På söndagen överraskade jag Miranda med en födelsedagstrip. Jag bad henne packa badkläder, pass, stövlar och tjock kofta och möta mig vid 15…
Vi tog min bil och körde tjugo minuter utanför Varberg mot Stamnared och parkerade vid Håkesgård. Här bar vi upp våra ryggsäckar till den lilla stugan Marie har längst upp i sin trädgård och bytte om till stövlar direkt.
Det är så bra – på Håkesgård har man ingen täckning på mobilerna så man är helt frånkopplad från omvärlden. Så skönt!
Jag tog lite mobilbilder från söndagen bara som jag tänker dela med mig av längre in i veckan.
Men denna morgon plockade jag fram min riktiga kamera och tog med till frukosten. Klockan åtta serverades den i växthuset och Marie hade tänt ljus och värmt upp med kaminen.
Till vår stora förvåning låg ett tunt frostäcke över åkrarna och vi blev genast lite oroliga för alla blommor.
Men titta så vackert ändå.
Älskar den här sorten av rosenskära. Nästa år ska jag ha mängder av dessa blandat med tagetes.
Höstbukett i växthus fullt med imma på rutorna..
Det var riktigt kallt och jag hade behövt ett par vantar idag.
Tog lite fler bilder innan jag gick upp och hämtade mössa, kaffe och halsduk i huset där vi bodde.
Sådärja. Så länge man har varma och sköna kläder så fixar man allt.
Innergården var lika vacker som vanligt då jag korsade den bland duvor och ankor på vägen tillbaka till växthuset.
Marie kom med frukostbrickan och alla utbrast i hyllningar i hur fint och mysigt hela vistelsen var.
Gott! Att klippa ner myntan i äpplen och hallon så här är ju mums och nyvärpta ägg är bland det godaste jag vet.
Sedan satt vi här länge med ljumma kaffekoppar och pratade om livet i stort och smått.
En bild till på imman…
Helt plötsligt badade växthuset i sol och det var dags för oss att plocka ihop.
Vi hämtade våra väskor i stugan och bar ner dem till bilarna igen.
Solkatter på faluröd vägg är så fint.
Innan vi packade in oss i bilarna så plockade vi varsin bukett. Alla blommor hade klarat sig fint från frosten och Marie kommer lägga ut dukar över blommorna om nätterna från och med nu.
Så härlig bukett som fick komma med hem.
Här är vi. Minus Jennie som fick åka hem till ett tidigt utvecklingssamtal för ett av hennmes barn. Vilket fint dygn vi fick!
Gjorde en sådan där omröstning på storys – ska jag blogga med mina senaste mobilbilder eller om jobb. 78% ville se mina mobilbilder och 22% ville att jag skulle berätta om mitt jobb. Så nu kör vi – här är några av mina mobilbilder det senaste.
Min man bjöd ut mig på date i Göteborg en lördag. Vi tog tåget dit en regning lördag.
Hade fått tips om Isabelle och landade på deras barstolar mitt framför alla ostron. Vi beställde varsin skaldjurmeny som kom i två serveringar -Ostron, räkor och hummer, följt av gratinerad havskräfta och Moules Isabelle. Mycket gott! Fick dessutom en kurs i ostron av den mycket trevliga kocken.
En dag bakade jag bananbröd. Då såg det ut så här – Sofia Wood har det bästa receptet.
Igor hänger med sin bästa kompis Henry hela tiden och hans mamma Eduarda har blivit en favorit hos honom. När hon fyllde år så plockade valde han ut dessa blommorna till henne och skrev ett gulligt kort.
Jonas gossar med Boris på morgonkvisten. Han väger nog över 35 kilo och jag orkar inte lyfta upp honom så här. En jättebebis ju!
En dag köpte jag en rosa mössa.
Den fungerar utmärkt att dra på sig efter ett kallt septemberdopp i havet.
Jag badar nästan varje dag nu. Maj- och septemberdoppen är de härligaste.
Att ta en utflykt med familjen på Getterön och sedan äta tidig söndagsmiddag ute har blivit en hit i vår familj. Vi får inte med våra barn på restauranger kvällstid, de tycker det är trist och vill hellre äta hemma. Men jag tycker det är viktigt att testa nya grejer och miljöer, samtidigt som jag gärna vill sponsra restaurangerna i Varberg. Hattaviken på Getterön är kalasbra! Barnen älskar deras köttbullar.
