Frankrike, Hem & Inredning, Vardag

Vi flyttar – en liten sneak peak

I slutet av 2022 sålde vi vårt fina lilla franska hus. Det känns både vemodigt och pirrigt. Försäljningen gjorde nämligen att vi kunde ta nästa steg i våra drömmar och jag har inte ens vågat hoppas att det skulle gå vägen. Men med hårt jobb, kloka val, bra investeringar och säkert en hel del tur så hade vi möjlighet att lägga vantarna på ett annat drömboende här nere i den lilla byn. Så nu är det dags att stänga den här violetta dörren, öppna grinden till trädgården, ta trappan upp till entrén och öppna en rosa port istället.

Men vi kikar lite på hur det sett ut här först innan vi drar vidare för en liten sneak peak från mina mobilbilder vid visning.

Vi flyttade in i ett mindre lättskött boende för ett par år sedan och det har varit ett perfekt hus för att testa på livet i ett annat land. Är det här ens något för oss? Funkar vi med kulturen här nere och trivs vi? Hur känner barnen? Vad finns det att göra runt om?
Det har som sagt varit lärorika år då vi lärt känna miljön och insett att vi trivs riktigt bra. Vi har dessutom vänner som har boende i samma by och båda familjerna känner att vi funnit vänner för livet och det betyder mycket också såklart.

Huset som vi nu sålt är ett ”townhouse” , granne med kyrkan och den lokala restaurangen och vinbaren – alltså mitt i byn. Stenhuset är uppbyggt i tre våningar  med källare och takterass. Så längst ner är entre och kök, på mellanvåningen finns badrum och sovrum och längst upp finns allrum/sovrum och terass med fantastisk utsikt.

Jag kommer sakna alla frukostar här uppe. Tornseglarna och falkarna över skyn – de kunde hålla mig upptagen i timmar i detta fönster.Ostron, kortspel och bubbel här … eller bara en lat stund med bok i dagbädden.

Utsikten är magisk – då solen går upp över bergen i öster så står jag här och njuter av lugnet över byn och studerar hur himlen färgas rosa och spanar in fåglarnas dans över skyn.

Vi har sålt huset möblerat. Känns både bra och dåligt – jag hade gärna velat ha med mig möblerna jag letat upp på marknader här nere men har insett att det blir smidigast för alla parter på detta sätt. Men de här franska tallrikarna ska jag packa ner i flyttlasset. Och alla mina tavlor såklart.

I denna sängen skrev jag hela min bok i Oktober 2021. Frida Kahlo fann jag på en marknad i Clermont l’Hereault – den bästa antikmarknaden om du frågar mig. Där har jag funnit så mycket fint. Tänker så mycket på kulörerna i det nya – här försökte jag vara konsekvent med neutrala kulörer eftersom det var så litet och för att det skulle hålla en röd tråd. I det nya så är det större och det ges utrymme till att kanske exprimentera med kulörer på ett annat sätt. Fast jag vill bevara och förstärka de vackra golven så det kanske landar i neutrala kalkfärger ändå på väggarna.

Alla vackra gränder, vinbaren, bergen, vinfälten och det lilla torget vi spelar petank på, allt finns kvar. Vi ska bara flytta hundra meter.

Den här stunden är fin. Solen stiger upp över taken och strålar in mjukt över dagbädden. Skapar ett otroligt skuggspel här uppe på terassen – det är fint hur man lär sig solens promenad genom huset där man bor. Detta är som sagt ett stenhus som är byggt för att inte släppa in värme under den heta delen av året och det är smart – här blir otroligt varmt och man måste stänga ute hettan. Först tyckte jag att det var trist att inte hela terassen badade i sol men nu fattar jag varför – man söker sig till skuggan och svalka. Redan vid påsk kan det vara 28 grader här om dagarna och sol får man ju ändå… Skönt att sitta i skugga och äta frukost faktiskt.

Många frukostar vid matbordet i köket också. Varma croissanter från bageriet – bara lilla backen ner utanför vår dörr.

