Äppelpaj till frukost

Idag åt jag en helt underbar frukost. Jag var lite sugen på att göra något av våra äpplen och ville inte koka gröt med dem då jag redan tröttnat på det.
Men jag ville ändå ha något som var varmt.

Så det blev en enkel äppelpaj till frukost.  Tog bara någon minut att svänga ihop.

Detta behöver du:

Kompott
Äpplen
Kokosolja
Kanel
Honung

Smulcrunch
Fiberhavregryn
Kokosolja
Linfrön
Valnötter
Honung
Kardemumma
Salt

Topping
Keso
Yoghurt
Vanilj
& klippta dadlar

Släng en skvätt kokosolja i en panna och sväng ihop dina äpplen med dess tillbehör på hög värme. Rör mycket för man vill inte att honungen ska brännas vid – hellre al dente äpplen än bränd honung om man säger så. Häll detta i en skål för att svalna av lite medans du lägger en ny sked kokosolja i pannan, rejäl denna gång, och så strör du fiberhavregryn och resten av tillbehören i. Rör, rör, rör, även där vill man inte att honungen ska brännas och det går rätt for så håll uppsikt. Häll i en skål för att svalna av en aning.

Rör ihop keso med grekisk yoghurt och vanilj.

Servera med hackade eller klippta dadlar över. Och blomblad såklart!

Så gott – detta måste ni testa! Funkar jättebra till mellanmål också och jag gjorde samma till barnen men bytte ut valnötter mot mandel på grund av allergi. Succé!

Navelskåderi i morgonstund

Godmorgon kära ni. Det är tidigt och jag har legat och vridit mig i sängen 04.50… Till slut gick jag upp. Jag är inne i ett skov då jag ligger vaken om nätterna och inte kan somna om. Jag vaknar och så börjar jag tänka på olika problem eller på mitt arbete. Ofta en arbetsuppgift som inte är klar och levererad, ett mail jag missat, något jag känner mig orolig för eller så kan jag bara komma på ännu mer arbetsuppgifter som jag inte ens lagt på bordet än. Jag är liksom både kreativ och korkad på samma gång där i vargtimmen.
Ibland vaknar jag vid två tillfällen samma natt och ligger med malande hjärna. Ibland kommer jag på mig själv och skärper mig, för jag fattar ju att det är omöjligt att somna när man satt hjärnan i arbete. Då börjar jag rabbla ett mantra jag lärde mig av en indisk man när jag var barn.
”Ing, ing, ing, ing ing…..” – detta ska vara en meditation som löser upp allt brus och lugnar nervsystemet. Det fungerar inte så bra på mig – jag är väldigt dålig på att meditera. Jag börjar alltid tänka på annat.
Jag är rätt dålig på yoga också faktiskt, inte själva rörelserna i sig men jag blir liksom uttråkad och rastlös. Ända sedan jag fann crossfiten så har jag förstått att jag måste lyfta tungt och jobba med hela kroppen, gärna mot klocka, för att bruset i hjärnan ska stilla sig.

Undrar om alla tankar kommer till en i dessa stunder på natten för att man packar hjärnan med så mycket intryck från skärm, poddar och sociala sammanhang hela tiden och har få vilsamma stunder för de egna tankarna. Jag ska vara bättre på att lämna telefonen hemma då jag går ut och går. Då kan hjärnan få marinera fritt under den timmen. När jag står i duschen är jag ju så smart och hittar massa lösningar – där är jag aldrig störd av något annat som pockar på uppmärksamhet.

Det som är positivt med tidiga morgnar är att man alltid har försprång. Det är bra. Jag kan beta av massa grejer nu och så kan jag öppna upp serien jag börjat kolla på och se fyra avsnitt när alla andra jobbar och går i skola. Det är lyxigt. Kanske jag ska tappa upp ett bad, brygga en kanna te och se serien på datorn?

