Vardag

Det gick bra – phu!

Hej på er. Hur är er söndag?

Vi åker genom Barcelona med spansk märklig disco dunkande i den lilla hyrbilen. Pratar om att vi ska laga musslor ikväll – ska vi ha bröd eller pommes är frågan…
Jag kollar vädret och det ska bli fint i byn. Ska fylla kylen med godsaker och stora fat med grönsaker. Tomaterna är nog det jag längtar mest efter men det är klart, det är väl inte säsong för dem här heller…
Vi är på väg till vårt franska hem och redan nu har ett lugn lagt sig över axlarna – pressen och känslan av kaos jag kände igår är ett minne blott. Jag har långt över 1000 bilder att sätta tänderna i och redigera under veckan. Fotograferingen gick helt ok och det är klart jag visste att jag skulle klara det. Men mitt mål är att vara lite bättre hela tiden än gott nog – det är viktigt för mig.

Kallt som tusan var det i alla fall och det är alltid en utmaning med kyla och vind. Men tur att vi hade uppehåll under hela dagen. Phu. Det tar så mycket energi så det är lätt att missa små detaljer eller glömma något. Jag var ju dessutom själv med modellen och hade mycket att hålla reda på.

När jag redigerade bilderna på denna blus märkte jag till exempel att jag inte stoppat in den så bra runt midjan. Men ja ja, jag ska vara nöjde efter att ha arbetat med rätt kassa förutsättningar. Bilderna blev kanon och det är mycket tack vare vår modell Moa. Lätt att arbeta med, positiv, klok och effektiv.
När jag kom hem kastade jag mig in i bastun, tankade ner alla bilder och började packa. I natt åkte vi och nu har jag bara någon timma kvar fram till mål.

Så nästa inlägg blir från Le Vigneron. Hoppas ni har en riktigt fin helg. kram från mig.

Okategoriserade

Jag har verkligen satt mig i skiten

En toaselfie på jobbet.
Det är den sextonde november, regnet öser ner över min hemstad och jag tror nog faktiskt aldrig det blir ljust idag. Jag sitter i soffan på mitt arbete med en stor klump i magen. För nu har det verkligen kört ihop sig på alla håll och kanter och jag har ingen att skylla på mer än mig själv. Jo, det skulle vara det förbannade vädret då. För hade det inte regnat hela dagen så skulle jag löst detta. Det hade varit tungt med det hade gått.

Låt mig ge er lite kontext. Denna vecka har jag pusslat med dagar och timmar. Vår vinterkollektion ska lanseras nästa helg och jag åker till Frankrike imorgon. Kläderna för fotografering kom igår och modellen kunde endast arbeta lördagen. Under lördagar har vi öppet i vår butik och kan inte använda den som fotostudio. Så därför tänker jag fota här fram till tio och sedan åka ner till fästningen för att fota utomhus. Men nu är det storm, regn och kallt. Det kommer inte gå. Och jag har legat på knä i min hall och lönlöst letat efter ett par röda skor jag skulle använda idag. Jag har ingen personal heller. Alla måste arbeta i butiken så jag har ingen som hjälper mig på fotograferingen. Det här är verkligen inte bra och det är sällan jag känner så här men den här gången har jag verkligen satt mig i skiten. Jag har så mycket pengar, tid och energi nerlagt i den här kollektionen. Och så slarvar jag bara bort det här sista viktiga. Kampanjfoton. Så dumt. Känner mig som en idiot.

Modellen är här om en kvart och jag känner mig lite uppgiven över mig själv och min riktigt dåliga planering. Jag tänkte att jag ville berätta det. Det är så ofta man ser hur allt bara ser så bra ut och att man hinner allt hela tiden men så är det ju inte. Jag ställer till det och får städa upp efter mig själv ideligen.

Kom ihåg den här bakgrunden när jag visar er bilderna och resultatet nästa vecka. För vet ni. Jag är säker på att det kommer bli bra ändå – man trollar med knäna och skapar efter förutsättningarna. Det kommer verkligen inte bli så bra som det hade kunna bli men gott nog. Jag har en duktig modell och min kamera är grym – jag kan det här med ljus och bara vi har med oss varmt te och soppa så ska vi beta oss igenom den här fina vinterkollektionen ihop. Man får ställa sig lite under tak. Kanska jag får ta med ett paraply… Men hur ska jag hålla paraply och kamera samtidigt…? Hahaha. Jag som har varit med i stora fotograferingar med mängder av människor inblandade både gapskrattar och fnyser år mig själv just nu. Vem tror jag att jag är. Vilket skämt va!