Mmm. vemodigt minst sagt att lämna detta fina ställe. Men det blir bra. Vi började titta på större förra året då vi insåg att vi ville ha en trädgård att hänga i tillsammans, kunna ta emot gäster och erbjuda barnen mer space att känna sig som hemma. Att de ska kunna dra sig undan och få en paus från familj och syskon i tonåren är ju helt förståeligt. Och om vi ska kunna åldras här och kunna ta emot eventuella barnbarn så behövde vi också mer utrymme.
Om du frågar mig så hade jag gärna flyttat på stört – hur mycket jag än älskar Varberg och trädgården här.
Det är något med hur jag själv är här nere – jag får sinnesro, jag har mindre ångest, behöver inte prestera och allt känns bara enkelt och härligt.

Ok. Håll i hatten – här kommer några mobilbilder från det nya.

Jag har alltid önskat mig fönster och dörrar med gröna snickerier och här verkar det sannerligen som att min dröm går i uppfyllelse. Men hallå – kolla golvet! Detta rum blir vårt sovrum och det är fint med den lilla franska balkongen ut mot gatan.

I samma rum finner man denna öppna spis och  där bockar jag av en annan dröm. Tänk en höstdag här inne efter en lång promenad i bergen. Jag tänder spisen i sovrummet och brygger en stor kanna te för att därefter krypa ner mellan nytvättade lakan med en spännande bok. Herrejösses – ni förstår ju hur jag dagdrömmer just nu.

Fortfarande ingen som spelar piano i vår familj. Men nu har vi två! Ska börja kolla tuturials på Youtube så jag i alla fall behäsrkar en eller två lätta varianter. Jag har det i mig – det vet jag… och mellanbror kan en låt.
Hahaha! Samma med franskan, Alla har Duolingo men de enda som tar det på allvar är lillebror som läser ämnet i skolan och pappan som redan pratar franska. Men jag är faktiskt inte helt lost – minns ni den gången då jag åkte till ett varuhus och köpte en hel diskho med blandare och gjorde mig förstådd på franska?

Fler fantastiska golv. Pirr!

Att man får bo i ett hem med två öppna spisar är väl ändå för bra för att vara sant. Ett otroligt steg i livet och jag kan fan inte fatta att detta händer. Peppar peppar, ska inte jinxa något nu.

2022 har varit upp och ner på många olika sätt, sjukdomar, kriser, oro och maktlöshet. Men den här grejen – att vi gjorde det här, att vi satsade och vågade, känns hoppfullt och spännande. Vilket äventyr!
Sluta aldrig drömma och prata högt om det du vill uppleva  – inte bara materiella saker, utan allt möjligt. Då öppnas små dörrar i rätt riktning och så helt plötsligt står du där. Mitt i kärleken, mitt i naturen, på en ny arbetsplats, i ett mjukt sammanhang eller helt plötsligt i ett hem med två öppna spisar.

Vardag

Julklappar, sängläge och annat.

I år låg det alldeles lagom med julklappar under granen. Är så nöjd över att jag inte köpt grejer som barnen ändå inte uppskattar. Ska vi kika lite på vad jag fick?

Min mamma hade varit på Svenskt Tenn och köpt en kruka till vårt gröna kök. Årets första pelargon ska planteras i den och så fint på fat av mässing tycker jag. Och se, kransen har flyttat på sig och lämnat plats för en oljemålning.

Av min man fick jag (vi) en uppsättning av Bernadotte serien i bestick – klassiker, så bra! Dessa stod på min önskelista så jag blev väldigt glad. Scarf från Totome var också från honom. Halsbandet fran ANI gav jag mig själv och pepparkvarnen från Peugeot gav Igor mig. Blev så glad.

