Jag sitter på en buss i Paris och är jättehungrig. Min vän Jennie sitter med lurar på sig bredvid och de andra i sällskapet är nersjunkna i Mail och andra viktigheter. Letar efter nötter i väskan utan framgång och undrar hur länge vi ska åka.
Allt tar sådan tid i en storstad. Saknar Varberg redan.
Inatt gick jag upp 02.00 och laddade upp vårt första poddavsnitt innan jag mötte upp kollegor för att åka på inköpsresa.
En kaffe och ett leende vid 04.00…
Gå nu in och lyssna på oss Marina & Krickelins Podcast och berätta sedan vad ni tyckte ~ finns där poddar finns.
Jag längtar alltid till havet. Året om.
En promenad längs med strandpromenaden i solsken eller i halv storm, ett kallt dopp vid bryggan, våra härliga bastustunder med bad och samtal, en kopp te på en klippa under hösten, svettandes på en handduk vid tjugofem grader och en svalkande simtur på det, med cyklop och simfötter dykandes efter sockertång…
Havet erbjuder så mycket livskraft.
Det här är en serie bilder vi tog för tre år sedan en vinterdag i solnedgång. Jag skulle göra ett jobb om kalla bad. Jag ska faktiskt göra något liknande idag och det känns lite olustigt just nu för regnet piskar mot fönstret då jag sitter i soffan och betar av lite datorjobb på morgonkvisten innan jag väcker familjen. Kollar vädret – jo, sju sekundmeter i vind och uppehåll runt lunch. Får försöka tajma detta…
Men det blir nog ett helt annat bildmaterial än detta. Får visa er resultatet sedan.
Denna vintern har jag badat alldeles för lite. Vi åkte till fjällen och sedan blev jag sjuk. Jag kom av mig. Det är som med träningen – goda rutiner måste du underhålla och planera in i vardagen så de blir gjorda. Innan var det inga problem för mig att cykla ner och ta ett dopp nästan varje dag men nu har jag inte besökt bryggan på hela 2023.
Jo, jag har ju gått här med hunden och så men jag har inte hoppat i.
Kalla bad ger:
– en antidepressiv effekt
– ökad köldtolerans
– ökad stresstolerans
– ökat dopamin- och endorfinpåslag
– förbättrat immunförsvar
– stimulans av det metabolt aktiva bruna fettet.
– sänkta kortisolnivåer efter bad
Brunt fett? Det bruna fettvävnaden hjälper kroppen att hålla värmen. När den bruna fettvävnaden är aktiv ökar ämnesomsättningen i kroppen och det vita fettet förbränns. Det finns en hel del bra artiklar hos kallbad.nu att ta de av och denna om just brunt fett och dess forskning är intressant tycker jag.
Jag ska packa med mina neoprenskor och även vantar och se om jag kan ta en simtur – hoppas det inte är för höga vågor.
Googlade. 1,4m vågor. Kanske bara håller mig kvar i stegen vid bryggan då? Tre grader i vattnet – det är inga problem men det är den jäkla vinden som ställer till det vid kallbad tycker jag. Den viner rakt in i kroppen på västkusten – så rått.
Jag minns en dag då jag hade med mig ett gäng kollegor och kallbadade vid Subbe Fyr. Vi hade så kul!
Vi hade också suttit i bastun och gnuggat vår hud med sågtång innan doppet. Malin, Anna och Hanna – detta måste vi göra om!
Jag stod länge i min egen garderob och kikade på utbudet innan jag bestämde mig i att investera i en ny klänning för Varbergsgalan i februari. Det är kul att denna fest drar igång igen efter alla år med pandemi. En kväll där staden uppmärksammar företagen i kommunen – det brukar bli så himla skoj – som en jättestor personalfest där alla är glada och finklädda. Jag gick till Hagedorns och provade lite olika klänningar.
Det landade i den här glitterblåsan men jag tog ingen bild på mig i den . Jag har en annan Stine Goya i sammet som jag använt i flera år och jag hoppas att denna investering kommer ge samma resultat – en klänning att använda mycket och länge.
