Frankrike, Vardag

Vykort från Languedoc

Jag är i Frankrike. Sitter på min terass i skuggan, med datorn i knät och kallt med klirrande isbitar i glaset bredvid. Falkarna, duvorna och tornseglarna är kvar där jag lämnade dem i juni, på taknockarna sitter de och glor ut över vinplantagen i dalen och sedan tar de sats och kastar sig runt på en segeltur runt om byn för att sedan komma tillbaka igen. Klockan slår varje hel timme – dong dong dong… Första natten vaknade jag vid 4, 5 och 6…dong dong dong. Vi bor granne med kyrkan och sedan dess sover jag med balkongdörren stängd även fast det är så varmt så lakanen korvar sig fuktiga under min rastlösa kropp. Morgonkaffet bryggs i mörkt kök endast upplyst av stearinljus på matbordet. Sedan går solen upp, färgar himlen rosa och jag sträcker mig ut över utsikten på takterassen. Fyller upp inom. Storheten. Att få leva. Släppa taget om allt och landa en stund.

Inga appar stämmer. Det visar regn varje dag men det är strålande sol som avbyts av gråa moln som passerar ovanför.
En granne spelar på sin gitarr, en hund skäller och tornfåglarna blir inte tysta förrän mörkret faller.

Jag tycker att det är skönt att vara iväg och ta paus från prestation. Jag startade faktiskt min semestervila redan i Varberg. Halva augusti zoomade jag ut och tittade inåt – såg på serier, gick långa promenader, sov och såg till att jag fick minst två simturer i havet varje dag. Jag bäddade för en skön semester an man säga. På det sättet kom jag ner i puls bara jag steg in genom den violetta dörren här i vår lilla by. Mat, bad, mjuka samtal, vandring, bok, sömn. Sedan samma sak igen.
Jag stannar några dagar till och sedan tar jag mig vidare in i landet innan jag beger mig hem till Varberg igen.

Hem & Inredning, recept, Vardag

Mina nya stolar och två tips

Sensommarsolen flyter ut över vår matplats en morgon då jag plockar fram kameran för att fota min frukost. De nya gröna stolarna har ställts runt det alldeles för stora bordet. Jag har lovat alla att det ska få flytta länge nu. Bordet alltså. Snart är det dags. Familjen tycker det är för högt och för stort – jag är beredd att hålla med, men det är väldigt vackert. Det ska få flytta till jobbet och komma väl till användning där istället.
En sak i taget. Först kom stolarna, sen så målades ju hallen och så möblerade jag om inne i arbetsrummet. Man vet att en ny säsong är kommen då man är sugen på en förändring och jag känner mig alldeles nykär i mitt hem just nu.

Stolarna är beställda hos Artilleriet denna vår och väl värda all vänta. De heter Artilleriet Exclusive – Chair No 14,  Sage, Tärnsjö Läder. Dessa ska jag ha hela livet och sedan får mina barn ärva. Så måste det bli. Vi som nästan bara köper möbler vintage till vårt hem känner ett stort ansvar och pirr över den här nya matplatsen  – ett specialbeställt bord är också på väg. Dels är det såklart prislappen men så har det också känts bäst i magen att handla det som redan finns. Men nu är det köpt. Nu ska det älskas lika mycket som det andra som får bo med oss.

Ok. Här kommer mitt första tips. Koka gröt på fiberhavregryn, den ska vara len och inte för torr. Lägg en stor klick nötsmör ovanpå, ringla god olivolja över och addera en klick turkisk yoghurt. Ovanpå detta lägger du sedan blåbär, och mandlar. Gärna rostade såklart. Jo, du ska också ringla honung över. Besatt av detta! Funkar bra till både frukost, lunch och kvällsmat om du frågar mig.

Mitt andra tips. Plocka nyponen som nu är mogna – jag plockar längs strandpromenaden i Varberg. Lägg dem i en gryta och toppa upp med vatten. Koka en stund, kanske tjugo minuter. Mixa allt i med en stavmixer eller i en blender. Tryck sedan allt genom en sil eller ett durkslag ner i en bunke. Addera mer vatten och mixa tillsammans med lite honung. Men snälla, hur gott! Och galet nyttigt.

Nypon innehåller mer C-vitamin än några andra frukter och bär. Jag har läst att du måste äta ett kilo citroner för att komma upp i samma C-vitaminnivå som två deciliter nypon ger. Dessutom ger nypon dig nästan hela dagsbehovet av magnesium. Så bra! Ut och plocka nu.