Idag är jag inne på fjärde dygnet i denna säng. Det är inte kul alls och jag minns knappt hur man gör eftersom jag inte varit sjuk på över två år – nu när den värsta febern är borta och jag börjar bli lite rastlös så är det skitjobbigt att inte börja spika upp tavlor och greja med saker. Jag dammsög undervåningen och städade hallen men fick sedan betala dyrt med feber och huvudvärk igen – phu, måste ge kroppen mer vila.

Idag var jag dock med på kursen jag deltar i just nu. Digitalt från sängkanten – en kurs med temat ”Bli fri från medberoende”. Vår handledare är Sanna Lundell och jag känner mig stärkt i de verktyg jag samlat på mig under dessa åtta tillfällen. Jag hade redan läst Ann och Sannas bok Djävulsdansen och sugit i mig kunskap kring medberoende under åren men  man kan aldrig få för mycket kunskap eller stöd i ämnet. En varm rekommendation för dig som också lider av medberoende – om du har en nära anhörig som lever med en kronisk  beroendesjukdom eller en annan psykisk diagnos. Kunskap och verktyg  hjälper dig att hantera ditt kontrollbehov och ger dig tröst i din maktlöshet. Den gör att att du kan vara ett ännu bättre stöd för din sjuka familjemedlem.

Nu ska jag sjunka ner framför en serie med hela familjen efter blivit serverad en mysig middag av dem . Det är rätt fint att bli servad så här och slippa allt ansvar faktiskt. Det enda ansvaret jag har just nu är att bli frisk innan klockan 06 lördag morgon. Håll tummarna för mig. kram

Vardag

Snopet – jag fick lägga mig…

Jag knäppte den här serien bilder på mig själv och Boris med stativ och självutlösare tidig morgon denna nyårsafton. Min man kom och hjälpte mig i slutet med sista fotot då han var på väg ut i längdskidspåret med pannlampa fäst på huvudet. Barnen sov och det var knäpptyst.
Älskar dessa morgnar uppe i fjällstugan – först mörkret med tänd brasa och nybryggt kaffe, sedan gryning genom snötäckta granar och till slut en sol som stiger upp över himlen. Naturen här uppe är magisk minst sagt.

Vi lämnade Orrliden i söndags och packade bilarna fulla med barn, hund och andra nödvändigheter för att ta oss hem till västkusten igen. Vi hade två bilar med oss upp för vi fick inte plats med kompisar och Boris annars. På vägen hem började en feber krypa i kroppen på mig och det var riktigt svårt att köra när jag blev så sjuk.
Fy satan. Fick stanna och sova en liten stund och proppade i mig kaffe och värktabletter så jag inte skulle somna vid ratten. Jösses. Sedan dess har jag legat. Gick ner för att brygga mig själv mer te denna morgon och tog en dusch igår. Mer ansträngning har inte funkat. Har bara sovit, kollat serier och gjort det absolut nödvändigaste för KLco digitalt.

Sjukt stressande som egenföretagare och inte ha möjlighet att sjukskriva sig ordentligt – börjat kolla på avtal över jobb som måste göras, klausul vid sjukdom…har fått maila med leverantörer från sängkanten och tittat på prover genom disigt dagsljus från sovrumsfönster. Pusslat med personal som måste jobba i butiken istället för mig och ja, det kan man ju säga, nackdelen med eget är att oavsett så har du alltid ansvar över att allt rullar. Även om du är i fjällen med familjen eller sjuk så kan du inte stänga av och checka ut.
Men det finns mängder av fördelar med eget så det väger upp hundra gånger om.

Är så galet stolt över vårt arbete 2022 och jag är precis på den platsen jag vill vara – älskar att driva detta företag framåt även när jag snorar och knaprar Ipren.

Men så snopet va?!
Jag hade bokat en pt måndag morgon, 2 januari, tänkte storstäda och styla om hela butiken, sätta upp tavlor i sovrummet hemma och städa ut julen rejält. Vilken trist början på det nya året. Men jag har nu glott på båda säsongerna av Udda Veckor på Discovery – grym serie. Nu ska jag kolla på En förlorad Tid på CMore och hålla tummarna till att jag är frisk innan fredag då jag ska på jobbresa till helgen.

