Det har regnat in i vårt franska hem. Både på längden och på tvären.
Konstant regn och kraftig vind i sex veckors tid har ställt till en stor oreda för alla gamla hus där nere i de små franska vinbondebyarna.
Hade önskat jag åkt dit och mött våren med tjugo grader och sol som nu väntas under helgen. Men jag vaknade i en tysk säng. I en snöig by med Bretzel till frukost.
Jag är lite rädd för laviner och för att komma bort från min familj. De är mycket duktigare på skidor än vad jag är. Men det ska bli skoj!
Återkommer med en uppdatering. kram
När förklimakteriet började smyga sig på mig, mitt i livet, förstod jag först inte vad det var som hände. Det började med sömnen, oroliga nätter som sakta men säkert tog ett fast grepp om min mentala hälsa.
I efterhand har jag läst att klimakteriet kan påverka kvinnor med ADHD extra starkt. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur den här perioden skulle forma mig. Hur den skulle förändra mina förutsättningar, min energi, mitt sätt att fungera & nästan göra mig till en ny människa.
Jag känner en ödmjukhet inför det. Och samtidigt en sorg. En sorg över att ha förlorat det där självklara drivet och den energi som en gång kändes oändlig.
Jag blev intervjuad av magasiner Umenopaus för ett tag sedan och lovade att lägga intervjun här också. Håll tillgodo.
När började du känna att det var något som inte stämde, och vilka var de tidiga symptomen?
– När jag fyllde 40 började jag vakna vid fem varje morgon – oavsett när jag gick och lade mig. Det var nog det första tydliga tecknet på att något hade förändrats. Därefter smög sig känslor som ångest, oro, ilska, förvirring och osäkerhet på.
Till en början kopplade jag inte alls detta till hormonförändringar. I stället fick det väldigt negativa konsekvenser för mina relationer, min självkänsla och min energi. Jag var arg och irriterad nästan hela tiden, det var enormt jobbigt och inte alls likt mig.
Och hur utvecklades symtomen allteftersom?
– Det började som sagt med sömnen, och sedan utvecklades jag successivt till en ganska svår människa att ha att göra med… haha. Skämt åsido, jag överdriver kanske, men jag upplevde mig ofta missförstådd, utanför, ledsen och arg. Det var det absolut jobbigaste med förklimakteriet.
Var förklimakteriet ingenting du tänkte på?
– Nej, inte först. Men efter ett tag så började jag följa olika profiler som pratade om förklimakteriet och kvinnohälsa, och jag slukade allt jag kom över. Jag var alltså medveten om att det kunde handla om hormoner och förstod att mina förändringar kunde ha med det att göra.
Vad gjorde du för att må bättre?
– Jag är inte så mycket för medicinering och ville försöka lösa problemen så naturligt som möjligt. Jag fokuserade på kost, träning och sömn. Började träna crossfit, var extremt noga med vad jag åt och blev nästan besatt av att komma i säng i tid. Tyvärr räckte det inte hela vägen men det hjälpte mig helt klart.
Så när sökte du hjälp och hur upplevde du bemötandet från vården?
– Jag gick till en privat klinik i Göteborg i ett tidigt skede och de var motvilliga till behandling och pratade om att det kan vara många olika faktorer i mitt liv som fick mig att må så dåligt som jag gjorde. Jag fick ingen hjälp och kände mig lite korkad och gnällig. De ville ge mig en hormonspiral så jag skulle få mindre pms-problem.
Det var tack vare min man som jag till slut tog kontakt med vården en andra gång. Han var på mig länge eftersom han såg hur dåligt jag mådde. En dag i december 2024 sa jag att jag inte ville leva mer. Då tvingade han mig att boka tid via 1177. Jag ångrar verkligen att jag lät det gå så långt och att jag försökte hantera allt själv under så lång tid. Jag vände mig till en lokal privat gynekolog och blev bemött med förståelse, kunskap och stöd.
Så fruktansvärt! Hur gick tankarna när du mådde som sämst?
– Jag hade tappat all glädje och var övertygad om att alla andra skulle må bättre om jag inte fanns kvar. Så sorgligt nu när jag tänker på det i efterhand. Jag gjorde verkligen allt jag kunde för att må bättre, men till slut stod det klart att jag inte klarade det på egen hand och att jag behövde hjälp med hormonbehandling.
Hur har stödet och förståelsen sett ut från omgivningen?
– Jag mötte kvinnor som knappt haft några besvär alls och andra som haft det väldigt tufft. Många pratade om viktuppgång och värmevallningar, men det var inte det som var svårast för mig. För mig handlade det om depression, sorg och ilska.
