Krickelins

Jag har arbetat hemma prick hela dagen och det har varit väldigt skönt. Paus för både serie, bak och promenad. Jag tog också lite bilder på mina nya loppisfynd.
Ja, jösses, jag har tydligen tagit upp detta intresse igen. Att leta fynd på loppisar.
Hoppas det går över fort för jag behöver inte en endaste pryl egentligen. Det var ju jag som skulle röja ut och rensa….eller hur?
Men så började jag leta grejer till både min son och till utställningen och så var det kört.

Men det lilla bordet. Kolla!
Så himla bra här i biblioteket!

När jag inte sitter här och arbetar så kan jag bara lägga en trave böcker och ställa dit en vas så blir det trevligt. Oj, så trevligt.

Fann en tavla som säkert har 150 år på nacken. Liknande finns i vårt hem från 1850 i Frankrike så jag köpte för att ta med mig dit ner.

Hängde upp den här på bokhyllan så länge. Detta är också trevligt, inte sant? Placera tavlor så här på hyllan. Inte tokigt alls.

Den här förstår jag att folk har svårt att finna attraktiv på hyllan hos en loppis bland allt skräp. Men kolla så fin, kulörerna är underbara. Den kanske också får följa med till vårt franska hem. Tänker så mycket på det nu för jag ska ner i november och måla en hel del rum. Längtar som en tok.

Inte klokt!

Förresten – Det var en kladdkaka jag svängde ihop.
Inte den traditionella varianten. Min hade zucchini, dadlar och kokosmjöl i sig… Nyfikna på recept?

Hoppas ni haft en fin dag.

Ja, vad skriver man en dag som den här. Det var deppigt att vakna upp idag och inse att världen är ännu mer ur led. Besviken och arg. Lite rädd och uppgiven.
Men så var det den lilla vardagen i mitt egna universum och jag hade tidiga möten, mail att skicka samt ett arbete att både filma och fota.
-Vid 13 kommer solen, sa jag och planerade hela dagen efter att försöka få till några ynka ljustimmar med kameran. Tills jag insåg att det var min franska lilla by som skulle få sol och inte den svenska västkusten. Jag hade fel destination inslaget i min app.
Så jag fotade i mörkret iklädd mjuka byxor, med ringar under ögon och ett pirrande munsår på underläppen. Det fick gå.

Under sen eftermiddag tränade jag och jag tror det var det tyngsta passet jag någonsin utsatt mig själv för. Började nästan gråta på en assault bike och mina sista burpees fick mig att ligga kippandes  efter andan på mattan i flera minuter med skenande hjärta och maxpuls. Två timmar efter jag kommit hem från gymmet fick jag mens så fattar nu att kroppen nog egentligen inte pallade utmaningen. Det är väl helt individuellt i hur man tränar runt sin menscykel men jag blir alltid väldigt skör, får ont och är uppsvälld i början då jag blöder så då brukar jag promenera, stretcha eller lyfta lite lagom. Högintensivt pass är inte toppen för mig här.

Vad har ni för träningsrutiner genom er menscykel?
Eller för livet i allmänt för att anpassa vardagen kring de olika faserna kvinnokroppen går igenom under månaden? Mat, sömn, socialt umgänge, arbete mm?