Hur mår ni? Har ni också varit sjuka under jullovet?

resor, Varberg

Tack 2022 – du kom med vila och eftertanke

Vi närmar oss årskiftet och jag sitter uppe tidig morgon och samlar ihop ett bildmaterial för en årssummering här på bloggen. Mitt värdeord för 2022 var FÖRVALTA och jag tycker jag lyckades helt okej med det på alla plan förutom när det kom till keramiken och träning. Lusten fanns inte där och jag valde bort det nästan hela tiden – synd, för det hade jag nog mått väldigt bra av.
Så det ser ut som om värdeordet för 2023 blir HÄLSA. Både den mentala och fysiska. Inga konstigheter att ta med sig detta värdeord både i mitt privata liv och på jobbet – då styr jag min kommunikation åt inspiration med hälsoperspektiv.
Men hur applicerar jag detta ord på KLco? Jag får fundera lite – jag tror på utveckling och ständig förändring för att ett företag ska ta sig framåt och jag är inte intresserad av att sakta ner. Men hälsa kan ju stå för så mycket – ett hälsosamt företagande är ju egentligen A & O för att det ska vara hållbart.

Ok, nu går vi vidare till min årssummering tycker jag. Året började i Abisko på snövandring, en helt otrolig resa där jag upplevde fantastisk natur och även njöt av ett grönt aurora sken över himlen. Om det är något jag önskar mig mer av i livet så är det denna sortens äventyr!

I februari var jag i Frankrike med både familjen och jobbet för att fota sommarens kollektion. Är så stolt över de linneplagg vi skapat för KLco – kläder att kombinera i en oändlighet, klassiska och användbara. Precis som min vision från starten 2020.

I mars lanserade jag min bok Krickelins Livskraft från Trädgård och hav. Vilken resa det var med skapandet av boken – när det var dags för lansering så kände jag mig helt färdig och det var med en stor kraftansträngning jag tog min an jobbet att sälja in boken. Jag ville mest gå och lägga mig och sova. Hahaha!

Hemma i trädgården gick odlingen trögt – gnistan fanns inte alls hos mig i år och lusten för odling hade ätits upp av all prestation. Jag beslutade mig för att ta ett mellanår och inte lägga ner så mycket tid på trädgården som vanligt. Men sedan blommade det ju ändå såklart – mängder av blommor hade frösått sig från tidigare säsong och jag direktsådde en hel del.

I maj lanserades min badkollektion hos Ellos och till min stora glädje så blev den varmt emottagen. Så skönt! Jag blev själv väldigt nöjd med resultatet och den här baddräkten blev en storsäljare.

Vi lanserade också sommarens kollektion som jag jobbat intensivt med under en lång period. Den största kollektionen och investeringen jag någonsin gjort – phu, så läskigt.

Men det gick vägen! Blusarna sålde snabbt slut och de andra plaggen var också uppskattade. Jag såg med spänning fram emot sommaren och turistsäsongen i Varberg – så häftigt att ha skapat en destination som så många vill komma och besöka. Har känt mig så tacksam och stolt över arbetet med KLco detta året.

Det spritter av kreativitet, lust, arbetsglädje och nyfikenhet här. Och kvinnorna jag samlat vid min sida i detta är fantastiska – vi är ett grymt team och jag har fått så mycket beröm för personal, vår miljö och produkterna vi säljer både på plats i butik och även via dm och kommentarer under året. Stort tack!
Vi ser nu  fram emot 2023 och ett nytt spännande år!

Sommaren kom och gick. Jag blandade arbete och ledighet, försökte anpassa mig efter barnens behov och rytm.  Hela 2022 har jag varit väldigt bra på att tacka nej och välja återhämtning – kroppen har helt enkelt inte haft lust för så mycket. Jag ville bara ha natur, familj, bastu och bad.