Men vet ni. Nu gör jag det här. Kaffe, laddad kamera, lite positivitet och en önskan om något form av uppehåll under dagen så jag kan fota mot den roströda väggen som jag planaret från början. Wish me luck.

Detta är foton på några av proverna inför vinterkollektionen. vad tycker ni?

K. LAGERQVIST, Mode, Vardag

Ingen tid att vara sur Grinchen…

Hej hej – Grinchen är borta idag eller så låtsas jag bara.
Personalen ringde från butiken och sa att jättemånga kunder har varit inne och velat förbereda sig för advent, köpa juliga grejer och julkläder. Så nu får jag vackert se till att masa mig till jobbet imorgon och julskylta hela dagen inför helgen. Tall ska sättas i vaser och kulörta julkulor ska fram. Sätter dock min gräns när det kommer till glögg och julmusik, hahaha, någon måtta får det vara.

Men det fick mig också att börja tänka på helgens fotografering av AW24.
Varje år släpper vi en julig vinterkollektion och i den ingår alltid en eller två ljuvliga och klassiska julklänningar. Mitt mål är att dettaa ska vara en klänning man investerar i ett år och sedan plockar fram varje jul under lång tid. Så festligt, tryggt och traditionellt tänker jag. Dessa släpps i begränsat antal och brukar ta slut på studs.

Förra årets klänning hette Sonja och var en randig röd pärla. En klassisk Madicken klänning med volanger och vidd, knuten i midjan för att markera och med fickor.
Jenny Strömstedt bar den i rutan under Nyhetsmorgon under just Julafton och jag fick så otroligt många peppande och glada meddelanden på Instagram av mina följare. Alla blev glada för vår skull och jag blev ju såklart stolt som tusan. Vilken grej va!

Kolla så fina!

Ett annat år var det Tove i röd ruta som var succe. Oj oj, vad uppskattad den här var.

Bra vidd och härlig tyngd – även den med fickor.

Undrar om jag har kvar min eller sålde den vidare till en lycklig ägare på sommarens ARKIVET. Ska kolla.

Vi hade också vår klassiker Mildred i samma röda ruta. Väldigt uppskattad.

Vill man inte ha en klänning så kan man satsa på ett set – blus med kjol. Så användbart att kombinera med andra plagg. I år kommer det fina blusar och kjolar.

Alla gulliga nöjda kunder – stort TACK! Är inget utan er.
Ni är mina bästa ambassadörer och jag är för evigt er tacksam. Ser verkligen fram emot att visa er årets kollektion. Faktum är att den ligger hemma och väntar på mig just nu. Fick leveransen i morse och sitter nu på tåget hem från Stockholm. Hem och ladda kameran, julskylta butik och fota julklänningar. Ghaaaa, ingen tid eller möjlighet för att vara sura Grinchen här inte. Blir ingen bra kombination.
Men mitt egna hem får nog inte något juligt förrän helgen innan själva afton kan jag tro. Vi får se. Det svänger ju som sagt jävligt fort i tango.

Hem & Inredning, Vardag

Hålögd klimakteriehagga med adhd?

Hej kära ni. Det är Grinchen som skriver ett gästinlägg här på bloggen idag.
Vad är det frågan om? Jag hann inte ens karva i en pumpa och ställa dem utanför dörren och nu ska vi redan hänga upp girlanger och värma glögg. Det är min egen otillräcklighet som talar och egentligen unnar jag alla mysiga julmänniskor fullt njut här nu i två tre månaders tid. Eller?

Jag som driver en egen butik inser men stor förskräckelse att alla redan julskyltat och utanför min entré står trötta höstblommor och kålplantor som är nästan är uppätna av gröna maskar. Jag skyltade ju precis om för höst liksom. Give me a break. Har faktiskt fullt upp med nästa års sommarkollektion, blommiga mönster och vår kommande tjusiga smyckeskollektion. Så kommer julen och frontalkrockar med mig på detta sätt. Jag vill bara slå den på käften.

Därför tänker jag fly och söka efter ett bättre humör på sydligare breddgrader. Tänker dessutom förlänga vistelsen mer än jag planerat från början.

