Det blommar! Eller snart i alla fall…

Denna vecka gick startskottet för min trädgårdssäsong. Jag städade upp i växthuset,  kokade en stor kopp kaffe, plockade fram mina fröer och planteringsjord. Inne i växthuset var det tjugofem grader varmt när solen stod på och Boris höll mig sällskap. Så mysigt.

Jag hade mest fokus på luktärt och det verkar som det blir röda toner här hemma i år. Jag får nog komplettera med någon violett också. Jag hade en blandning från Zetas som heter mix ’Bruise’  och den lådan innehåller sorterna  Spring Sunshine Orange, Royal Crimson och Elegance Deep Rose. En varm rekommendation.
Jag hade också en påse Spring Sunshine Peach från FLOREA.  Längtar efter att skapa buketter av alla dessa  luktärt.

Har ni förresten sett att Hanna Wendelbo skrivit en novell för Novellix i år? Är så stolt över min fina Hanna och alla hennes framgångar – hon är en stjärna. Kommande vecka är hon på trädgårdsmässan i en egen monter med En Annan Slags Trädgård. Jag kommer vara gäst i montern torsdag eftermiddag – då har jag med mig böcker och lite annat.

Tiden går så fort nu när våren tar fart. Skynda långsamt är min parodi i år. Jag stressar ingenstans och allt ska få ta sin tid.

Kallsådd i godislådor och luktärt i påsar.

Dessa har jag kallsått –  Blomstermorot, Tandpetarsilja, Rudbeckia, Rosenskära och vallmo.

Så pepp båda två.

Kanske ska jag möblera om här inne i växthuset.

Min lilla låda med fröer. Har en del kvar att sätta i jord. Ser så mycket fram emot en blommande säsong.

 

Om att äta kött igen

Det är lördag morgon och jag sitter med dagens första kaffekopp i soffan med datorn i knät och fötterna nerburrade i Boris päls på golvet nedanför.
Jag har tre köttbullar som står mig upp i halsen och mår riktigt illa. Det där med att börja äta kött igen var mer utmanande än vad jag trodde. Kyckling har funkat bra men varje gång jag äter kött så mår jag inte så bra – jag blir både äcklad mentalt, får ont i magen och mår illa. Vi hade lovat barnen riktig husman till fredagens middag och alla hjälptes åt att vispa potatismos, rulla köttbullar och duka fram farmors rårörda lingon. Jag briljerade med Mildreds recept på brunsås och alla slog sig ner runt bordet. Det var så gott!
Jag åt tre. Men sedan tog det stopp och nu mår jag inte alls bra.

Någon som har erfarenhet av att äta kött igen efter flera års uppehåll?

Men annars då?
Jo, igår sken solen in i vårt kök och jag fick ner alla mina luktärt i jord. Nu står de i krukor på rad i soligt fönster och sköter sig själva fram till det är dags att bära ut dem. Jag klädde mig i jeansjacka, rött läppstift och vita sneakers för att möta upp min man efter jobbet. Vårtecken ju!

För er som följer vår TRÄDGÅRDSLIVE kan jag meddela att den krasse jag sådde i kruka inomhus har vuxit till sig. Den lite rejälare gör sig vackrast i ett fönster och jag tror faktiskt jag ska göra slut med den taniga – den ser bara stökig och ledsen ut.  Den mer rejäla ska få slingra sig upp som en gardin i mitt köksfönster.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, tvätta håret, äta gröt och ta mig till jobbet. Ska svänga förbi torget och se om de har mimosa som jag kan sätta i vas på det dukade bordet i butiken. Varmt välkomna idag 10-14 om ni har vägarna förbi Varberg.

Så här sår jag luktärt

Det sägs att vecka 13-15 är toppen att förså luktärt – så nu, när vi är i vecka tolv så tänkte jag visa hur jag gör. Jag har letat fram bilder från tidigare år till detta inlägg och till helgen kan jag också visa er vilka sorter jag valt ut till denna säsong.

Jag börjar med att leta fram medelstora plastkrukor. Helst de som är kvadratiska men runda har man oftast flest av då både pelargoner och andra krukväxter kommer i dessa.
Jag fyller krukorna med planteringsjord och trycker till ordentligt så jorden blir packad. Därefter vattnar jag rikligt – alltså jättemycket. På det sättet finns det ingen anledning att blötlägga några frön innan såtillfället. Jag lägger fröna med någon centimeters avstånd i krukan. En hel påse brukar få plats men det beror såklart på hur många frön det är i just din påse.
Lite mer planteringsjord ska sedan på och så pressar jag ner jorden igen. Mer vatten. Märk din kruka med sort och datum om du vill, bra att skriva färgen också så man har koll.

Efter detta sätter jag ner krukan i en plastpåse så det blir som ett litet drivhus för mina luktärt. Jag ställer dem inomhus i ett soligt fönster – brukar göra sex påsar på samma gång och sedan klarar de sig på egen hand. Jag kollar till dem då och då så att jorden fortfarande är fuktig.

