Julafton hos oss

Juldagar rullar förbi och ska jag vara helt ärlig så känner jag mig helt färdig med den.
Julen blev kanske inte så mjuk och härlig som man önskat även fast julgranen stod grön och grann i stugan, skinkan var griljerad och julpaket låg vackert inslagna under tindrande julkulor.
Vi har en sjuk anhörig så all energi har gått till oro och stöd. Så som livet är för många. Livets jobbigheter tar inte ledigt för att det står jul i almanackan.

Men på julaftons morgon dukade jag upp för mys och hade till och med tiden att grädda och namna pepparkakor till alla platser.

Sofia Wood berättade i deras podd att hon brukar sjuda frysta körsbär i apelsinjuice, vanilj och lite socker under lång tid och servera till gröten. Så mycket lyxigare och godare än kanel och socker – detta verkligen uppskattat.

Frukostbordet, mina tofflor och Boris. Dessa säljs på Varbergs torg på lördagar och är tillverkade i Sverige. Mycket fina och sköna!

När familjen lämnat bordet…

Så gick solen upp och matrummet badade i vinterljus samtidigt som jag drack julaftons andra kopp.

Vi försökte ta ett julkort – killarna och jag. Lillebror och Boris ville vara med och mellanbror skulle knäppa fotot. Här testar vi ljuset. Blev lite väl tokigt med motljuset bakom sa vi.

Ja, här kan vi ju stå. Under girlangen.

Oj, här kom ett nagellack med.

Men det här blev ju bra! God Fortsättning till er.
Hoppas ni har fina dagar.

Dan för dan…

Dan före dan, vad gör man då….? Som egenföretagare med butik vet jag ju exakt vart jag befinner mig men jag hoppas ändå jag ska hinna förbi fruktpojkarna för att handla grönkål och hinna smita förbi en mysig butik för årets sista julklapp. Måste förbi bokhandeln också…
Sedan blir det rim, inslagning av paket och förhoppningsvis en film i soffan där vi alla turas om att klia varandras fötter. Här brukar jag somna efter femton minuter så därför får jag aldrig välja film…

Undrar hur många klappar jag får ihop på detta sätt. Så fint med den torkade dahlian från trädgården.

Nu önskar jag er en riktigt fin jul med mycket vila och god mat. Ett varmt tips om ni vill kolla en serie är Lovesick på Netflix. En bra bok är Nyfiken av Ulrica Norberg. En bra podd är någon av alla klockrena Söndagsintervjuer med Martin Wicklin vid rodret.

Hoppas jag kan kika in till er igen under dagarna.

God Jul!

En trygg och fridfull jul

Jag tycker det är svårt att finna julkänsla och jag lägger kanske orimligt mycket tid på att fundera på varför julen är så förknippad med katastrofkänslor och ångest för mig. Men hela tiden vet jag ju att det naturligtvis beror på att jag levt nära beroendesjukdomar och våld under stora delar av mitt liv och mitt medberoende kickar igång som störst runt högtider.
Känslan är att jag vill bara snabbspola mig igenom allt och hoppas att alla klarar sig med livet i behåll.

Vet du – lever du i en destruktiv familjesituation så ska du inte känna dig ensam. Vi är många som vadar runt in det ruttna kölvattnet kring Sveriges största folksjukdom. Jag vet hur du känner dig – jag vet hur provocerande det är att se alla lyckliga familjer kring julens högtider och hur bittert det känns i bröstet.
Men vi alla vet ju också att livet kanske inte är så vackert och fridfullt som det ser ut på bild heller för den delen – det vet vi. Och det är helt ok.

Kolla här. Här är en influencer i en flott ballongklänning och hon tänder ett ljus. Så fint. Kanske går hon och lägger sig och drar täcket över huvudet efter bilden är tagen och gråter långsamt in i kudden. Det vet inte du.

Jag vet. Det var en fin dag. Inga tårar. Men jag drog av mig klänningen och satte mig med jobb direkt efter jag knäppte denna serie foton – inget härligt julbak med barnen eller så alltså….

Jag läste Aviccis biografi och boken sätter verkligen fingret på det. Så sorgligt och smärtsamt. Man vet aldrig vad människor går igenom och det är bra att ha det i bakhuvudet – samtidigt som man fokuserar på att skapa sig ett så tryggt och bra liv man kan efter sina egna förutsättningar.

Idag är första dagen på jullovet och jag funderar på hur jag ska bolla barn, hund och jobb fram till jag stämplar ut på imorgon. Vi tar en timma i taget tycker jag. Snön faller utanför fönstret och tulpanlökarna har fortfarande inte kommit ner i jorden. Det är lite fint att kunna fokusera på de små problemen tycker jag – som tulpanlökarna, det är ett lagom problem som passar mig just nu.

Så där. God Ju i förskott önskar Boris och jag. Var rädda om er.

Bra nummer nu i juletider. 

