Efter mässdagar som helt dränerat mig på energi så har jag nu fyllt på med allt jag älskar att göra. Träning, god mat, häng med barnen, en skön serie tillsammans med lillebror, promenader och sömn.
Försökt lägga band på mig själv och inte gasa igång med alla arbetsuppgifter jag hamnat efter med under veckan i Stockholm. Känns nästan som att jag la fälleben för mig själv i arbetet då jag åkte iväg och ställde mig i en monter på en mässa i flera dagar.
Men så fina möten med både följare, kunder och kollegor. Det är såklart viktigt också.
Men nu är jag igång igen. Kickade direkt igång med något kreativt för jag gör alltid det roliga först – hahaha… därför är det så mycket tråk som aldrig blir gjort. Nytt kakel på vår kassadisk i en smaragdgrön kulör. Dags för färg på skivan.
Jag rollade två gånger.
Sedan plockade jag fram mina torkade blommor och skapade en äng över disken.
Rosenskära och rudbeckia blev det flera av.
Nu ska glasskivan på igen och så ska jag måla lister runt om. Det här är mobilbilder tagna i farten, sorry för det, men ibland är det ju så kul att se arbetet bakom – när det är klart så tar jag dit riktiga kameran och visar igen.
Idag la jag också ordern till denna fantastiska pyjamas som vi tagit fram i två kulörer – längtar att strosa runt med detta om morgonen i trädgården med kaffekoppen i hand.
Det händer så mycket hos KLco nu så ibland får jag stanna upp och verkligen kartlägga farten och riktningen – för mig är det otroligt viktigt att behålla kvalité, kommunikation och personlighet. Vi växer organiskt och alla ska med – både personal och jag – men framförallt de trogna kunder som vi redan byggt relationer med.
Ser fram emot året med KLco.
Har funderat på en sak de senaste dagarna. Jag har verkligen mitt drömjobb och är världens mest tacksamma för det – detta vill jag poängtera innan jag skriver vidare kring mina tankar om arbetet.
Det finns dock en viss fara med att ständigt göra sina intressen till arbeten och sedan visa upp dem för en mängd människor dagligen. Der är mitt jobb och något jag med glädje har gjort i många år men när vilan och hobbyn blir jobb – ja, hur blir det då?
Jag befinner mig just nu på en trädgårdsmässa där jag är bokad som trädgårdsinspiratör på scen varje dag i fyra dagar och jag står samtidigt och signerar en bok om trädgårdsliv. Trädgården som var min hobby och sedan blev mitt jobb. Sannerligen en dröm som gått i uppfyllelse!
Men när mitt största intresse och passion ständigt blir bedömt av andra människor så gör det något med mig – det är inte så att axlarna sjunker och välmåendet sprider sig i varenda cell direkt. Och det är ju det jag skriver om in min bok – finn livskraft med hjälp av trädgården och havets fantastiskt vackra djup. Njut av livet – skippa ängslighet, prestation och jante.
Och här står jag själv och gör nästan motsatsen – hahaha, vet inte om jag ska skratta eller gråta…
Ni vet det där citatet ”Find a job you love and you will never work a day in you’re life” – eller hur går den nu igen?
Stämmer det verkligen? Detta är nog en fälla för att kunna jobba hur mycket som helst mest hela tiden – för det är så skoj.
Men vilan då? Vad är vila och vad är jobb? Mycket flyter ihop.
Mitt värdeord för 2022 är ”FÖRVALTA” och det betyder att jag ska fokusera på att ta hand om det jag skapat under 2021 – boken, KLco, bloggen och mina uppdrag under året och inte hoppa in i nya projekt. Det betyder också att jag ska vårda mina relationer, min familj och min kropp med extra kärlek och omvårdnad. Tror även jag behöver se över min arbetssituation och bestämma mig för att ha något lustfyllt jag låter bli att dela med er andra i sociala medier. Något som är helt utan prestation, som inte dokumenteras och delas.
Nåja, det var allt från mitt navelskåderi denna fredag. Önskar er en fin helg.
Motvilligt gick jag med på att ha en tv i sovrummet men när den väl var på plats så insåg jag att det var en väldigt fin investering. Älskar att mysa ihop under täcket i pyjamas med te bredvid på nattygsbordet och glo på serier. Längtar till kvällarna. Häromdagen gick jag och la mig tidigt med lillebror för att kolla på en serie i sängen tillsammans.
