ut i naturen.

Jag tycker det är tråkigt att springa. Mest för att jag tycker det är tungt och jobbigt tror jag. Usch fy satan så jobbigt.
Detta behöver jag åtgärda och jag har insett att jag inte klarar av det själv. Uppenbarligen klarar jag ingen träning alls på egen hand…
Jag tänker alltid att jag ska ta med mig mina övningar hem eller när jag reser men jag är förvånande dålig på det.
Vi har en källare med vikter, bollar, hopprep och gud vet allt men jag går aldrig ner dit. Fy så tråkigt. Jag gör det bara inte och om jag tar mig till ett gym själv så fuskar jag mig igenom allt och tröttnar direkt.

Därför satte jag upp mig på ett löparprogram med Joanna Swica och idag börjar jag. Pirr!
Joanna är en träningsprofil jag började följa för många år sedan. En superdriven tjej som är imponerande duktig på att skapa innehåll för sociala medier, fixar träningsresor, föreläser, poddar, coachar mm.

Jag köpte en prenumeration hos Joanna och tänkte att jag startar med tre månader och utvärderar sedan.
Laddade ner appen och började svara på Joannas frågor i chatten.
I vår chat skrev jag att mitt mål är fyra pass crossfit i veckan och löpning de andra dagarna. Min man sa dock att han tyckte det var lite väl hög ribba jag satt. Och Joanna verkar hålla med.  

Redan här i första mötet via chatten fick jag stort förtroende för det realistiska resonemanget. Hon har ju rätt såklart. Jag säger ju det – jag behöver någon som håller ordning på mig och berättar vad jag ska göra. Jag klarar det liksom inte själv. Det blir allt eller inget då.

Idag är det måndag och jag har nu suttit i soffan och gått igenom i appen vad jag ska göra tillsammans med min man som är en van löpare.
”Jag har ångest nu – tror du jag klarar det?” säger jag och kastar mig bak bland kuddarna.
”Hahaha, nu har du pratat om att du ska börja springa i två månaders tid – du kommer förmodligen leta efter hur många anledningar som helst att slippa idag. Kom igen nu, givetvis klarar du det om du tar dig ut!”
Helst skulle jag vilja att han följde med och sprang de första gångerna så jag inte fuskar men han ska till jobbet och dessutom har min PT, på crossfit, starkt avrått mig från att springa med Jonas i början. Han är liksom för snabb och bra i löparspåret och det är väl kanske inte bästa sällskapet när man står i startgroparna.

Nu har jag verkligen inget att skylla på längre. Ingen snö eller is och dessutom skiner solen. Let´s do this!
Återkommer med en uppdatering i detta ämne.

Obs. Jag har sprungit Göteborgsvarvet två gånger för 15 år sedan så det är inte första gången jag snörar på löparskorna. Jag har väl dock aldrig tyckt att det varit så kul. Önskar jag kunde längta efter att springa så som jag längtar efter ett riktigt tungt pass crossfit och få det till en regelbunden rutin i min vardag.

Är du en löpare? Ge mig dina bästa tips snälla.

K. LAGERQVIST, Vardag

Intensivt, minst sagt

Ni som hängt med mig denna vecka har förstått att den varit minst sagt intensiv. Det är spännande hur kroppen reagerar då. I huvudet blir jag bara snabbare och snabbare och hinner mer och mer. Jag upplever mig själv som väldigt skarp och lösningsorienterad också när jag har det så här.
Men jag har mycket svårare att varva ner och komma till ro för att sova och vaknar ännu fler gånger om nätterna. Kroppen blir vätskefylld och jag får uppblåst och orolig mage. Huden blir också kass. Jag som aldrig har finnar här nu fyra stycken i ansiktet, är svullen runt ögonen och har fått munsår. Tur man inte har det så här jämnt för då hade man ju dukat under.

Jag har dock fullständig koll på allt så det är inga problem. Synd att bli sliten, missa träning och sömn bara. Tänk så sjukt viktigt återhämtning och ledig tid är – det får verkligen inte prioriteras bort under längre perioder. Viktigt!

Nog om det. En rolig grej är att vi har en ny lansering denna vecka med läderprodukter. (reklam)

Innan jag öppnade butiken denna morgon så fotade jag mig igenom sortimentet och jag blev jättenöjd med resultatet. Tog med mig lite rekvisita hemifrån och röjde av bordet på jobbet för att använda som backdrop.

Vid tio slog vi upp dörrarna för våra kunder och jag laddade in bilderna i datorn. Därefter redigerade jag löpande vid varje stund jag kunde under dagen så vid tvåtiden var jag klar och kunde skicka iväg mailutskick och tanka upp bilder på alla produkter på hemsidan.

