Under dagarna har jag hittat fina klokheter i bloggvärlden. De är helt enkelt för bra för att behålla för mig själv:
Under senaste ”small talks” på The Way we Play så bjöds vi med hem till stylisten Maria Montti.
Taget ur reportaget –
Bästa råd du fått som mamma?
Att ge sitt barn självförtroende och trygghet. Jag hade ett fint samtal med min vän Pooja om detta och hennes far, Pran Kaul som bor i New Deli som säger så fint:
“In my childhood I remember that my father and mother used to give me chocolate and then ask me to share it with all the family members before i ate. Today we as parents often give equal chocolates, same toys to both our kids and tell them: “you eat yours, and you play with yours” just don’t fight. We are not teaching peace with this. We teach them how to think only of themselves and kids start using words like “my chocolate, my toys, my life, my choice”.
“My” is nothing but ego. And once ego comes, wisdom leaves. Only knowledge is left behind. Teach your children to never walk alone in life and on the path to prosperity. Teach them to bring others with them too. Love others and make them prosperous too. Spread love and happiness.”
Lina bjussade på bästa måndagskänslan igår med ett härligt inlägg. Fastnade för dessa orden:
Pratade för ett tag sedan med en vän om att uppskatta det man har just nu. Till exempel. Att inte en dag titta på gamla foto från när man var tjugo och tänka “jag såg ju fantastisk ut, varför uppskattade jag inte det”. Lite som att spara finkjolen till ett speciellt tillfälle. Istället för att ta den en torsdag och dessutom få ett gäng härliga kommentarer för hur fin man är. Och just det. Le och hälsa på de som mest behöver det på gatan. Och berätta för ens nära hur mycket man tycker om dem. Det ska jag göra denna veckan.
Förra veckan länkade Lina dessutom till detta tänkvärda inlägg. Den handlar om downshifting, om att ständigt vilja ha mer, om den sinnessjuka jobbhetsen, och att tyckas ha råd med piffiga pumptvålar för 200 spänn.
Och hallå där! VARFÖR är det fortfarande sån djävla tabu att jobba lagomt eller till och med lite, tjäna mindre pengar och GÖRA GREJER istället? Det är precis som att man inte riktigt vågar testa, eftersom man vet inte vad man skulle göra med den ”överblivna” tiden. Och istället sitter man där med sån megaångest när man för en gångs skull är ledig, inte tror att man är värd att vara ledig, och ingen kommer att belöna en för att man tar en kaffe i solen, eller slipar på sin ollie.
Till sist. Bästa Sofia igen. Hon vet hur man ska slå in de perfekta presenterna ju. Och att ta vara på de världsfina stunderna i livet.
