Denna veckan har jag bjudit in Lise Hellström till Söndagsintervjun.
Lise och jag jobbar just nu tillsammans med hennes bok som och det har sannerligen varit en angenäm vänskap som vuxit fram. Vi är väldigt lika i mångt och mycket
Lise är varm, glad och enormt kreativ. Hon är snabb, rak och ärlig. Klok som tusan också. Så kul att hon vill vara med här idag.
Vad har du uppskattat mest denna vecka?
Det har varit en rolig och blandad vecka, det gillar jag. Men om jag ska säga något speciellt så var det nog att jag gjort färdigt första redigeringsrundan av boken jag skriver. Det känns väldigt skönt. Och i onsdags morse när jag var ute med Steffe, vår hund, då följde båda katterna med också. Det är himla trivsamt, att gå runt där i den höstvackra skogen med sin lilla hjord.
Vad äter du helst?
Alltså, detta är en svår fråga. Till min mans förskräckelse är jag ganska ointresserad av mat, jag är mer in it för vinet, kan man säga, hehe. Vänta lite, jag ska fråga Krille. Okej, han säger blodig entrecôte. Det är ju inte så schysst mot jorden att käka en massa nötkött, men det stämmer nog faktiskt. Men en helt vanlig ostmacka och en kopp kaffe är ju sjukt gott också. Jag tycker verkligen det.
Ok, vad äter du inte?
Lever. Fy sjutton. Lever är en styggelse. Paprika har jag också lite problem med. Jag rapar alltid surt av det.
Vad brinner du för?
Oj. Hur mycket tid har du? Haha, nä, jag ska försöka hålla mig kort. Men jag brinner för rätt mycket, faktiskt. Hur kan man inte göra det, tänker jag? Det finns så mycket fantastiskt i den här världen, men herre, det är också en skitvärld på så många sätt. Det finns så mycket vi måste ändra för att inte förgöra oss själva, men en kan inte jobba stenhårt med allt, då tar ju energin helt slut och det vinner ingen på. En får fokusera på ett par saker. Först och främst är jag feminist. Det har jag varit länge, och det kommer jag alltid att vara. Tyvärr, eftersom det är så himla sorgligt att en ens ska behöva protestera mot den här gamla patriarkala skiten, egentligen. Att världen fortfarande är så orättvis, i både stort och smått, gör mig helt galen. Det här patriarkatet, det måste monteras ner, så att människor kan få vara de de är. Det är ovärdigt ett civiliserat samhälle tycker jag. Onwards and upwards, systrar! I övrigt, tycker jag om att prata politik, existentiella frågor och om rymden. Jag fattar att det kan låta pretto och tråkigt, men jag tycker det är så himla intressant. Rymden, tex, så sjukt fascinerande!
Vart reser du helst och varför?
Om du skulle frågat mig för några år sedan så skulle jag sagt att jag helst åkt på en skidresa till Canazei i Italien, för där finns helt fantastisk skidåkning och mat, men de senaste skidresorna med barnen har varit skitjobbiga, även om vi bara varit i Sälen. Usch. Jag får helt enkelt inse att jag inte närt någon endaste skidåkare vid min barm och pausa de resorna en sisådär tio år. Men eftersom jag älskar Italien, så säger jag Rom. Jag bodde där ett tag och jag har varit kär i den stan sedan dess. Om inte annat kan en ju åka dit bara för att dricka en kopp kaffe. De kan sitt kaffe, italienarna.
Vad läser du?
Just nu blir det bara facklitteratur, men jag har ”Mellan dem” av Richard Ford liggande på sängbordet, alldeles oöppnad. Jag tycker så himla mycket om hans böcker, en han är en stilistisk mästare. Om jag bara inte vore så förbannat trött när jag lägger mig…
Vad lyssnar du på?
Jag lyssnar nästan alltid på något, vad det blir beror på vad jag jobbar med. Men jag är en sucker för hårdrock, helst sleeze. Hardcore Superstar är en säker humörhöjare. Och om jag jobbar med stora penslar och mycket svart bläck så måste jag ha Metallica på, de gamla skivorna alltså. Annars är det mycket gammal jazz och blues. Billie Holiday, Edith Piaf och Aretha Franklin är helt fantastiska, jag gillar opolerade, personliga röster, fulla av passion. Och om vi ska spola fram till lite mer nutida artister så säger jag Lana del Rey, Amy Winehouse och Tracy Chapman. Och poddar, såklart. My favorite murder, Yoga girls From the heart och Fredrik och Filip funkar alltid. Ljudböcker, däremot, det går bort. Jag vill ha papper mellan fingrarna när jag dyker ner i en bok.
Har du något bra tips du vill dela med dig av?
