
Här sitter jag och drar in magen.

Blir så trött och besviken på mig själv över att jag lägger tid och energi på att tänka på min förändrade kroppsform och att jag har gått upp i vikt. Känner mig korkad som ens bryr mig, inte är nöjd med mig själv och inte tycker att jag är fin. Så mänskligt. Så kvinnligt.
Jag följer en kvinna som heter Olga Rönnberg på Instagram. Hon kallar sig klimakteriecoach och ger tips om hur man kommer form. Hon gick upp i vikt under klimakteriet och gick sedan ner drygt 15kg med bra kost och träning. Massa bra tips!
Det är bara det att jag följer inte bara Olga – jag följer typ tjugo andra som också håller på med viktnedgångar på olika sätt. 50-åringar som är i sin bästa toppform ever och mår toppen.
Jag ser lättklädda människor i filmer flera gånger om dagen och de berättar om hur de tar sig till sina mål. Inspirerande har jag tyckt. Tycker kanske fortfarande.
Jag följer upp på dessa en del träningskonton. De tipsar om vad man ska göra för att kroppen ska må bra. Följer också en del inspiratörer som berättar om den kost jag föredrar och de delar kunskap om vad den gör för kroppen. Alla dessa konton är såklart super.
Det är bara det att alla de här människorna som passerar mitt flöde varje dag kokar jag ihop till en och samma och så tänker jag att det låter vettigt och så borde jag göra och sedan känner jag mig bara jävligt dålig. För just nu är trappsteget förbannat högt.
Jag har inte tränat på fyra månader. Magen är svullen och mjuk. Min hormonbehandling har precis börjat hjälpa (tack gode gud) men jag är nog fortfarande i en uppförsbacke.
Vad vill jag säga med detta då?
Jo, jag ska nog avfölja en hel del ett tag och ge mig själv utrymme för att landa och älska min kropp precis som den är ett tag. Vandra i min takt tillbaks till gymmet med vardagsmotion och lite vikter. Försöka att inte elda på kortisolet med stress över saker jag ändå inte kan påverka och njuta av livet så gott jag kan.

En dag hänger jag där i riggen igen, gör marklyft och hoppar på boxen. Allt har sin tid och ibland måste man bara ge sig själv space och gilla läget.
Jag tycker jag är fantastisk som går 15000 steg om dagen, torrborstar kroppen och bastar regelbundet – kalas ju! Good enough.
När jag har mer energi sätter jag nya mål för rörelse och jag ska försöka att inte dra in magen och gnälla på min kropp längs vägen.

En bok, handduk och iskaffe får avsluta dessa tankar. Mer livsnjut tack. nu ska jag ut och promenera i bergen och sedan ska jag hälla upp ett kallt glas vitt och njuta av det på terassen.















