Hej på er.
Det är lördag morgon och jag har suttit i soffan och arbetat sedan jag vaknade. Egentligen skulle jag iväg på morgonträning innan jag öppnar butiken med med nattens vakna timmar så får kroppen ta det lite lugnare. Att ha stora barn som är ute och när man själv behöver sova är en riktigt dålig kombination. Jag sätter klockor, vaknar, skickar sms, väntar, oroar mig och ja…. fyfan. jag gillar verkligen inte helgerna i det här skedet av livet. Tonårstid ihop med förklimakteriet i en familj är ett jävla skämt. Spola fram sju år tack så mina axlar kan sjunka.
Deppig över att det inte blev träning men ska kanske ta mig iväg senare. Är det någon av er som sett serien Love Story än? Serien är en återberättelse av den välkända kärlekshistorien mellan John F. Kennedy Jr. och Carolyn Bessette-Kennedy, allt från deras första möte till deras giftermål och det intensiva medieintresset kring dem. Jag fattar inte vart jag ska streama den i Sverige, vet ni?
Kan passa på att tipsa om om en grym serie jag kollar just nu. Drops of God är en internationell drama-serie, fransk-amerikansk-japansk. Så snygg och bra. Serien kretsar kring en konflikt om arv och vin. När den berömde vinexperten Alexandre Léger dör lämnar han efter sig en enorm vinsamling, och hans dotter Camille måste tävla mot hans protégé Issei om rätten till arvet, en kamp som växer till något mycket större än bara vinprovning. Sjukt spännande och lärorik. Streamas på Apple Tv+.
Nu vill jag vara transparent och helt ärlig. Det är viktigt att vara det ibland, särskilt när man har en stor plattform där man annars oftast delar inspiration, framgång och allt det härliga i livet.
I början av veckan fick jag förra årets bokslut och kan pusta ut. Känner mig både stolt och tacksam.
Det senaste året har jag varit enormt orolig för den ekonomiska utvecklingen i mitt företag. När jag fick kvartalsrapporten för första delen av 2025 trodde jag att jag skulle gå under av ångest. Ett rekordstort minusresultat. Varningsklockorna ringde. Jag såg konkursen framför mig. Och jag, som redan gick på knäna mentalt, efter att förklimakteriet totalt nockat mig, fick kämpa för att ens få luft.
Tack och lov har jag kloka ekonomer vid min sida. Annars hade jag nog kastat in handduken och gett upp där och då.
Men vad berodde det på? Vad hade egentligen gått fel?
Sanningen är att det var många faktorer. Vi avslutade 2024 med en julkollektion som inte föll helt väl ut. I efterhand ser jag att jag skapade det svagaste kampanjmaterial jag någonsin satt mitt namn på. Jag tog fram ett mönster som inte var tillräckligt kommersiellt. Samtidigt hade konsumentbeteendet förändrats i lågkonjunkturen.
Mitt eget fokus låg dessutom på att bygga en utställning i Stockholm under december och januari. Jag hade helt enkelt inte kapacitet att räcka till för mitt eget bolags löpande drift.
Det är första året jag ställts inför ekonomiska utmaningar som faktiskt kan få förödande konsekvenser. Mitt bolag har stora fasta kostnader varje månad, löner, lokalhyra och annat. Det måste alltid finnas utrymme för att utveckla nya produkter och göra inköp.
Jag har alltid varit en rationell och försiktig företagare. Inga investerare. Inga lån. Bolaget har vuxit organiskt, i den takt jag själv velat och kunnat kontrollera. Vi har alltid gått med vinst och haft ökande omsättning. Så det här var nytt för mig.
Det har kostat mig dyrt, ekonomiskt. Men det har också varit en av de mest lärorika perioderna i mitt entreprenörskap.
