K. LAGERQVIST, Vardag

Rekord, granen och på väg till Stockholm

Godmorgon. Sneglar på klockan. Jo, den är 06.01 och jag är inne på min andra kaffekopp och är klar med min mailkorg. Det gör mig absolut ingenting att vara uppe i ottan idag för jag ska ta mig ner till stationen på förmiddagen och hoppa på ett tåg till Stockholm. Allt jag hinner före är bonus och välkommet. Jag ska till exempel städa ordning efter vårt julstök igår då familjen klädde granen.

Jag köpte en stor kungsgran i år och det var så kallt ute så jag gav den inte något nytt snitt innan den kom i julgransfoten. Det ska man väl göra?
Men det hade nog inte spelat någon roll ändå för jag upptäckte nyss att vi glömt hälla vatten i den. Den ser redan lite vissen ut stackarn och det är väl minst tre veckor kvar till julafton….
Jag får visa er en rättvis bild av granen i dagsljus istället för fem på morgonen. När tar ni in er gran?
Om ni har någon vill säga…

(reklam) Vi hade lansering av vår vinterkollektion igår och den slog alla rekord med råge. Har aldrig haft så många ordar och stor försäljning på bara ett par timmar och vi var i chock. Alla röda blusar och klänningar tog slut på nolltid och vi fick många besvikna dm och mail efter detta. Jag förstår.

Faktum är att vi spänner bågen så mycket vi vågar vid varje kollektion. Det är svårt att veta vad som kommer uppskattas och sälja slut – ibland är det våra enfärgade klassiker som uppskattas mest och ibland är det signaturplaggen för kollektionen. Vid detta släpp var det de randiga klänningarna. Så roligt att de uppskattades!
Men – hade det varit så att vi hade haft svårt att sälja dem så hade det blivit en otroligt dyr historia för vårt företag. Att ha en sådan klänning värmandes på hyllan hade inte varit bra alls – det är vår största investering någonsin att sy upp klänningen. Fyra meter vävt europeiskt linne kostar därefter och så tillkommer sömnad, strykning, packning och tags på det. Ja, det är mycket att ta hänsyn till och ur mitt perspektiv så tänker jag så hållbart jag bara kan. Tråkigt att det tog slut på bara några minuter men det finns andra plagg som tillhör kollektionen kvar. Och det är en limiterad upplaga på dessa signaturplagg – så extra roligt för dem som hinner få tag på ett plagg. Stort tack till er kunder!

Vi försöker möta efterfrågan så gott vi kan. ss24 ser fantastisk ut så den ser jag verkligen fram emot att visa er. Nu drar vi  större på våra signaturplagg i kvantitet – stärkt av nytt självförtroende sedan släppet igår.

Just nu sitter jag här i vår soffa och landar efter allt arbete förra veckan. Vi har bra rutiner nu med fotografering, kommunikation, butik, lager och allt annat runt omkring. Men det är alltid mycket att hålla ordning på och beta av – jag känner också stor press på att skapa vackra bilder till kollektionerna för jag vet hur viktigt det är. Kampanjbilderna är A och O. I kombination med att ha vackra kläder givetvis. I år var det svårt för det var så otroligt kallt och det är svårt både för mig som fotograf och modeller att ha fokus.

I alla fall. Att skapa vackra bilder är den roligaste delen av mitt arbete och vi hade inte varit någonting utan det – allt började med mina foton. Nu, idag, sätter jag fokus på i lite andra foton. I slutet av sommaren tog jag en serie bilder i ett hav av dahlior och ska lägga sista handen på dessa samt skicka in dem till kunden. I vår kommer ni får se vad jag pysslat med och varit med och skapat. Så sjukt stolt!

Det var så tokigt för den här randiga blusen var fast i expressleverans i både Tyskland och Danmark hela förra veckan så jag hade ingen möjlighet att fota den på våra modeller. Men den skulle ju också vara med i vårt släpp igår så efter stängning av butiken denna lördag så knäppte jag några bilder på mig själv. Tur att man behärskar många arbetsområden – synd att inte få vackra bilder i naturen dock men trots detta så sålde även den slut faktiskt.