Min kompis Marina säger att mitt ”nya danska jag” tar lite tid att vänja sig vid och jag håller med – jag vet inte heller om mitt rättframma ärliga sätt är så behagligt varken för andra eller för mig själv. Min andra vän säger att förklimakteriet är mycket värre för kvinnor med ADHD och jag tänker på alla relationer jag kommer dra till sin spets när jag har noll kontroll över mina humörsvängningar. Får kanske isolera mig ett tag innan jag fått kontroll men där hemma bor ju barn, man och hund också. Ingen går säker.

Jag ska åka hit och måla. Faktum är att jag ska måla tre rum med tak och sedan ta tag i korridor och hall. Samt måla alla snickerier. Vill det sig väl så kanske det tar flera veckor så jag kommer hem efter jul. På det sättet slipper jag hela det skaviga julmyset överallt. Förlåt.
Men jag skrev ju i början att det var Grinchen som var här idag… Inte sant?

Kanske finner jag rätta känslan här nere. Tankar både sömn och solljus och kommer hem som en ny människa. En som folk står ut med i alla fall.

Tåget rullar just nu in mot Stockholm och jag har suttit åksjuk nästan hela vägen så det har sannerligen inte spätt på mitt goda humör.
Nä, nu är det jag som ska ta mig i kragen och gaska upp mig själv.

En presentation ska hållas och jag ska ha byggmöte där viktiga beslut ska fattas. Kan inte ramla in som en hålögd klimakteriehagga med både tappat smör och pengar.

Och snart är jag dessutom här. Inte ett moln på himlen då ju.
Ha nu en fin dag.

Och har du dragit fram både glögg och pepparkakor redan så är väl allt i sin ordning tänker jag. You do you.

Hem & Inredning, Vardag

Sparat i mina mappar

Hej hej.
Jag använder Instagrams egna spara funktion väldigt flitigt. Det är ett bra sätt att hålla reda på inspiration för olika projekt och arbeten. Men också flyktiga grejer där blicken fastnar en stund och man vet att man vill komma tillbaka till det som fångade. Jag vet inte vad jag menar med det  – men det känns nödvändigt att spara på en känsla som man kanske kan använda visuellt i något avseende i framtiden. Lite så.

Vi börjar med ett foto jag sparat ner idag. En hylla för tröjor i Sezanes butik i Paris. Egentligen blir det kanske omöjligt för mig att bygga något liknande för jag har inte utbudet av finstickat på samma sätt i mitt sortiment. Men kanske man kan lägga linneblusar så här?
Det är också något med disken framför och det runda bordet som lockar mig. Välordnat, färgkordinerat och vackert.

Jag började följa en konstnär som heter @CarolePueo denna veckan. Uttrycken i hennes målningar fängslade mig och jag sparade ner den här. Det var den vilande blicken och de röda läpparna. Eller den blå polon. Sen är hon ju fransk också – franska och danska kvinnor är ofta härliga att följa.

Tallrikar på vägg. Jag sparade ner den här för jag måste påminna mig själv om att försöka får tag på tallrikshängare i metall. Vet ni vart?
Har bara sett på loppis. Fint hur som. Allt.
Källa @masonandpainter 

Det här hemmet tillhör @ateliervime. 
Jag älskar allt med detta men sparade ner för det lilla bordets placering mot fönstret, randiga lakanet, det blå fönstret och böckerna under fönstret.

Lite så här ser mina och Theonis skisser ser ut just nu, Men trevligt om det hade varit på ett café med två espressos och rödvin i glasen.
Källa 

”Little bowl of nasturtiums in the studio this weekend 🧡”
Jag vill också arbeta i Sean A. Pritchard studio. Vad som fångade mig här var de röda detaljerna givetvis. Och att krasse heter nasturtiums på engelska. Hade ingen aning. Fint!
Källa 

Ni kan ju tro att jag gick igång på den gula passpartouten, inte sant?! Ni tror helt rätt. Den kreativa placeringen av tavlor gör mig också glad och varm. Väldigt oängsligt. Kul med tvättmaskin i köket också men kanske inte om man hade haft det själv. Bara charmigt på bild så här. Källa

Nu ska jag samla ihop dagen och krypa ner i sängen tidigt. Imorgon bloggar jag från ett tåg som korsar Sverige. Vi ses imorgon. Kram K