Sitter i bastun och bloggar samtidigt som jag lyssnar på podd. Effektivt eller korkat?
Kanske bägge. Har bestämt mig för att krypa till sängs direkt efter bastu med kallbad utan att landa vid datorn så det blir ett inlägg till er från mobilen.
Kommer skriva tills skärmen får värmeslag och blir svart. Det tar inte så lång tid så jag ska vara flink med skrivtummen.
Tänkte på en grej igår då två olika kvinnor skrev till mig angående krav de tyckte jag ställde på mig själv. Det var väl just de 15 000 stegen de tyckte var kravfyllda.
texten löd:
”Jag har bestämt mig för att gå minst 15 000 steg varje dag, bada i havet, jogga långsamt, ha händerna i jorden och basta i trädgården så mycket jag kan för att möta våren på bästa sätt. Bra plan?”
I mitt huvud är detta en planering och satta mål som får styr på mig, gör mig lugnare, ger mig rutiner och sätter riktning.
I någon annans huvud är det krav och prestation. Vi är olika med det där och så måste det få vara.
Det händer verkligen att jag vaknar på morgonen och känner mig låg och därför låter kroppen bestämma ett lugnare tempo. Inga problem om mål inte nås denna dag.
Men oftast är det väldigt skönt att ha bestämt sig för att göra grejer med kroppen som den mår bra av.
Jag har inte tränat på en väldigt lång period och behöver komma tillbaka till gymmet igen ~ så att sätta mål steg, springa sakta och göra lite lyft med vikter hemma är ingen tokig idé för att sätta igång kroppen igen efter lång tid av mindre rörelse.
Älskar förövrigt listor och planering. Inget är mer tillfredställande. Min skalle är som ett virrvarr mest hela tiden så utan planering går jag sönder. En hälsosam livsstil och en hållbar arbetssituation kräver en del planering och förberedelser tänker jag. För mig är det mindre kravlöst i min hjärna om jag vet vad som ska göras.
Är det någon av er som känner igen sig? Som sätter mål och planerar livet i stort och smått?
Jag blir inspirerad av hur du sätter mål!
För mig verkar det som att dina mål tydliggör dina framsteg för dig själv, och ger dig signaler om du vill/behöver ändra på något. Antingen målet i sig eller något som gör att du inte når dem.
Jag har ingen vana att sätta mål, och tycker därför det kan vara klurigt att se både vad jag uppnått och om jag tappat spåret så att säga. Så tack för inspirationen!
Jag sätter mål hela tiden men misslyckas ofta med att uppnå dom. Eller nu var jag kanske lite hård mot mig själv då jag faktiskt blivit både starkare och snabbare av vinterns träning. Trots att jag blev både skadad och sjuk. Dock inte samtidigt.
Jag tycker dock att det är bra med högt uppsatta hälsomål för generellt så rör vi på oss för lite. Vilket jag samtidigt fattar att det blir med dagens kravfyllda vardag med sysslor som ska göras. Men samtidigt, den kropp vi har är den enda vi har och den ska hålla ett helt liv. Det tror jag inte att den gör om vi inte tar hand om den. Både med bra mat, sömn och motion. Det är den trista sanningen.
Känner verkligen igen detta. Älskar listor och skulle aldrig få så mycket gjort annars. Har märkt att en del människor tycks se struktur och kreativitet som raka motsatser, men för mig är det ordningen som ger lugn och utrymme att skapa. Men visst har jag känt ibland att listorna liksom äter upp mig, ett tag var det orimligt vilka mål jag satte för mig själv. Klokt då att göra som du, känna in dagsformen och anpassa.
Jag sätter mål. Älskar att ha en riktning och ett skäl att belöna mig när jag uppfyllt målen🌟
Försöker skapa så ’realistiska’ mål som möjligt så att inte minsta lilla överträdelse blir ett ’misslyckande’ och ett skäl att skrota målet, lägga ner, få dåligt samvete. ’What-the-hell-principen’.
Tex: Om jag har målet att ’helt sluta äta chips’ , alltså ALDRIG ett enda chips. Då blir minsta lilla chips en överträdelse och ett skäl att säga: ’What the hell’, jag har ändå misslyckats så kan jag smälla i mig hela påsen. Ist är mitt mål att äta blott goda chips i en liten vacker, men MINDRE skål.
Detsamma med träningen. Det är inte realistiskt att jag ska hinna (palla) 1 timme varje dag så jag försöker få till 20 minuter.💪 Lyckas verkligen inte alltid men ibland så….
Är lite samma – har inga förbud när det gäller mat alls men väljer mina tillfällen med omsorg när det kommer till socker, gluten, processad mat och laktos 🙂
Dåligt samvete och känslan av misslyckande är också skadligt för kroppen tänker jag så dessa känslor bör man ju undvika till varje pris – rimliga målsättningar är nyckeln tror jag.
Ha en fin valborg nu.
Exakt ❣️Dåligt för knopp o kropp och så jävla tråååkigt.