Det är lätt att vara företagare när det går bra. Det är roligt. Det är bekräftande. Men när det går dåligt är det en bedrift att fortsätta lägga ner den energi och den tid som faktiskt krävs. Jag har inte bara tvingats skifta fokus och prioriteringar. Jag har fått en ny sorts ödmjukhet inför entreprenörskapet.
Alla kan vara starka i medvind. Men det är inte alla som står kvar när det blåser.
Det gäller i företagande, men också i föräldraskap, vänskap, kärleksrelationer. Och i mentala och fysiska prövningar. Jag kan knappt förstå att jag tog mig igenom ett år med stora utmaningar i bolaget, privata utmaningar i familjen och som grädde på moset: klimakteriet.
En liknelse –> Det är lätt att gå upp på en scen om man älskar rampljuset och tala inför folk. Men den verkliga bedriften är när den som är livrädd för detsamma sträcker på ryggen och gör det ändå. Det kräver mod. Planering. Träning. Och ett jävla pannben.
Det är ambition. Det är genomförandekraft.
Lite som när vi ser OS-medaljörerna nu, det är inte deras medgång som imponerar mest, utan deras prestationer i motgång. Tycker i alla fall jag, håller ni med?
Under försommarens lansering lyckades vi bryta den negativa trenden. Resten av året bar det uppåt och vi avslutade med den starkaste julkollektionen i bolagets historia. Känner mig tacksam och lite mör i kanterna.
Nu ska vi fira att jag har landat i en ny lokal där verksamheten ska utvecklas och blomstra. Jag kan känna medvinden i seglen nu efter vi tagit oss igenom 2025.
Därefter ska jag sätta mig med kommande kollektion som jag nu har på mitt skrivbord. Med nya insikter, skarpare blick och större respekt för resan.
Ett retreat för dig som behöver ta en paus för att kunna ta fart. Om naturen kan skifta, så kan vi.
Tillsammans med min vän Anna Linton har jag skapat ett retreat i Varberg i försommar. Sanningen är att jag har burit på den här idén i flera år, att bjuda hit kvinnor, dela mina guldkorn, äta riktigt god mat, uppleva vår kustnära natur, kallbada och basta, och samtala om livet, företagsamhet, drömmar och utmaningar.
Det var först när jag var i Åre i januari som jag tog mig själv i kragen. Jag ringde Anna, vi satte oss ner och skapade en agenda. Och nu händer det.
Kombinationen vi har satt ihop känns helt rätt. Vi bor på Varbergs Fästning, precis vid havet. Vi hyr kallbadhuset en dag. Vi bjuder in en inspirerande entreprenör som delar sin resa som företagare och kvinna mitt i livet. Anna och jag delar våra erfarenheter och verktyg inom hållbart företagande, självledarskap och hälsa. Det blir breathwork och yinyoga. Vandringar längs Hallands kust. God mat på stadens bästa restauranger, samtal och gemenskap. Lunch och frukost kommer såklart också fixas gott och bra. Och en dag ger vi oss ut på en mindre tångsafari mot Subbe Fyr.
Jag är övertygad om att det här kommer bli något alldeles extra. Både te- och tångkunskap utlovas. Så spännande ju!
Och jag tänker att även om du inte driver eget företag kan den här helgen vara för dig. Kanske bär du på en dröm om att starta? Kanske är du anställd men längtar efter ny riktning, energi eller perspektiv?
”Jag har aldrig vägt så mycket i hela mitt liv”, sa min man och skrattade när han ställde sig på vågen efter våra dagar i Tyskland.
Jag ställde mig på vågen. Tre kilo upp. På bara några dagar. Wow! Helt otroligt och samtidigt inte alls förvånande. Salt mat, sena middagar, massa desserter, vin, öl, gigantiska portioner flera gånger om dagen. Ätit tills jag trott att jag skulle spricka. Det har säkert samlats massa vätska i kroppen av dessa dagar dessutom. Annorlunda mot min vardag så det är klart kroppen reagerar.
