Tänk att jag känner allt så mycket nu. Det gör både förskräckligt ont och känns pirrande underbart på sina håll. Precis som det ska vara. Jag badar kallt i havet och duschar kokhett. Dricker citronvatten på morgonen och äter valnötsglass om kvällarna. Klär mig i blommigt, köper färgglada underkläder och pratar högt med Boris om hur dagen är.
Idag drog jag grodan bland mina Spirit Animal Cards. När jag fick den sist, någon gång i december, så brast jag ut i varm snorig gråt. Så var det inte denna torsdag. Jag blev alldeles varm i magen och nickade stilla.
”The frog and the water element are almost inseparable. The frog spends it’s first months entirely within it’s healing element., and then emerges to rest on land. But no matter how ”earthly” the frog becomes, their need for cleansing and rejuvenation is regular. Frogs tends to become overworked and undernourished, so it’s vital that such sensitive creatures practice self-care. This card serves as a reminder that water helps us cleanse, forgive and release. Time to dive in… Frogs aren’t meant to carry a heavy load.”
Nä. Så är det. Jag ska inte bära runt på skiten helt enkelt. Bara dyka i och låta det rinna av mig.
Men något ytligt då. Du vet ju att vi behöver bägge två, eller hur?
Jag funderar på att flytta ner denna lampa till undervåningen. Byta plats för att få en känsla av förändring. Det är mest barnen som hänger i detta genomgångsrum mellan alla sovrum, ett rum för x-box och filmkvällar med kompisar. Visst blev det extra mysigt när vi la in mattan från Melimeli? Men, ett lampbyte med vardagsrummet på nedervåningen får det nog bli faktiskt …
Lampan är en Gubi som jag köpte på More i Varberg och soffan Le Grand Air från Rum21.
Detta inlägg kan innehålla reklam för min egna verksamhet
Idag tog jag en paus från jullovet och har nu städat och fixat som tusan i vår fina lilla butik.
Vintersolen sken in medans vi flög runt med sopkvastar och dammvippor.
Vi fick hjälp av Mir’s guddotter Engla och hennes Oscar. Turligt för oss för vi hade fullt upp bland nya produkter, massa ordrar och annat fix.
Men det måste ju finnas lite tid för fina foton också såklart.
En sväng om iklädd prickig klänning i vårt provrum…
Sådärja! Riktigt bra.
Mir har ett så spännande år framför sig. Hon tog till slut det stora steget – precis som jag gjorde för ett par år sedan – och sa upp sig från sin fasta anställning för att satsa helhjärtat på FGL och sig själv. Well Done!
Great minds think a like. Utan att stämt av innan hade vi klätt oss i samma kläder. Kimono/blazers och t-shirts som kommer in i sortiment senare i år samt jeans från Monki.
Resten av gänget drog iväg och jag städade lite till. Bland annat inne på vår tjusiga toalett. Kolla så fint vi har det här.
Vi har betonggolv och sedan har vi byggt upp väggar i svartmålade OSB-skivor, samma skivor vi även byggt flera bord av till butiken med.
Tvättfatet är köpt på Ikea och själva ställningen har vi designat själva. Vi tog lite spillvirke från OSB-skivorna och bad en hantverkare svetsa lite. Blev ju topp!
Extra piffigt med produkter från lokalt baserade företaget L:A Bruket också. Spegel från loppis.
En selfie – sedan larmat och låst. Visste du förresten att vi har en stor Sale hos FGL Store just. Massa finheter till halva priset.
Här kommer världens lättaste recept på bra nyårskaka. Passar precis lika bra under trettonhelgen och andra festligheter också såklart.
Du vispar 500g riven mandelmassa med 5 ägg och häller det i en smörad form med kokosflingor i.
Jag hade dock 800g med 8 ägg. Du kan ju ha 300g med 3 ägg… beroende hur många som ska ta del av kakan.
Smart att lägga en utklippt smörpapper i botten så är det ännu lättare att lossa kakan efter gräddning.
Grädda kakan i ugn på 180 grader i ungefär 30 min. Du får hålla lite koll med en tandpetare och ta ut kakan när den är torr.
Sdan lossar du kakan från formen och lägger den på ett tårtfat. Pressa då en apelsin över kakan så den blir extra saftig.
Medans kakan fortfarande är varm så kan du bryta en kaka av mörk choklad med apelsinkrisp över den. Låt detta smälta lite och smeta ut över hela kakan.
Så här. Jag hade delade fikon på kakan också och tänkte lägga på massa granatäpple innan servering.
Men det blev lite brått så vi dekorerade med knipsade rosor i olika färger från bordsdekorationen istället. Stella bar ut tårtan.
Kakan åt vi tillsammans med lättvispad grädde och kvällens kluriga quiz. Sedan fick vi brått ner till fästningen för att kolla in stadens fyrverkerier.
Hoppas du hade ett lika festligt nyår som vi!
Idag har grannen och jag varit nere och doppat oss vid bryggan utan bastu före. Till och med huvudet. Det var svinkallt!!!!
Efter detta hällde vi upp kaffe från medhavd termos och åt upp resten av kakan vid havskanten. Extremt bra start på året.
Min blommigaste klänning har jag plockat fram inför nyårsfirandet. Jag har också bakat en kaka och tittat på halva Human.
För sent kom jag på att det vore festligt med ostron till lunch.
