Krickelins

Innan vi åkte till Indien vår första gång så blev vi varnade flera gånger om. För detta våldsamma, farliga och oroliga land som inte respekterade kvinnor och barn.

Jag fick en så ledsam kommentar på min blogg idag. Gjorde ont i hjärtat. Alla har naturligtvis rätt till sin åsikt men ibland måste man verkligen tänka en eller två gånger innan man uttrycker sig.

Ett av mina nyårslöften löd: ”Jag ska inte vara fördomsfull”.
Det gäller stort och smått. Främst mot andra kulturer och mot människor jag inte vet något om.

Jag är nyfiken av mig. Jag vill lyssna och lära mig. Jag vill inte hata. Vill du?
Idioter och ondska finns överallt. I Sverige också. Den sprider ut sig mer och mer, eller hur? Ju mer vi göder rädslan och våra fördomar ju större breder de ut sig.

Du kan inte döma ut ett helt land på grund av enskilda personers gärningar. Inte heller en folkgrupp. Vi blir naturligtvis mer och mer segregerade och dumma då. Vi har så mycket att lära av varandra!
Lyssna istället. Visa intresse för andra kulturer så kommer vi närmre varandra och kan leva ihop trots våra olikheter. Under samma måne. Vi är mer lika än vad vi tror.

Att sitta bredvid vår vän Lalit och diskutera klimatfrågor och politik på andra sidan jorden är något av det mest intressanta.
Vi möttes via Instagram och gör nu affärer ihop. Idag bjöd hans pappa hem oss på middag och häromdagen satt vi i deras soffa och drack chai med hans mamma. Systern berättade om sina studier i Bombay och lärde oss indiska fraser.

Jo. Här finns en stor fattigdom och jag är så ledsen över alla smutsiga och hungriga barn som springer runt i trafiken och tigger pengar. Det är otroligt olikt vårt hemland Sverige.
Men här finns så mycket kärlek, ödmjukhet, respekt och kunskap.

Söta Mir! Du skulle sett den stora folkgruppen som samlades runt oss då vi fotade henne med alla blommor.

Några kransar gav vi bort.

Jag brukar verkligen inte vara politisk här på bloggen så jag vill hålla det enkelt.
Det är lätt att göra rätt. Sluta hata det du inte vet något om. Läs på och lyssna så gör du oss alla en stor tjänst.

More love please. Less haters.

Idag var jag uppe tidigt och smög runt i daggstänkt gräs runt poolen. Det var jag, tre gröna papegojor och ett tiotal ekorrar. Morgonljuset är fantastiskt här och jag håller tummarna för att vi ska ta oss upp extra tidigt en morgon och ta oss  till ett fantastiskt palats och vara själva bland tusentals duvor…

Men just denna morgon tog vi oss till en fruktmarknad. Miranda klappade en galen ko och jag jagade citroner.

Lalit, vår ständiga vapendragare och vän här i Jaipur. Fungerar bra som både tolk, chaufför, gourmand, kollega och vän. Han klär dessutom förträffligt tillsammans med vår populära weekendbag. Nästa inlägg får vara ett där hans huvud får vara med..hahaha…

Alla dessa härliga farbröder och vackra kvinnor. Indien är magiskt på så många sätt.

Om man väljer att se det vackra förstås. Som jag så ofta gör.
Som ett rosa chiffongtyg med djupröda rosor på tork i en ruffig gränd.

Vi kikar naturligtvis på hundratals mönster. Mängder av olika material. Och så ställer vi hundra ”dumma” och nödvändiga frågor. För vi måste ju veta precis allt om processen – hela kedjan liksom.

Imorgon lanserar vi förresten ett helt gäng med smycken. Till exempel den vackra påfågeln i lång kedja. Känns extra roligt då trädgården vi bor och arbetar i är full av tjusiga påfåglar.

Hungrig…

Alltså – jag har aldrig ätit så god mat som här! Underbara spännande smaker som nästan gör oss gråtfärdiga. Mycket kummin, mynta, koriander och kardemumma. Med god yoghurt till såklart. För att skapa rätt balans i gom och mage.

Efter maten får man hela aniskorn med socker. För att fräscha upp liksom. Som en verkligt bra halstablett efter mycket kryddrik mat. Anis ska jag helt klart börja äta mer hemma, för man kan ju hoppa sockret.