Trädgården

Ny säsong – håller tummar för trädgårdsglädje

Jag har alltid haft ett brinnande intresse för trädgårdsliv. Redan som liten flicka gick jag hack i häl på min farmor Mildred i hennes stora trädgård, bland tagetes och gigantiska rododendron. I min  egen barndoms trädgård namngav jag rosorna och viskade hemligheter ner bland kronbladen.

När jag sedan fick min egen trädgård, någonstans efter 26, blev den snabbt en av mina allra största glädjekällor. Barnen var med mig där ute, de lekte, jag grejade och vi lärde oss tillsammans. Jag skaffade till och med höns, både i vår förra trädgård och i den vi har nu.

I vårt tidigare hus fanns en stor trädgård att ta hand om, med grönsaksland, växthus och flera perennrabatter. Huset efter hade mindre växtlighet, vilket istället blev en fröjd att få sätta händerna i jorden från början och bygga upp spännande trädgårdsrum för hela familjen har verkligen varit en ynnest.

Så kom pandemin. Trädgårdsintresset exploderade runt om i landet  och i sociala medier. Jag, som redan arbetade digitalt, började skriva ännu mer om trädgårdsliv, skapade ett trädgårdslive tillsammans med min vän Hanna och tog uppdrag som kreatör.

Kort därefter fick jag frågan om att skriva en bok, där jag fick möjlighet att förena två av mina största kärlekar,  havet och trädgården.

Att få skriva en bok om det som låg mig allra närmast hjärtat var en fantastisk möjlighet. Men någonstans längs vägen hände också något med mig och mitt förhållande till trädgården.

Det som tidigare gav mig kraft och energi började plötsligt kännas prestationsstyrt och tungt. Kanske var det åldern, kanske ett skifte i livet eller så bar det helt enkelt att något  som förändrades inombords. Från att ha lagt all min lediga tid i trädgården började jag istället behöva tvinga mig själv att gå ut och ta hand om allt jag en gång skapat med lust.

Ett förenklingsprojekt tog form. Jag planterade mängder av perenner för att minska arbetet, slutade odla från frö och köpte färdiga plantor i stället. Men inte ens det gjorde det mer lustfyllt. Jag förstod inte vad som hänt. Hur kunde mitt brinn bara försvinna?

Och trädgården är ju inte som en bok, som man kan lägga ifrån sig ett tag och plocka upp igen när suget kommer tillbaka. Inte heller som inredning, där hemmet faktiskt kan få vara tills inspirationen återvänder. Trädgården är mer som en kissnödig hund, eller ett spädbarn, som måste matas, tas om hand och nattas. Försöker man ignorera den blir det snabbt kaos, och då väntar ett ännu större jobb. Ett litet helvete, om man ska vara ärlig, att reda upp.

Jag som har kämpat så med min stackars trädgård genom åren. Skapat, vårdat, utvecklat den till max. För att sedan tappa gnistan helt.

Jag undrar om den kommer tillbaka i år. När jag ser hur andra redan har börjat förså och skriva om sina planer känner jag mest en liten klump i magen. Känner redan att jag kommer halka efter, tappa kontrollen och ännu en gång känna att allt blir för mycket.

Jag hoppas så innerligt att den känslan släpper. Att lusten och glädjen hittar tillbaka. Att trädgården återigen får bli en plats för återhämtning, inte prestation och känslan av måste. Håll tummarna för mig!

Jag blir alldeles nostalgisk när jag tittar på gamla trädgårdsbilder. Lite sugen på page igen. Och kanske också på trädgårdsliv…
Nu gäller det bara att lägga ambitionen på lagom nivå, tänka på att binda upp i tid och styra upp en bra självbevattnande system.

K. LAGERQVIST

Nya friska vindar i min verksamhet

Jag kvällsjobbar även fast jag lovat mig själv att sluta med det. Men jag har flow och ville bli klar med min lista. Inget är väl mer tillfredställande än att bocka av?
Ibland lägger jag till punkter på min lista som jag redan gjort på morgonen bara för att det är så skönt att få bocka av några punkter med en gång. Känner mig duktig och produktiv.

Det blåser nya friska vindar i min verksamhet och jag känner den mjuka sköna brisen i nacken. Jag har så mycket kreativitet som bullrar innanför bröstet och som nu äntligen kan släppas loss. Nu när jag stängt alla dörrar till det som höll mig tillbaks. Jag har till och med fått ny energi för mitt arbete som influencer och sitter med kundmail, sälj-kit och gör listor på drömkunder att proaktivt kontakta.

