Tips till dig som vill starta eget

Igår drog jag med mig mellanbror till FGL och tog tag i inventeringen inför årets bokslut.

Perfektför honom att jobba lite under jullovet och hjälpa till.
När jag var barn älskade jag att följa med de vuxna till deras arbete och se hur det fungerar.
Har för övrigt alltid tyckt om att jobba, mest med något fysiskt – att ta i och se ett resultat är fantastiskt.
Jag har jobbat i disken på många ställen och det var otroligt tillfredställande att ställa tallrikar på rad i ett jäkla tempo, spola av och dra in i maskinen och jobba mot min egna klocka.

När jag jobbade i ett gatukök tävlade jag med mig själv varje kväll vid stängning om hur blänkande och ren jag kunde få stekhällen och när jag var servitris var det en sport att få med mig minst tolv tallrikar in i disken. I servisen var det också roligt för det kändes som ett skådespel – som att jag gick ut på scen och skulle leverera massa charm och trevligheter för att få stående ovationer från publiken sedan.
Jobbade natt som städerska ett tag och gick verkligen igång på att jobba snabbare och smartare för varje pass. Saknar dessa jobb faktiskt, man blev liksom klar.
Nu när jag jobbar känner jag mig aldrig tillfredställd och färdig.

Igår inventerade vi hela lagret som sagt och vi har börjat kolla över hur året har gått för oss.
Vi känner oss mycket nöjda med 2018.
FGL har större utgifter än tidigare år på grund av större inköp, lokalhyra och så har vi anställda numer. Ibland känns entrepenörskapet läskigt och jag tänker att allt kommer gå åt skogen – men oftast känner jag att vi är på väg i helt rätt riktning.
Vi har en duktig revisor som jobbar som vår redovsiningskonsult och dessuton stöttar min man (ekonomen) upp med sådant vi inte förstår.

Passar på att svara på en läsarfråga här idag.

Jag skulle verkligen uppskatta att få lite tips och erfarenheter kring uppstarten av ett företag som så få tycks prata om. Det börjar alltid med en idé, sen testar man, sen VIPS så är företaget igång och allt går supersmidigt. Eller? Jag skulle så gärna vilja veta vad som händer där mellan testet och VIPS:et. Som nystartat företag sliter jag mitt hår över att få ekonomin att gå ihop, lära mig time (och energy!) management, inte tappa sugen, vad gör jag när jag behöver papperspåsar men inte har en krona kvar att köpa material för, huuuur hanterar man dessa tvära kast mellan upprymdhet och tvivel och vara ömsom hoppfull, ömsom övertygad om att det man satsat på kommer gå åt fanders?

Jag kan bara svara för mig själv men i de båda bolag jag är med och driver så har jag haft andra jobb vid sidan i början och alltid sett till att jag har tillräckligt med eget sparat kapital innan jag gör större investeringar. Har börjat litet och växt stadigt.
På det sättet har jag också kommit underfund med att det är det här jag vill jobba med så inga förhastade beslut tas och då har jag heller inte satt mig i skuld hos bank eller behövt söka investerare.

Av egna erfarenheter vet jag också att det är viktigt att prioritera synlighet, att visa att man finns och är att räkna med.
Så lätt att fokusera på andra saker och resultatet blir då att kunderna utbeblir – de vet inte att du finns och hur bra du är.
Att bygga en hållbar plattform digitalt har varit det klokaste jag gjort. Det krävs såklart väldigt mycket tid men detta kan man schemalägga arbetstid för tidigt på dagen så man slipper sitta i soffan helt slutkörd vidd 22 efter man nattat barn och skallen är tom.

Det är alltså smart att börja med att starta sin verksamhet på halvtid och ha en annan anställning vid sidan i början. Och försök spara in på varenda krona. Inga luncher ute och fråga alla kunder om de behöver en påse… Det finns alltid saker att spara in på.
Den största kostnaden i ett företag är ofta lönen så kan man till en början leva på andra pengar så som ”starta eget bidrag” eller på ett annat deltidsjobb så har man en möjlighet att bygga en buffert i bolaget.

Smart att hitta olika inkomstkällor för företaget också. En blandning av tjänster och produkter är bra om det är möjligt. Tjänster har oftast inga inköpskostnader.

Jag jobbar i nuläget som influenser, fotograf, föreläsare och med FGL. Under perioder där det är lågsäsong inom något område kan jag gasa på de andra områdena eller så kan jag passa på att vila och ta igen mig om jag lyckats nå mina ekonomiska mål. Återhämtning är A & O i det egna företagandet.