När de kommit upp en liten bit, 5-7 centimeter, kan man ställa ut dem på en plats i trädgården där det är medelskugga. Så får de lite regn och vind så de växer till sig och blir knubbiga plantor att sedan plantera ut i landet. Luktärt klarar upp mot åtta minus så det går fint att ha dem ute genom frostnätterna. Här i växtzon 1, Halland, så brukar det vara okej att sätta ut dem någon gång i april. Dessa på fotot har jag nog väntat lite för länge med att sätta ut – de ser lite taniga ut faktiskt. Men de tog sig ändå.

Kommer ni så luktärt i år?

Älskar att ha luktärtor på nattygsbordet och i köket. Doftar ljuvligt. Ju mer man plockar desto mer blommar det.

Jag är vansinnig

Det är onsdag kväll och jag önskar bara jag kunde få gå och lägga mig. Har känt mig vansinnig mest hela dagen men ändå lyckats ta mig igenom två möten och en livesändning samt hållit mig väl med både kollegor och familj.
Men snälla – vad är det med mig? Allt är provocerande och förbannat fel. Jag är arg på regnet. På den stackars kissnödiga hunden. På att både tandläkaren och bilfirman som byter hjulen på bilen verkar boka in mig utan att jag bett om det så jag måste ringa och boka av, lämna meddelande och ringa upp och sedan få samtal igen. På telefonförsäljare som ringer mig – SLUTA!!!. Arg på den höga räntan. På att jag fått åtta mail från skolan om inställd skolskjuts denna vecka fast vi inte ens har det. På mig själv för att jag missat boka UV- samtal för min stora kille. Och nästan så jag skrev ett långt raljerande inlägg om en skev sak i branschen av bara farten men se, där bet jag mig i tungan… Phu, lätt att dra iväg i affekt när man är på det här humöret och hormonerna rusar runt som skenande hästar innanför bröstet.

Nu ska jag laga pasta med massor av smör, ost, vitlök och tryffelolja. Lägga mig i badet med något töntigt på på en skärm och en mask i ansiktet. Sedan ska jag bädda ner mig själv och ge mig en high five för att jag inte gjort mig ovän med någon på hela dagen.
Detta inlägg publiceras klockan sex torsdag morgon. Hoppas jag vaknat och ilskan har vänt. Så jobbigt att inte ha kontroll över sitt humör och att vara förbannad.

Tusen tack för alla historier om östrogenplåster, klimakterie och symptom igår. Väldigt lärorikt att läsa om era erfarenheter. Ett varmt tips till er andra som som går i funderingar kring kvinnorkroppen och dessa förändringar är att följa @monikabjorn eller @starkgenomklimakteriet

Ha en fin dag nu.

Allt har sin tid

Ibland jämför man sig med människor som är på en helt annan plats än vart man själv är, inte sant? Jag tänker mig inte en speciell geografisk plats utan vart man är i livet just då.

Under helgen som gick var jag bokad på scenen för Matfest i Halland tillsammans med My Feldt och Lisa Lemke som båda är halländska företagare och kreatörer. Vi pratade lite om hur man är som entreprenör och Lisa kände att hon och My var nog ganska lika i sättet – ”de bara kör och ångar fram i ett rasande tempo” medans jag är mer eftertänksam och ägnar arbetsdagar med att chilla i badkaret med Netflix, mer återhämtning och långsammare tempo alltså. Och det stämmer ju!
Jag praktiserar mycket återhämtning just nu.
Men hade jag haft småbarn samtidigt som jag drev mina verksamheter på det sätt jag gör så hade det ju naturligtvis inte funnits utrymme till det. Då hade jag bollat hundra saker samtidigt –  föräldraskapets måsten med småbarn, sömnbrist och allt som hör företagandet till. Så vi befinner oss verkligen på olika platser i livet tänker jag.
För jag är nog ganska snabb och full fart framåt även om jag häller upp ett bad då och då med Netflix som sällskap.

En annan parameter jag har tänkt på som skiljer mig som företagare med andra runt mig. Det är allt personalansvar – kommunikation och schemaläggning.
Den biten tar min kollega hand om och vi är också ett ovanligt litet team i ett företag med den omsättning vi faktiskt har. Det är jag och min närmsta kollega som är fast anställda i företaget och hon tar ansvar för de timanställda även om jag är med och rekryterar såklart. Hon är alltså verksamhetschef och mest i driften vilket lämnar mig utrymme att fokusera på helheten.

Nu är jag 44 år och har andra prioriteringar än när jag var 35 och hade mindre barn. Det är som det ska vara – allt har sin tid. Självklart lutar jag mig inte tillbaka men jag tar varenda möjlighet jag kan att fokusera på det värdeord jag valt för 2023 – HÄLSA. Här ingår det träning, långa promenader, mycket vila och hälsosam mat – och just nu i livet har jag möjlighet att prioritera just detta.
Det får mig att tänka på att fråga min läkare om jag kan testa att få östrogenplåster eller gele. Jag vill inte börja använda det en enda dag för sent i livet då jag är helt övertygad om att detta hjälper livskvaliten avsevärt. Är det någon av er som har erfarenhet? När började ni och vilka symptom var det som fick er söka hjälp?

Så här ser förresten mina blogguppslag ut framöver. Vill ni addera något på min lista?

-Tid
-Dofter
-Hem/Inredning
-Medberoende
-Träning
-Så frön i ask/kallså
-Köket hos KLco
-Pelargoner
-Dahlior
-Keramik
-Företagande
-Ny kollektion
-Ansiktsmask