Vi är på semester och det är därför det är lite radioskugga från mig här på bloggen – ingen medveten paus för i ärlighetens namn hade jag flera blogguppslag jag tänkte skapa innehåll av till er och såg fram emot att både skriva och fota.
Men den stora semesterkänslan slog till och jag har bara hängt med familjen, sovit, läst, ätit gott och varit på spännande utflykter runt om vår lilla by här nere i södra Frankrike.
Igår frågade Igor om han fick ta lite foton med min kamera och den blev en hel serie fina bilder från vår promenad och hemma. Han är verkligen grym! Gillar att fota blommor och vill helst ha så kort skärpedjup som möjligt. Vi fotade i skarp sol och i motljus, snackade om kompositioner och olika motiv. Det blir en kamera när han fyller år ~ helt klart!
Idag var vi på vandring i en helt fantastisk grotta och han grämde sig så över att den stora kameran inte var med. Känner igen den där känslan ~ att man vill fånga allt vackert på bild.
Jag har fått lov att dela lite av resultatet från hans fotografering igår.
Hemma i vårt kök, de gula tabletterna gav rummet en härlig kulör nu under påskhelgen.
Utanför vår kompis Åsas hus där vi åt middag på kvällen. Är det körsbärsblom? Så skarp och vacker cerise blomning.
Pappa i kvällssolen på balkongen utanför vårt sovrum.
På väg till Åsa då solen håller på att gå ner bakom hustaken. Här är 28 grader om dagarna denna helg. Underbart!
Jag växte upp i en trädgård med en rosenrabatt längs den putsade fasaden. Min mamma saknade intresse för trädgårdsliv och fokuserade mest på de pelargoner som prydde våra fönster i mitt barndomshem. Hon var nämligen otroligt inspirerad av Karin Larssons hem och hade också lämnat in våra köksluckor för att även i hemmets hjärta ha ett blommande Lilla Hyttnäs- tema, de målades för hand i lingrönt med vit äppelblom och med en mörkröd rosett runt stjälkarna.
De där rosorna var dock ganska självständiga.
Jag gick på grusgången runt huset varje dag och viskade till blommorna, gav dem namn, luktade och klappade på dem, såg fascinerat knopparna slå ut till fantastiska skapelser. Så många sorter och de doftade ljuvligt sött – jag kunde inte välja en favorit men den stora gula döpte jag till “Drottningen”.
Varje sommar åkte min syster och jag till farmor och farfars stuga i Torestorp. Det var farmor Mildred som lärde mig att jag kan finna tröst i en trädgård. I hennes vackra slänt trängdes tagetes och fuchsia – en enorm rododendron växte längs med sidan och dolde praktiskt utedasset bakom. Titta på fotona i detta kollage – här ser du min farmor ”Millan” framför sin rododendron som bara växte och växte ju äldre hon blev.
Farmor hade de smalaste underarmarna jag någonsin sett och huden var solkysst och alldeles len om somrarna. Hon var en kvinna som delade upp veckans alla dagar i fasta rutiner – tvätt på tisdagen, strykning på onsdagen och på torsdagen drog hon fram dammsugaren. Om vardagarna fick vi citronyoghurt till efterrätt och varje kväll delade hon ett äpple med den lilla fruktkniven och gav farfar ena halvan medan de satt bänkade i den blåblommiga soffan framför Aktuellt. Fast i stugan fanns det ingen tv – här spelade vi “finns i sjön” samtidigt som jag plockade alla mina favoriter i en skål fylld med Twist.
Mina tryggaste och vackraste minnen från min barndom är hämtade från farmors trädgård om somrarna. En liten promenad ner för grusvägen så stod man med tårna vid sjökanten för en svalkande simtur. Och gick man uppför backen utanför grinden så kom man till hästhagen – denna vända gick farfar och jag varje morgon för att hämta Borås Tidning och med oss i fickorna hade vi sockerbitar till hästarna.
Farmor gick allt som oftast slänten upp och ner för att pilla med blommorna, vattna, prata lite med dem och plocka det som blommat över. Jag hakade på. Som en liten skugga följde jag varenda steg hon tog och sedan blev det pannkakor och hemgjord sylt av hallonen vi skördat.
Min första egna trädgård var gigantisk – paret som sålde huset hade ett stort trädgårdsintresse och hade anlagt damm, köksträdgård & en mängd olika rabatter. Mannen hade till och med en kaktusrabatt vid entrén och här krävdes det att man plockade in dessa innan frosten nöp dem. De lyckades jag inget vidare med…
Vi hade köpt ett 70-talshus i ett villakvarter i Varberg, barnen var små och det var ett gissel att hinna med att rensa ogräs i rabatterna – jag tyckte det var ganska övermäktigt. Jag tog min tillflykt till det lilla växthuset på baksidan istället – här byggde jag upp min drömvärld med en stor schersmin och ett blommande körsbärsträd som närmsta granne. Sakta men säkert lärde jag känna alla perenner i rabatterna och följde deras gång genom trädgårdssäsongen.