Anhöriglinjen 0200-239 500
Anonyma Akoholister 08- 720 38 42
Anonyma Narkomaner – 0771 -13 80 00
BRIS  116 111
Brottsofferjouren 116 006
Mind Föräldralinjen  020 -85 20 00
Kvinnofridslinjen  020 – 50 50 50
MiND Självmordslinjen – 90 101
Jourhavande medmänniska 08 -702 16 80
Vid akuta fall 112

Provtryck, 4e advent och på väg till hemlig destination

Jag vaknar som vanligt först av alla och kan inte ligga kvar –  har så mycket tankar som rumlar runt i skallen så det blir helt outhärdligt. Måste upp och väcka kroppen också. Tyst tar jag på mig en mjuk lång linneskjorta, sätter fötterna i fårskinnstofflor och smyger ner för trappan. I köket ligger en doft av gårdagens middag – kräftskal som vi glömt gå ut med till soporna. Snabbt knyter jag ihop påsen, går ut genom köksdörren och in i den kalla tidiga morgonen. Fullmånen hänger som en stor gul lampa över växthusets tak och några fåglar sjunger i trädgården.

Mitt morgonkaffe smakar godare än någonsin då jag sedan kryper upp i soffan för att skriva några rader till er. Jag vill berätta att jag bokat mig själv en vandringsresa till Abisko då jag fyller år i januari och nu insett att man behöver både pannlampa och snöskor. Hur ser ett par snöskor ut och vart köper man det? Kommer jag kunna sova på tåget upp?
Och va, går solen inte ens i Abisko under januari…? Får jag se norrsken?


Idag ska jag åka iväg med min Hanna Wendelbo – vi ska köra en bit genom Sverige och hålla årets sista Trädgårdslive på hemlig destination. Det ska bli både mysigt och skoj. Längtar efter att prata länge med Hanna – vi har en hel del projekt på gång inför 2022 så det känns mycket bra att konferera ihop ett dygn. Vart tror ni vi ska?
Om jag säger att den här platsen har lite Dowtown Abbey-vibbar…

Jag är inne på slutkorret av boken nu innan den går till tryck. Jag har fått provtryck på en del av bilderna och det är bra pirrigt att se sitt verk på detta sätt. Tänk att sätta punkt för detta projekt som tagit mitt fulla fokus under 2021. Känns märkligt och det är med blandade känslor. Nu kan jag istället ge mitt fulla fokus till KLco och bloggen igen och det känns faktiskt rätt skönt – jag har stundtals känt mig rätt otillräcklig på så många plan detta år.

Boken släpps tidigt i vår och jag tror det är inplanerat att jag kommer till Stockholm och signerar böcker – känner mig lite nervös inför det faktiskt… Tänk om det inte kommer någon, hahaha! Kan ni inte ge en hand upp om ni bor i dessa trakter och vill komma och säga hej i så fall? Så vet jag om det kommer någon.

I mellandagarna planerar jag att visa tre olika förslag på omslag till boken och be er välja er favorit. Då får ni veta vad boken heter också ju! Kul.
I januari kommer jag visa er vilket omslag det blev och också dela med mig av en länk till att förhandsbeställa ett signerat ex – då hoppas jag ni är på.

Nu ska jag ta tag i denna dagen. Hoppas ni får en riktigt fin 4e Advent.
Tack för att ni hänger här med mig – er pepp och era reflektioner betyder mycket för mig.

Recept – Min bästa granola

Kan vi ta och kasta oss tillbaka til en mjuk och stilla sommarmorgon?

Boris och jag har packat frukosten i ryggsäck och promenerat ner till en klippa. Vi funderar på om vi ska ta ett morgondopp innan eller efter vi plockar fram kaffet.

I små burkar har jag lagt ner vinbär, yoghurt och granola. Virar man bara in burkarna i badhandduken så är det inga problem att transportera dem i väskan.

Vattnet ligger spegelblankt framför oss och vi fäster blicken mot Skrivareklippan.
Jag har alltid trott att den lilla ön fått sitt namn efter att författare suttit i den lilla röda stugan på ön och skrivit böcker. Men så är det alltså inte erfar jag efter en liten googling. Det är Peder Skrivare som gett ön sitt namn – Peder Skrivare var borgmästare i Varberg under 1500-talets andra hälft och lär ha fått ön som förläning. Peder sägs ha varit den som 1543 förrådde sin tidigare vän Nils Dacke för Gustav Vasas män då det begav sig.

I alla fall – den här granolan går att äta året om och jag har alltid en stor burk ståendes i mitt kök.  Funkar bra till både frukost och mellanmål.

En påse mandlar
En påse fiberhavregryn
En påse solrosfrön
En påse pumpakärnor
1 dl kokosfett
1/5 dl honung
1dl vatten eller äppelmust
flingsalt

Bred ut allt på en stor ugnsform, rör ihop allt med tvättade händer eller en stor slev. Grädda på 175 grader tills allt fått fin färg – rör då och då.  Ungefär. 20-30 min. LÅt blandningen svalna och häll upp på rena glasburkar och ge gärna en till din vän eller granne.