
Jag läste ut Fråga aldrig om Marianne av Carolina Neurath för ett tag sedan och nu känner jag mig redo att sammanfatta upplevelsen.
Vilken oerhört sorglig tragedi – blir så ledsen för alla inblandade. Det är Carolina som skrivit om en familjetragedi som ägde rum på 60-70-talet. Det hela mynnar ut i den tragiskt dödsfall av en ung flicka.
Boken handlar om Ingrid och hennes längtan efter ett större mer äventyrligt liv än det hon har på gården i Småland. Ingrid är en rastlös och vacker kvinna som efter ett kort äktenskap lämnar Sverige och flyttar till Frankrike. Här möter hon Pierre och han är hennes stora kärlek – tillsammans får de dottern Marianne. Mannen inleder en relation med en annan kvinna och Ingrids svartsjuka vet inga gränser.
Som liten hörde Ingrid sina föräldrar gräla en gång och snappade upp orden ”Ingrid är en ond flicka”. Så fruktansvärt det måste vara att få höra ens föräldrar säga så.
Ingrid beskrivs som egoistisk och känslokall i boken och det smärtar mig – jag tycker mest synd om henne då hon verkar ha svårt i sociala situationer och lida av stor psykisk ohälsa.
Genom dagböcker, farfaderns anteckningar och återberättade episoder försöker Carolina Neurath bena ut Ingrids öde och återberätta sin släkts mörka hemlighet. Jag tycker språket i boken är riktigt bra och dramaturgin är gripande och tar läsaren framåt. En bladvändare helt klart. En bra bok.
Men som sagt – en stor klump i magen över att inte Ingrid fick den läkarvård och stöd hon uppenbarligen behövde.
Vilka är ni som var med och läste denna gång? Och vad tyckte ni?
Jag har lite förslag på nästa bok – tar detta med er inom ett par dagar.







