Rutiner vid resande

Jag älskar mina goda rutiner med mat, träning, återhämtning och sömn. Får jag tre till fyra pass i veckan, äter ren och antiinflammatorisk mat, några stunder i bastun, frisk luft, sol, natur och god sömn så mår jag som en prinsessa. Tänk att det är så lätt (svårt!) att få till bra mående med egna verktyg.

Det är faktiskt inte alls lätt och få till ovan när man är en helt vanlig människa med ett liv där man arbetar, har familj och en ekonomi att ta hänsyn till. Hade jag haft små barn så hade det nog varit en omöjlig ekvation för mig.

Goda rutiner är ett ständigt pågående arbete och ett val man väljer varje dag. Det gäller att prioritera.
Påminner mig själv om ett öppet NA möte jag var på en gång – där kontentan var att ”just idag väljer jag nykterhet” och så får vi se imorgon. Nya val varje dag. Inget kommer automatiskt och det är ett aktivt arbete att välja det som kroppen vet att den mår bra.
Därför är kan rutiner vara det viktigaste som finns. Det kan rädda liv. Börjar man rucka på dem så kan man vara inne i ett helvete igen…

Nu ska vi inte dra det till sin spets och jämföra beroendesjukdomar med vardagligt hälsotänk men ibland får jag faktiskt påminna mig själv. Varje dag ett val. I natt har jag sovit över åtta timmar och jag kommer välja att lägga jobbet åt sidan för att gå ut och njuta av solen på en lång flåsig promenad.

Jag har tränat med en pt de senaste veckorna för att nå mitt mål med att kunna göra rena pull ups. Vi har också övat att stå på händer och ”tose to bar”. Det är värdefulla timmar för mig – en stor investering i energi, tid och pengar men i slutändan gynnar den min hälsa och då tänker jag att det är värt. Ett oerhört privilegium känner jag – har ofta tänkt på hur svårt det hade varit för mig om jag inte hade haft råd med ett medlemskap på gymmet. Jag har otroligt svårt att träna på egen hand – ett motstånd som är för jävligt rent ut sagt.
Jag kan inte träna själv. Tro mig – jag har verkligen försökt.

Därför har jag så svårt att få till det här nere i Frankrike. Inte en enda situp liksom…

Sist jag satt med min pt och diskuterade mina rutiner när jag var bortrest så konstaterade vi båda att sinnesro kanske gynnar hälsan mer än stressen över att jag inte får till det hemifrån. Jag tränar som sagt tre till fyra pass i veckan i Varberg så om jag inte tränar på en hel vecka i Frankrike så ska jag inte slå på mig själv utan se det som välbehövlig vila för kroppen. Punkt. Varför ska jag varje dag gå med dåligt samvete över att jag inte tränar på egen hand då?
Onödigt att lägga energi på det och istället ägna mig åt rörelse som känns naturlig och skön på egen hand – en lång promenad. Det får duga.
Gymmet och träningskompisarna väntar ju på mig där hemma och de går ingenstans.

Men en sak jag dock inte vill tumma på när jag reser är god, näringsrik mat lagat från grunden. Jag vet inte hur det är med er men detta känns bäst för mig.
Jag pallar inte att äta onyttigt en vecka, sabba magen, humöret och allt för att jag ska ”unna” mig socker och massa skit jag inte mår bra av.

Till luncherna här nere har jag ätit tonfisk, kokt ägg, kikärtor och sallad nästan varje dag när jag varit själv. Men det här svängde jag ihop snabbt då min man var här.
Här kommer ett superbra tips där man kan fixa matlådor av det som blir över.

Ugnsbaka potatis och blomkål med olja och salt. Dela en avokado och en fetaost. Lättkokt sparris, olivolja, chili och flinsalt. Såsen mixade jag av en burk kokärtor, pressad citron, olivolja, lite riven vitlök och yoghurt. Lätt som en plätt och så gott!
Ta en bit fisk, en kyckling eller kokta ägg till om ni önskar mer protein.

Hundarna, ensamheten och arbetet

Jag har satt mig vid köksbordet med tända ljus och kofta i ull. Laddar in bilder i datorn medan tomater bakas i ugn.

