Vi tog farväl av det lilla huset och jag knäppte dessa bilder i farten. Nu har jag huvudet fullt av tankar på den nya trädgården, hur vi ska kunna bygga bord av ekfaten i källaren och vart spisen ska stå i det nya.
Det sista blogginlägget vid skrivbordet.
Den sista blicken in mot köket.
Kläderna som packades ner och bars iväg.
En liten hälsning till de nya ägarna. Allt har sin tid. Både relationer, hem, arbeten, intressen…
Älskar att livet tar oss framåt och vidare.
Scrollar jag i min bildbank så finner jag så mycket smartheter jag skärmdumpat och sparat. Vi börjar med en selfie på mig – kände mig fin i fixade bryn och hade en bra hårdag.
En skiss i min telefon – försökte förklara för min man hur jag tyckte det nya köket skulle vara möblerat och vart den nya spisen ska stå. Tydligt va!?
Skärmdump på hur snyggt det var att visa skiss på plagget så här – kanske tar med mig detta in i KLco.
Fråga mig inte hur många skärmdumpar jag har från Ellen Dixdotters story – vd på By Marlene Birger. Svimmade när de lanserade sitt nya monogram på Copenhagen fashion Week nyss. Deras middag – druvorna med de små vita rosetterna och vita tändare med budskap på… Håll i hatten – de gör det så bra!!!
Det här. Detta jag kämpat med så många år nu som anhörig. Moment 22, alltid, hela tiden. Känner mig ofantligt maktlös inför systemet och dess brister.
Mer inspiration.
Marina och jag snackar om boråsare i nästa avsnitt av podden – alltså det är inte ämnet men ja, det kommer upp. Jag själv är ju en sådan. Detta drev mot boråsare hade tydligen gått henne rakt förbi under 2022 så jag var tvungen att ta skärmdump o visa henne.
Apropå podden – vi kom på att den nuvarande loggan var lite för beige för att sticka ut och hade vår kompis Jennie att jobba med nya förslag hela eftermiddagen. Här står jag efter träning i mitt badrum om kvällen och borstar tänderna samtidigt som jag har tjejerna på Facetime. Mina vänner är fantastiska – jag är en lyckans ost.
Kram till er alla – önskar er en fortsatt fin vecka.
Jag drar på mig de där jeansen en följare skrev att jag var ful i, sveper kaffet och borstar tänderna. Det är måndag och vet att jag sa att jag skulle ta det lugnt till alla men jag har bokstavligen flugit runt med städ, tvätt, tygprover, mailsvar, packning och annat jag ligger hopplöst efter i. Det får man se som ett friskhetstecken tycker jag – får jag bara fixat en sköljning till mina bihålor så blir nog allt återställt i kroppen igen. Jag skyndar långsamt eller vad är det man säger? Farfar Nils svarade alltid ”ja, det är jämna plågor…” när folk frågade hur det var.
Han tyckte det var lustigt men det finns väl egentligen inget lustigt i att gå runt och må piss – till och med raljera över det inför andra. Så trött på det och vill ge mig själv både fysiska och mentala förutsättningar till att må bra. Problem vi själva inte kan påverka har vi alla – men vad sägs om att göra det bästa av det vi faktiskt kan påverka?
Jag tror det är maten, återhämtningen, skrattet, kramarna, skapandet och rörelsen som är nyckeln. En balans där så är man hemma. Nu ska jag hålla mig frisk.
Längtar till havet och till mina bad. Håller tummarna för februari.
Jag knäppte det här fotot inför ett jobb jag gjorde med kalla bad. Tycker det är så häftigt när ett skum täcker klipporna så här efter kraftig vind under vintern. Ser ut som ett snötäcke.
Jag har aldrig sett fenomenet under vår, sommar eller höst så det måste ha något med kylan och vinden att göra tänkte jag. När jag googlat så har jag fått reda på att det heter Meerschaum. Det ser ut som skummet på en öl ungefär.
Från en källa om hur skummet bildas fann jag denna information.
Flera mekanismer orsakar havets av skum. Först och främst behövs vatten, salt och rörelse. & havet uppfyller alla dessa villkor.
Vatten, salt och rörelse förklarar dock inte allt. Skulle vi till exempel lägga saltvatten i en behållare och skaka den kraftigt så kommer vi inte att kunna bilda skum. Ett väsentligt element saknas alltså – ett organiskt material.
Men vad är organiskt material?
Det är den materia som bildas av alla levande varelser – växter, djur och mikroorganismer. Det organiska materialet som ansvarar för bildandet av skummet består av mikroalger av släktet Phaeocystis , som inkluderar sex olika arter som finns nästan överallt i planetens hav. När dessa mikroalger förökar sig och reproducerar sig avsevärt (vi talar om blomning) bildar de ett ämne (slem) som sväller vid kontakt med vatten och blir trögflytande som gelatin.