Om jag ska tipsa om time/ energy -management så skulle jag vilja säga att man bör dela upp arbetet i etapper, lite tråkigt ska alltid följas av massa skoj. Jag gör dock alltid det roliga först så jag ska få energi för det tråkiga men det är ju olika såklart.
Ha mycket bra belöningar i form av att stämpla ut tidigt, kika på en serie mitt under arbetet, stick och träna osv. All den tiden tjänar du in ändå eftersom du inte har kollegor att förhålla dig till och hålla reda på hela tiden 😉

ok. Det blev ett långt inlägg. Jag vill lämna dig med en sista tanke. Det är viktigt att veta varför och vad din drivkraft är.
Vad har du får mål liksom? Vill du ha något litet för din egna försörjning eller vill du bygga ett bolag för att tjäna mycket pengar?

Miranda och jag pratar ofta om att vi jobbar för att leva. Vi vill jobba smart och mindre men samtidigt växa såpass så att bli kan försörja oss på arbetet.

Lizette hoppade in som modell nu när Miranda är på andra äventyr. Vi passade på att fota våra nya smycken igår också. Ja, du kommer väl ihåg det där om att man måste blanda skojiga saker med tråkiga.

De här silversvalorna kan man ha som långt halsband och dubbelt. Kommer bli en favorit!

Har du några mer funderingar? Skriv i kommentarsfältet nedan så ska jag försöka svara.
Var inte blyg inför folk i din närhet – fråga andra entrepenörer om hur deras resa sett ut coh vad de har för erfarenheter.

Tips på bra serier och skön vila

Oj oj, vilket långsamt tempo jag har. Minns inte då jag saktade ner så här sist men både kropp och sinne har välkomnat detta med öppna armar.
Väldigt skönt!

Imorgon är det jobb på agendan igen dock – vi ska inventera hela vårt lager och så ska jag få ut de sista fakturorna för i år samt fixa med annat pappersjobb. Det blir bra.

Att ligga i sängen och titta på serier måste ju vara ett av jullovets härligaste grejer. Notera hur många kaffekoppar jag har på mitt lilla nattygsbord.

Frågade på Instagram efter bra serier och fick en mängd förslag. Du kan se dem alla här.
Jag skulle vilja tipsa om ”Systrar, 1968” på Svt. Och så skulle jag vilja be dig lyssna på Katarina Wennstams vinterprat. De senaste poddarna Billgren & Wood har spelat in är också riktigt bra.

Fast jag latar mig inte bara. haha!
Idag slängde jag ut granen, städade nedervåningen, tränade med min bästis och fixade all källsortering. Tänk vad mycket man hinner då man lägger jobbet åt sidan ett slag.

Nu ska jag somna i tid  så jag kan vara på topp inför inventering och stundande helgplaner.

Våra juldagar

Vi snurrar runt i jullovet och har nästan ingen koll på vilken dag det är. Långa frukostar utbyts med familjemiddagar, brädspel dras fram på borden, vi målar en hel del och sedan samlas vi kring bra serier på datorn i sängläge. Vissa dagar kommer jag inte ur morgonrocken förrän tre och somliga dagar undrar jag över hur mycket ost man kan få ner i min mage…

På julaftons morgon dukade jag upp till frukost med gröt och varsin klapp.

Så mysigt!

Kvällen innan hade killarna bakat och fixat med ett pepparkakshus då jag lagade julmaten. Så fin fyr ju!
Bra jobbat.

Vi försökte få till lite julbilder på oss – uppklaädda som vi var & allt…

Igor var gullig vid granen.

Och ja, det gick sådär att samla ihop och få med alla på bild…
Men det blev ju sannerligen jul ändå och Igor var årtiondets i särklass bästa jultomte.

På juldagens morgon såg helgbuketten ut så här och jag bar upp frukostbrickan till sängen och sa att idag finns det absolut inga som helst krav eller måsten. Så himla skönt!

På eftermiddagen gick vi till min mamma och åt rökt lax med hjortronsås.
Och jag måste visa en väldans bra grej. Blev så inspirerad av Lemholt N’ Bergmans ’s fantastiska Families så när jag var på loppis köpte jag lite egna kort och dekorerade  med svart penna för att smycka årets julklappar. Inte lika vackra på långa vägar men så himla kul grej.

Så fint att fästa detta kort på flaskan och gå på kalas, inte sant?

