Det var så dumt för jag åkte ner till stranden med min man en kväll för att fota ett arbete i skymningen. Mörkret sjönk snabbt över viken, både båtar och fyrens ljus var som lampor där ute i det djupblå vattnet och tångens doft fyllde mina lungor. En behaglig doft säger jag och en annan håller för näsan. Det doftar frihet, hemma och hav för mig. Jag vill bara vandra ut och sänka mig ner – känna mig levande och låta vattnet omsluta och läka.
När min man drog upp kameran för att fota insåg vi snabbt att batteriet satt kvar i laddaren där hemma och det fanns ingen tid att hämta. Det var för mörkt. Vi testade med mobilen men jag blev inte nöjd. Vi åkte hem och konstaterade att ingen åkt och handlat idag heller – fanns det grejer till en linsgryta? Är någon ens hungrig?
Hela veckan har jag vandrat runt som i ett vakuum. Gör saker och hjärnan följer inte med. Vi förlorade vår vän. Hon somnade in på måndagen och inget känns längre sig likt. Vi står kvar här och håller varandra i handen med våra minnen, filmer, sms och bilder. Jag vill inte skriva mer om det just nu. För i ärlighetens namn – hur gör man det? Orden känns futtiga och fel när en mamma rycks bort från sin familj. Vi står kvar här. Men dagarna och nätterna ger nu ett helt annat ljus och mörker.
Denna morgon tänder jag mitt ljus för dig kära vän. Låt oss andra som blev kvar aldrig mer ta något för givet och låt oss leva med samma livsglädje, att alltid ha nära till skratt, äventyr och dans – som du.
Fler funderingar och navelskådning på bloggen – befinner jag mig i en existentiell kris eller är det något annat som pågår inom?
Lev nu! Det skriver jag i de böcker jag signerar. Boken jag skrivit handlar om just livet och hur du tar tillvara på de dagar du får här på jorden. Jag är ingen expert på detta såklart men något händer med människor som går igenom stora trauman – då tror jag många vill uppleva lite mer, njuta lite mer, älska lite mer och alltid vara nära ett förlåt. För man vet inte vad som händer imorgon. Det kan vända så snabbt i det lilla liv vi lever här på jorden.
Men lever jag själv som jag lär?
Jag har funderat mycket på det nu om morgnarna när jag inte kan sova. Denna natt vaknade jag 03.45 och där i vargtimmen snurrar tankarna större än någonsin. Det är så tyst och det känns som hela världen sover när jag går upp ur sängen, nerför trappan och in i köket mot nybryggt kaffe och tända ljus.
Jag har börjat tänka på flyktvägar igen. Det är länge sedan jag tänkte på hur jag ska fly genom huset om faran kommer. Vilken dörr jag ska ta mig ut genom och hur jag ska få med barnen. Det där är bara dumt. Jag ska inte gå in i katastroftankar. Men när livet är skakigt så kommer liksom allt mörker upp på ytan igen. Även de gamla rädslorna.
Sedan slår jag bort det och tänker att jag måste passa på. Leva nu.
Så hur ska jag förvalta mitt liv så bra jag kan. Jag står med med de stora och de små tankarna i köket och stirrar på kaffet som rinner ner i bryggaren medan doften sprider sig i runt mig. Ett vet jag – jag ska försöka få mer kontroll över min ångest. Den får inte rida mig på detta sätt utan det är jag som ska hålla i tyglarna och bestämma hur mycket utrymme den ska få.
”Hur ska vi göra med din sömn?”säger min man när han går upp då natten möter dag och det är dags att väcka huset. Jag slevar upp gröt i skålar och rycker på axlarna. jag vet inte.
Men jag vet att jag ska planera in mer njutning och saker som får mig må bra. Bad, vänner, familj, god mat, natur och rörelse. Och finns det något jag önskar mig mer av livet är det att vandra i fantastisk natur. Låta benen bära och bara mata på, ett steg i taget, framåt. Gärna med människor som står mig nära. Vi har börjat prata om Abisko denna vinter igen. Nu är Norrskenet som absolut starkast har jag hört.
Har ni något ni vill få mer av i ert liv? Känner ni att ni tar tillvara på det ni har efter era förutsättningar?