Så om ni häller saltvatten i en behållare, med lite gelatin och skaka kraftigt så bör ni se lite skum. Det är så havets skum bildas. Alltid kul att lära sig nya saker – visst?!
Det är söndag och mina pelargoner behöver en frisering. Det går inte för jag är ordinerad vila så när jag smyger runt med kameran denna eftermiddag så blir jag strängt och bestämt tillsagd att gå tillbaka till soffan för att bli servad med te och apelsiner istället. Nu har denna vänliga själ även hällt upp ett bad till mig så kanske kan jag gå in i vecka fem med lite mer styrka efter denna omsorgsfulla omvårdnad..
Titta på stackarna. Men ändå fint när växter får växa så här vilt och spretigt tycker jag. Blir som en extra gardin här i fönstret. Men snart ska jag beskära, ta sticklingar, ge ny jord och näring samt bära upp alla vinterförvarade pelargoner från källaren.
Har ni någon bra serie att tipsa mig om?
Har tittat på RITA i flera säsonger nu men tröttnat. Försöker jobba minimalt och har ingen ro till att läsa. Filmer känns också långrandiga. En ny serie vore perfekt!
Kan vi prata lite om podden förresten?
Jag har ju startat en tillsammans med min vän Marina som har Strömma Farmlodge och Sonjas Veranda i Varberg. Vi är båda egna företagare som driver destinationer lokalt och har sociala medier som vår främsta plattform i kommunikation. Marina är den jag kan vara helt transparent med när det kommer till företagande – kring framgång och motgång, ekonomi, utmaningar och svårigheter, lyckopirr, sårbarhet, oro och allt som kommer till med entreprenörskapet.
Vi har länge pratat om att driva en podd ihop men jag har inte känt mig redo för detta forum tidigare. Men nu så – 2023 är Kaninens år och det är dags att vara kreativ och utmana sig känner jag. Vi har startat Marina & Krickelins PODCAST och redan nu finns det två avsnitt ute att lyssna på. Är du en av dem som redan lyssnat så tar jag tacksamt emot feedback för att vi ska kunna bli bättre och utveckla oss. Skriv gärna både ris och ros bland kommentarerna. Vår podd handlar om entreprenörskap, kreativt skapande och livet på västkusten – tanken är att den ska vara sårbar, personlig, rolig och full av våra erfarenheter och tankar om både det lilla och det stora.
Inget gör mig mer frustrerad än att behöva lägga ännu en helg på att få bukt med feber och täta bihålor i liggläge.
Ända mysiga är att jag får sällskap av lillebror som också är sjuk och Boris som värmer fötterna.
Ghaaa, jag som vill jobba, städa, träna, vandra, bada och göra allt annat som jag halkat efter med på grund av sjukdom och resa. Fattar inte hur jag kan bli så sjuk två gånger samma månad – min kropp verkar vara minst sagt ur balans. Ramlade ur mina matrutiner i Frankrike och det kanske påverkade mig mer än man kan tro – och så kyla och stress på det…Skit samma, saker och ting blir sällan som man tänkt sig så det är bara att gilla läget.
Solen lyser in och jag tänker på min trädgård. Är jag sugen i år?
Har inte ens behövt ställa mig denna fråga tidigare för trädgården har varit en sådan stor del av mitt liv tidigare men något hände ju förra året – jag kände bara press och tyckte det var jobbigt. Det var inte avkopplande och lustfyllt längre helt enkelt. Jag hade blandat in mitt arbete för mycket i livet ute i trädgården så helt plötsligt hade jag kapat av det benet som gav mig så mycket läkning och återhämtning. Det var klantigt och helt omedvetet – jag brukar ju fota och skriva om det mesta i mitt liv för bloggen och det funkar fint tycker jag men när det blev både bok och andra måsten med trädgården så kände jag bara för att gå ut och vandra i skogen istället…
Jag drog det för långt helt enkelt.
Well, lesson learned.
Nu gör vi om och gör rätt.
Känner jag lite pirr ändå – jamen, det gör jag nog.
Ja, se. Där står ju en tom vas som nehöver fyllas med blommor så redan här har jag min målbild. Först påskliljor och tulpanerna, sedan äppelblom, därefter alla sommarblommor och sist ut alla dessa fantastiska buketter med dahlior och spröda rosenskäror. Längtar!
Kan redan nu känna värmen i magen efter stunderna med grannen Bengt över muren – då vi byter plantor med varandra. Jag får chili och tomat och han får olika sommarblommor jag drivit upp. Han blir lika överraskad varje gång för jag är kass på att märka upp plantorna men han å sin sida har skrivit namnen på tomaterna i sin skrivare och klistrat med fin genomskinlig tejp på varenda lite plantlåda.
I år ska jag göra ett bättre stöd för luktärtorna och ta ner blomsterportalen. Jag ska så fänkål och sätta mängder av solrosor.