Här väcktes det stora trädgårdsintresset på allvar och jag började skapa rum ute i grönskan. Följde ljuset och vår familjs behov. Jag lekte. Att bygga upp miljöer är något jag alltid älskat – antingen med vännerna i en trädkoja i skogen eller inne på golvet i mitt flickrum med dockhuset som kuliss. Som barn kunde jag även bygga upp miljöer inom mig. Jag la mig på sängen och blundade, sedan började jag fundera på hur det såg ut och vad jag ville skapa. Nu är jag 43 år – egenskapen finns kvar har räddat mig så många gånger.
Att få flyga iväg i mina egna världar och vackra platser inom när världen faller ihop utanför har sannerligen varit en gåva.
Sommaren 2015 flyttade vi in i vår nuvarande trädgård och här har jag skapat min drömträdgård – en plats som är i ständig utveckling och förändring – precis som jag gillar det. Projekt som får det bubbla inom mig. Jag ska försöka dela med mig av säsongen i min trädgård och låta er följa med på resan – detta året tänker jag att mitt värdeord FÖRVALTA ska appliceras även i denna gröna oas så därför satsar jag mycket på jorden, på att binda upp och ta hand om. I källaren står dahlior och förodlas, på bänken i växthuset har jag kallsått sommarblommor och jag funderar på den potager jag vill skapa.
Yes – nu är jag på gång. Nu känns allt kul och peppigt igen faktiskt!
Kan vi prata om åldrandet? Och om hur vi kvinnor ofta investerar våra pengar i vårt utseende och männen investerar i grejer som ökar i värde?
Jag älskar att åldras men ändå känner jag att kroppen håller på att förfalla. Att åldras ger så mycket insikt och klarhet – jag gillar att jag inte bryr mig så mycket om vad andra tycker och att jag är rätt oängslig. Att jag kör på mitt sätt ju äldre jag blir. Mestadels fördelar med åldrandet alltså.
Men ändå känns det lite jobbigt när det första grå strået upptäcks då jag borstar håret.
Det är såklart precis som det ska vara med gropar i låren, svart skäggväxt på hakan, grå krulliga hår som letar sig ut på skallen, illröda ytliga blodkärl som gör att det ser ut som jag tagit för mycket rouge, leverfläckar som växer och blir som stora vårtor och de förbannade påsarna under ögonen… Jag gillar min kropp ändå.
Det är okej. Jag ser ut så här och livet har sin gång – jag tycker om hela mig och övar självkärlek både inåt och utåt varje dag. Men jag har ändå blivit mer och mer intresserad av hudvård de sista åren, medveten om vad jag stoppar i mig i både mat och kosttillskott och jag prioriterar både sömn och träning. Jag vet egentligen inte om det har med åldrandet att göra eller om jag har blivit gammal och klok nog att inse att jag måste ta hand om mig och jag mår ju så mycket bättre då.
Men alla krämer, gelpads under ögonen, nattmasker och otroliga ansiktsoljor. Jag vågar inte ens räkna på vad mitt badrumsskåp kostar i innehåll.
Så här kan ett schampo inköp se ut:
Min frisör har bytt märke och Olaplex som jag annars använder (förövrigt svindyr men gömmer mig bakom att den är såååååååå dryg, snark…) och jag väljer ett annat märke som sägs kunna tvätta ut alla gifter och beläggningar på hårstråna – köper balsam också och känner att det river lite i magen då jag drar mitt kort. Är detta ens rimligt, hinner jag tänka och bestämmer mig för att inte tänka på det mer. Att mitt hår är värd det bästa och bla bla bla. Jag tvättar håret en gång och det ser ut som ett fågelbo, livlöst torrt och risigt. En gång till efter några dagar och samma resultat. Går tillbaka till frisören och säger att det inte blev så bra – har jag förstört mitt hår? Går sedan därifrån med både hårmask på burk, dagsmask för håret på någon flaska och även ett spray som ska vara bra. Hej och hå. Jag har råd men blir förbannad på mig själv – varför lägger jag så mycket pengar på det här. Jag gillar ritualerna, jag märker också att krämer och masker ger strålande resultat på min hud och visst fixade den där svindyra burken mitt hår så det blev glansigt och friskt igen. Men egentligen – är detta rimligt?
Jag säger varken ja eller nej här. Jag gillar det och älskar grejerna i mitt badrumsskåp.
Men min man köper helt andra grejer och använder inte ens schampoo. Han tycker det är kul med klockor. Han köpte sin första klocka då vi träffades 2004 och den har nu ökat i värde med 100%, en annan klocka har ökat med 200%, han har sålt några och köpt nya. Alla ökar i värde. Han kikar också på aktier, fastigheter och annat som ökar i värde och kan bygga en bättre ekonomi.
Han är också klokare i sina inköp till både hemmet och sin garderob, tänker långsiktigt och inte på impuls.
Jag frågade honom varför han tror det är så här och han svarade att han tror strukturer och normer styr – att män har i generationer varit fostrade till att vara familjeförsörjare och skönhet har för kvinnor premierats i samhället.
Jag har inga svar här och och ingen sensmoral – krämerna står kvar och jag kommer definitivt köpa nya. Men det är ändå rätt intressant det här tycker jag.
