Hej hej – Grinchen är borta idag eller så låtsas jag bara.
Personalen ringde från butiken och sa att jättemånga kunder har varit inne och velat förbereda sig för advent, köpa juliga grejer och julkläder. Så nu får jag vackert se till att masa mig till jobbet imorgon och julskylta hela dagen inför helgen. Tall ska sättas i vaser och kulörta julkulor ska fram. Sätter dock min gräns när det kommer till glögg och julmusik, hahaha, någon måtta får det vara.
Men det fick mig också att börja tänka på helgens fotografering av AW24.
Varje år släpper vi en julig vinterkollektion och i den ingår alltid en eller två ljuvliga och klassiska julklänningar. Mitt mål är att dettaa ska vara en klänning man investerar i ett år och sedan plockar fram varje jul under lång tid. Så festligt, tryggt och traditionellt tänker jag. Dessa släpps i begränsat antal och brukar ta slut på studs.
Förra årets klänning hette Sonja och var en randig röd pärla. En klassisk Madicken klänning med volanger och vidd, knuten i midjan för att markera och med fickor.
Jenny Strömstedt bar den i rutan under Nyhetsmorgon under just Julafton och jag fick så otroligt många peppande och glada meddelanden på Instagram av mina följare. Alla blev glada för vår skull och jag blev ju såklart stolt som tusan. Vilken grej va!
Kolla så fina!
Ett annat år var det Tove i röd ruta som var succe. Oj oj, vad uppskattad den här var.
Bra vidd och härlig tyngd – även den med fickor.
Undrar om jag har kvar min eller sålde den vidare till en lycklig ägare på sommarens ARKIVET. Ska kolla.
Vi hade också vår klassiker Mildred i samma röda ruta. Väldigt uppskattad.
Vill man inte ha en klänning så kan man satsa på ett set – blus med kjol. Så användbart att kombinera med andra plagg. I år kommer det fina blusar och kjolar.
Alla gulliga nöjda kunder – stort TACK! Är inget utan er.
Ni är mina bästa ambassadörer och jag är för evigt er tacksam. Ser verkligen fram emot att visa er årets kollektion. Faktum är att den ligger hemma och väntar på mig just nu. Fick leveransen i morse och sitter nu på tåget hem från Stockholm. Hem och ladda kameran, julskylta butik och fota julklänningar. Ghaaaa, ingen tid eller möjlighet för att vara sura Grinchen här inte. Blir ingen bra kombination.
Men mitt egna hem får nog inte något juligt förrän helgen innan själva afton kan jag tro. Vi får se. Det svänger ju som sagt jävligt fort i tango.
Hej kära ni. Det är Grinchen som skriver ett gästinlägg här på bloggen idag.
Vad är det frågan om? Jag hann inte ens karva i en pumpa och ställa dem utanför dörren och nu ska vi redan hänga upp girlanger och värma glögg. Det är min egen otillräcklighet som talar och egentligen unnar jag alla mysiga julmänniskor fullt njut här nu i två tre månaders tid. Eller?
Jag som driver en egen butik inser men stor förskräckelse att alla redan julskyltat och utanför min entré står trötta höstblommor och kålplantor som är nästan är uppätna av gröna maskar. Jag skyltade ju precis om för höst liksom. Give me a break. Har faktiskt fullt upp med nästa års sommarkollektion, blommiga mönster och vår kommande tjusiga smyckeskollektion. Så kommer julen och frontalkrockar med mig på detta sätt. Jag vill bara slå den på käften.
Därför tänker jag fly och söka efter ett bättre humör på sydligare breddgrader. Tänker dessutom förlänga vistelsen mer än jag planerat från början.
Min kompis Marina säger att mitt ”nya danska jag” tar lite tid att vänja sig vid och jag håller med – jag vet inte heller om mitt rättframma ärliga sätt är så behagligt varken för andra eller för mig själv. Min andra vän säger att förklimakteriet är mycket värre för kvinnor med ADHD och jag tänker på alla relationer jag kommer dra till sin spets när jag har noll kontroll över mina humörsvängningar. Får kanske isolera mig ett tag innan jag fått kontroll men där hemma bor ju barn, man och hund också. Ingen går säker.