Förra torsdagen mötte jag upp Isabel och Christin från Stella Barnhälsa då de föreläsning om barn med NPF hos oss. Takfasta råd och verktyg om hur man kan få en lättare vardag med dessa utmaningar. Vi lever med ADHD och ADD här hemma och jag har själv haft stor hjälp av ett lågaffektivt bemötande som förälder genom åren. Att prioritera syskon och vårda relationen kan också vara en stor utmaning då man helt går upp i ett barn som inte mår bra och har stora svårigheter socialt. Här delade dessa två tjejer riktigt bra klokheter. De har en digital kurs man kan köpa så spana in nedan.
Webbutbildning:
Psykosomatisk smärta hos barn och ungdomar
Psykosomatisk smärta är ett vanligt problem hos barn och ungdomar, men i vår erfarenhet är att det ofta svårt för föräldrar att förstå svårigheterna och veta hur de på bästa sätt kan stötta sitt barn. Vi har därför lanserat en webbutbildning i tre delar med fokus på:
1. Hur visar barn att de inte mår bra? Vad kan man göra som första steg hemma? Vad kan man förvänta sig av vård och skola? Vad är egentligen smärta och psykosomatisk smärta?
2. Om hur man som förälder (eller nära anhörig) kan bemöta och stötta sitt barn eller ungdom med psykosomatisk smärta. Vad kan man göra för att få vardagen att fungera?
3. Smärtbehandling genom beteendeförändringar, att hjälpa ett barn med smärta öka sin funktion/ fysiska aktivitet och tron på sin förmåga.
För 250 kr blir webbutbildningen tillgänglig för dig i 4 veckor och du kan gå igenom delarna när det passar dig under tidsperioden. Om du är intresserad:
– maila namn och adress till kontakt@stellabarnhalsa.se
Nämen – vad gör vi? Testing testing men min vän Marina….
& så har jag packat massa ordrar ihop med mina kollegor det senaste.
Jag är så tacksam och glad att ni väljer att investera i plagg från KLco. Tusen tack!
På söndagen går jag längs havet med en dokumentär i öronen. Vinden viner och vågorna slår upp mot klipporna – jag får nästan luta mig framåt för att kunna vandra på strandpromenaden utan att blåsa omkull. Vid fästningen stannar Boris och jag för att titta på skådespelet, måsarna som också kämpar mot vinden på himmelen och vågorna som bryter mot piren på Getterön. Det är en vacker dag tänker jag och går vidare.
Jag har en helg där jag blandar jobb, egentid och häng med barn. Min man åker skidor och jag slås av hur mycket tid man faktiskt har när man inte delar den med en annan vuxen – då man inte behöver anpassa sig och ta hänsyn mer än till två ungar i tonåren som helst inte vill hänga med mamman. Både fredag och lördag kväll somnar lillebror och jag vid 22 efter popcornmys och tv.
Kuriko har kommit upp på väggen. Vet ni storyn kring henne?
Min vän Jennie Blomkvist har målat och berättar: Kuriko. Bilden har fått namnet efter en utbytesstudent från Japan som gick i min klass på HDK. En av hennes högsta önskningar var att få fira en riktig svensk jul. Tänker så här i efterhand att det kanske inte var rättvist men hon fick iaf följa med oss till farmor och farfar den julen. Hon hade en grej för det där med ufo och aliens och jag råkade yppa det hemma varpå det allra flesta klapparna hon fick var utomjordningsrelaterat. Jag gav henne en mjukis-alien-figur som sa Take me to your leader, när man klämde den på magen. Jösses. Farmor bakade tårta med sina hemmagjorda marsipantomtar på samt en japansk och en svensk flagga på. Undrar vad hon gör nu, Kuriko, och vad hon har för minnen av tiden i Sverige. Skulle ge vad som helst för att höra henne berätta om en svensk traditionell jul för sina vänner. Nu är ju kvinnan på bilden inte så lik Kuriko men plagget påminner mig om Japan och henne, därav namnet.
Färgmatchat var det här – och så toppar vi med lite sol. Fint!
Det är Jennie som gjort Pixie också. Och här är det faktiskt jag som är inspirationen. Så fint.
Om Pixie: Varma och kalla bad, ljumma sommarvindar och mjuka toner. Den här bilden heter Pixie men den handlar om min vän Kristin. En sårbar och stark person med mycket integritet. Hon är väldigt personlig. Bjuder både dej och mej på sina livserfarenheter och funderingar men håller det privata utanför. Orden mjuk – värme och kyla möts. Som kallbad och bastu.