Devotion always wins. Det är sant.

Att skapa sinnesro inför 2026 och låta det genomsyra allt jag gör. Så var det ja, eller hur?
Det kräver struktur, planering, smarta prioriteringar, ödmjukhet och stor dos av konsten att vara ”street smart”.
Jag anser mig ha både förmågan och erfarenheten att lyckas riktigt bra med detta så det är absolut ingen omöjlighet.
Hängivenhet, devotion, det har jag massor av och det är nog kanske min största styrka.

Nä, nu får det vara nog med navelskåderi och hybris för idag. Måste krypa till sängs.

Vad är er styrka? Och har ni något värdeord för 2026 förresten? Berätta gärna.

Hem & Inredning, K. LAGERQVIST

Före och efter, så här gjorde vi – & status i början av februari!

Att lära känna en ny plats och följa hur ljuset rör sig genom dagarna är en fantastisk upplevelse för någon som arbetar med fotografi som sitt främsta verktyg. Jag hade en tydlig vision för det jag ville skapa, men det är alltid svårt att i förväg föreställa sig hur slutresultatet faktiskt kommer att kännas.

Därför är jag extra glad över att det blev bättre än jag vågat hoppas. För visst var det svårt att se allt detta framför sig för bara några veckor sedan

Vita, skavda väggar och tak. Kakelplattor längs väggarna vid fönstren och en lång elcentral uppsatt mitt på väggen. Beige klinkers över hela golvet. Helt ärligt kändes det som en stor tvättstuga som fått en snabb uppfräschning någon gång på 80-talet i ett hyreshus.

En tvättstuga  med ovanligt bra el – & nätuppkoppling och med bländande städbelysning.

Är det inte helt otroligt vad man kan skapa med ganska små medel och på så kort tid?

Här ser ni hur jag har målat väggarna, inklusive kaklet, och lagt in en sisalmatta. Alla tak är målade i samma kulör som väggarna och kompletterade med dämpad spotbelysning. Textilier och konst som harmonierar med uttrycket ger rummen den där extra känslan och knyter ihop helheten.

Med den här lösningen dolde vi kakel, eldosor och nätverksuppkopplingar längs väggarna. Eftersom vi inte fick ta bort elledningarna eller kaklet, hjälpte en snickare oss att bygga en panel längs samtliga väggar ut mot gatan.

Det gjorde utrymmena betydligt varmare och mer ombonade. Panelen målades i samma kulörer som resten av rummet för att skapa ett lugnt och sammanhållet uttryck.

Det blev bättre än väntat.

Att hitta rätt placering för mina ”hästar” till upphängning av kläder var en utmaning. Jag ville undvika att rummen kändes övermöblerade och tunga. Lösningen blev att använda endast tre stycken och att inte visa alla storlekar av varje design samtidigt.

På så sätt upplevs ytorna luftigare och det blir enklare att verkligen se och ta in plaggen.

Att inreda med vackra bord i mitten av rummen och hyllor längs väggarna var också klokt.

Jag placerade föremål som gifte sig med varandra i kulörer och material i olika grupperingar och jobbade med olika nivåer.

Det blev fint!

I det gula rummet fick aprikos, brunt och smutsrosa mer utrymme.

Jag ska fota entrén och vårt fina kök också, behöver bara samla ihop mig lite först och beta av mailkorgen. Om du väntar på svar från mig så är väntan över nu. Förlåt för sen återkoppling, men jag är på väg att få ordning på livet igen.

Det har dessutom trillat in så många spännande mail den senaste tiden. Förfrågningar om medverkan i podd, magasin, föreläsningar och tv, tillsammans med andra roliga jobbförslag. Nyp mig i armen… jag tror faktiskt att jag har världens mest varierande och roligaste jobb!

Puh. Januari var tuff på alla sätt, men nu ser jag fram emot februari och en annalkande vår.

Kvinnokroppen, Träning

Vem är jag nu?

Det är märkligt det där, hur man plötsligt kliver in i nya skeden av livet. Prioriteringar skiftar och en dag står man där som en annan version av sig själv och undrar vad var det egentligen som hände?

Jag har gått från att i flera år planera hela mitt liv efter träningspass till att tappa mina rutiner helt. Nu står jag här som ett stort frågetecken och undrar hur människor får ihop arbete, familj och träning. Hur gör de egentligen?
Det märkliga är ju att jag själv var en av dem  alldeles nyss.