Ja, hejsan vad det går här nu. Kommande vecka ska vi signera vårt bokslut efter revisionsarbetet och så ska vi styra upp i butiken.

Theoni, min närmsta kollega, har likadana brallor som jag så nu ser vi ut som tvillingar bakifrån. Hon har dock mycket tjockare och vackrare hår.
Hon har verkligen varit en hjälte denna vecka då hon styrt om hemma med familj och med arbetsuppgifter hos K. LAGERQVIST för att åka med mig till Värmland med kort varsel. Är så tacksam.
Hoppas ni har en riktigt härlig helg.

Entreprenörskap, Vardag

Picasso och våren

Våren spricker upp även här i Värmland där jag nu befinner mig. Isen som legat tjock i Kristinehamns skärgård släpper och isflak guppar runt i dimman.

Vilken otrolig syn va?! Men nu längtar man ju bara efter krokus och gröna små skott inte sant?
Varberg har ett litet försprång, snöklockor kikar upp ur vinterdvalan och varje dag ser jag hur syrenens grenar visar tecken på att våren är runt knuten. Och ja, snart är det ju faktiskt påsk så man känner sig mer än redo.

Denna resa tog mig runt på en mängd äventyr och det som kanske lämnade mäktigast avtryck var en skulptur signerad Pablo Picasso. Tänk att här står den i hamninloppet på en klippa med karga tallväxter runt om. Vilken otrolig scen.
Älskar hur skulpturen placerats rakt i den karga naturen så här och inte på ett museum eller i en park. Konstverket i blästrad naturbetong är ett porträtt av Picassos sista fru Jacqueline Roque. Formen har sin bakgrund i en period då Picasso experimenterade och rev i papper för att skapa silhuetter. Den första versionen av Kvinnohuvud skapade Picasso av ett vikt och klippt papper.

Text av Tommy Ternemar, f d kommunalråd i Kristinehamn:

”I Kristinehamns skärgård står en av Pablo Picassos första monumentala skulpturer Kvinnohuvud (Tète de femme). Att denna 15 meter höga skulptur, hamnade just här är något av en slump och mycket tack vare Kristinehamnskonstnären Bengt Olson. Hösten 1963 träffade Olson den norske konstnären Carl Nesjar på en dammig landsväg utanför Paris. Nesjar som sedan några år tillbaka arbetade med den store Pablo Picasso, berättade att Picasso aldrig fått göra några monumentala verk, då han är så dyr att ingen stad eller inget land har råd att köpa ett. Därför, berättade Nesjar, så hade Picasso bestämt sig för att skänka bort denna möjlighet. Nesjar pekade på en modell och berättade att den skulle kosta 150 000 kr att få 15 meter hög och att New York eventuellt var intresserade. Olson frågade om han inte kunde få ta med sig modellen till Sverige och försöka få den såld där. Det fick han, men det var snabba ryck då New York kanske ville ha den. Olson åkte hem till Kristinehamn och ringde upp dåvarande stadsfullmäktiges ordförande Göte Berg, som förstod att detta var ett enastående erbjudande. Stadsfullmäktige kallades samman redan dagen efter (två dagar innan julafton) och alla kom. Olson fick ordet, visade modellen och avslutade med att säga ”Om det nu är så att Picasso väljer Kristinehamn framför New York, vem av er vågar då säga nej till framtiden?” Göte Berg tog snabbt klubban och sa: ”Ja, om det nu är så, ska väl för fan inte vi säga nej till det?” ”Nej”, sa resterande kring bordet och så drämde Göte Berg klubban i bordet.” (källa)

Nu ska jag avsluta mitt arbete här i Värmland och ta mig hem till våren i Varberg. Hoppas jag kan ta mig ut i trädgården för lite härligt arbete, bada i havet och sitta länge i bastun.

Förresten – idag är jag gäst i Sanna Lundell & Ann Söderlunds podd. Vi pratar om kallbad, företagande, livet och sociala medier. Lyssna här. 

Entreprenörskap, resor, Vardag

Så här jobbar jag när jag är på resande fot

Jag befinner mig i Värmland – är här och jobbar fram till imorgon. När jag arbetar med destinationer på detta vis så blir det alltid väldigt intensivt arbete  – jag har märkt att följare och kunder får ut mesta möjliga av upplevelsen om jag postar bilder och texter löpande medan jag är på plats. Det blir autentiskt, hjärtligt och personligt samtidigt som följaren känner att den är med på mitt äventyr.

Kunden jag jobbar med just nu har köpt utrymme på Instagram bara så jag kommer inte täcka upp denna resan på bloggen men jag kan ju dela några bilder jag valde mellan till ”första bild” för inlägg i feed på Instagram. Kristin på spa i bastu med otrolig mosaik? Samma influencer men lutad mystiskt bakåt? I varma källor? Eller gåendes ner för en trappa till ett museum?