Igor började i gitarr efter sommaren. Han är inte jätteroad än slå länge men har gått med på att ge det en chans.
Vi var på Håkesgård, fikade och plockade blommor. Så himla mysigt och gott!
En helg fick jag staga upp mina dahlior på detta sätt. Det blev jättefult och jag grät en skvätt över att jag inte tagit hand om detta tidigare. Jag visste inte att de skulle bli så otroligt höga.
Jag drar ett kort ur min kortlek Animal Spirits varje dag. Det ger mig vägledning, lite värdefulla insikter och en hel del tröst.
En mobilbild från idag. Jag har suttit i sängen och jobbat idag och lyssnat på regnet som smattrar på rutan.
Jag har också kikat på ett avsnitt Mia Skäringers nya serie Kroppshets – rekommenderar alla att titta.
Annat jag rekommenderar denna helg:
– Farmers Market på Strömma såklart.
– FGL Store har öppet 11-15
– Ta en promenad i skogen (inte om det stormar dock)
– Spela Backgammon och äta päronpaj
– Gå till Kallis
Omtumlad, tvärsäker, stark och skör på samma gång. Juni 2010.
Jag hade precis krystat ut den här killen.
Det tredje barnet.
Vår mellankille var fyra år. Familjens blonda lillebror med intensiva blå ögon och mycket finurliga och bestämda små egenskaper. Juni var sommarvarmt och vi hade bara bott i vårt första hus i något år och tillbrinagde mycket tid i trädgården.
Jag skulle föda 4 juni och jag vet att jag tyckte det var så skönt att ha det gjort innan den intensiva tiden i juni börjar. Skolavslutningar, födelsedagar, studentfirande och bröllop.
Jag hade så höga förväntningar på mig själv. & På andra. Denna gången skulle allt vara så bra och lyckligt och jag kändse mig frisk och stark.
Jag blev gravid med min första kille då jag var nitton och han föddes utan något vidare stöd från mannen jag då levde med. Bebisen blev dessutom sjuk med en gång. Jag fick vara kvar på ett rum på bb medan mitt barn lades in på neonetala avdelningen. De kom med honom då han var hungrig och jag fick besöka honom då och då. Helst sjukt faktiskt. Hade det varit nu så hade jag krävt att få vara på samma avdelning som mitt nyfödda barn. Det var en smärtsam och förvirrad tid. Jag kände mig otroligt ensam.
När jag var gravid med min andra pojke så förlorade vi min mans lillebror en morgon i april. Han blev 24 år och rycktes ifrån familjen på ett otroligt tragiskt sätt. Det var det mest smärtsamma jag någonsin varit med om. Döden är så definitiv. Allt man ville säga. Göra. Finns ingen återvändo längre.
Kroppen fylldes av en enorm sorg. Men också av mycket liv. Att en liten bebis skulle komma in i familjen hjälpte sorgearbetet för många och två månader senare föddes mellanbror.
Gullig ju!
Det var alltså viktigt för mig att allt skulle vara normalt och härligt denna gång. Fullt fokus den lilla krabaten i magen. Men varför kom han inte…? Beräknad förlossning den 4e juni.
obs, Notera att jag på denna tiden sydde mina egna kjolar av gamla lakan jag fann på loppis och inredde glatt kreativt med kungen och drottningen på väggarna.
Så jäkla jobbigt att gå runt och vänta. Jag som hade planerat in allt i minsta detalj också. Farbrors studentfirande i vår trädgård, mellanbrors födelsedag, kusinens bröllop… Barnet skulle ju vara ute ur magen då.