Vill rikta ett varmt tack till alla er som uppskattar mina linnekläder. För er som inte fick tag på det ni ville – det kan komma returer och nästa lördag kommer vi ha ett litet utbud av plaggen i butiken i Varberg.  Nästa gång jag skriver är det från tåget eller en hotellsäng. Hörs snart igen. kram

Entreprenörskap, K. LAGERQVIST

Lansering denna söndag – bildsvep på vad jag skapat

reklam för egen verksamhet

Det är fredag kväll och jag har suttit med bilder och filmer mest hela dagen. Ett litet avbrott då jag kastat mig in i bilen för att lokalisera en av produkterna som varit på villovägar och försvunnit i frakten – ett detektivarbete och mycket sökande v kollegor gjorde det till slut möjlugt för mig att knäppa en bild på mig själv i skymning iklädd en röd randig blus. Phu!
Den här lanseringen har verkligen varit på håret och det ska gudarna veta att det inte varit en räkmacka.

Men nu känner jag mig i fas och kan stolt säga att det blir lansering av våra finaste kläder någonsin denna söndag. Så välskräddat, genomtänkt och klassiskt. Precis så som jag vill ha det.

Tänk att det började snöa lagom till vi skulla fota vinter. Här log lyckans stjärna över oss i alla fall.

Emma Green , vårt nta anikte för KLco, var med oss i Tvååker och fotade.

Strålande – hon gör sig perfekt hos oss! Är så glad över att hon tackade jag då jag frågade. Den här blusen heter Kristin och är en av mina favoriter in kollektionen.

Västen Marina och byxan Theoni som bärs tillsammans med en äldre favorit i sortimentet – blusen Theoni i vitt.

Kolla på den här bilden. jag bi så oerhört stolt och glad över alla vackra detaljer. Ett otroligt hantverk ligger bakom detta. Skärpet lanseras i början av nästa år och jag är så glad över denna nyhet. En sådan kvalité och teknik på läderbälten finner man bara i de italienska bergen tänker jag… Ska berätta mera. Men fokus på släppet denna söndag nu istället.

Kjolen Marlene kommer i en röd randig kjol men jag tycker verkligen inte bara man ska tänka jul här – den är otrolig att abvända tillsammans med ett vitt linne till sommaren ju. Eller hur?

Men här ser du den med blusen Emma som kommer i råg och kanel.

Klänningen Sonja som så många visat intresse för sedan jag delade några bilder på Instagram. Roligt!
Inspirerad av min vän Marinas ställe Sonjas Veranda som förövrigt har julmarknad denna helg – TIPS!

Så fin visst?

Väldigt mycket Fröken Friman och Madicken över den här.

Vi fotade den i Marinas lokaler på Sonjas mellan frukost och lunch. Här är otroligt fint! Har i varit här? Nästa helg ska jag hit på julbord och då äter vi fösrt varmt och kallt, sedan går vi ihop i fackeltåg mot kyrkan och lyssnar på en julkonsert med Andreas Weise och sedan går vi tillbaka och äter sött med kaffe. Mysigt!
Hon är så påhittig min Marina!

Så fint med brallan. En klassiker som kan bo i garderoben länge.

Västen Marina kommer också i brunt. Visar er en bild på den randiga blusen imorgon. Ha en fin helg nu. Kram från mig.
Jo, just det, kläderna släpps här på söndag kl. 15.00

Vardag

Sömnen och om att kunna ta emot komplimanger

Jag vaknar, ligger och skruvar mig, går upp och kissar och försöker sedan blunda igen. Det är svårt. Jag tänker på mina listor och leveranser. Sedan tänker jag på träning. Därefter tänker jag på att jag inte får bli sjuk och på att alla runt om som är sjuka. Hur ska jag värja mig?
Räknar på fingrarna. Hur många timmars sömn har jag fått egentligen?

Klockan är fem när jag ger upp, stiger upp ur sängen, dra på varm tröja och smyger nerför trappan mot dagens första kaffe. Utanför kör plogbilen. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Ännu mer snö. Jag jobbar en stund.
Sedan läser jag Andrev Waldens krönika om att ta emot komplimanger. Den gör mig varm och jag hör mig själv skratta högt och förnöjsamt med stängd mun. Får gå och fylla på min kaffekopp efter halva krönikan så upplevelsen blir ännu härligare. Älskar Walden så mycket.
Enda anledningen till att jag har en prenumeration hos Dagens Nyheter.