Hjärtefrågor, Vardag

Jag rycker upp bildörrrar…

Jag kör ner genom Sverige och över bron denna tidiga morgon. Då natt möter dag och gryningen sakta reser sig över vårt vackra land. Genom dimmiga ängar, bländad av gyllene morgonsol & under flygande flyttfåglar i V som nästan får mig att slita blicken från vägen. Jag tänker på mareld och sjukdomar. Det vackraste och det fulaste på samma gång. Lisa säger att hon badat i mareld och i lysande kammaneter flera kvällar i rad efter mörkret lagt sig över hennes vik i Varberg. Jag har tagit mina morgondopp i gryning och simmat i havet på eftermiddagen – överväger att lägga in ett sent kvällsbad också.
Jag lyssnar på poddar. På fredagspodden. De pratar om hur tankspridd Amanda var då hon fick hela butiken att engagera sig i hennes påse som blev stulen i en butik där hon provade skor. När hon kom hem så stod påsen i hallen. Det skulle kunnat vara jag.
Det är ofta då jag lyssnar på dem som jag känner igen mig själv i Amanda. Speciellt då hon inte var med i podden och då Alex och Hanna pratade om deras relation. Skulle lätt kunnat vara min man och jag. Jag vet ju att hon fått en sen diagnos på adhd och lyssnar därför mycket intresserat och undrar om jag ska starta den där utredningen jag ofta funderar på…

Men i alla fall. Låt mig berätta vilka sjuka situationer min tankspridda och snabba hjärna kan försätta mig i.

-Ofta öppnar jag fel bildörrar och sätter mig i passagerarsätet. Lika kul varje gång för min familj som sitter och gapskrattar i bilen bredvid. Lika hemskt varje gång för ägaren av bilen som får världens chock. Lika förödmjukande för mig varje gång.
-Häromdagen ringde min telefon och jag som var beredd på telefonmöte med en kund tänkte snabbt att jag skulle bolla in min kollega i mötet eftersom hon stod precis bredvid mig, satte på speaker och bad henne presentera sig. Efter 2,5 minuts  (!) presentation om kompetenser, drivkrafter och intressen så harklar sig försiktigt människan på andra linjen och berättar att hon faktiskt bara hade en fråga om en linnekläning….Omg! Stackaren. Jag är ju sjuk i huvudet.
-Igår vid matbordet, då jag langat fram hamburgare till massa ungar så säger en av min sons vänner att föräldramötet ju börjar snart i aulan på gymnasieskolan och jag bara ”ok, det är dags att bege sig då” och letar i mailen på väg in i bilen vilken aula jag ska parkera vid.
-Då jag får brev från Kronofogden för obetald faktura. Va!? va i helvete – sluta skicka fakturor och sedan inkasso till någon jävla app. Otroligt! Jag blir så jävla ledsen på mig själv varje gång.
-De gånger min bil bara stannat helt plötsligt för att bensinen är slut. Här har jag blivit bättre faktiskt – det är så otroligt förödmjukande varje gång och jag fattar inte att jag kan missa att det stått på rött och varnat ett tag.
– Varje gång jag tittar på min garderob, i min bil eller i kökslådorna. Jag klarar inte av att hålla i ordning hur mycket jag än vill och bestämmer mig för att göra det. Det går för fort liksom och så bara det blir kaos för att jag inte bryr mig egentligen. Eller jag bryr ju mig massor. Jag vill ha kontroll. Jag vill ha ordning och sorterat.
-Varje gång jag vaknar vid 05 och inte kan ligga kvar för att det snurrar hundra tankar och idéer i mitt huvud. Kroppen är så trött så trött. Men jag klarar inte av torktumlaren i hjärnan som är satt på max. Jag måste gå upp och göra något för att sortera tankarna och inte få panik.

Usch. Allt brukar alltid lösa sig och jag kan ju ta ansvar också såklart. Men dessa situationer sätter sig aldrig min man i. Jag brukar tänka att jag är himla bra på mycket annat så det kompenserar för detta. Vi säger så då.
Har ni liknande erfarenheter?

Allt jag sa att jag skulle göra

Om mina tatueringar
Kvinnokroppen, Vardag

Proppar, åderbråck och tromboflebiter – man älskar ju att åldras

Jag har sålt kläder i många år nu och ofta stöter jag på kvinnor som vill ha långa shorts för att låren ska döljas. Jag har tänkt mycket på det där när jag själv åldras och min kropp inte längre ser ut som jag kanske önskar eller är van vid. Jag undrar för vems skull jag känner att jag vill skyla mig i 30 gradig värme… För min egen eller de runt omkring mig?