Även fast jag verkligen njutit och upplevt otroligt god mat så kan jag inte hjälpa att ifrågasätta mig själv lite – kroppen blir i obalans och det ger mig ett obehag.
Uppsvullen, gasig, tung, molande huvudvärk, trött och ett märkligt sug efter mer socker.
Jag resonerar med mig själv om det är värt det eller inte och bestämmer mig själv för att det trots allt är det. Så trist med begränsningar på semester eller då man blir bjuden. Mat är kultur, gemenskap och närvaro.
Nu ska jag ge min kropp några dagars återhämtning med mycket grönsaker och fibrer, lugn träning, bastu och långa promenader så kommer kroppen i balans igen. Det är okej och jag är så glad över alla matupplevelser i Tyskland. Inga straff och negativa tankar, bara omtanke.
Det blir så tydligt hur socker, alkohol och sena kvällar påverkar kroppen. Vi är olika, men jag som är noga med sömn, rörelse och mat vanligtvis märker enorm skillnad i mitt mående. För mig är det inte frihet att äta mat som inte gynnar hälsan till vardags utan jag känner nog mest att det begränsar i långa loppet.
Det är frihet att få må bra i sin kropp.
Vill man förändra och ta mer hälsosamma val i vardagen så tror jag på små steg och inte förändra allt på en gång. Då tröttnar man och det blir krångligt.
Kanske skippa läsk och godis först. Göra egen granola utan socker och tillsatser. Röra ihop yoghurt med riven gurka och örter istället för gräddig sås. Ta frysta bär istället för sylt. Ha ägg, nötter eller en banan i väskan så slipper man panikstanna vid en drive-in.
Äta sig mätt. Inga dieter och konstiga regler. Bara mer av det som bygger kroppen och mindre av det som bryter ner i vardagen.
Jag försöker också äta tidigare på kvällen så kroppen får vila och satsa på återhämtning istället för matsmältning under natten. Små justeringar som gör stor skillnad. Det är njutigt, om du frågar mig.
Det första jag gjorde när jag kom hem var en plåt granola. Fröknäcke. Ett saftigt banan- och morotsbröd med nötter. En kanna juice med morot, ingefära, citron och gurkmeja. Och till lunch min snabba favorit – linspasta med kapris, tonfisk, majonnäs och massor av grönsaker. Men så lyxigt!
En annan sak att tänka på är rörelser i vardagen. Ta trappan. Cykla. Låta bilen stå och gå så mycket man kan. Se det som en sport att samla steg.
Få igång lymfan när man vaknar med mjuka rörelser, pressa citron i morgonvattnet och låta systemet vakna mjukt.
Siffran på vågen är sekundär tycker jag. Jag tror man mår så mycket bättre om man slutar fokusera på vikt, förbud och måsten. Att välja det kroppen mår bra av ska inte vara jobbigt. Jag vill känna mig stark. Klar i huvudet. Lätt i kroppen och orka mycket.
Det är i alla fall min definition av rikedom och lyx. Snart sitter jag på en fransk bar vid havet och äter ostron med bubbel i glaset. Kontrasterna och balansen är fin.
Blir till exempel så himla glad över att jag sov nästan åtta timmar i natt och att jag nu ska gå en riktigt lång promenad efter jag ätit upp matlådan på jobbet. Haha! Tänk vad man ändrar prioriteringar i livet beroende på vart man är. Har levt för godispåsen och varit storrökare ända till jag var trettio så vill inte på något sätt låta präktig. Men ja, kan jag inspirera en och annan till att göra små hälsosatsningar i livet så är ju det toppen. Rör dig. Ät gott. Må bra.
Dela gärna bra vardagstips i kommentarerna så hjälps vi åt att må bra.
Det är tredje dagen i vackra Garmisch-Partenkirchen. Jag ligger i sängen med datorn i knät strax efter sex, balkongdörren står öppen och fåglarna kvittrar. Samtidigt hör jag hur de spränger kontrollerade laviner uppe på berget.