Och visst kan rädslor leva sida vid sida med njutning och skratt – kanske motar det bort mörkret så det inte får ta så orimligt stor plats.
Pirrigt minst sagt. Vi har jobbat otroligt hårt med att få ordning på vårt nya koncept KLco STUDIO och jag känner mig så himla tacksam nu när jag satt mig ner vid ett av borden här i lokalen, slagit upp datorn, skickat mailutskick till våra kunder, lagt in de sista produkterna i kassan och hällt upp ett glas kallt. Nu ska jag blogga, redigera bilder till Instagram och dammsuga. Familjen har varit här och hjälpt mig det sista och sticker snart hem och fixar mat.
Jag är full av spänd förväntan. Vad kommer våra besökare känna för vårt nya?
I våras började jag planera inför denna förändring och har gjort inköp och satt koncept längs vägen. Ja, ni var ju med mig när jag målade golvet i juli och har sett förvandlingen här inne. Idag var en elektriker här och satte upp fler spotlights och jag fyllde på det sista på hyllorna, satte blommor i vas och piffade runt med grejerna för att få det fint.
Dessa glas kommer från Holland och de är så fina.
Och det här huvudet är ju bara underbart! Speciellt när jag fyllt det med rosenskäror så här.
Ja. Nu väntar den där dammsugningen på mig och sedan måste jag ta mig hem. Ses vi här i Varberg i helgen?
Vi öppnar butiken kl.10.00 och har öppet till kl.14.00. Önskar er en fin helg.
Hej där. Här kommer tankar rakt ur skallen denna torsdagsmorgon. Kanske inte färdigtänkta och formulerade korrekt men de är sprungna ur magkänslan.
Jag tvingade mig själv att sova längre än till fem idag – jag håller på att gå sönder av trötthet om dagarna nu nämligen. Eller skallen är ju vaken men kroppen protesterar. Kroppen är på bredden full av oro. Jag har ett barn jag är orolig för, en vän som är sjuk och en arbetssituation som är pressande. Jag vet inte ens om jag får skriva detta här för jag vet att det finns människor som har det värre både i förorten, Ukraina och Iran. Det blir svårt det där när ens egna svårigheter i den lilla cirkeln runt ens person inte får pratas om eller ta plats i rummet för att det finns större problem i världen. Kanske gör det att man tystnar och redigerar sig själv så mycket så man krymper ihop till en influencer som bara delar recept och bilder på blommor. För att skydda sig själv liksom. Inget fel i det såklart men det är egentligen inte det som driver mig i bloggandet. Så nu sitter jag här på morgonen och famlar med datorn i knät. Ska jag skriva om vandring ändå… Hm…
Denna veckan är min man bortrest och jag bollar barn, hund och nyöppning av butik samtidigt som jag sover minimalt. Jag skriver detta och vill radera för jag vet att någon sitter och fnyser åt min privilegierade situation, att ens ha ett jobb att gå till och möjlighet att betala elen. Jag vet inte. Är det så här bloggaren tystnar?
För att väga orden på guldvåg och tänka olika konsekvenser i varenda mening som smattras ner på tangentbordet känns ju rätt olustigt. Hur kan detta tas emot – blir någon läsare arg eller provocerad? Och varför vill jag vara till lags?
Jag vill ju verkligen inte bara ha ja-sägare runt mig.
Och nu får jag genast skamkänslor såklart – det är verkligen inte synd om mig som får ta emot lite taskiga hugg då och då i dm och kommentarsfält. Verkligen inte. Men jag sitter ju ändå här och bromsar mig själv i mitt bloggande – tystnar liksom. Känner mig oviktig och fånig. Shit va snårigt det är – och komplext, man är ju inte helt tondöv såklart.
Ska samla ihop mig och bjuda på ett riktigt och oängsligt blogginlägg imorgon. Då ska jag skriva om mitt jobb och vad vi skapat i lokalen. Take it or leave it. Ha en fin dag nu.