”Något ovanligt hände men låt mig börja med det vanliga så att det ovanliga får sina kanter.
Jag har emellanåt lekt med tanken på hur det skulle vara om män gick omkring och gav andra och helt främmande män komplimanger, så där som kvinnor går omkring och ger andra och helt främmande kvinnor komplimanger. För det gör de ju. Det är det som är det vanliga.
Jag har sett sambon stoppas på gatan av både unga och äldre kvinnor som vill berätta att hon har en otrolig kappa på sig och jag har känt en försiktig avundsjuka mot det besynnerliga systerskap som tycks trumfa skammen. Ibland vill de inte ens veta var hon har köpt kappan (eller klänningen) (eller luggen), de vill bara säga att den är otrolig. Och ibland handlar det inte ens om enskilda komponenter utan något omätbart och överväldigande.
En kväll, vi skulle på middag hos vänner och var väl lite fint klädda, var det en dam på bussen som pep till vid åsynen av min sambo innan hon lutade sig fram och väste: ”Vad läcker du är. Hela du.”
Hon var gränslös och lite groggblöt i rösten men det fanns ingenting olustigt eller hotfullt där. Inga (skönjbara) sexuella ambitioner. Bara som en hemlig blinkning mellan två medlemmar av det internationella ordenssällskapet kvinnorna.
Det händer aldrig mig.
Men nu kommer vi till det ovanliga för plötsligt händer det.” läs hela krönikan av Andrev Walden här.

Efteråt tar jag upp min lista och stirrar på det som är viktigast. Ska jag beta av några innan jag fortsätter redigera gårdagens bilder?
Jag bestämmer mig för att ja, det ska jag. Det gör mig lugnare inombords och kanske att jag kan sova längre än till fem morgonen efter om jag gör det.

Ni kanske tror det är jag på fotot? Men nej, det är en Emma som jag fotade igår för KLco vintersläpp. Ska visa er när jag fyllt mina mappar med färdigt material. Är det snö hos er också? Sådan otrolig stämning man kommer i – måste hänga upp mina stjärnor i alla fönster idag. Kanske värma glögg till kvällen. Ha en fin dag nu.
Stor kram från mig.

Entreprenörskap

Planering med Moodboards och Call sheet

Det drar ihop sig för fotografering och jag har högar, lådor och väskor i hallen som ska bäras ut till bilen så fort jag har fått upp mina barn och fått iväg dem till skolan. Det är så kallt nu och det är som det kommer som en överraskning varje år – vart är vantar och mössor, har alla varma skor? Nä, killarna har såklart växt flera storlekar sedan december 2022… Och min man är i Wien denna veckan. Behöver full fokus så jag inte tappar några bollar.
Men i alla fall. Nybryggt kaffe i koppen och jag tackar min lyckliga stjärna över att jag vaknar av mig själv 05.30 om morgnarna så jag hinner en del innan.

Jag fick en fråga som jag tycket var kul och aktuellt att ta upp som ett inlägg idag:
”Hej. Uppskattar verkligen din blogg. Generöst delande, funderande om stort och smått och ärligt. Det är också så fint att få läsa utan att det dyker upp reklambanners vid minsta rörelse. Är verkligen djupt imponerad av hur du skapat denna plattform och varumärke. En fråga som rör arbete: det skulle vara intressant att höra hur du jobbar för att planera för vissa jobb som tex att du bygger upp moodboards och call sheets för att få kontroll över veckans arbete. Vad innebär call sheets för dig – är det för fotografering eller hela veckans uppdrag. Och kanske du har stött på användbara appar eller andra fiffiga program du kan tipsa om? Om du vill så klart. Kanske ett tips på inlägg att göra någon gång i framtiden? Tack för all inspiration.”

Tack så mycket. Roligt att mitt arbete uppskattas.
När det kommer till att planera veckans arbete så använder jag ”notes” eller ”anteckningar” i mobilen flitigt. Den använder jag till allt. Att minnas, bocka av, dela med kollegor och familj. En veckolista kan se ut som nedan. När en punkt är klar så bockar jag av den. Jag har en likadan lista för mig och min närmsta kollega och hon har också en egen som vi stämmer av med varandra veckovis – på det sättet är vi i fas och har koll på att vi går framåt. En sak i taget.