Min familj och mina närmsta var väldigt stöttande men jag hamnade helt klart i olika situationer där jag tror att människor tänkte att jag inte var riktigt klok, hade väldigt kort stubin och det var kanske förvirrande för både mig själv och min omgivning. Jag gick ju inte direkt runt med en skylt på magen där det stod att jag var mitt i förklimakteriet, hahaha…
Vad tror du är viktigt för att kunskapen kring förklimakteriet ska bli bättre?
– Jag tycker det är avgörande att vi pratar mer om hur förklimakteriet påverkar den mentala hälsan. Jag trodde på riktigt att jag höll på att bli galen. Vi vet att många kvinnor i den här åldern blir sjukskrivna för utmattning och att många relationer kraschar och jag tror absolut att förklimakteriet spelar in där. Samtidigt kan det ju också vara så att hormonförändringar ger modet att lämna relationer som inte längre är bra, och det behöver ju inte vara något negativt.
Vad vill du ge för råd till kvinnor som just nu befinner sig i det tidiga stadiet och försöker navigera kring alla känslor och symptom?
– Se över livsstilen och sänk kraven. Press och stress är verkligen förödande. Energin är inte densamma längre, och det behöver man acceptera, man går in i en ny fas i livet. Prioritera kost, rörelse och sömn. Jag har bastat och kallbadat jättemycket och det har hjälpt mig. Och om du fortfarande lider så ta kontakt med vården och våga be om hjälp med hormonbehandling.
Vad var det som slutligen fungerade så att du kunde må bättre?
– Depotplåster och hormonspiral. Det var som att dra upp en mörk rullgardin framför ögonen och äntligen få leva igen.
Hur mår du idag och vilka förändringar har du gjort i din livsstil?
– Jag mår toppen! Jag sköter min kost noggrant, undviker socker, processad mat och gluten, äter mer protein och kompletterar med olika hälsosamma tillskott. Jag tränar flera dagar i veckan, går runt 12 000 steg om dagen, försöker lägga mig tidigt och har också min hormonbehandling. De här rutinerna är guld värda, jag vill aldrig, aldrig tillbaka till det mörker jag varit i.
Det är den kallaste vinter jag någonsin upplevt i Varberg. Lite ovant. Men så krispigt vackert med all snö som ligger kvar så långe så man får passa på att klä sig varmt och göra det bästa man kan av situationen. Jag går långa promenader längs havet, bastar mycket, passar på att boka roliga pass på gymmet, lagar mycket mat, kollar serier och försöker omfamna den här lite lugnare perioden.
På jobbet hängde jag upp gardiner för att det skulle vara mindre insyn då min vän Anna håller breathwork i lokalen. Blev bra för ändamålet.
Men tycker nog att det gjorde rummen mindre och ljusinsläppet minskade. Tror vi hänger upp dem när det behövs istället. Första Breatwork med Anna blev fullbokad på bara någon timme och nu har hon släppt nya platser på nytt datum.
För oss på K LAGERQVIST är det viktigt att vi arbetar med både yttre och inre värden. Vi vill bidra till mer än bara konsumtion, vi vill också främja hälsa, välbefinnande och socialt engagemang.
I vår livsstilsbutik erbjuder vi kläder, teblandningar och smycken, men vi strävar också efter att skapa en helhetsupplevelse som kompletterar vårt sortiment.
Därför arrangerar vi ibland workshops, event och föreläsningar i samarbete med inspirerande och kunniga aktörer. Är så glad att både Anna och Sofia ger bindvävsmassage och breathwork i våra miljöer. Mer satsningar för välmående väntar då vi lanserar något nytt inom kort.
En testund passar i alla situationer. Våra nyheter är otroliga och jag längtar efter att låte er få smaka.
En del nyheter har plockats upp och ställts på hyllorna.
De nya ytorna känns kanon, så fint att äntligen få landa på en plats man ser så stor potential i och som samtidigt inte kräver att man sliter ut sig själv på kuppen för att driva runt. Det här är lagom och bra, ger utrymme för livet som ska levas.
Fina grejer! Vinkylaren är verkligen vacker!
Ni vet väl att hästens år börjar idag, 17 februari 2026, och pågår till 5 februari 2027 enligt den kinesiska kalendern. Efter det mer eftertänksamma Ormens år 2025 skiftar energin tydligt.
Hästen för med sig rörelse, driv och framåtkraft. Passar mig bra och jag är så redo att gå vidare från allt det negativa som varit under 2025 och i januari detta år.
Lyssnade på Gynning och Berg idag då de så klokt pratade om detta skifte. Tips!
Idag skrev jag på mitt företags Instagram:
”Idag, den 17 februari, börjar Hästens år.
En ny energi tar vid. Friare. Modigare. Mer framåtriktad.
Hästen symboliserar rörelse, passion och självständighet, och Eldhästen förstärker allt. Det är året då vi vågar ta plats, lita på vår riktning och galoppera mot det som kallar.