Jag ska åka hit och måla. Faktum är att jag ska måla tre rum med tak och sedan ta tag i korridor och hall. Samt måla alla snickerier. Vill det sig väl så kanske det tar flera veckor så jag kommer hem efter jul. På det sättet slipper jag hela det skaviga julmyset överallt. Förlåt.
Men jag skrev ju i början att det var Grinchen som var här idag… Inte sant?
Kanske finner jag rätta känslan här nere. Tankar både sömn och solljus och kommer hem som en ny människa. En som folk står ut med i alla fall.
Tåget rullar just nu in mot Stockholm och jag har suttit åksjuk nästan hela vägen så det har sannerligen inte spätt på mitt goda humör.
Nä, nu är det jag som ska ta mig i kragen och gaska upp mig själv.
En presentation ska hållas och jag ska ha byggmöte där viktiga beslut ska fattas. Kan inte ramla in som en hålögd klimakteriehagga med både tappat smör och pengar.
Och snart är jag dessutom här. Inte ett moln på himlen då ju.
Ha nu en fin dag.
Och har du dragit fram både glögg och pepparkakor redan så är väl allt i sin ordning tänker jag. You do you.
Hej hej.
Jag använder Instagrams egna spara funktion väldigt flitigt. Det är ett bra sätt att hålla reda på inspiration för olika projekt och arbeten. Men också flyktiga grejer där blicken fastnar en stund och man vet att man vill komma tillbaka till det som fångade. Jag vet inte vad jag menar med det – men det känns nödvändigt att spara på en känsla som man kanske kan använda visuellt i något avseende i framtiden. Lite så.
Vi börjar med ett foto jag sparat ner idag. En hylla för tröjor i Sezanes butik i Paris. Egentligen blir det kanske omöjligt för mig att bygga något liknande för jag har inte utbudet av finstickat på samma sätt i mitt sortiment. Men kanske man kan lägga linneblusar så här?
Det är också något med disken framför och det runda bordet som lockar mig. Välordnat, färgkordinerat och vackert.
Jag började följa en konstnär som heter @CarolePueo denna veckan. Uttrycken i hennes målningar fängslade mig och jag sparade ner den här. Det var den vilande blicken och de röda läpparna. Eller den blå polon. Sen är hon ju fransk också – franska och danska kvinnor är ofta härliga att följa.
Tallrikar på vägg. Jag sparade ner den här för jag måste påminna mig själv om att försöka får tag på tallrikshängare i metall. Vet ni vart?
Har bara sett på loppis. Fint hur som. Allt.
Källa @masonandpainter
Det här hemmet tillhör @ateliervime.
Jag älskar allt med detta men sparade ner för det lilla bordets placering mot fönstret, randiga lakanet, det blå fönstret och böckerna under fönstret.
Lite så här ser mina och Theonis skisser ser ut just nu, Men trevligt om det hade varit på ett café med två espressos och rödvin i glasen. Källa
”Little bowl of nasturtiums in the studio this weekend 🧡”
Jag vill också arbeta i Sean A. Pritchard studio. Vad som fångade mig här var de röda detaljerna givetvis. Och att krasse heter nasturtiums på engelska. Hade ingen aning. Fint! Källa
Ni kan ju tro att jag gick igång på den gula passpartouten, inte sant?! Ni tror helt rätt. Den kreativa placeringen av tavlor gör mig också glad och varm. Väldigt oängsligt. Kul med tvättmaskin i köket också men kanske inte om man hade haft det själv. Bara charmigt på bild så här. Källa
Nu ska jag samla ihop dagen och krypa ner i sängen tidigt. Imorgon bloggar jag från ett tåg som korsar Sverige. Vi ses imorgon. Kram K
Klockan är 07.20 och det är fortfarande mörkt ute. Jag har redan arbetat en halv dag nästan för jag vaknade vid 04 och började fundera på planskisser och vart mitt pass var. Det gav mig sådan ångest så jag gick upp för att styra upp skallen och dämpa bruset där inne. Mina kaffebönor var slut så jag fick malt finkaffe. Ansiktsolja, pads till ögon från kylen, ett stort glas citronvatten medan kaffekokaren puttrade. Letade fram passet också. Phu. Allt är under kontroll.