Igår fotade jag och filmade mycket här hemma till ett arbete som ska in senare idag – det tar sin lilla tid att skapa, redigera och klippa. Samtidigt skulle dagens fotografering planeras så tidigare i veckan skapade jag moodboards och call sheet för att alla skulle ha koll inför dagens arbete. Även jag.

Det är lätt att komma till location och bara bli stressad och förvirrad då det är kallt, tidspressande och fullt av prestation hängandes över axlarna. Det kan också vara andra som då kommer med idéer för hur man kan göra och det gör mig alltid väldigt distraherad och då tappar jag det  – då behöver jag vara tydlig med att jag vet exakt hur jag vill ha det och då sneglar jag på min grundtanke och mina listor så har jag full koll. Jag har då punktat ner både location, outfits och känsla i bilden och så kör vi. Betar av en bild och outfit i taget. Inget är väl värre än när en bild tar flera timmar att skapa för att det är så mycket ängslighet som hänger i luften?
Det kan sabba allt för mig. Därför jobbar jag bäst själv och utan stylist, ljussättare och extern fotograf. Det är naturligtvis en ekonomisk fråga också – eftersom jag behärskar alla områden så blir det grymt om jag tar ansvar för dem men det händer att jag missar små detaljer. Det positiva överväger det negativa dock och för mig funkar detta toppen. Det som är mest negativt är att jag ska försöka få med rörligt material på alla outfits och det faller ofta bort från minnet.

Nedan ser du call sheet jag skickar ut tillsammans med moodboard ovan. Moodboard skapar jag i InDesign. Jag gör ett dokument med nedsparade bilder från Pinterest och Instagram. Det är känslan jag vill åt och inte så mycket kläderna på bilderna såklart – vi har ju våra egna. Denna gång kommer jag dock plocka upp idén med den lilla granen och den röda mössan som J CREW har skapat till sina kampanjbilder både i år och 2007. Känslan ska vara countryside, juligt, rörelse, brittiskt,  härlighet och gemenskap. Jag tar med mig min hund Boris.
Vårt call sheet är mest praktisk info. Tjejerna sminkar sig själv och får instruktioner om vad de kan ta med sig, att vi kommer äta lunch på plats , vart vi är , vilka vi är och hur länge vi håller på.

Hoppas det här inlägget var givande för er. Hojta om ni vill ha fler inlägg likt detta 🙂
Stor kram och fin dag till er. Nu ska jag steama två bruna blusar och väcka barn.

Vardag

Månen och juleljusen över den lilla staden

Det är måndagen den tjugosjunde november och den smörfärgade månen hänger tungt över den lilla staden. På gatorna går det knappt ta sig fram på grund av att det byggs på alla håll och kanter men det verkar som att någon lyckats få upp både juleljusen och granen på torget. Det är en fin liten stad. Vi säger det till varandra en gång till. Och sedan säger jag att jag vill flytta ut på landet ändå. Jag orkar nämligen inte röja i hela källaren och tvättstugan. Allt är för stort och det är för mycket grejer överallt. Ge mig en ny chans nu snälla. Denna gången lovar jag att jag ska hålla i ordning och inte skapa högar överallt.

Jag sitter nedsjunken vid min dator och bygger upp moodboards och call sheets för att få kontroll över veckans arbete. Min lista på rekvisita växer sig lång och jag undrar vart jag ska få tag på en krans gjord av rosepeppar och en stor röd mössa i den lilla lilla staden…. Kanske får jag bara nöja mig med en grön i granris och en mössa från vinterlådan i källaren.

Jag skapade en väst till slut. Jag har tänkt på det länge men inte riktigt vetat hur jag ville ha den – men så föll alla bitarna på plats och jag tror den blev bra. Jag döpte den till Marina, efter min kompis. Det är fint att ha Marina i mitt liv. Hon gillar alla mina sidor, även de märkliga som en annan nog lätt skulle störa sig på. Hon dömer aldrig. Det gör mig trygg.
Hon gör mig lite bättre helt enkelt. kram till er.