Jag tog mig in till leran några gånger men kom aldrig in i ett flow. Lusten måste få styra här tänker jag och allt finns kvar. Som sagt – det var ett mellanår på många olika plan. En vän insjuknade i cancer i början av året och lämnade oss nio månader senare. Det har skakat om mig och aldrig har jag känt att livet är så skört som nu. Vi har även gått igenom tunga saker i familjen och jag har stundtals velat bara dra täcket över huvudet och inte vara med mer.

Det händer mycket i kroppen nu efter man fyllt 40 år och jag fick för mig att jag själv var sjuk och gick till läkaren som inte fann något men skickade mig till gyn. De hade inga svar heller – såg bara en cysta som vi ska hålla koll på om den växer mer. men ändå vaknar jag med värk i ländryggen vid fem varje morgon ändå och det gör mig faktiskt lite orolig.
I slutet av året började jag en kurs i medberoende och jag har fått fler verktyg att hantera den otillräcklighet och ångest jag bär med mig överallt jag går.

Vi hade underbara dagar i Frankrike detta år. Älskar denna plats väldigt mycket så vi tog beslutet att börja titta på något större så vi skulle ha mer plats för familj och vänner. Ett franskt hem att åldras i, ta med flickvänner eller pojkvänner och så småningom barnbarn.

Så i slutet av året sålde vi vårt lilla ställe och köpte ett annat. Det känns pirrigt och jag ska absolut dela med mig av detta så fort familjen och jag landat lite i det själva först.

Om det var något jag längtade efter mycket detta år så var det vandring. Jag ville bara gå och gå, låta kroppen ta mig framåt och ut i naturen. Vi var i Norge och vandrade….

…och i Frankrike. Olika äventyr som skapade fina minnen.

Jag vandrade utanför Varberg i skogarna också. Bokskogarna i Halland är magiska!

Varberg är otroligt vackert året om och varje dag är jag så tacksam då jag går min morgonpromenad med Boris. Vi går en timme längs stranden i alla väder och det ger en bra start på dagen.

Nu avslutar jag året i fjällen. Det är altid skönt att få landa i denna mjuka vita värld några dagar, åka längdskidor och skoter, äta våfflor med hjortron, basta med ungarna, spela backgammon och elda i brasan. Idag kanske jag ska bege mig ut i backen så vi alla kan vara tillsammans – vi får se, liftköer och utföråkning är inte mitt happy place. Jag försäker landa i att det är okej att inte uppskatta allt med fjällsemester och njuta av det andra. Jag är bra ändå. Allt blir bra ändå.

Gott Nytt År till er alla nu. Vilka givande  dialoger vi haft haft under året. Jag lär mig så mycket av er! Uppskattar verkligen att ni återkommer hit till bloggen och hänger med mig här, att ni gillar KLco och att ni både peppar och får mig att tänka till. Tack för er!

 

 

Kvinnokroppen

Om utseendet – hur påverkad blir ni av utvecklingen i media?

 

Mitt smink är nästan slut i min lilla bruna necessär och jag rafsar runt bland grejerna där i. En tom primer, en kajal som är helt slut, sönderslagen bronzer som lämnat sin box och ligger på botten av sminkväskan, och en mascara som kladdat ihop. Usch. Nu känns det dyrt – hatar verkligen att köpa smink och tycker det är tråkigt. Har ungefär samma sminkrutin som jag hade på högstadiet och lägger max fem minuter på smink om det ska på ansiktet. Svänger in på Kicks för att köpa parfymer till killarna och stryker förvirrat runt bland sminkhyllorna – vad ska man ha då? Vilken hudfärg är min? Känns som en djungel och jag letar upp en tjej och hör mig själv säga ” sån där countoring – vad behöver jag då?”