Överlag är det många kvinnor som har otroligt negativa fördomar om sin kropp tycker jag. Kan inte bära olika plagg för de ser ut si och så – inte stoppa in blusen på grund av olika omständigheter och inte ha ärmlösa toppar.

På Instagram skrev jag om mina ben igår och fick ett rasande stort gensvar. Många kände igen sig. En del struntade att skyla sig men många mådde dåligt över celluliter och åderbråck och kände sig inte bekväma med att visa. Det framgick tydligt i kommentarerna är det inte bara är kosmetiska bekymmer med ben som förändras av graviditeter, arv och ålder –  utan det är också väldigt många som har ont och lider av smärtan åderbråcken ger.

Jag själv ha fått erfara detta de senaste åren då den här venen liksom växer sig större och större – blåare och blåare. Den ringlar sig från ljumsken, över låret och tar också en sväng bak i knäleden. Jag låter inte detta stoppa mig från shorts och korta kjolar men det är ganska ömt faktiskt. Som blåmärken. Jag får också smärtor i vänstra benet någon gång då och då och tror att ”nä, nu har något brustit här inne!”

För ett par veckor sedan  så svullnade det upp på benet, blev alldeles hett och hårt under ett arbetspass. Jag var mitt uppe i en fotografering och blev väldigt irriterad över att benet skulle ställa till det. Jag lyckades tränga bort oron och smärtan, hoppades på det bästa. Så klantigt, Hör ju hur det låter. Men att åka och sätta mig på akuten en söndag kväll kändes inte lockande och jag tror att jag hade fått ligga dubbelvikt i smärtor om jag skulle överväga detta. När jag kom hem, efter 23 någon gång var jag helt slut och huset sov. Det var fortfarande samma symptom och jag kände bara att jag inte pallade med att ha problem så jag gick bara och la mig. När jag vaknade dagen efter hade jag ett stort blåmärke och det såg ut som att venen brustit och det runnit ut blod i benet. Olustigt. Ont gjorde det också. Hm…
Lång kö på 1177 såklart. Men en vän som är läkare messade.

Skönt. Då var det inte propp. Men började ändå googla. Varför gör man så?  Om det är en propp så kan den vandra vidare till lungan och då är det jättefarligt.

Så ja, jag har landat i att det var en tromboflebit. Kommer det fler? Ska jag vara orolig över att den där venen spricker, kan den göra det? Läste att den inte ska vara mer än 3mm men den här är nog över en cm… ? Vad ska man göra för att underlätta för benen mer än att ligga med benen högt och använda stödstrumpor?
Mycket ska man gå igenom med den här kvinnokroppen. Kanske borde jag gå till en läkare och rådfråga.

Ja, ni hör ju. Trodde jag hade det jobbiga förklimakteriet som den största utmaningen och så poppar det här upp som en bubblare på min lista av ”problem” jag absolut inte orkar deala med och jag kan liksom inte sluta tänka på det. Har jag kommande proppar i hela benet och är som en tickande bomb?

Kostvanor och kostillskott - Kvinnokroppen

Vad händer i kvinnans kropp då vi åldras?

Lymfsystemet - så får du igång lymfan
Vardag

Hej från mobilen

Vet ni, jag skulle absolut skriva om mina ben, om åderbråcken och en jäkla artär som typ brast men jag fick inte till det idag. Eller jo, vem försöker jag lura. Jag prioriterade helt klart bad i hav, häng med barn och promenader. Och nu när jag skulle sätta mig med bloggen så fick jag oerhört sug efter att kolla serier istället. Så det där lite längre inlägget får vi skjuta på till imorgon. Här får ni lite mobilbilder som gör mig glad istället.

Min klänning – jag älskar den så mycket och är så stolt över hur uppskattad den är av kunderna.

Mya kontoret/biblioteket. Så pepp på förändringen här och har nu tagit lite bilder med den stora kameran som jag ska redigera och visa för er.

Har ju målat en hel del denna vecka. Ja, herrejösses. Tre rum har fått make overs med kulörer och ommöblering. Och jag började nästan gråta när stolarna till matbordet levererades idag. Åh, det kommer bli så fint!

Här är klänningen med en kofta över. Ok. Nu ska jag dricka massa vatten och krypa ner i sängen med lillebror och en  serie.
Hörs imorgon igen.