Nästan så jag inte hann hem från min promenad innan mörkret föll över byn. Jag stannade utanför huset och vände blicken upp mot gatans julbelysning som hänger mellan husen. Mellan grannens och vårt.
De har två hundar nu. Grannen alltså. Båda stirrade dumt ner på mig från garagetaket. Jag var fientligt inställd och stirrade tillbaka.  Det känns som de skäller prick hela dagarna  –  börjar 05.30… Fattar inte varför inte ägaren släpper in dem eller vad det är frågan om. Jag mötte deras nyfikna blickar och sa med bestämd röst att nu får de bannemej sluta. I alla fall där på morgonen. Jag tror de lyssnade. Sedan föll blicken mot det högra fönstret på mitt egna hus och jag blev alldeles varm i magen. Det lyste varmt och hemtrevligt från fönstret.  Jag kilade snabbt upp för trappan i kylan, låste upp den tunga rosa dörren och in i värmen. Nu var det dags att tända hundra ljus, sätta på en bra spellista och göra middag.

Jag ska redigera bilderna jag tog under eftermiddagen och göra ett inlägg på Instagram. Vi har lansering denna söndag och jag vill visa plaggen vi skapat för vår vinterkollektion. Blir jag färdig i god tid ska jag måla dörren en gång till men blir det för sent så kryper jag nog i säng. Det är konstigt att bara ha sig själv att förhålla sig till. Ingen hund att kissa. Inga barn att vänta uppe på. Jag saknar dem. Barnen.

Tänker på när jag var i byn själv under en längre period och skrev en bok. Då var jag här sex veckor varav den mesta tiden helt själv. Svårt att dra mig till minnes hur jag skapade en vardag i all ensamhet och hur jag la upp mina rutiner. Jag tror inte jag skulle göra på samma sätt igen – det är fint att kunna var själv och vara kapabel men jag vill inte vara borta från min familj under så lång tid igen.

Jag har en del målning och fotografering kvar att göra innan jag åker hem. Försöker ta en sak i taget och anpassa mig efter dagsljuset. Läser i en bok för att komma till ro om kvällarna och sov absolut mina timmar i natt. Trots hundarna.
Önskar er en riktigt fin helg.

Väggen rykte – vi målade över

Hej där.
Idag åkte min man hem till Sverige och vardagen där hemma igen. Jag har däremot förlängt min vistelse för att hinna klart med allt arbete. Det var skönt att vila axlarna från målningen idag och ta tag i andra grejer. Jag har jobbat en del vid datorn, städat upp efter målningen, poddat och haft videmöten. När regnet slutade falla utanför och solen tittade fram så bestämde jag mig för att ta en promenad. Jag skulle bara….
Fram med penseln och skruvdragaren för att fixa lite.

Hux flux blev det mörkt så jag får skjuta på detta till imorgon istället. Jag känner mig otroligt trött så jag har bestämt mig för att lägga mig med en bok vid åtta.

Allt det här är nu målat och möblerna är tillbaka på sina platser. Jag har snickerier kvar och jag började faktiskt måla fönstret inne i kontoret idag.

Kontoret bakom den här dörren alltså. Här ser ni kulörskillnaden förresten – jag hade målat hallen och en bit av taket när jag knäppte detta foto.

När vi ändå höll på så sa min man att han tyckte vi skulle måla över den här skavda väggen. Det var den jag förälskade mig i vid mitt första besök i huset så det kändes minst sagt dubbelt. Jag ser ju att det inte riktigt är vår stil med en skavd vägg så här och att det skulle bli ett lugnare uttryck i rummet – men kändes lite jobbigt att måla över den röda symbolen.

Vi sov på saken och därefter var vi beslutsamma. Rullade ut papp, penslade och rollade.

När det torkat gick min man på med Lady Mineral som är Jotuns kalkfärg. Jag har skrivit ett inlägg om kulörerna här. Det tog några timmar för kalkfärgen att torka men sedan blev väggen identisk som de andra.

Så skönt för ögat. Nu får golvet och den öppna spisen ta mer plats och så blir det mer vilsamt runt om . Ett mycket klokt beslut, Nästa gång vi är här nere ska vi göra likadant med vår skavda vägg i köket – vi har levt med de båda nu ett tag och insett att vi inte gillar det. Det känns skavigt helt enkelt.

På återseende imorgon.

Men varför gör du allt själv?