Denna kväll somnade helt plötsligt lillebror bredvid mig. Antar att han hade haft en aktiv dag i skolan och fullt ös på skateparken för denna kille får man ofta föra långa debatter med om varför han behöver lägga sig tidigare än oss andra… Jag som också råkat slumra till på en liten powernap blev plötsligt prickvaken och slog på den nya säsongen av Familjen Bridgerton – ett kostymdrama full av flådiga buketter, gigantiska klänningar, ståtliga peruker och slottsmiljöer.
Bokserien består av åtta fristående böcker, varje bok med ett av syskonen Bridgerton och nu har det spelats in två säsonger av böckerna för Netflix. Ja, det är rätt fånig tv faktiskt – kärlek, intriger och och relationer bland societén i London. Men jag kan inte sluta glo. Försvinna bort bland huvudkaraktärernas hopplösa kärlekshistoria och dras med i de förstulna blickarna och pirret mellan dem båda. Jag glor på sju avsnitt den natten – bara ett till… sedan tar jag mig samman och inser att jag måste somna. Efter tre timmars sömn vaknar jag, brygger kaffe, lägger små pads under ögonen för de mörka ringarna och undrar vad fan jag håller på med. Vem gör så?
Min vän sa sedan att hennes kompis sjukskrivit sig för att kolla på SKAM så att bli fast i en serie är jag ju långt ifrån ensam om. Men Familjen Bridgerton?
Inser sedan att det är mina tidiga år med tantsnusk som färgat mig och som väcker den där pirriga elden inom. Jag var tolv då jag plöjde hela Virgina Andrews serie om Heaven och hennes öde. Därefter läste jag om alla böcker igen.
Jag läste otroligt mycket som barn – älskade försvinna in i andra världar. Senare i tonåren tappade jag tyvärr bort mig totalt men de där åren i grundskolan med alla mina böcker minns jag med stor kärlek. Kitty, Tvillingarna i Sweet Walley High och sedan när jag satte ögonen i mammas alla romaner. Jag läste Butter Fly av Kathryn Harvey, allt av Sidney Sheldon i bokhyllorna och jag minns otroligt starkt en bok som hette Glitter Baby. Skulle jag läsa allt detta nu med mina feministiska glasögon på mig så skulle jag förmodligen bli förbannad dock.
Men jag älskar ändå alla de här kärlekshistorierna.
Så mycket så jag offrar mina ”heliga” sömntimmar tydligen…
Hur är du med serier? Och kan du också fastna i ”chick lit” och ”romance” träsket även fast du vill vara den smarta svala som bara läser svår och bildande litteratur?
Jag är så ofantligt tacksam över de senaste veckornas lanseringsperiod. Jag har denna vecka kvar med press då jag ska stå på Trädgårdsmässan i Stockholm men sedan ska jag bara var hemma och möta våren i min trädgård. Somna på dagbädden i växthuset, greja med mina plantor och lyssna på mängder av ljudböcker.
Allt har gått hur bra som helst – lanseringsfesten blev väldigt lyckad, lunchen med kollegor gick toppen, både författarprat och signeringar i Stockholm och Halmstad samt föreläsning på västkusten har varit kanon, välbesökta och uppskattade. Boken har sålt som tusan i min butik i Varberg och på webben – så himla tacksam och glad. Införsäljningen till de olika bokhandlarna och bokkedjorna på webben har också gått fint – jag har också hört att vissa bibliotek tagit in av läsare som satt sig på kö. Tack till alla!
Det enda som blev mindre bra var när jag blev bokad till den lokala bokhandeln för signering av boken men mest fick frågor om vart linjaler, tuschpennor och andra böcker stod. Jag signerade tre böcker och gick hem med svansen mellan benen efter ett par timmar, hahaha, vilken flopp. Antar att det är svårt att uppskattas i sin egen hemstad eller så kanske de missat marknadsföra att jag skulle vara där.
Well well. Jag är supernöjd, stolt och glad över hela alltet.
Vill ni träffa mig i Stockholm så har jag nöjet att berätta att jag kommer stå i Floramanufakturs i monter A07:17 onsdag till lördag. Det är de som säljer byxorna jag har på mig på detta foto – använder dem hur mycket som helst.
Jag kommer vara där med en mängd böcker såklart men kommer även ha med mig ett litet sortiment från KLco. Vi kommer inte ta med några av SS22 då vi är mitt uppe i lansering och packning av dessa i Varberg dock. Men vi har med ett litet sortiment som passar trädgårdsliv. Och te såklart – även tångnäring och lite annat smått och gott. Kika in här på Nordiska Trädgårdar och se vilka andra utställare du kan möta på plats. Vet att både Hanna Wendelbo och Karl Fredrik från Österlen kommer vara där till exempel. Jag ska vara uppe på scen varje dag och ha författarprat och scenprogrammets tider finner ni här – ladda ner programmet för inspirationsscenen.