Vad tycker ni?
Knappt man fattar att påsken är runt knuten. Vad hittar ni på i år?
Förra året tror jag inte ens jag plockade fram mitt påskpynt och vi gjorde nog inget speciellt. Vet inte om det är för att barnen börjar bli stora och allt det där mysiga runt omkring högtider bara rinner ut i sanden när det inte är någon som vill vara med och baka eller pyssla. Skulle jag fixa påskris och färga ägg så skulle ingen märka det ändå… hahaha, så deppigt det låter. Förlåt.
Men ibland räcker det med en stor skål ägg på bordet, linneservetter i gyllene kulörer och en kvist forsythia. Enkelt och vackert!
Jag hoppas att man kan börja vara utomhus mer snart – det är så mysigt med de där första luncherna i vårsolen och kaffet på trappen in till växthuset.
Får jag komma med ett matigt tips inför påskhelgen? Gör råraka med potatis och fänkål och toppa med tång vetja. Bor du inte vid västkusten och kan plocka blåstång direkt ur havet så finns det torkad eller färsk tång i välsorterade fiskdiskar.
Från min bok – RÅRAKA TOPPAD MED TÅNG
Potatis, fänkål och tång – några av mina favoriter när det kommer till bra svenska råvaror men kanske lite omaka ihop. Visste du att du kan svänga ihop en god måltid av dem alla tre? På murikkan i trädgården fräser jag min råraka i en ordentlig skvätt olja, lägger den på tallriken, toppar med en stor klick creme fraiche och tångrom. Därefter dekorerar jag med små skott av blancherad blåstång och krasse. Kan inte tänka mig något mer spännande, gott och festligt – nästan alla ingredienser har jag plockat själv samma dag och jag är stolt som en tupp när jag bär fram tallriken till min familj och passar på att skryta lite om mina tångkunskaper.
Råraka: 5-6 medelstora potatisar 1 färsk fänkål salt & peppar smör eller olja
Blanchera snabbt tångskott i hett vatten. Kyl direkt i iskallt vatten och pressa en halv citron över dem. De bruna små skotten blir klorofyll gröna av det heta vattnet. Skala potatisen och riv den. Lägg potatisen i en ren kökshandduk och vrid ut överflödig vätska. Riv fänkål och blanda med potatisen i en bunke. Tillsätt salt och peppar efter smak. Stek rårakorna i olja eller smör i en stekpanna. Du kan välja att steka flera mindre eller en stor åt gången. Lägg en klick riven potatis med fänkål i pannan, platta ut och stek tunna plättar. Vänd efter några minuter och stek andra sidan. Servera och ät direkt.
När jag lämnat barn på skola går jag hem i mjukt snöfall och kryper in i en pyjamas och ner i sängen igen. Ser två romantiska filmer på raken, äter makrill i tomatsås på knäckebröd mellan lakanen och tänker bara en timme till – inser att de få grejer jag borde göra denna dag också går att ställa in. Tittar inte ens på mailen och när klockan är två undrar jag om jag kan se en tredje film och om vi har glass i frysen.
Jag skriver sällan om tröttheten – hur jag blir när jag sprungit för fort ett tag och bara lägger mig ner i ett par dagar. Det är en del av min cykel och det är helt ok vet jag ju nu – jag måste ha de här dagarna då jag isolerar mig och inte vill vara med. Då det går lite sakta.
Jag pratar med barnen om vikten av vila – att det är så kroppen återhämtar sig för att sedan orka mer. Att hälla upp ett bad, smörja in sig med lavendelolja och lyssna på Alba August i hörlurarna kanske är det viktigaste du gör denna vecka. Odlandet får också vänta. Känner mig efter redan innan det börjat – som att startskottet gått och jag står kvar i startfållan och funderar på om. jag ens ska springa i år, känns inte lika kul längre – jag vet att det är det är de odlande trädgårdsinspiratörerna på Instagram jag har att tacka för detta – & jag är ju själv en av dem.
Vill titta bort och inte vara med. Jag odlar mina luktärtor hur jag vill, tomatfröna har jag glömt bort, kronärtskockorna tar sig inte och de där knölarna i källaren skjuter långa skott och blir blommande buskar hur jag än bär mig åt. Kanske är det dock vintervädret som fortfarande håller sitt grepp om dagarna som ställer till det för min lust. Jag vet inte.
Jag vet att jag vill till en liten by i Languedoc, sitta på bykrogen med sex ostron framför mig, spelandes Chicago med medhavd kortlek i blommig klänning och ha sprudlande barn vid min sida. Jag vill gå längs havskanten i Agde med bara fötter och låta vågorna brusa upp över smalbenen, leta efter snäckor och äta crêpes till lunch. Jag vill sova länge och vakna av svalorna då de sjunger mellan gränderna, gå ner för lilla backen och köpa varma croissanter, bära upp kaffe till min man som ligger kvar i sängen och låta barnen sova så länge de vill medan jag själv kryper upp i fönstersmygen på takterassen och ser solen värma upp hustaken och dalen framför mig.
Men när kommer värmen till Varberg egentligen? Och visst kommer suget efter trädgården tillbaka då?