Har fått en del frågor kring varför jag inte lejer ut arbetet med målandet på hantverkare och ägnar dagarna här åt vila, promenader och bokläsning istället. Bra fråga!
De finns en del olika komponenter till varför jag står här med rollern i högsta hugg.

Jag är här nere för att skapa inspirerande innehåll med kameran för en kund. Och då blir materialet såklart mycket bättre om jag själv utför arbetet än om jag fotar en fransk snubbe som står och målar mina rum – så tänker jag i alla fall. En annan poäng som är viktig är att jag vill spara varenda krona jag har för renoveringen av trädgården. Jag kan måla – men jag kan inte gräva och bygga pool. Så jag prioriterar med min budget helt enkelt. Jag har också planerat in en hel del annat arbete här nere för att göra resan möjlig. Jag fotar till ett ännu ej offentligt projekt och ska också ta inspirerande bilder på kommande kollektionssläpp i vackra miljöer.
Och faktum är – jag är ”content creator”, alltså jag lever på att skapa inspirerande innehåll till mina digitala kanaler. Självklart är det roligast att följa en bloggare som målar sina egna väggar, odlar i sin egna trädgård och lagar sin egna mat. Jag är kompetent och vill gärna inspirera till att göra själv, man klarar mer än man tror.

Men det är klart. Tiden är emot mig denna gång. Det är ett flängande upp och ner för stegar på grund av den höga takhöjden och det tar mer tid än jag räknat med.

Men fint blir det! Denna vy mötte mig när jag skulle fixa frukost denna morgon – solen in genom ytterdörren. En dörr som jag förövrigt målade i en otrolig kulör denna afton.

Är så sugen på att visa er alla kläderna inför helgens släpp. Så nu måste jag snabba mig med målningen så jag kan fota linneplaggen därefter.

En kul sak är att gardiner kommit upp här. Och bli inte arga nu…
Men Jonas och  jag har precis beslutat att måla väggen. Sorry not sorry. Tycker det känns väldigt ”chabby chic” med den här…
Vi får se när vi vaknar imorgon om vi står fast vid vårt beslut. På återseende.

Ett litet franskt hej – Bonjour.

Jag slipar, river, rollar, penslar och funderar på vad fasen jag håller på med. Haha!
Det är helt otroligt att jag inte förstår omfattningen av alla projekt jag tar mig an. På gott och ont kan man säga för hade jag begripit så hade jag då varken köpt ett hus i Frankrike, drivit företag, skaffat tre barn eller tackat ja till alla spännande utmaningar jag får i mitt arbete. Äsch det gör jag på en eftermiddag tänker jag och så visar det sig vara jättekomplext och behöver minst en veckas arbete.

Samma här kan man säga. Att måla tre rum, dess tak och en hel korridor samt hall med över fyra meter i i takhöjd och alla snickerier. En baggis sa jag och åkte ner hit. Hinner säkert träna varje dag, redigera 100o foton, ha fyra videosamtal och fota hela kollektionen på mig själv samtidigt också.

Men så var det ju dessa ställen där elementen suttit som måste spacklas och slipas.

Mer än på ett ställa om man säger så – har skruvat ner så mycket konstiga grejer från väggarna nu.

Och tapet att riva ner. Massa hål i väggar, märkliga sladdar och där var det visst sprickor och är det inte helt fuktskadat här förresten…?

Här gäller det att ha ångan uppe, en riktigt bra bok i öronen och känna njutet med skapandet av vackra rum. Jag älskar detta!
Ska bara få lite flyt. Den här tapeten har ställt till det och slipdammet ligger tjockt över hemmet, vårt värmessystem verkar bara funka ibland och det går inte längre spola på toa.

Så jag måste nog ta tag i ett ett lätt projekt. I detta rum krävs knappast inget förarbete alls så jag borde rolla det och känna mig lite lyckad. Sedan kan jag ta tag i det tråkiga med spackel, hål och tapet igen. Eller vad tycker ni?

Hur är ni?
Som mig och ångar på med projekt som är övermäktiga för att man tror det är lättplätt ?
Eller svårt att får tummen ur för man tror man inte klarar projekt då de känns övermäktiga?

Kan inte bestämma mig för vad som är värst. Är dock lite tacksam över att jag bara gör och tänker sedan – får helt klart mer gjort än många andra.