Jag har en maxad vecka framför mig och jag känner mig lite nervös över att kunna hålla ihop. Ibland när det blir lite för mycket runt om så kan jag skifta fokus och dra på mig något annat som inte alls ligger på mitt bord och göra detta till det absolut viktigaste. Det är en märklig strategi och jag blir lika förbannad på mig själv varje gång. Därför måste jag göra tydliga listor att följa så jag inte ramlar in på villovägar.
First things first. Få klart alla mått inför byggmötet i Stockholm på onsdag. Prio Ett. Sedan ska jag skicka hundra mail och bygga upp ett system kring allt.
Nu är klockan 11.49 och mitt videomöte är precis avslutat. Kissa hund och sätta mig i bil. Samtidigt som en utställning ska ta form så ska en vinterkollektion lanseras och den måste fotas. Lite arbete inför och styra upp – klump i halsen över prover som inte verkar hinna komma och så fortsätter det så. Likadant varje gång och varje år även fast jag tycker jag har så bra framförhållning.
Tidigare i år skapades ett mönster som sedan har tryckts på linnetyg och sytts upp till blusar, kjolar och klänningar.
Det är min vän Jennie Blomkvist som är konstnären bakom uttrycket denna gång och jag ser fram emot att visa er. Självklart har vi skapat något rött för säsongen framför oss. Det blir en blommig jul i år.
12.42. Nu gjorde jag det där jag inte fick göra. Jag tappade helt fokus och har fortfarande inte kommit ut till bilen. Jag ställde mig i biblioteket och pillade ut små frön ur torkade tagetesblommor och la dem i kaffefilter. Därefter skrev jag namn på alla filter och markerade vilka jag skulle ge bort till vänner. Självklart filmade jag och fotade allt så det tog ännu längre tid. Sedan tittade jag upp, ut genom fönstret och insåg – ghaaaaa, jag är dum i huvudet på riktigt! Jag gjorde det ändå!
Väldigt dålig prioritering just nu.
Men nu ska jag publicera det här och ta mig till hallen. Just det, kissa hunden också ju…
Hej! Hur är er helg?
Min är rätt maxad med sociala grejer. Igår anordnade Marina och jag en heldag tillsammans med vårt kvinnonätverk vår hemstad. Det var riktigt trevligt!
Vi började med ostronprovning på en vinbar, fortsatte med rundpingis och en presentation om konst av vår vän Jennie och därefter avslutade vi kvällen med en otrolig middag hemma hos Marina. Vi hade hyrt in Linda Persson som är växtbaserad kock & matkreatör. Vi fick en riktigt fin dag tillsammans.
Söndagen blir också social då vi ska ut och äta middag med ett annat par.
Förmiddagen ska jag dock ägna i trädgården med en podd eller bok i öronen. Kom på att jag vill dela lite boktips med er.
Går man genom vardagsrum och matsal så stiger man in i vårt bibliotek. Där har jag min boksamling – mina skatter och minnen.
Jag gick in och ögnade igenom utbudet, plockade ner mina favoriter och insåg samtidigt att en del av dem faktiskt har flyttat både till Frankrike och var utlånade. Det är dumt att låna ut böcker som aldrig kommer tillbaka så därför brukar jag köpa dubletter av mina favoriter då jag ser dem på loppis. Då kan man bara ge bort och säga till vännen att de kan behålla med gott samvete.
Över näktergalens golv – minns boken som en fantastisk läsupplevelse även fast det säkert är sju år sedan jag läste den. Boken är första delen i trilogin ”Sagan om klanen Otori” . Det är en mäktig, episk berättelse om ära och lojalitet, hämnd och förräderi, skönhet och makt, och om den överväldigande kärlekens passion. Poetisk, vacker och underbar. Läsvärd.