Hoppas ni också har fina juldagar. kram

 

In i vecka 51

Jag vill önska er en riktigt God Jul. Önskar att era dagar blir mjuka och vilsamma, att ni omger er med människor som får er må bra och smeker er själva snällt över kinden. Det ska jag göra.

Här kommer lite mobilbilder från den senaste veckan.
Vecka 51 handlade mycket om kalla bad och febriga ungar. Här tar jag ett dopp efter ett träningspass – ursäkta att jag tjatar om kalla dopp men hade du fattat hur mycket hälsofördelar och hur mycket endorfiner som pumpar ut i kroppen så hade du också varit helt såld.

En dag sprang jag och en vän längs strandpromenaden. Tröttnar aldrig på denna fantastiska vyn ut mot Subbe Fyr.

Lillebror fick feber en natt och kämpade med sin förkylningsastma. Så jobbigt och hostigt för honom.

Jag var på Kallis en dag och när vi lämnade såg jag den gyllene solen gå ner över taken.

En ny morgon. Febern kom tillbaka och vi tillbringade dagen i sängen med serier.

Jag letade efter foton i källaren och fann detta på mig och min äldsta son. Tjugo år sedan nu.
Kortet till vänster är mormor Ruth då hon plockar äpplen.

Min yngsta kille vid årets gran. Så himla stor kille nu, redan åtta år och jättelång.

Sista dagen på kontoret. Jag tog med mig lunchen i en gammal sillburk. Grönkålssmoothie med mängder av ingefära. Behöver ju hålla baskiluskerma borta.

hej hej från köket på FGL Store. Den här spegeln fick sedan följa med mig hem till mitt kök. Så fin!

Gissa hur glad jag blev då jag fann sex juliga bordstabletter på loppis för 30 kronor. Så fina handtryckta i fin bomull. Kalas för alla juldagar nu.

Det stora juldoppet tog vi hos våra vänner på Tången. Först värmde vi upp oss i deras vedaldade bastu vid havskanten och sedan tog vi lyktan och promenerade ut på bryggan för ett dopp bland mareld och tång. Har aldrig sett mareld innan så det var en ny upplevelse. Det blixtrade runt hela kroppen då jag doppade mig i det svarta vattnet.

Mareld är ett ljusfenomen som uppstår i saltvatten med vissa algtyper.

Läste på lite – Det är en liten encellig och kulformad alg, som reagerar genom att utsända en ljusglimt, när den blir störd, till exempel när ett fartyg bryter ytan, eller om man simmar i vattnet. Ju varmare vattnet är, desto snabbare förökar sig algerna.
Att se mareld var en fascinerande och nästan trolsk upplevelse. Märkligt och turligt att de visade sig fast det var så kallt i vattnet.

Vill passa på att tacka för alla mail, dm och kommentarer  efter senaste inlägget. Jag har inte haft någon möjlighet att bemöta dem alla men jag läser allt. Stort tack!
God Jul till dig nu.

Vi måste våga prata om det

Jag undrar ibland över relevansen i det jag delar med er. Fikastunder avbryts med trädgårdsliv och inredning. Ibland lyfter jag ett ämne som står mig nära hjärtat, då och då bjuder jag in någon klok individ hit till min hörna på nätet.

En sak jag vet är att jag vill det jag delar ska göra intryck och samtidigt lämna avtryck.
Jag vill väcka känslor och förändra.
Jag vill göra vårt samhälle mjukare att leva i. Kanske behöver man dela med sig av sådant som gör väldigt ont ibland för att hjälpa någon annan.

Om mina tunga erfarenheter kan leda till att andra människor får hjälp och stöd så känns det helt plötsligt värt att jag delar med mig av mitt liv.
Att jag gick igenom min tonårstid för att jag skulle stå upp och prata om den rakryggad långt fram i ledet, så att mitt mod spiller över på dig, dig och dig som kämpar i samma misär just nu.

Jag vill berätta om mina förlorade år men brottas samtidigt med vad som är rimligt att dela.
Är det passande att berätta för er att jag redan som 16-åring tvingades naken ner i ett badkar fullt med kallt vatten och isbitar i –  där min förövare sedan ställde sig och urinerade över mig. Varm gul doftande vätska rann ner över min hjässa, mina kinder och över mina läppar. Väldigt naken. väldigt liten. otroligt ensam.

