Lillebror och jag 2014 – så fina vi var!
“Vart är mannen och barnet? … Känns så tomt.. Vill dom inte vara med?
Förlåt att jag frågar, menar inget illa. Bara undrar, Känns bara så tomt utan livet runt om…inte som det brukar vara.”
Jag kan förstå att man kanske undrar eftersom min familj numer sällan är med i mina foton på sociala medier.
Jag får också frågor om det inte finns några människor där jag är – det känns så tomt och ensamt i den lilla franska byn och i min hemstad Varberg. Men låt mig försäkra er om att trots att jag trivs väldigt bra i min ensamhet och ofta väljer bort sociala sammanhang så har jag människor runt mig. Och jag har tre barn, man och hund som jag hänger med dagligen. Jag har även föräldrar och svärföräldrar.
Den enkla förklaringen till varför jag ofta är själv på bilderna är för att jag är den enda som valt att vara offentlig och jobba med mig själv som ett varumärke. Människor jag passerar på gatan, vänner eller familj har andra liv och vill kanske inte exponeras på bild inför tusentals människor. Det blir också sårbart på något vis känner jag nu efter många år som bloggare. De människor som är med i mina kanaler är ofta de som själva jobbar med sin egna profil offentligt – andra bloggare, företagare osv.
Jag fotade mina barn rätt mycket när de var små och de var med i mängder av sammanhang på bloggen. Nu när de är äldre känns det inte så bra längre och jag har hamnat i en del situationer som skaver. Googlar man Kristin Lagerqvist så kan man se att det som söks på mest är mitt namn och “barn” , “varberg” och “alla bolag”. Så jag förstår att det finns en nyfikenhet kring mina barn.
Jag har en son som nu är en bit över tjugo och han har uttryckligen sagt ända sedan han var liten att han inte vill figurera i mina kanaler i huvudtaget. Han är stolt över det arbete jag gör både med bloggen, KLco och med de samhällsfrågor jag brinner för och driver men vill ändå inte vara med. En gång för många år sedan – ja, det måste vara över tio år sedan, då gick en kvinna fram till honom på stan och frågade om han var min son och han kan fortfarande berätta om hur detta inte var en speciellt trevlig upplevelse.
Ibland får jag filma mellanbror lite över axeln när han håller på med något kreativt – han pusslar, målar och bygger massa fina grejer. Lillebror är väl den som är mest öppen och ställer gärna upp som modell om det är något jobb jag gör. Men det är väl mest jag som känner ett behov av att minska deras närvaro på sociala medier.
Med det sagt vill jag inte lova att de aldrig dyker upp igen här – men det är en förklaring till varför ni inte ser min familj så ofta.
Tycker det känns mer självklart att man inte har med folk på bilder. Många som inte förstår att man inte kan/ska/får ha med andra på foton.
Har aldrig tänkt att det ser ensamt eller tomt ut, utan jag har alltid tänkt att det du fångar så fin i dina bilder är (känslan av) de där ögonblicken då man stannar upp, är alldeles närvarande eller försjunken i tankar men just det där som så många av oss längtar efter mer av, och kanske just därför uppskattar så i dina bilder: Ett ögonblick av stillhet, andas in, andas ut, känna efter och sen – utanför bild – pågår livet i full fart, det förstår nog var och en. Den som letar efter ensamhet i ett foto på en kvinna som står själv i köket med en kopp te… letar nog efter det för att hen själv inte kan relatera till att få stanna upp, andas in, andas ut. Tack för att du gör din grej!
Tack för dina reflektioner. kram och ha en fin jul nu
Jag gillar också ensamhet och reagerar inte på att du ser “ensam” ut på bilderna. Jag tänker mig att du säkerligen har människor omkring dig men av olika skäl så syns de inte på bild. Jag uppskattar allt som du delar med dig av på bloggen, klokheter och vackra bilder. <3
Klokt och lyhört beslut.
Klok och vettig strategi! Också rimligt att du bromsar lite extra för de yngre barnen, som kanske inte kan förstå konsekvenserna av att finnas på internet för all framtid. Sen tycker jag också att det är jätteintressant med insyn i andras familjeliv och kan tycka att ett inlägg med barn är intressantare än ett utan, men det belyser ju bara det märkliga i influerar-rollen, att göra business av sitt privatliv. Och detta är så nytt, så det är väl inte konstigt om det tar några år till för branschen (både avsändare och mottagare) att landa i en gemensam uppfattning om vad som är rimligt.
Så jobba vidare på det sätt som känns bäst för dig, så får vi andra anpassa oss. Du har ju också den stora fördelen att du har ett företag med produkter att skapa innehåll runt, då behöver du inte enbart använda privatlivet.