TREVLIG VALBORG🔥🔥🔥
Jag är helt enig i sista meningen du skriver!
”För mig är det mindre kravlöst i min hjärna om jag vet vad som ska göras.”. Eftersom det finns 100 000 outtalade krav/förväntningar i dagens samhälle så blir kraven färre om jag har uttalat för mig själv vad jag själv tycker är viktigast. Och då kan jag släppa allt annat.
Av samma anledning älskar jag listor och planering. För mig är det är det som gör att jag kan känna mig helt fri och ledig när jag har bockat av ett antal punkter. Utan den begränsade listan som går att bocka av blir den outtalade ”listan” i huvudet aldrig nånsin klar.
Exakt så – då är vi lite lika där 🙂
Hej! Lyssna på Prestationspodden avsnitt 484 ”Hur man ska träna vid hög stress och utmattning” – du behöver inte gå 15 000 steg per dag om du har varit utmattad (låter så) och behöver återhämta dig.
Varför räkna steg överhuvudtaget? Bara det låter kravfyllt tycker jag. Ut och gå, och gå så långt du vill/orkar just den dagen. Nästa dag kanske det blir längre eller kortare, men vem bryr sig om antal steg när det är rörelse som räknas (efter ork och dagsform)?
Så tänker jag ialla fall 🙂
Nja… jag har en bra plan som passar mig och min situation i livet. Jag är inte utmattad.
Läste du vad jag skrev?
Din kommentar här blir väldigt motsägelsefull eftersom inlägget handlar just om att vi är olika och för mig är inte planering och målsättning kopplat till krav utan snarare till trygghet.
Japp, jag läste vad du skrev och därför tycker jag att 15 000 steg per dag låter som en orimligt mål trots att du tänker att kroppen och dagsform får bestämma.
Ok – vi har olika åsikter kring om vad som är kravfyllt i livet och det var också det hela inlägget handlade om. Att vi är olika.
Varför räkna steg? Varför lyfta tyngre? Varför springa längre…?
Varför ska ens 50 000 löpare springa Göteborgsvarvet i maj…?
vad är det för fråga egentligen till någon som precis förklarat varför det är viktigt för hen med mål och planering.
Om det är ett orimligt mål?
Jag går hur mycket som helst i vardagen och sedan jag börjat räkna så snittade jag 17500 på måndagen och 21 000 på tisdagen. Inga problem för mig att nå 15000.
Ha en bra dag
Jag är den andra typen som känner mig pressad och stressad över daglig planering. Känner inte att kroppen får möjlighet att styra då utan hjärnan. Jag mår bättre av att följa lusten. Men det går ju förstås i perioder. Nu är jag i en sådan period då det är det viktigaste – att lyssna till kroppens längtan och nu vill den ha mycket fysisk närhet, dansa och röra sig mjukt, vara i parasympatiska nervsystemet så att lusten och njutningen kan ta plats. När jag tränar mkt så är det svårare…Men en annan period är det att lyfta tungt. Viktigast för mig är att inte gå till prestation och stress.
Fint att höra. Så bra du hittat en väg som funkar för dig och din kropp. 🙂
Tycker det låter hur klokt som helst och ja, jag funkar likadant. Nu njuter vi vackraste månaden som är på intåg! Ha en underbar helg!
Detsamma!!!
Jag är inte som du, vilket gör att min första reaktion på dina 15 000 steg var att känna att ”fy vad jobbigt med ett till ”måste” som ska hinnas med i alla andra måsten”. Men det är ju JAG, och funkar det för dig är väl det toppen.
Jag gissar att de som reagerar starkt kanske funkar som jag, och alltså blir mest stress-triggade av ditt mål, men eftersom det är DITT mål så spelar det ju ingen roll.
Är lite nyfiken på att förstå, däremot, hur du känner att ett sånt mål hjälper dig, när det är mycket runtomkring? Eftersom JAG skulle bli superstressad av målet så är det intressant att höra hur det funkar för dig, som ju är lite tvärtom.
Hej,
Precis som Stina skriver ”Ett mål och en plan behöver inte betyda att det blir ett negativt krav på en själv: snarare om att göra det möjligt för sig själv att uppnå sina mål, och att göra det man mår bra av i längden och inte bara i stunden.”
Jag tror att det är när jag har extra mycket runt om som jag behöver sätta mål för rörelse med kroppen – det är inte kravfullt i mina ögon. Bara skönt att jag vet att jag planerat in och måste göra rum för det – annars väljer jag alltid arbete eller att ”curla” 😉 barn och hem. Nej, jag tycker det är viktigt att min återhämtning och rörelse får ta plats och prioriteras – och då måste det bli ett mål och en planering för mig om det ska prioriteras 🙂
Ah, ja DET kan jag verkligen förstå, jag måste också ha tid för träning etc inplanerad, men sätter däremot inte ”mål” på det sättet för mig själv eftersom jag bara blir stressad av det. Men då förstår jag bättre hur du tänker 🙂
Precis som du skriver: vi är olika och alla behöver hitta sina sätt att leva så gott som möjligt! För mig innebär det många listor som är mer eller mindre detaljerade, påminnelser i kalendern, några appar – då kan jag fokusera på att göra, och få gjort det jag vill göra, oavsett om det är träning, vänner, företagande eller hinna med ett flyg. Skulle jag ha allt i huvudet hade jag gått under.