Men i höstas föll jag ju ur mina rutiner på grund av en ryggskada, och sedan dess har det känts nästan omöjligt att ta sig upp på hästen igen. Inför januari köpte jag ett prova-på-medlemskap på ett gym, med ambitionen att lyfta där i kombination med reformer pilates. Igår var sista januari och gissa hur många gånger jag tog mig dit?
Noll.

Jag har varit sjuk, flyttat verksamhet, öppnat ny butik och haft uppdrag i Åre. Livet har helt enkelt inte gått ihop den här månaden. Det känns både dåligt, ledsamt, korkat och en rätt så oekonomiskt. Jag vill typ krypa ur mitt eget skinn över min dåliga planering och otur.

Men idag är det första februari. En ny månad, ett nytt försök. Jag ska sätta en plan för hållbar rörelse. Stegen får jag fortfarande ihop, nu ska jag bara boka några pilatesklasser och börja lyfta lite igen. Upp på hästen utan att gråta över spilld mjölk.

Har ni tappat träningsglädjen någon gång och lyckats hitta tillbaka?
Jag är nämligen väldigt sugen på att vandra i Cotswolds, surfa i Portugal, springa maraton i Médoc, åka utför i Alperna och klättra via ferrata i Languedoc. För allt det där behövs en stark kropp så nu får jag ta mig i kragen.

Hoppas ni haft en fin helg. Ikväll är det fullmåne, så kom ihåg att komma i säng i tid om du, som jag, sover lite sämre under fullmånen. Kram K

 

Hem & Inredning, K. LAGERQVIST

Nu öppnar vi på Kungsgatan 3

Innan jag packade ihop mig denna fredag och hoppade på tåget mot Göteborg passade jag på att knäppa några bilder i vår nya butik på Kungsgatan 3. Kvällen bjöd på Thomas Stenströms konsert. Även om jag, helt ärligt, var mer sugen på bastu och säng efter en intensiv vecka och en seg sjukdomsperiod. Men Thomas är ju en legend, och det här ville jag inte missa.

Men först tänker jag att vi tar en titt på butiken. Jag vet att ni är nyfikna på hur det blev och nu börjar det äntligen falla på plats.

Vi får vänta med färgkoder och andra detaljer för jag ska hålla mig lite kort på grund av öppningen idag.

Energierna är något helt annat här än mina tidigare platser. De båda butikerna jag drivit på Brukstorget har varit stora med högt i tak och mycket yta och det är alltid en utmaning att skapa en mysig känsla då. Det har dessutom varit betonggolv och väggar från då det tidigare var industri.
Tullhuset som jag temporärt landat i de senaste månaderna hade en annan känsla. Ljuset var magiskt och likaså läget. Men känslan av att vara en passage var inte alltid så skön. Fint med samarbete med andra kreatörer såklart men jag uppskattar detta intima och personliga mer.

Här i vårt nya har vi lagt in en golvmatta och känslan blir verkligen som att man kommit till ett hem. Ja, ni ser ju!
Vi har till och med en mysig sovande hund i vårt nya högkvarter. Inget är väl mer rogivande?!

En liten gullig mamma kan man också råka på. Min mamma Lotta jobbar i butiken varannan lördag och hon har varit ett stort stöd under den här flytten. Likaså mina svärföräldrar som varit helt fantastiska.

Det sista dagsljuset silar in genom fönstren. Det blir extra mysigt här inne då.

”Rada upp er tjejer så tar vi ett foto!”

Mamma Lotta, svärmor Marianne och min fina Theoni. Ett riktigt bra team. Både svärfar Jan- Åke och Boris har såklart hjälpt till också.

Detta fotade jag fredag eftermiddag och nu när jag kom till arbetet på lördagen så badar butiken i sol. Underbart! Älskar hur ljuset faller genom rummen och på de vackra kulörerna.

Jag har försökt att färgkoordinera för en röd tråd och för rätta känslan.

Lite blått och bärnstensbruna detaljer till olika gyllene toner.

En mjuk bas för vårt sortiment.

Igår la jag sista handen vid det moodboard jag placerat i entrén. Det finaste jag knåpat ihop hittills om du frågar mig. Ja, nu är alla små rätta detaljer på plats. Det enda som saknas är ledbelysning bakom speglar i provrum och en hylla i ett av rummen. Men det är riktigt bra jobbat!
Nu välkomnar vi våra första gäster.

Kommer ni och hälsar på oss under våren?
Vi ligger granne med tågstationen så det blir extra smidigt att ta sig till oss nu och som vanligt så bjuder vi alltid på en god kopp te. Stor kram från mig och fin helg.