Men vilket tjusigt avslut vi ger detta året ändå. Löpartur runt fyren i snöblandat regn med barn på cyklar och hund i släptåg. Sedan krypa ner i varm badtunna i skymning och därefter plocka fram skaldjuren till förrätt.
Jag skulle vilja säga tusen tack för all kärlek skickad min väg det senaste dygnet. Alla mail, sms, kommentarer och varma samtal har verkligen varit helt fantastiska.
Från Instagram:
”Du är en fantastisk förebild för många och kanske kan du med detta hjälpa till att minska stigmatiseringen kring psykisk ohälsa.”
Precis. Vi är många som känner oss luddiga i kanterna och trasiga på insidan. Och vi måste våga prata om det.
Men nu – ett stort leende och ”spot on” för bilderna i senaste TWWP Magazine.
Skrivet på glajjorna ”Thanks for the Tragedy – I need it for my art”. Jag vänder på allt och är tacksam över det jag varit med om. Jag hade aldrig varit den jag är idag om jag inte upplevt dessa svårigheter.
Gott nytt till dig nu och tack för att du hänger med här!
Jag funderar över mitt 2017 och kan absolut inte ljuga – jag är så glad att det är över.
Somliga hävdar att planeterna har stått helt fel under året och en del kallar det ett rent jäkla otursår.
Riktigt fina saker har sannerligen ägt rum under 2017. Jag har tagit mitt efterlängtade körkort, börjat träna regelbundet, gjort fantastiska resultat för FGL Store och haft många roliga & inspirerande upplevelser.
Men året har varit tungt. De senaste dagarna har tyngden varit smärtsam att bära.
Sent under hösten 2016 gick jag till läkaren efter jag hade fått konstiga fysiska symptom. Jag hade obeskrivligt ont i foten, hade börjat halta, högra armen kändes halvt förlamad samtidigt som örat sprängde av smärta. Jag hade migrän nästan varje dag och använde dagligen treo eller nässpray för migrän för att spänningar och suddig blick skulle lätta.
Gick ingenstans utan spray i väskan.
Till slut kom jag knappt ur sängen och satt bara och grät. Allt kändes meningslöst och det var jobbigt att vistas bland människor. Ville inte svara i telefon och all social kontakt gav mig extrem ångest. Jag glömde typ allt, kände att jag hade svårt att hålla tråden under samtal och kände mig helt förvirrad.
Min son, som varit sjuk under flera år, var riktigt illa däran och all min energi gick åt till att hjälpa honom, sitta i möten angående honom och ta mig igenom min vardag med jobbuppdrag.
Av läkaren fick jag till slut diagnosen utmattningssyndrom.
Jag ”hann” dock inte vara sjuk.
Under samma period var jag på scen framför 2000 personer, spelade in film och tog emot priset som Årets Kreativa företagare i min kommun. Mina anhöriga har i efterhand berättat att de trodde jag skulle falla ihop under mina uppdrag.
Jag löste situationen med långa stunder av återhämtning efter varje ansträngning, isolerade mig och umgicks bara med min familj eller Mir. I januari började jag träna flera gånger i veckan och våren 2017 kändes fantastisk på så många sätt. Vår son blev också bättre. Jag var stark. Fri.
Under den sena hösten 2017 blev vår pojke sjuk igen. Det fanns stunder vi trodde vi skulle förlora honom – maktlösheten, ångesten och sömnlösheten visste inga gränser.
Samtidigt drog kampanjen #metoo igång och hur mycket jag än blundade och gick rakt fram på gatan kunde jag inte längre värja för alla de hemska kvinnoförnedrande historier som korsade allas vår väg.
Jag var åter där. Naken, ensam, slagen, våldtagen. Alla såg på. Naken, ensam, slagen, våldtagen.
Kniven mot strupen. Kudden över ansiktet när sista andetaget dras. Telefonsladden virad runt strupen. Spela död. Enda sättet att överleva. Jag var åter där.
Helt plötsligt var jag där – Ett liv jag flytt från i 18 år. Då det var det enda självklara – för att överleva. Fly och lägga fem år av daglig våldtäkt bakom mig. Livet med allt det vackra väntade och jag var hungrig på att börja leva.
De senaste månaderna har det varit tungt. Jag jobbar med mig själv och min historia. Så mörk och ljus på samma gång. Jag är starkare än någon jag någonsin träffat – men just nu känner jag mig som en blöt liten fläck. Jag vill gärna inte ramla tillbaka i samma gamla vanor med flackig blick och en treo var fjärde timma.
Här kommer det nakna sanna. Jag vet att många efterfrågat det i denna värld av ytlig lyx där färgkoder, glossiga nagellack och tjusiga frukostar ofta tar överhanden.
Men vet du – de behövs också. För att vi är många som måste besegra mörkret med lite ljusa ytligheter.
Jag önskar oss ett 2018 där kvinnan får ta plats och våra döttrar lär sig veta sitt eget värde. Där våra söner uppfostras i samma varma famn som våra döttrar och aldrig någonsin tror att situationer kan lösas med våld och härskartekniker.
Jag önskar att min historia aldrig behöver upprepas.
Jag mår lite bättre nu. Jag har vilat en vecka och gråtit färdigt vid havskanten. Jag bär min historia mellan två ömmande skuldror och vänder nu blicken mot en spännande & kärleksfull framtid.