Så här sitter jag den 19e juni på typ barnbordet. Eller i alla fall på det bordet med mest avlägsna singelkollegor. Hade bett om att få sitta på bordet längst mot utgången eftersom jag skulle ha med mig en ammande bebis i vagn och behövde gå ut och in utan att jag störde sittningen så mycket…
Nu i efterhand hade känts skönt att sitta bredvid Jonas för när denna bilden togs hade jag börjat få kraftiga sammandragningar. Jag valde dock att inte säga något till någon förrän jag var helt säker på att det var dags för förlossning. Ville inte ta fokus från någon annans bröllopsdag liksom…
Men jag var lite sur eftersom flera personer tyckte att Jonas kunde dricka alkohol under kvällen och så skulle vi ta taxi om något satte igång. Snark. Här har man gått 40 veckor plus 16 dagar övertid och det minsta man kan begära från sin partner är väl att han håller sig nykter så han kan köra sin fru till förlossning. Inte ett dugg missunnsamt att ha den åsikten enligt mig.
Det var tjo och tjim och Jonas satt på honnörsbordet och var fullt upptagen av tal, bordsgrannar och annat. Mina värkar blev bara kraftigare och kraftigare. Jag kände ingen vid mitt bord så jag ville inte berätta för dem att jag satt i förvärkar och höll på att klocka mig själv på mobilen diskret vinkandes till den här mannen i kostym. Fick ingen kontakt.
Började sms’a febrilt. Till slut skrev jag bara ” Nu går jag och föder barn, hejdå!” och så gick jag… hahaha.. Här var jag rätt förbannad minns jag. Ville typ slå någon.
Då kom Jonas springande. Han hade sett mina sms och tagit sig mot utgången. På vägen hade han nästan halkat i vatten som någon i servisen spillt ut och fått panik då han trode mitt vatten gått…
Vi körde till förlossningen här i Varberg, kom in och fick på oss alla grejer för att mäta värkar osv. Sedan dog värkarna helt plötsligt. Men va fan – då började jag lipa. Jävla unge, kom ut nu liksom!
”Gå hem och ta en alvedon och sov ett par timmar”, sa de. ”När ni kommer hit imorgon bitti så har vi ett rum till dig och sätter vi igång den här förlossningen.”
Tio på morgonen. Jag hade fått värktimulerande dropp tror jag.
Hade nog fått lavemang här också och värkarna kom tätare, något jag tipsar alla som ska föda barn. Se till att tömma dig ordentligt innan förlossning så man slipper det efteråt då man har lite mer ont i de delarna av kroppen.
Jag har bara erfarenhet av lustgas vid förlossning och har ej testat något annat. Det har fungerat bra för mig och då har jag känt att jag har kontroll.
Tycker det är jobbigt och onödigt då mammor börjar dra upp sina smärtsamma förlossningar och berättar i detalj hur fruktansvärt det är. Som att det är någon tävling om vem som haft det värst…
Vad som då händer är att man skrämmer upp blivande mammor som kommer spända och livrädda till förlossningssalen och då får extra ont såklart eftersom kroppen är negativt förberedd.
Tillägg i efterhand: Självklart ska man bearbeta en smärtsam förlossning och prata om den. Viktigt!! Men kanske att man kan välja sina tillfällen? Vad jag menar är att jag ibland upplever att mammor försöker bräcka varandra med vem som hade det värst och då ofta när det sitter en blivande mamma bredvid. Jag menar inte att man ska göra förlossningen rosaskimrande, för det gör sjukt ont såklart – men det känns så himla onödigt att skrämma upp blivande mödrar.
Jag brukar rekommendera att titta på Margaux förlossningsvideo och att gå på bra kurser i andningsteknik innan förlossning.
Igor kom till oss en ljus junidag sommaren 2010. Jag hade grönt nagellack kände mig komplett.
Egentligen finns det inget starkare ögonblick i livet än då bebisen precis varit inom och sedan kommer ut och upp på varm hud. Blickar möts och bröstet letas upp. Vilken grej alltså!
En så stor grabb också – fyra kilo kärlek i min famn. Tänker att han ville vänta där inne medan vi andra höll på med vårt på utsidan och allt lugnat ner sig lite.
Igår var jag hos My Feldt och fotade henne för Family Living. Temat var jul och vi kämpade med jylpyntet och att få ihop en tjusig omslagsbild till magasinet med glada barn och strålande mamma. Det var tufft efter skola och jobb en måndag men alla kämpade verkligen så gott de kunde och vi fick ihop en skön serie foton.