Märkligt att jag ber om något jag själv tappat hakan över då jag fascinerat tittat på tjejer som formar sina ansikten till helt andra människor i olika reels. En gång tittade jag på Bachelor och där var en tjej som målade sitt ansikte så mycket så hon alltid hade en brun fläck längs ut på nästippen och såg ut som en liten katt. Och en dag stod jag i kassan i en klädbutik och kunde inte slita min blick från den unga tjejen i kassan som ”counturat” sitt ansikte på det märkligaste sätt. Hon hade mörkbruna ränder runt hela ansiktet och var kritvit på vissa ställen – kanske dålig spegel  och kass ljus då hon gjorde sin sminkrutin? Kanske hade sminkningen gått över styr? Kanske hade hon också tittat på hundra reels och förvirrat gått in i en butik och sagt att hon också ville börja indianmåla sig till oigenkännlighet…?

Jag vet inte. Vad hände med min hjärna här egentligen? Har jag sett för många påklistrade filter med höga kindben och smala näsor så jag vill sminka på mig ett eget filter? Hur påverkad är jag egentligen? Fyller 44 i januari men blir uppenbarligen jättepåverkad av all media med kvinnor som förändrar sina utseenden med smink och fillers. Vad händer då med alla unga tjejer som växer upp i detta?

Har ni sett ”Priset vi betalar” på SVT Play? Jag har sett första avsnittet men fick sådan ångest så jag stängde av – ska se klart, såklart. Skrämmande utveckling och allt känns bara hopplöst. Hur blev det så här?
Nina Rung delade ett inlägg från dokumentären där någon öppnat ett TikTok konto och börjat med att stanna till på klipp som fokuserar på utseende. Efter bara några minuter visas fler och fler klipp på styling, efter en liten stund på smink och efter bara åtta minuter så börjar det visas klipp med fillersinjektioner och efter tjugo minuter visas skönetsingrepp på kroppen. Inlägg om botox och fillers fyller sedan hela feeden därefter. Den som konsumerar detta normaliserar dessa ingrepp på kroppen då hen blir matad med detta hela tiden. Inga konstigheter – alla gör det. Så lägger de sig under kniven.
Eller som jag då – går och köper en box med indianmålning i.

Vad tycker ni? Jag hatar verkligen att ifrågasätta och lägga värderingar i vad andra gör med sina kroppar och sina utseenden. Det har jag inte med att göra. Men jag kan ändå säga att jag blir rädd över utvecklingen.

Nina skriver: 

Är det någon överhuvudtaget som undrar varför tjejer och unga kvinnor mår så dåligt kopplat till sina kroppar och utseende?
Aldrig har den psykiska ohälsan varit större. Aldrig har måtten kring hur utseende och kroppar varit hårdare.
Aldrig har vi låtit en hel industri använda all sin kraft för att möta barn som groomas in i att skäras i.
Frågan är: vad gör vi åt det?

Kanske är den där sminkningen med countoring långt ifrån kniven i och för sig? Även det där filtret på Instagram som ger smal näsa? Vart drar man gränsen? Vad är fel och vad är rätt – vem bestämmer det?
Jag står framför spegeln och drar mörkbruna ränder runt panna och kindben, suddar ut och håller på. Det slutar bara med att jag känner mig smutsig, torr och ”kakig” i ansiktet faktiskt. Får väl titta på fler reels antar jag…

Min son sa att han avföljt alla tjejer som lägger upp utseendefixerade inlägg – han sa att inläggen ger han en skev kvinnosyn. Jag har nog också en skev kvinnosyn då för jag blir ju också påverkad av alla dessa smala näsor, höga kindben och plutiga läppar.

Jag använder mitt utseende i mitt arbete och helt ärligt är det inte alltid jag vill ställa mig framför kameran.
Men jag har det senaste jobbat med ett varumärke där det står i briefen att jag absolut inte får ha smink på mig, redigera eller använda filter på klippen. Sjukt befriande tycker jag. De hjälper till i branschen att låta kvinnor se ut som de gör. Det uppskattar jag. Det gör det också lättare för mig att se ut som jag faktiskt gör då jag jobbar med bildmaterial som influencer – såklart jag vill vara fin men jag vill kunna känna mig fin utan att ändra mitt utseende för mycket.

Bildernas källa 1, 2, 3