Den vidunderliga kärlekens historia – Vinnare av Augustpriset som bästa svenska roman 2002. Det är inte bara hans kärlek som är vidunderlig utan också han själv – Hercule Barfuss. Alltsedan han föddes på ett glädjehus i Königsberg 1813 har han väckt människors fasa med sin vanställdhet. Han är också döv och dvärg, men han har fått en sällsynt gåva. Förmågan att läsa andras tankar. Den kommer att skänka honom ett våldsamt och märkligt öde, och farliga fiender…
Den här boken tog mig ut på spännande resa – minns den med värme. Otrolig bok!
Giganternas fall – den mest bildade roman jag någonsin läst. Grymt bra!
Giganternas fall är en ny magnifik historisk berättelse av Ken Follett. En skildring av fem olika familjer – från USA, Tyskland, Ryssland, England och Wales – och hur deras dramatiska livsöden länkas samman under det tidiga 1900-talets omvälvande händelser: första världskriget, ryska revolutionen, kampen för kvinnlig rösträtt… Handlingen rör sig från Washington till Sankt Petersburg, från kolgruvornas mörker och faror till palatsens glittrande ljuskronor, från diplomatins korridorer till de makthavandes sängkammare.
Som alltid hos Ken Follett förenas spänning, romantik och historisk autencitet i denna tätt sammanvävda historia om makt och vanmakt. Mycket läsvärt!
Bränn alla mina brev – Som vanligt är boken bättre än filmen. Med hjälp av autentiska brev och dagboksutdrag avtäcker författarens Alex Schulman inte bara århundradets triangeldrama mellan sin mormor Karin Stolpe, sin morfar Sven Stolpe och författaren Olof Lagercrantz, utan också dess oanade konsekvenser. Det är en gripande och djupt personlig skildring av passion och svartsjuka, och hur ett möte i det förflutna kan skapa svallvågor över årtionden. Spännande minst sagt.
Jag plockade fram ett par jag läst i närtid också.
Vargen – Jag älskar allt med Katarina Wennstam och har nog läst alla hennes böcker. I spänningsromanen Vargen berättar Katarina Wennstam om ett samhälle där rättvisan gör skillnad på män och kvinnor, och där den mediala cirkusen utnyttjar spektakulära brott för att skapa maximalt intresse. En dag kommer vargen, men lyssnar någon på varningarna? Mycket läsvärd!
Blir du ledsen om jag dör – Vad innebär det att ta sig an någon annans barn? I ett område där överlevnad inte är en självklarhet, där barn mördar och mördas?Nicolas arbetar med utsatta barn och är van att fånga upp dem, få dem att lita på honom. Men han har hamnat i ett svårt läge. En av ungarna från basketen, en charmig men bråkig pojke, har bitit sig fast, krupit under huden på honom. Och nu har Nicolas mot sin vilja låtit pojken flytta in hos sig. Ett beslut som ska komma att förändra allt för dem båda.Det här är berättelsen om två människor, deras möte och en skildring av den enorma kraften i att bli sedd av en annan. En berättelse om sorg, hopp och förvandling.
En bok alla bör läsa.
Jävla Karlar – blev handlöst förälskad i den här boken. Besatt och kunde inte sluta läsa. Sättet Andrev skriver på fängslade mig och det var stor njutning att ta sig genom den.
Andrev Walden romandebuterar med en vild berättelse om att växa upp i spillrorna av 68-rörelsen, om mammor som står under köksfläkten och säger jävla karlar, om hur kärlek börjar och slutar, om en skalperad hamster, om den långa skuggan av ett mirakel men framför allt om män. Wow – bör läsas.
Nu har jag plockat fram en bok av Hanna och Amanda – de första sidorna verkar lovande och jag har hört mycket om den. Jag lyssnar på deras podd varje vecka så kanske blir upplevelsen en annan eftersom jag känner att jag redan har en relation till kvinnorna. Kan återkomma med vad jag kände för boken.
Påven Johanna är också ett boktips jag måste lämna er med. Läs.
Ha det fint nu.