Jag bastar denna söndag – lägger ryggen mot träslafen och svettas ut alla det dumma och dåliga efter jag ätit upp en apelsin och svept ett glas vatten. Vad är dumt och dåligt då?
Demonerna som flaxar innanför bröstet är så högljudda ibland.
Boris blir deprimerad när inte husse är hemma. Jag är väl inte lika kul antar jag – varken springer i skogen eller kastar bollar. Men jag kliar ju på magen, ger alla måltider och går ut alla ”måste” promenader! Idag är det faktiskt regn och storm men jag går ändå runt kvarteret med kissnödig hund.
Det känns som om jag blir tagen för givet muttrar jag då jag drar dammsugaren över golvet.
Jag har nog inte mer att skriva. Jo, jag ska göra spännande grejer kommande vecka så jag tar nu djupa andetag för att hitta både självförtroende och fokus. Vill det sig väl så berättar jag en nyhet imorgon. Måste bara få ihop teknik, människor, text, musik och grafik. Klockan är nu 19.16 och jag funderar på om jag kan gå och lägga mig redan nu.
Januari gör mig trött.
Alltså jag tycker det är så svårt att hålla i de goda vanorna när det kommer till träning.
Det går i skov- jag kommer igång och håller på några veckor och sedan händer något som gör att jag prioriterar bort att gå till gymmet. Jobb, familj, sjukdom eller något annat som får mig komma ur rutinen.
Jag är väldigt medveten om att både min kropp och hjärna behöver träningen för att må bra men ändå kommer jag ofta på hundra olika anledningar varför jag inte ska gå till gymmet. Idiotiskt! Hur ska jag ändra på detta?
Jag följer Underbaraclaras träningsresa och blir väldigt inspirerad. Hon sätter upp mål och ger sig själv rimliga utmaningar som är genomförbara. Läs mer om hälsa och träning hos Clara.
Jag började 2023 med att ha PT inbokad samtidigt som jag insjuknade i feber under en vecka med bihålor som tätade igen totalt – nu är det den 14e januari och jag känner mig fortfarande inte helt återställd. Skit också. Ramlade i startfållan direkt…
Men jag har varit hos min PT ett par gånger förra veckan och nästa vecka kör jag igång på allvar med pass också. Håller tummarna för att jag ska komme in i bra rutiner denna gång.
För min man kommer träningen så självklart hela tiden och det gör att jag känner mig både lat, dålig och jag blir också avundsjuk. Varför har han inga problem med att sätta klockan på 05.30 och springa en mil med pannlampa innan han går och jobbar en hel dag? Skulle ju aldrig hända mig.
Hos mig måste ju alla stjärnor stå rätt, magen må bra, alla ska vara glada, rätt träningskläder packade, noll stress och massa annat infinna sig för att jag ska motivera mig att träna.
Min man och son tränar i källaren – de har fixat ett litet gym med vikter och så. ”Ska vi ta ett pass” hojtar de och fyller vattenflaskor med glada miner.
”Mmmm, jag kanske kommer sen….” hör jag mig själv säga och sjunker ännu djupare in i något viktigt jobbprojekt på datorn. Hur kommer det sig?
Inte ens rolig familjetid, närhet till träning och sällskap kan motivera mig?
Jag måste ändra det här och komma i goda rutiner. Titta på allt annat jag prioriterar för hälsan utan problem – grejer som kommer självklart för att jag bryr mig om kroppen. Jag är noga med att jag äter hälsosam mat och utesluter ofta det som jag vet är dåligt, jag planerar också mycket återhämtning med vila. Jag skrubbar, badar och bastar kroppen. Jag vandrar så mycket jag kan – helst minst en timma om dagen. Det är synd att snöra på joggingskorna inte kommer lika självklart till mig.
Men nu sätter jag ett mål. Jag ska gå hos min pt regelbundet i tre månader och boka minst två pass i veckan. Där i mellan behöver jag i alla fall ett eller två konditionspass och kanske lyfta lite vikter i källaren. Minst tio minuter yoga hemma varje dag. Jag ska lägga in det i kalendern – så om jag bommar en dag så måste jag ta igen det samma vecka. Vad tror ni – är det en bra plan?
Målet är en stark kropp, mer glädje och mer hållbar sömn.
Har ni också svårt att hålla i träningen eller ingår den självklart i er vardag? Ge mig gärna tips och råd om hur man motiverar sig.