Jag är här för att åka skidor med min man och vår mellanpojke. Han fyller tjugo i år. Det är inte ofta man får de där stunderna på tu man hand längre, när barnen blivit stora. Herregud, min äldsta är 27. Det betyder ju att jag själv närmar mig 50, och det är något som händer i kroppen när man blir äldre. Eller kanske i huvudet?
Jag har blivit räddare. Mer försiktig i backen. Tänker på hur det skulle bli om jag ramlade och bröt ryggen. På konsekvenser. Och rädslan stannar inte bara i kroppen, den flyttar in i huvudet och börjar möblera om med katastroftankar. Laviner. Gondoler som störtar ner i dalen. Liftar som pajar. Galna snowboardåkare som klyver mig på mitten. Faror lurar överallt.
Är lika glad varje dag när jag tar mig från backen till bastun med en kropp som fortfarande bär mig.
Igår öppnade jag dock bastudörren och möttes av sju nakna äldre män. Jaha, nudistbastu är tydligen grejen här nere i Tyskland, men där går min gräns. Jag separerar gärna män och kvinnor om vi ska ta av oss kläderna. Kunde inte tänka mig något mer obekvämt än att slå mig ner där, så jag gick och tog en simtur istället.
Maten är däremot otrolig. Jag är verkligen positivt överraskad. Här går jag all in på gluten och socker, man måste ju smaka allt. Magen mår sådär, lär vara förstoppad i en vecka men det kan det ju vara värt. Jag vill ogärna begränsa matupplevelsen när jag möter en ny matkultur.
Och ja, vi har haft lite otur. Det är inte meningen att låta negativ, men så här är det ju ibland när man reser. På sociala medier låter allt alltid så lyckat, så jag tänkte skriva några ärliga rader om hur det också kan vara.
Vi var sena med bokningen och det mesta var fullt. Hittade ett hotell som såg okej ut och jag tyckte det var smidigt med middag på plats om kvällarna. Väl framme visade det sig att standarden inte riktigt matchade mina förväntningar och att de serverar buffé varje kväll. Mitt värsta. Vi har valt att kolla upp lite bra restauranger att besöka om kvällarna istället för hotellbuffén. Frukosten är dock fantastisk.
När vi kom till backen insåg vi att vi prickat in sportlov för både UK, Bayern och Sverige. Mycket folk. Plusgrader. Regn. Dimma så tät att vi knappt ser tio meter framför oss. Backarna körs snabbt upp till puckelpist och längst ner är det slush i stora högar och i princip omöjligt att åka utan att vara livrädd. Alla ser ut som om det är första gången de står på skidor.
Det är bättre högre upp, runt 2000 meter, där det snöar ordentligt. Men när jag ser att det är lavinvarning 4 börjar det snurra i huvudet igen.
Googlar:
”Stor fara” på den femgradiga skalan. Mycket instabilt snötäcke. Laviner kan lösas ut lätt. Stora spontana laviner kan förekomma.
Hm. Så härligt med Alperna, haha. Så kan det ju också vara när man reser bort.
Nu har jag en skiddag kvar och vill såklart inte döda stämningen med min rädsla. För vi har också haft helt fantastiska stunder. Det är obeskrivligt vackert här. Byn är magisk med alla vackra hus och som sagt, maten är bland det godaste!
Jag är så tacksam att vi kom iväg. Fullt medveten om att det är få förunnat att resa till Alperna med sitt barn.
Men jag påminner mig själv om att det lönar sig alltid att vara ute i god tid. Att göra ordentlig research kring hotell och restauranger. Vädret kan man inte styra över, men packade liftköer och högsäsong kan man faktiskt försöka undvika. Nu ska vi vara ute i riktigt god tid denna morgon för härligt nypistade åk. Så nu ska jag stänga datorn.
Fler sprängladdningar ekar genom dalen. Wish me luck.