Kanske är meditation något för mig åndå? Jag vet många som blivit hjälpta av detta trots att de är högintensiva i sin personlighet. Det krävs bara arbete så man lär sig tekniken och kan fokusera – precis som med träningen. Jag gick in i gymmet som nybörjare och behärskade ingenting men fick lära mig. Detsamma måste det ju vara här – jag ska bara inte ge upp när jag tycker det är tråkigt.
Ska googla meditation för rastlösa med en gång….

Nog med navelskåderi i morgonstund. Ha nu en riktigt fin dag så hörs vi senare.  Har ni erfarenhet av meditation förresten – dela gärna i så fall.
Kram K

 

Sparad inspiration

Så här på hösten blir jag alltid så himla inspirerad av både det ena och det andra. Det kan vara tända ljus på ett bord, en trave böcker, en maträtt eller hur dimman ligger över åkern om morgonen. Man blir liksom romantisk, nostalgisk, mjuk inom och vill bona in sig med mys. Dessa lila blommar faktiskt i Halland nu i oktober så jag ska försöka plocka en vild bukett. Bilderna i inlägget är vad jag har inspirerats av på Instagram det senaste. (källa)

Tagetes i ett dricksglas. Enkelt och höstigt med de tända ljusen till på det mörka bordet. (källa)

Ännu mer buketter på bord. Denna gån rutig duk, några ägg, pepparkaren och den vilda spretiga floran. Så fint! (källa)

Vi utökar vår smyckeskollektion och jag funderar på hur jag ska exponera den i butiken. Kanske bör investera i lådor likt dessa?
(källa)

De vackraste hemmen är de konstnärer bor i. Inte sant? Detta hem visade @historiskahem i sin feed och det är magiskt. Klicka in och se alla bilder.

Sant. Ibland sparar jag ner kloka citat. Som påminnelser liksom.

Hoppas ni fått en bra start på veckan. Vill passa på att tacka för allt engagemang här på bloggen det senaste. Det ger mig blogglust och jag har en mängd idéer på uppslag.

Rosa månad, rosenskära och bastubad.

Denna söndag tog vi oss ut i trädgården för att ta hand om våra vindruvor och städa upp lite. Så välbehövligt!
Och mysigt.

Femton liter vin och alla dessa vindruvor att frysa in. Inte tokigt!

Växthus i motljus innan jag gick in och drog på mig morgonrock. Det var dags för bastu och kallbad.

Snart är det dags att röja upp här bland tagetes, dahlior och rosenskära.

Men rosenskärans bästa tid är ju nu i oktober. Den växer som tusan och jag plockar in buketter. Oktober är också den rosa månaden – då vi stöttar bröstcancerfonden extra mycket.
Här ser ni förresten den fina boxen min kompis Hanna Wendelbo varit med och jobbat fram.

9000 svenska kvinnor får varje år besked om att de har en bröstcancerdiagnos. Hanna var en av dem i början av året och har under våren behandlats. Allt gick bra.
Upptäcks detta i ett tidigt stadie är prognosen oftast mycket god. För att sätta ljuset på den här frågan och ge stöd till forskningen fick Hanna uppdraget att rita två mönster som pryder gåvoboxen the Pink Box med två rosa och härliga produkter i.

Hanna själv:
”När jag var mitt uppe i kaoset var det viktigt för mig att upprätthålla vardagens små saker. Som att dricka min kaffe ur min vanliga kopp och göra min morgonrutin och smörja ansikte, hals och barm med sköna produkter. Genom beröringen hylla min kropp som skulle ta mig igenom även detta. Ta hand om dig och gå på mammografin när du blir kallad, ok?”

Idag mötte detta mig då. jag öppnade badrumsfönstret. Solen gick upp på andra sidan mitt hus och lyste upp de stora lyftkranarna i hamnen. De var liksom självlysande där nere med den dramatiska himlen som fond. Jag var pepp för det var måndag och jag hade bokat PT. Sedan unnade jag mig en kväll med bastu och bad vid havet med en vän. Kan inte tänka mig en bättre start på veckan.

Jag måste flytta

Långsamt har en önskan om att bo enklare och mer minimalistiskt att forma sig inom mig. Det brinner och tickar – drömmar om förändring och att hitta en väg ut…
Kan det vara åldern? Eller kan det vara tiden? En medelålderskris?