Och just när det gäller tränings- och hälsomål ser jag skillnad mellan kunder som sätter mål och sedan planerar in sin träning, sina steg och sin mat (framförallt när de är i själva förändringsfasen, innan det blivit en rutin och vana!) och de som inte gör det. Ett mål och en plan behöver inte betyda att det blir ett negativt krav på en själv: snarare om att göra det möjligt för sig själv att uppnå sina mål, och att göra det man mår bra av i längden och inte bara i stunden.
Som jag sa till en PT-kund igår, för de allra flesta är träningen som jobbigast en kvart innan vi går till gymmet. Det finns alltid något annat vi kan välja, oavsett om det är jobb, soffan eller hänga lite mer med familjen. Men har man ett mål och plan om steg eller träning den dagen, då blir det lättare att hålla det – och det är väldigt få personer som ångrar en promenad eller träningspass!
Intressant! tack för reflektion och för att du delar hur det funkar för dig och kunder. kram och fin dag till dig Stina.
Enig med deg. For meg er lister og oversikter, notater og e-poster til meg selv(!) en måte å strukturere arbeidet som fungerer for meg. Det gir meg den tryggheten og rammene jeg trenger for å holde (en slags) oversikt i en lederhverdag som har ganske mye uforutsigbarhet.
Har som voksen øvd på å ikke vurdere eller måle meg selv etter prestasjon eller perfeksjon. Selv om jeg har et målbilde, er jeg ikke alene på en øde øy og verden og menneskene i den påvirker min ‘måloppnåelse’. Å ha en plan og en strategi for meg selv, gjør at jeg trygt kan stå i det som kommer og at jeg sammen med andre kan improvisere og se etter nye løsninger når saker ikke blir som tenkt.
Når retning og intensjon er satt og visualisert, synes jeg det er lett å justere seg og være fleksibel – og å huske på hva som er viktigst.
Som pedagog har jeg ofte sagt til studenter at når du planlegger må du i starten ha plan A, B og C – i tillegg til det du vet alltid fungerer(den sangen, det eventyret, den fellesaktiviteten). Man må legge inn faktorer som gjør at man kan lykkes. Man må øve seg på å ha alternative løsninger. Men min erfaring er at om man skal lede og lykkes, kan man ikke komme inn uten agenda.
hahah, det är så roligt! Uppskattar alltid dina avtrck men får dra dem genom chatgpt för att förstå 🙂
Jag håller med dig till 100% – tack för reflektion
T kommentar:
”För min del fungerar listor, översikter, anteckningar – och inte minst mejl till mig själv (!) – som ett sätt att skapa struktur i arbetet. Det ger mig trygghet och de ramar jag behöver för att behålla någon form av överblick i en ledarroll som ofta präglas av oförutsägbarhet.
Som vuxen har jag övat på att inte bedöma eller värdera mig själv enbart utifrån prestation eller perfektion. Även om jag har ett tydligt mål i sikte, lever jag ju inte ensam på en öde ö – både världen och människorna omkring mig påverkar hur jag når mina mål. Att ha en plan och en strategi för mig själv gör att jag står stadigare när oväntade saker händer, och att jag tillsammans med andra kan improvisera och hitta nya lösningar när saker inte går som tänkt.
När riktningen och intentionen är tydlig och visualiserad, upplever jag att det blir lättare att justera sig längs vägen, vara flexibel och samtidigt komma ihåg vad som är viktigast.
Som pedagog har jag ofta sagt till studenter att när man planerar, behöver man i början ha en plan A, B och C – plus det där man vet nästan alltid fungerar, som den där sången, sagan eller gemensamma aktiviteten. Man måste planera in faktorer som ökar chanserna att lyckas. Man måste öva på att ha alternativa lösningar. Men min erfarenhet är att om man ska leda och lyckas, kan man inte komma oförberedd – utan en tydlig agenda.”
jag får planera nästan allt, iallafall vad det gäller vardagsrutiner. så att träningskläder och lunchlådan följer med på morgonen ut ur huset, att jag inte glömma nåt. trots att jag planerar ibland in i det minsta säger min neurodivergent hjärna nåt annat och allt planering går oftast åt helvete. Funkar dock mycket bättre när jag är ledig (att leva utan alla planer) och kan själv styra min tid. vill så gärna vara egenföretagare, men får ingen chans.
Tack för avtryck.
Hur kommer det sig att du inte får en chans? Är det ekonomin? Tiden? Människorna runt dig?
Hoppas du når din dröm en dag
Känner igen mig i de där 15000 stegen och bad varje dag. Det är inget måste och ibland blir det inte som jag tänkt. Men jag mår bra av både rörelse och bad och prioriterar därför det gärna.
Precis så!