Bland det mest oempatiska jag vet är att ifrågasätta en människas prioriteringar och berätta om sin egen förträfflighet när någon precis berättat att hen mår dåligt. Jag ville bara säga det. Det är lite som att sparka på någon som redan ligger.
Konsekvenserna av detta mycket oattraktiva beteende blir ofta att människor tystnar och inte vill dela med sig av det som gör ont – de vill inte berätta om det sårbara i livet med risk för att bli kritiserade, få ännu mer ont och därefter känna skam över att de delade. Och det i sig gör att människor mår ännu sämre och känner sig mer ensamma.
Jag tycker vi gemensamt ska uppmuntra människor att våga vara sårbara och med det också vara icke dömande individer. Det är hjälpsamt för alla och gör att vi gemensamt kan växa genom att ta del av varandras erfarenheter – både positiva och negativa.
Det är sällan man har hela bilden av hur ett liv ser ut med anhöriga, vardag, arbete och hälsa. Saker man ej kan planera in i livet händer alla – livet måste gå vidare för det. Arbete ska utföras, man ska upp ur sängen, slänga in en tvätt, kissa hunden och fortsätta ändå.
& för info – Mitt arbete är bland det roligaste jag vet och jag får jättemycket energi av det. Samt att mitt arbete ofta varit det som räddat mig i olika jobbiga situationer i livet.
Jag befann mig på ett behandlinghem denna höst. En vecka för anhöriga – här var terapeuternas gemensamma åsikt att jag har klarat mig genom fruktansvärda trauman i mitt liv tack vare att jag fortsatt finna tröst och glädje i mitt arbete. Med det sagt – jag behöver inte alls förklara mig och mina prioriteringar för främlingar såklart – vi alla gör så gott vi kan för att ta oss genom livet oavsett vilka svårigheter som korsar det. Men tänkte att det kan vara givande med lite perspektiv på saker och ting.