Ja, massor! Men jag antar att läsarna inte orkar läsa en roman här, så jag försöker väl sortera ut några. Okej: Pussas mycket. Säg ifrån. Ha mycket växter inomhus. Skratta högt. Gör yoga. Ta plats. Var generös. Köp hund. Var källkritisk. Gör knipövningar. Ge järnet. Och om du ska stjäla barnens godis, ta då inte det allra mest nyinköpta, de märker det dieket. De har sånt sjukt bra minne när det kommer till såna saker.
En viktig rutin för dig?
När det gäller jobb, så är mitt bästa tips att planera den kommande veckan på söndagen, och också att göra de jobbigaste och viktigaste uppgifterna först. Direkt på morgonen, pang på’t bara. Tveka inte, bara GÖR. Sedan blir du så himla nöjd med dig själv, och har redan jobbat upp ett bra arbetstempo, och både det och känslan håller i sig resten av dagen, jag lovar. Och så gör jag yoga och är jag ute mycket i naturen, varje dag. Det är en mirakelmedicin mot typ allt.
Du är mitt i ett bokprojekt som handlar om skapandet av Lettering. Kan du berätta lite om detta?
Jag trodde aldrig du skulle fråga, haha! Ja alltså, det är ju mitt drömprojekt detta. Kortfattat kan man säga att lettering är konsten att rita bokstäver, och det innebär att det är ett sätt att a: få lite avkoppling, en ursäkt att dra sig undan och stänga dörren och gotta sig med en kopp kaffe medan den vänstra hjärnhalvan för en gångs skull får vila, och b: fixa snygga, unika prylar att ha i sitt hem eller ge bort. Posters, muggar, tröjor, etiketter, you name it.
Eller varför inte rita din egen tatuering? Lettering är stort i USA och på god väg hit till Sverige, och jag tror att det beror på delvis samma faktorer som gjorde scrapbooking, målarböcker för vuxna och bullet journaling så stort – vi mår bra av det analoga, långsamma, lugna, kreativa.
Mindfulness, du vet. Aja, i alla fall håller jag på och gör en bok om det, tillsammans med dig och fantastiska formgivaren Sandra Sporrong. Den kommer att handla om vad lettering är, hur man gör, och vad man kan ha det till. Jag försöker göra det ganska icke-ängsligt, personligt och ganska opretentiöst. Motsatsen är så trist, tycker jag. Det är lustigt, jag har alltid haft på min bucket list att skriva en bok, men att det skulle bli en faktabok hade jag aldrig kunnat tro. Den kommer först ut till våren, men jag kan säga redan nu att den kommer att bli sjukt bra. Det finns många böcker om lettering, men det finns ingen med glimten i ögat och så sjukt snygga bilder. Inte vad jag vet i alla fall. Och snart öppnar jag min webbshop där men kan köpa produkter, få lite tips och trix, och anmäla sig till workshops för att själv komma igång med ritandet. Så det är lettering på alla håll och kanter just nu. Jag lever min dröm just nu.
Har du något tips till kvinnliga entrepenörer som har en liknande kreativ ådra och vill frilansa precis som du?
På riktigt, så fanns det inte en enda kreativ ådra i mig what so ever fram tills för 18 månader sedan. Alltså jag skojar inte. Jag är en typisk vänster hjärnhalva-människa. Jag planerar, analyserar, strukturerar… ja, du hör ju vad trist. Men när jag fick min första penselpenna av min man förra julen, så började jag googla lite och hittade en del bra tutorials och på den vägen är det. Alltså: En behöver inte ha ”rätt” utbildning. Men om du har en idé, en bra idé, så bolla den med duktiga människor som du gillar (skit i vad de som du inte gillar säger, det gäller för övrigt typ alltid), gärna människor med olika bakgrund och kompetenser. Då märker du om idén håller, och vad styrkorna och svagheterna med den är. Sånt kan annars vara svårt att formulera själv, en behöver flera olika perspektiv för att få till en relevant bedömning tror jag. En kan också börja med att göra en del jobb, nästan gratis, åt folk och företag bara för att få marknadsföringen, erfarenheten och referensen. Jag tror att en ska ha hyfsad koll på sin målgrupp också, så en vet vem en pratar med, inte minst via sociala medier. Dessutom – om du inte känner dig redo att bli egen, så kan jag säga att jag tror att få människor nog gör det, egentligen, när de börjar. Det är bara att kötta på ändå. Och en skitviktig sak till – supporta, hjälp och lyft andra. Vi måste ta hand om varann, det funkar inte med avundsjuka och missunnsamhet, livet är alldeles för kort för det. Vi är ingenting utan varandra.
Tusen tack för en fin intervju Lise!! Och lycka till med boken!
Ps. Idag är sista dagen man kan nominera sin favorit till priset Årets Inredningsbloggare – Glöm inte att gå in och nominera någon du gillar ;)
Och du, kika in på detta fina inlägg Sofia gjorde efter vårt dygn i Stockholm också vetja. Kram