Jag minns inte om han tvingade sig över mig sexuellt efter detta men jag minns just det här tillfället eftersom det var så sjuk. Så uträknande. Så förnedrande.
Jag minns inte heller hur många gånger jag legat med en tryckt kudde över ansiktet och kippat efter luft i panik. Hur många gånger jag sparkats ur sängen och tillbringat natten på kallt golv i bara trosor  som straff för att jag ”drömt om en annan man”. Jag vet inte hur många gånger jag blev tvingad att upprepa orden ”Du är min kung. Jag är din slav.”  Eller hur många timmars övergrepp jag utsattes för där jag själv hade svårt att hålla mig vaken på grund av total utmattning.
Jag vet inte hur många gånger jag låtsas vara medvetslös för att slagen skulle sluta pumpas över min kropp.

Jag vet inte när jag tappade bort mig själv men det gick fort.
Kanske bara två veckor efter den första kyssen.
Vi bodde i fem olika lägenheter under fem år. I dem alla var det fullt av knytnävslag och knivhugg i väggar och köksluckor.
Inte en enda gång knackade det på dörren.

Det var min första riktiga pojkvän – han kostade mig nästan livet.

Jag har fortfarande svårt att gå på gatorna i staden jag växte upp. Känns som om staden och alla där i svek mig.
Här dog jag ung.

När jag berättar om de fem år jag levde i en mans våld, om tiden som gömd på skyddat kvinnoboende och de fem år fulla av hot som sedan följde så blir människor bestörta.
”Men du – som är så klok, duktig och glad?”
Jag vet inte hur en ”slagen och våldtagen kvinna” ser ut i din värld men låt mig berätta att de finns överallt. Kanske mitt framför dina ögon.
Om du slutar blunda för den krassa sanningen så kanske du faktiskt kan hjälpa henne.

Ofta får jag frågan om varför jag inte lämnade. Märker att det är svårt att förstå hur man kan ”välja” att leva i total misär.
Så länge jag stannade så kände jag att jag på något sätt hade kontroll. Jag var så rädd att han skulle göra illa mina anhöriga om jag lämnade. Jag var manipulerad och helt övertygad om att allt våld orsakades av min egna uppenbarelse. Jag var fel. Jag gjorde fel. sa fel. var äcklig och ful. så fel.

Är det inte väldigt läskigt att dela med sig av så här jobbiga upplevelser till tusentals främlingar? Så privat liksom?
Jo, oerhört läskigt. Men – kan jag med mina erfarenheter och med mitt digitala fönster bidra till att män slutar slå kvinnor och barn så är det värt det.
Och hur ska vi någonsin kunna få ett starkt, förstående och hjälpande samhälle om vi aldrig vågar prata med varandra om svårigheter?

Vad kan Du göra?
I Sveriges dödas runt 20 personer varje år av sin nuvarande eller tidigare partner. Minst 200 000 barn i Sverige lever i hem med våld och över 400 000 barn lever i hem med missbruk och psykisk ohälsa. Juletider är en extra utsatt tid för många barn.
Den finaste julgåvan du kan ge i år är trygghet.

Vid oro för att någon far illa där du bor:
1. Knacka på och uttryck din oro. Fråga hur du kan bidra. Du kan också bara knacka på och gå. Det kan lugna en situation och avbryta pågående våld.
•••••••••••
2. Hämta hjälp. Med fler grannar som bidrar, ökar tryggheten för alla.
•••••••••
3. Ring polisen.

Känner du en kvinna eller ett barn som du känner oro för så erbjud en flyktväg. Hjälp till med det praktiska runt en flykt.  Hon kanske slår ifrån sig erbjudandet och blir arg först men det är troligtvis dig hon ringer mitt i natten då hon behöver hjälp.

Obs. Det finns ett stort behov av att nå ut till ungdomar tidigt för att motverka våldet och uppmärksamma samhället om att våldet sker redan där.
50 % av allt våld i nära relation sker mellan 19-25 år.  Man skulle önska att det finns tidiga insatser avseende våldet och att alla skolor blir bättre på att uppmärksamma dessa barn för att ge dem möjlighet att bryta sitt beteende.

Läs denna artikel I DN med Unizons ordförande Zandra Kanakaris:
”Ett lågintensivt krig mot halva befolkningen. Så beskriver Zandra Kanakaris det strukturella våldet mot kvinnor och barn.
– Det blev mer och mer uppenbart att vi måste fånga upp både utsatta och förövare. Om det finns en chans att hjälpa unga killar innan de fastnar i destruktiva mönster så vill vi göra det.”

Sådär. Det kändes viktigt att dela detta innan julledigheten. Var rädda om er där ute nu.
Lämnar dig med denna låt som jag brukar lyssna på då jag behöver gråta lite över det jag förlorat.