Med mig hem fick jag My’s fina emaljmuggar att dricka morgonkaffet ur. Hon har gjort illustrationerna själv – hon är verkligen en multibegåvad kvinna.
Jag började dagen ute i trädgården med kaffe och sekatör då barnen gått till skolan. Så vacker tisdag med strålande sol och ljummen vind.
Vi peakade med 25 grader här på västkusten.
Jag satte mig också ner och gjorde en lång lista med allt jag skulle göra. Inlämningar, fotograferingar, texter och annat smått och gott.
Mitt under arbetsdagen blev jag dock fast i gamla bilder från 2010. Då vår Igor föddes 16 dagar senare än beräknat. Det var en varm junidag och kvällen innan hade vi varit gäster på ett bröllop. Så fint att kika tillbaka på hur det var och vara tacksam över vart man är idag.
En stund på Damernas, slumrandes på en handduk bland strandvass och klippor hann jag också med under arbetsdagen. Återhämtning är viktigt och behöver i princip schemaläggas om man är en sådan som lätt gasar på lite för fort.
En slurk kaffe till på eftermiddagen.
Nu har jag nattat barn i en evighet och ska nu natta mig själv. Imorgon ska jag vara flitig och effektiv och göra mina inlämningar. Promise.
Nästa gång jag bloggar är det kanske om veckorna då jag födde Igor.
Andra bloggämnen på gång:
– jämlika relationer
– The Norrmans
-viktigt- bråttomprincipen
– npf
– zero waste
– mina favoriter
Vad tycker ni förresten om att jag inte bloggar varje dag längre? Är det någon som saknar de dagliga inläggen?
Någon som uppskattar de lite längre med mer tankar bakom? Eller hur tänker ni?
Här kommer ett inlägg med lite av mina fredagsbilder.
Under veckan som gått har jag börjat med en fotografering och jobbat med Miranda – under resten av veckan har jag jobbat med mig själv. Som en ”Krickelin – konferens” kan man säga.
Börjat dagarna med ett dopp i havet och sedan ägnat dagarna med att komma ikapp emotionellt och med viktigt administrativt arbete.
Så välbehövligt.
Jag har fyllt dagarna med musik, blommor, tystnad, citronvatten, promenader, vila och långa stunder i mjuka kläder.
På fredagen valde jag mellan dessa randiga från NygårdsAnna…
…och randiga brallor med Bowie- tee.
Doften är viktig för rätt stämning. Jag använder oftast Bergamote 22 eller Santal 33 från Le Labo.
På mitt nattygsbord vid sängen. Här är nu de fina små vaserna som Johanna Gartmyr gör och jag satte en liten skogsklematis där i.
Till lunch blev det frukost. Jag brynte banan i kokosolja blandat med sesamfrön och valnötter.
Innan hade jag blandat ihop chiafrön med hallon, mandelmjölk och kardemumma.
Jag toppade chiapuddingen med grekisk yoghurt och mina ljumna bananer. Så gott!!
Det blev randiga brallan och Bowie-tishan.
Boris och jag bestämde oss för att gå en promenad längs havet och avsluta turen med att köpa en mössa till mig.
Den här hade jag spanat in i fönstret hos No30. Så härlig, har en neonrosa från Samsoe & Samsoe förra säsong och älskar mjukheten. Igor brukar låna den så den här blev ett fint koplement till vår gemensamma samling.
Jag plockade in torkat gräs från stranden för ett par veckor sedan. Fin kontrast till alla dahliabuketter här hemma och att blanda blir kalasfint. Kolla hos Johanna hur vackert det blir.
Så här blev mössan på. Här har jag också tagit på en klänning istället för en kofta när jag började frysa.
På eftermiddagen bakade jag bananbröd som vi åt med massa smör och ost. Himla gott!
Sedan kom grannflickan in med ett fint blått halsband hon funnit till mig på loppis. Då var fredagskänslan på topp och vi åt fiskgryta, poppade popcorn, hyrde Armageddon och bänkade hela familjen i soffan. Ingen såg slutet – alla somnade….
Hoppas du har en härlig helg.
Nu ska vi suga ut det sista ur helgmyset – göra päronpaj, hälla upp ett bad och kanske samla alla kring Quizmysteriet.