Vi kickar igång veckan med ett matigt inlägg. På hösten får jag alltid sug efter att laga mat, koka sylt och baka. Vill samla familjen och ha långa middagar över levande ljus och mjuka samtal. Hela det här inlägget handlar mest om mellanmål i och för sig – det där du äter i farten eller har i kylskåpet att langa fram när barnen ramlar in efter skolan.
Men först ut är grönsaksbiffar med tsatsiki som jag brukar äta med ugnsrostade grönsaker eller sallad.
Du river morot, zucchini och halloumi och lägger i en skål. Tillsätt två ägg, peppar och lite salt. (osten är ju salt)
Ibland tar jag i lite potatismjöl för att blandningen ska binda mer. Stek i olja.
Ibland steker jag bara en yta och lassar in alla biffar i ugnen så får de bl klara där. Lätt som en plätt och gott.
Äppeltider. Aldrig har jag gjort så mycket paj, mos och kräm som i år. Jag bara skalar dem och delar, kokar, river ner ingefära och citrozest. Behöver inte ens söta med honung men det kan man ju smaka av. Ha alltid en bunke i kylen och toppa gröt, yougurt eller ät allena med havremjöll och hackade mandlar.
Den här soppan är lätt som en plätt. Ta fram en påse frysta ärtor. Hacka gul lök och vitlök, låt det fräsa lite i olja i en medelstor gryta. Häll över ärtorna och en skvätt vitt vin om du har, annars skippar du det. Två buljongtärnor också. Koka upp och mixa slät. Smaka av med salt och peppar. Den här soppan kan man äta med kokta ägg såklart men lika gott att smula ner stora bitar fetaost och klippa koriander över. har du en stor laddning i kylen fixar du lunch på tre minuter.
Ugnspannkaka är ofta min go to. Jag tänker att jag ska göra en omelett men så kikar jag runt i köket och inser att jag har en hel del mogen frukt som sjunger på sista refrängen.
Jag gör en sats pannkakssmet men adderar två extra ägg. Låter smör smälta i formen i ugnen eller i min stekpanna på spisen. Häller i smeten och lägger därefter i delade nektariner, plommon, äpplen eller vad som egentligen. Gräddar klart allt i ugnen och äter med turkisk yoghurt blandat med creme fraiche som jag rivit citronzest över och toppat med honung. Mandlar kan du absolut ha med också.
Att alltid ha morotshummus och kimchi i kylen är mitt bästa tips. Detta är så gott till en mängd rätter men kanske godast att äta så här i skogen.
Koka morötter mjuka och mixa med en burk vita bönor, Tillsätt en skvätt vinäger, lite olja och de kryddor du gillar. Gott att bara ha salt och peppar så man behöver inte tillsätta mer. ha en stor burk i kylen och använd istället för smör och som tillbehör till alla rätter.
Men här har jag haft det på danskt rågbröd, med torrstekt zucchini och en stor gaffel kimchi ovanpå. Toppa med färsk havtorn. (eller fryst såklart…)
Precis som andra fermenterade grönsaker innehåller kimchi nyttiga mjölksyrebakterier. Det är fiberrikt och en bra källa till karoten, C-, A- och olika former av B-vitaminer. Det sägs vara bra för matsmältningen och ha antiinflammatoriska egenskaper. Väldigt bra för tarmfloran alltså.
Ja. Det är ju sannerligen skördesäsong så höj blicken och kolla vad du kan finna på din promenad i naturen. Svamp, bär och frukt kan du samla ihop. Längs med strandpromenaden här i Varberg blommar vresrosor hela sommaren och på hösten blir de gyllene nypon. Jag plockar och äter på plats eller fyller handduken jag har med mig för mitt kallbad. Kanske att jag får med mig ett kilo som jag snoppar av, delar och kokar. Ja, med kärnor alltså. Låt koka i vatten i en tio minuter, inte så noga, mixa därefter och sila av i en trådsil. Jag brukar smaka av med honung. Nu står en flaska nyponsoppa i kylen som jag dricker av varje dag och kanske jag hinner samla in ännu mer nypon…
Får en chock varje gång jag är och handlar nu förtiden och har verkligen gjort det till en sport att se vad jag ar att tillgå helt gratis i min natur och försöker handla det som är i säsong i butik. Så man alltid bör göra såklart.