Vilken tycker ni passar bäst? Beror såklart på vad budskapet är men ibland är det inte alls det som slår igenom i bruset när folk scrollar faktiskt.

Jag är här för att berätta om kultur och arkitektur främst. Och så äter jag såklart god mat och bor på hotell som kunden valt ut – dessa skriver jag också om men fokus är kultur som sagt.
Hade jag valt en bild på ett museum eller ett foto jag tog på otroliga Lars Lerins akvareller från Lofoten så hade inte så många stannat och velat läsa mer , tyvärr – detta säger i alla fall min erfarenhet i vad jag postar i min kanal.

Jag behöver plocka in mig själv i en vacker miljö för att locka intresse – det kan ju låta helt knasigt och världsfrånvänt men det är kanske bara att se till sitt eget beteende på sociala medier då man scrollar. Så det är alltså inte så att jag tycker att jag själv är en oemotsåndlig och superhet person som måste stå framför kameran för mitt eget ego…
Det är det som går hem helt enkelt och då gör jag så. Jag står i kök, i vardagsrum och utanför växthuset…hahaha… den observanta har också lagt märke till att jag ofta och gärna vänder huvudet lite åt höger för jag tycker själv att det blir finast på foto med håret och med min ”uppåtnäsa ” Som jag förövrigt haft komplex över i hela mitt liv till jag fyllde trettio år – då började jag plötsligt uppskatta min profil istället och rata bilder som togs rakt fram ifrån.
Så kontentan är att det är klokt att plocka in mig själv i den miljön jag vill skriva om jag vill nå ut till fler människor och få bra räckvidd – och det är ju det det hela går ut på, Visa upp spännande upplevelser i Värmland för att få så många som möjligt att välja just detta resmål då de semestrar i Sverige. Som förövrigt är ett fantastiskt land att resa genom!
Vilka pärlor jag får uppleva via mitt arbete och sedan ha förmånen att förmedla vidare i mina digitala kanaler.

Nu blev det bilden med mig framåtlutad i bastun för min kollega sa att jag såg ”lite svår och onaturlig ut” på den där jag lutade mig bakåt och jag var inte jättenöjd med håret på den bilden i vattnet. Den med gula väggen var fin men bastun kändes mer unik. Funktionen att lägga till fler bilder och filmer i en karusell på Instagram finns ju så man kan fylla på med annat för att rama in budskapet bra.

Igår jobbade jag nonstop med bilder, redigering, research, anteckningar och texter från 05.20 till sen kväll på varenda liten stund i bilen, hotellet eller då vi åt mat. Hoppas jag får en liten lucka för en promenad eller en löptur i eftermiddag. Jag har dock världens roligaste jobb så det är inte ett dugg synd om mig såklart.

Ja, där fick ni en liten inblick i mitt arbete och mina tankar kring bildval dessa dagar.

Entreprenörskap, Hjärtefrågor

Att leva i en jämställd relation – en framgångsfaktor för kvinnligt företagande

Jag befinner mig i en hotellsäng i Värmland och det är tidig morgon. 05.40 hämtade jag två kaffe i receptionen som jag nu druckit upp. Jag är här och jobbar några dagar.

I början av veckan var jag i samtal med två inspirerande kvinnor som frågade mig vilka tre största fördomar det finns om kvinnliga företagare. Ibland blandar jag ihop fördomar som människor har mot influencers med den generella inställningen till kvinnliga entrepenörer men jag ska försöka svara nyktert på frågan ändå. För jag tror inte min analys ligger långt ifrån realiteten – men hjälp mig gärna diskutera ämnet bland kommentarerna är ni snälla.

1. Min första spontana tanke är att många verkar tro att det står en förmögen man bakom en kvinna som bygger företag, Att man helt enkelt inte skulle klara av att ”hålla på med sin lilla kreativa business” om man inte har en man som försörjer en samtidigt. Så kan det säkert vara ibland såklart –  men det finns säkert en hel del manliga musiker, konstnärer och idrottare där frun betalar större delen av fakturorna i hemmet. Det är helt klart svårare att tjäna pengar inom kreativa yrken tänker jag så det ligger egentligen inte på könet i sig, eller?
Men det omvända, att en man blir försörjd av sin fru när han är företagare verkar vara en ickefråga. Varför skulle det ens höjas på ögonbrynet eller pratas om det? Kanske hör ihop med min tredje punkt jag svarar på här dock, vad tror ni?
Hemma hos oss har det alltid varit den som har pengar som betalar. Vi delar lika på ekonomi, ansvar och ja, prick allt. Förra året tjänade jmin man och jag ungefär lika mycket så att han försörjer mig är en falsk fördom om vår relation. Längre ner i detta inlägg ska jag analysera lite kring hur viktigt jämställdhet har varit för oss.

