Det här är ingen stor grej men något jag tänker på då och då. Speciellt så här i semestertider.
Jag vet ju att ni, mina följare, är mina kunder. Utan er ingen blogg, inga digitala kanaler, inget jobb, inget KLco och så vidare och så vidare. Och kunden har ju alltid rätt – visst är det så?
Jag står ju egentligen i givakt och är ägd av er för räckvidd och bokade uppdrag. Då är det mitt arbete att vara tillmötesgående, serviceminded, tillgänglig, relevant och nytänkande. Jag är med på allt det där och jag tycker mitt jobb är både roligt och utmanande. Jag uppskattar också dialogen med er väldigt mycket. Kommentarer är alltid ett trevligt och givande bidrag i mitt arbete och jag försöker svara på så många frågor jag bara kan i alla kanaler.
Men så på sommaren får jag detta i dm:
”Vart kan man bo i Varberg?”
”Tips på restauranger i Halmstad?”
”Vi åker in i Varberg nu – vad får vi inte missa?”
”Ge oss dina bästa tips – vi planerar en vecka i Halland”
Ofta kommer dessa dm utan ”hej” , ”vore snällt om” , ”skulle du vilja” , och ja,.. jag känner nog faktiskt att dessa människor upplever mig som en chat för Visit Halland eller Visit Varberg. Och tro mig – jag brinner för platsen jag bor på. Jag tipsar så otroligt mycket i både inlägg på blogg och Instagram samt har sparat en mängd tips i höjdpunkter och till och med spelat in ett poddavsnitt kring vad man kan göra i Halland.
Jag brukar svara var de kan finna information och ofta skickar jag med länkar till både blogg och podd. I morse gick jag igenom dm och en av alla hade frågan:
”Tips på bäst restaurang i eller omkring Falkenberg? Och om det finns något man absolut inte missa väl där?”
Hade aldrig skrivit med denna tjej i dm innan, inget hej eller vänligt tilltal alls. Hon svängde liksom bara in och tyckte att det var rimligt att skriva till mig direkt istället för att kika igenom mina tips eller googla efter mina rekommendationer. Det gjorde mig lite matt.
Ja, helt ärligt, jag tyckte det var både respektlöst och osade lathet. Så jag svarade att det finns massa tips redan och skickade med länk till podden där vi pratar om restauranger i Falkenberg. La också med en liten mening att jag tyvärr inte hinner agera privat rådgivare för semester i dm på grund av arbete och familj. Sedan tog jag en skärmdump på dialogen, suddade ut hennes namn så hon blev anonym och la i min story. Så att andra kunde se att jag tyvärr inte hinner med denna sortens frågor i dm under sommartid och få förståelse för det – men jag upplever att jag är rätt så bjussig ändå med tips.
Jag fick absolut ett långt dm om att hon minsann ställt en öppen och trevlig fråga, att jag inte hade behövt svara och eftersom hon blev ”uthängd” så hade hon en klump i magen.
Sådan lust att berätta hur ofta jag har en klump i magen då jag blir ”rättad” online. Men det gjorda jag inte. Bad om ursäkt såklart. Som den väluppfostrade och trevliga influencer jag är.
Men – måste jag alltid vara så jävla trevlig då?
Var hon ens trevlig mot mig?
Finns ni kvar ändå – även när jag sätter mina gränser och också förklarar varför på ett rakt och ärligt sätt?
Digital kommunikation kan vara svårt ibland. Kanske därför många bloggare bara lägger sig helt platt, tar emot vad som helst och inte ställer några som helst krav på de som tar del av ens arbete digitalt dagligen. Jag gillar Underbaraclara – hon har skrivit en gång att hon ger det svar som kommentaren förtjänar. Blir hon bemött på ett respektlöst sätt så kan även hon lägga sig på den nivån.