Men vad är det jag vill ut ur då? Jag älskar mitt liv, min familj, min man, mitt arbete, mitt hem och min livssituation. Jag vill liksom bara ta del av allt fast utan så mycket måsten hela tiden. Allt har sin tid tänker jag. När jag var nybliven husägare älskade jag att gå på loppis och i inredningsbutiker och dra hem nya fynd. Nu känner jag bara – oh no, inte en pryl till, då ska tio ut. Från att inte ha brytt mig det minsta om att det är stök i källaren, i lådor och garderober så har det nu börjat klia något oerhört i mig över kaoset. Jag tittar in i mitt kylskåp och undrar varför det står tio halvätna tacosåser där inne och spyr lite över att nu är det inte bara ett mayhem (= violent or extreme disorder; chaos.) i källaren, det är också i garaget, alla skåp, alla garderober, på vinden, i trädgården, i förråden, i frysar, kylar, på hyllor, i kontoret, på min dator, i barnens rum, på lagret på mitt arbete och också i min hjärna. Det går inte att börja någonstans för det är för mycket.

Jag måste därför flytta och få en ny chans. Göra om och göra rätt.

Ibland tänker jag detsamma om föräldraskapet. Få en ny chans och bara göra allt rätt men det tåget har ju gått för länge sedan. Hahaha….
Kanske jag bara behöver en förändring. Ett lättare liv. Mer tid för natur, bastu och bad. Sätta mig vid den där drejskivan igen.

Affirmationer är bra. Så nu har jag börjat tänka mycket och prata om mitt framtida hus. Det kommer ligga på en naturtomt med närhet till vatten. Det ska vara enplans och nybyggt, högt i tak och med små hus bredvid där barn och barnbarn kana vara – eventuellt en ateljé med kontor. Ingen trädgård. Endast stenlagd terass som är enkel att sköta och stora lådor för kryddor och perenner.
Se ovan inspirationsfoto. (källa)

När jag började drömma om inredningen så tänkte jag först att jag inte ska ha några prylar alls. Jag ska ju leva minimalistiskt i det nya…. Men böcker och konst ska få ta plats.

En öppen eldstad likaså. Naturmaterial – trä…stora fönster så man kan följa säsongen skiftningar utanför. Rymden är viktig och det ska vara högt i tak.

Sa jag konst? Jag ska ha spännande målningar.

En tavla av Louise Despont – den står på önskelistan.

Först tänkte jag mig bara jordiga beige kulörer och naturmaterial. Men när jag sparade ner bilder för moodboards så hamnade bara en mängd gröna foton i min inspirationsmapp. Kolla ljusinsläppet och den stora tavlan ovanför sängen – detta är så vackert.

Ett hemtrevligt och rymligt kök måste man ha. Så fint med allt i trä. Eller är det ljuset som smeker golvet jag blev förälskad i? Kanske jag ska ha mer betong och rostfritt? Ja, det finns ju gott om tid att drömma om man säger så. Min man är inte redo att flytta från vårt nuvarande hus.

Men drömma går ju. Eller hur?
Och nu har jag ju också berättat för er så nu är jag ett steg närmre min dröm. Så fint att förenkla boendet här i Sverige för att kunna satsa mer på hemmet i Frankrike. Barnen är snart utflugna och den här villan från 1927 som vi nu huserar i kräver så mycket jobb. Alla fönster ska målas om och taket behöver sig en fix. Trädgården jag byggt upp håller sakta på att kväva mig (obs, endast mitt eget fel) och alla rum gör det omöjligt att ligga i fas och hålla iordning.
Nä, nu måste jag slå ihop datorn för jag har hela bilen full skräp som jag ska slängas och sedan ska jag ut och höststäda trädgården. Hade jag bott i mitt enkla hus hade jag nog legat framför brasan med en bok med en kopp te just nu och sedan tagit en lång söndagspromenad runt sjön eller vid havet…

(källa Pinterest )