2. Andra fördomen om kvinnliga företagare verkar vara att de inte finns där för sina barn.
Att de inte är engagerade i familjelivet och prioriterar jobbet framför föräldraskapet. Det är en ganska grov och skev fördom tycker jag. Inget är så heligt som att vara just mamma och att bli ifrågasatt kring detta gör enormt ont. Kanske just därför en del inte vågar löpa linan ut som företagare för att de är osäkra på hur det funkar med ansvaret som mamma. För att man inte vill bli dömd som en dålig mamma.
Män blir sällan ifrågasatta kring föräldraskap. Vi kvinnor bär, föder och ammar barn vilket gör att vi drar det större ansvaret för att skapa en familjekonstelation där det ingår barn. Att vi sedan inte ska dela lika på ansvaret att ta hand om barnen vi båda satt till världen är det mest skeva jag vet. Mammor skammas hela tiden över deras prioriteringar när det kommer till barnen och jag tror detta är en stor bromskloss för kvinnligt entreprenörskap i världen.
I vår familj har vi prioriterat bort socialt umgänge med vänner och intressen på fritiden till förmån för familj och arbete. Det har varit möjligt och vårt val från båda håll – vi har ansett att vi fått utlopp för det sociala samt våra intressen på arbetstid.

3. Den tredje fördomen är att inte kvinnor satsar och vågar ta lika höga risker som män. Men är det en fördom om det är helt sant?
Generellt så tar kvinnor mindre ekonomiska risker än män när det kommer till företagande. Om man kikar på mitt företag så har jag byggt det organiskt utan investerare och lån. Hade det varit en man som startat det så hade det med stor sannolikhet sett ut på ett annat sätt – förmodligen hade han velat skala upp affären snabbare och gått hårdare ut. Jag säger inte att något är rätt eller fel. Det är olika sätt att driva företag på bara – men resultatet av att växa organiskt är att saker och ting tar längre tid. Har du investerare så har du press och stress att nå upp till förväntade resultat och bygger du organiskt kan du ta det i din egen takt. Fördelen är att det blir ett stabilt och tryggt bolag med kontroll över alla bitar – och detta verkar vara ett sätt kvinnliga företagare föredrar.

Ju mer jag pratar med företagare, både män och kvinnor, allt från storbolag på börsen med hundratals anställda till den lilla kreatören med egen studio, desto mer ser jag hur möjligheter till företagande hänger ihop med jämställdhet. Lever du i en relation som inte är jämställd så är det omöjligt att satsa som företagare. Man behöver support från stöttande anhöriga.
Drivkraften och pannbenet räcker långt men inte hela vägen anser jag. Att aldrig känna att man räcker till som fru och förälder är ett gissel som kväver – har det väl börjat skava hos en partner om att den andra prioriterar fel och inte räcker till så är det ganska svårt att bära ansvaret som egenföretagare och hålla fanan högt. Det blir liksom inte värt det.

Ibland undrar jag hur min relation sett ut om jag hade fortsatt arbeta som servitris parallellt med att min man gjort sin resa genom finansbranschen och in i bolagsbyggande. Hur hade samtalen sett ut och hade jag haft lika stor förståelse för hans drivkraft. Hade jag tyckt att det var okej att han plockade med sig arbetsdatorn på vår semester och peppat honom genom tunga arbetspass. Jag undrar också hur det hade sett om det var tvärt om. Ifall min man hade jobbat 8-16 och lämnat jobbet för dagen – hade han blivit tokig på mig som fyllt hela vårt hus med ett ständigt arbetande projekt. Hade han suttit och livligt diskuterat min bolagsform och mitt företags utveckling i timmar över levande ljus en fredagskväll? Hade han tyckt att min drivkraft som entreprenör var sexig? Eller hade det stört honom?
Jag vet inte. Men en sak jag vet är att vi har mycket att vinna på att vi har lika mycket driv och brinner för våra jobb otroligt mycket båda två. Att vi unnar varandra och växeldrar – när den ena har mycket bär den andra mer i hemmet och tvärtom. Min Jonas kan sitta en hel kväll med resultatberäkningar för mitt företag – det är enormt generöst och stöttande.
Så när det kommer till kvinnligt företagande så tror jag att relationen du lever i är enormt viktig – jämställdhet och support är A och O om du frågar mig.

Så med det sagt – att leva i jämställd relation där partnern stöttar och förstår till 100% är en framgångsfaktor för kvinnligt företagande anser jag.
Och jag tror tyvärr inte majoriteten av kvinnor lever i sådana. Vad tror ni?