Efter tid för reflektion är det nu dags för handling. För visioner som får ta form. För kvinnor som leder med både hjärta och kraft.
För oss på K LAGERQVIST är det en påminnelse om att fortsätta skapa med integritet, bygga långsiktigt och samtidigt våga synas.
Hej på er. Här följer ett litet svep från min lördag. Vaknade efter minimalt sömn och gick upp för att brygga en stor termos kaffe att bära med mig till sängen. Att vara förälder till tonåringar är sannerligen ett öde som får en att nattvandra om helgerna. Jag har varit uppe och oroat mig, stått i fönster och glott väntandes ut mot vintervita gator och fixat med nattamat. ”Men gå och lägg dig!” säger sextonåring när han släntrar in men jag har noll ro i kroppen och det får bara vara så. Jag står gärna med mackor och lyssnar på vad som hänt på festen.
Min man brukar morgonträna och barnen sover ju länge så jag tog min hund Boris och promenerade till butiken. Jag var egentligen ledig med två pall nyheter levererades på fredag eftemiddag och jag ville få ut dem i butik innan öppning.
Boris var mindre road över att jobba under ledig lördag. Men jag var pepp. Så fina grejer!
Mina kollegor kom och vi tog en kaffe tillsammans och öppnade butiken ihop. Därefter gick jag en lång promenad med Anna L längs havet och vi njöt över att det var sol och alldeles vindstilla. underbart! Vilken lördag!
Hemma igen. På med jeans och röda läppar, sedan ta min man i hand. Vi skulle bege oss ut på stan för en mysig lunch. Det är ju Alla Hjärtans Dag!
Prästgatan har den bästa lunchen i Varberg om du frågar mig och vi åt lite av allt möjligt med bubbel i glaset. Mysigt att sitta vid Chefs Table så här. B
astu, fina samtal och hundgos hemma efter detta. Packning inför kommande skidresa för ett av barnen.
Nu lagar mina killar middag och sedan ska vi krypa upp i soffan framför tv’n. Känner jag mig själv rätt så kommer jag somna som en stock efter tjugo minuter. Lika delar trist och tryggt. Får alltid kolla ikapp vad jag missar söndag morgon när resten sover… hahaha…
Hoppas ni haft en fin lördag.
Jag tar bilder på mig själv. Tanken är att jag ska visa outfits i samstämmiga toner lager på lager. När jag sedan sätter mig för att lägga in bilderna i datorn och redigera noterar jag att jag står med höger hand vilandes upp mot huvudet för att få in lite ”naturlig” rörelse och inte skapa så mycket poserande.
Töntigt. Nu blir det ju exakt onaturligt poserande.
Eftersom jag uppenbarligen bara behärskar en ”naturlig pose” som bloggare med sjutton års erfarenhet framför kameran så får ni ha överseende med mig och försöka fokusera på budskapet.
Jag har stretchat mina dagliga oufits till att gå från det mörka bruna och beige till ljust brunt, beige och vintrigt vitt. Lager på lager i den extremkyla vi befinner oss i.
Ja, skratta på ni norröver, som har över 27 minus och tycker våra ynka 7 inte är kyla i huvudtaget. Men det är något med vinden vid havet som lägger på 40 minus till liksom. Jag kan inte förklara det vidriga med denna kyla vid västkusten. Abisko kan kasta sig i väggen, det är i Varberg kylan biter tag innanför bröstet på det mest obehagliga sätt.
fakta: På västkusten är luften fuktig från havet. Fuktig luft leder bort värme från kroppen snabbare än torr luft, vilket gör att kylan känns rå, bitande och “kryper in”. I Abisko är luften mycket torrare och torr kyla upplevs ofta som mer “krispig” än genomträngande.
Så lite olika grejer behöver åka på för att hålla värmen. Underst ett linne i viskos och silke, så mjukt som möjligt. Sedan kashmir. Ovanpå detta så blir det ull.
Jag har på mig ett sample som lanseras senare i år och örhängen som kommer lanseras på nytt under våren. Den som väntar på något gott och så vidare…
Har investerat i en ny doft från LA: BRUKET och den måste vi prata mer om. Den är otrolig! Upplever dock inte att den sitter kvar på huden lika länge som jag önskar. Heter Blixt och doften är inspirerad av luft laddad av blixtnedslag och regn mot sten. Spännande minst sagt. Påminner lite om en annan doft jag har som heter Molecule 01. Känner ni till den?
Jag har en trave böcker jag ska beta mig igenom så fort jag får mer ro. Nu är det mest serier och filmer mitt fokus kan hantera. Har lite brist på dem just nu så tar gärna emot tips kring kärlek och relationer. Har ni tips?
Pallar inte action, thriller, kriminalare, död och våld… och komedier är ju bara töntiga. Ge mig Wuthering Heights eller Heated Rivalry liksom…
