Jag har verkligen satt mig i skiten

En toaselfie på jobbet.
Det är den sextonde november, regnet öser ner över min hemstad och jag tror nog faktiskt aldrig det blir ljust idag. Jag sitter i soffan på mitt arbete med en stor klump i magen. För nu har det verkligen kört ihop sig på alla håll och kanter och jag har ingen att skylla på mer än mig själv. Jo, det skulle vara det förbannade vädret då. För hade det inte regnat hela dagen så skulle jag löst detta. Det hade varit tungt med det hade gått.

Låt mig ge er lite kontext. Denna vecka har jag pusslat med dagar och timmar. Vår vinterkollektion ska lanseras nästa helg och jag åker till Frankrike imorgon. Kläderna för fotografering kom igår och modellen kunde endast arbeta lördagen. Under lördagar har vi öppet i vår butik och kan inte använda den som fotostudio. Så därför tänker jag fota här fram till tio och sedan åka ner till fästningen för att fota utomhus. Men nu är det storm, regn och kallt. Det kommer inte gå. Och jag har legat på knä i min hall och lönlöst letat efter ett par röda skor jag skulle använda idag. Jag har ingen personal heller. Alla måste arbeta i butiken så jag har ingen som hjälper mig på fotograferingen. Det här är verkligen inte bra och det är sällan jag känner så här men den här gången har jag verkligen satt mig i skiten. Jag har så mycket pengar, tid och energi nerlagt i den här kollektionen. Och så slarvar jag bara bort det här sista viktiga. Kampanjfoton. Så dumt. Känner mig som en idiot.

Modellen är här om en kvart och jag känner mig lite uppgiven över mig själv och min riktigt dåliga planering. Jag tänkte att jag ville berätta det. Det är så ofta man ser hur allt bara ser så bra ut och att man hinner allt hela tiden men så är det ju inte. Jag ställer till det och får städa upp efter mig själv ideligen.

Kom ihåg den här bakgrunden när jag visar er bilderna och resultatet nästa vecka. För vet ni. Jag är säker på att det kommer bli bra ändå – man trollar med knäna och skapar efter förutsättningarna. Det kommer verkligen inte bli så bra som det hade kunna bli men gott nog. Jag har en duktig modell och min kamera är grym – jag kan det här med ljus och bara vi har med oss varmt te och soppa så ska vi beta oss igenom den här fina vinterkollektionen ihop. Man får ställa sig lite under tak. Kanska jag får ta med ett paraply… Men hur ska jag hålla paraply och kamera samtidigt…? Hahaha. Jag som har varit med i stora fotograferingar med mängder av människor inblandade både gapskrattar och fnyser år mig själv just nu. Vem tror jag att jag är. Vilket skämt va!

Men vet ni. Nu gör jag det här. Kaffe, laddad kamera, lite positivitet och en önskan om något form av uppehåll under dagen så jag kan fota mot den roströda väggen som jag planaret från början. Wish me luck.

Detta är foton på några av proverna inför vinterkollektionen. vad tycker ni?