Ja – det var allt för nu. Nu ska jag krypa ner bredvid lillebror och se en serie med honom.
Mina två minsta barn är i tonåren eller på väg in i dem och huset fylls av ungdomar – alla gulliga tjejer och killar gör mig så otroligt glad och jag har börjat handla storpack för att det alltid ska finnas en möjlighet att hänga kvar och käka. De är så kloka och fina!
Min man och jag bestämde oss tidigt för att aldrig lämna hemmet utan vuxen om helgerna och låta barnen vara ensamma. Vår stora kille drog iväg i tidiga tonår och det är en stor sorg att vi inte fick ha honom och hans vänner hemma mer – för att fånga in, påverka, dela middagar och samtal över matbordet tillsammans.
Jag är nästan besatt av att den tonårstid vi nu går igenom ska bli den bästa möjliga. Att alla ska må bra, få stöd och klara sig fint.
Hur var er tonårstid?
Min egen tonårstid var en mardröm och mynnade ut i ett umgänge som nästan kostade mig livet. Jag tänker att vi är olika personlighetstyper som söker efter en identitet där i tonåren, hjärnan är ju inte färdigutvecklad förrän man är 25 år och den här tiden är fylld av ångest, hormoner och förvirring. Lätt att gå vilse och ta fel beslut. Putta in en personlighet med stor impulsivitet, sökande efter kickar, ingen fritidsaktivitet mer än att hänga på ungdomsgården, litet konsekvenstänk och skoltrötthet på det så får du en deprimerande kombination. Jag var nog dessutom väldigt manipulerande och beräknande, för mina föräldrar verkade inte alls förstå att jag var på väg åt helt fel håll – de litade på mig till 100% och åkte på semestrar och drog till sommarstugan om helgerna och lämnade mig själv i villan på Hedvigsborg. Det gick inte så bra.
Jag började dricka och röka som trettonåring och vi blandade glass med folköl för vi hade hört att man blev fullare då. Stal både sprit och cigaretter hemma. Allt gick ut på att ta sig till helgens festande och jag pendlade mellan de trygga kompisarna i klassen och de äldre vännerna ute på stan.
Som femtonåring övertalade jag mina föräldrar att jag skulle få åka med en gymnasieskola på skidsemester till Alperna. Jag gick fortfarande i högstadiet men hade äldre vänner. Här söp jag bort både skidutrustning, min oskuld och integritet. Levde på tequila, öl och chokladpudding i en vecka vilket fick mig att plötsligt bryta ut i våldsamt näsblod över handfatet på hotelltoan en eftermiddag. Ståendes framför spegeln med glåmig blick, blonderat hår, tjock mascara och med en näsa droppande av smetig röd sörja – undrade vad fan jag gjorde där. Ensammast i världen. Alla hatar nog mig. Mest jag själv. Grät hela bussresan hem från iItalien.
Så destruktivt och bedrövligt. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år och hoppade av skolan efter nian – jag kom in på samhällsprogrammet på Bäckäng i Borås men gick bara dit sporadiskt under ettan i gymnasiet. Livsstilen jag hade då gjorde det mer eller mindre omöjligt att klara skolgången.
Tänker jag tillbaka på dessa år så mår jag bara illa – när andra utbildade sig, tog studenten, gick på balen och åkte iväg för att upptäcka världen var jag på en helt annan plats och det var inte förrän vid 21 år jag befann mig i mjuka rum igen. Då var jag en ensamstående mamma med noll självkänsla.
Här började ett långt och beslutsamt arbete med att hitta min sociala kompass bland människor igen, bli skuldfri och försöka vandra på en väg till självkärlek och acceptans.
Mina tidigare upplevelser ger mig både stor sorg och insikt om att vi alla är sprungna ur olika erfarenheter – att det kan gå bra ändå. Jag är inte offer för min bakgrund eller mina tidigare erfarenheter. Jag bär med mig dem både i mitt föräldraskap, mitt företagande och i mina relationer. Jag gick sannerligen i en helt annan skola än många andra.
Jag tänker ofta att det värsta redan har hänt och vågar kanske lite mer. Jag letar alltid efter det vackra – både i människor, platser och miljöer. Jag tar inget för givet och jag är ständigt beredd på att allt bara kan gå åt helvete. Bäst att passa på. Passa upp. Leva livet levande.
