Mitt arbete går till stor del ut på berättande. Men också, rent krasst, på att fånga din uppmärksamhet medan du scrollar. Jag konkurrerar om den varje dag.
Därför försöker jag hålla mig uppdaterad om vad som händer i min bransch, hur plattformarna förändras och vilken typ av innehåll som för tillfället premieras. Och ganska ofta tycker jag att det är piss.
Jag vill ju lägga min tid på att vara kreativ. Skriva, fotografera, berätta, hitta nya idéer och skapa sådant som känns meningsfullt. Inte fundera över algoritmer, hooks, antal sekunder eller vad alla andra gör för att få räckvidd.
Samtidigt har jag valt att arbeta som digital kreatör, så självklart måste jag förhålla mig till spelplanen. Jag försöker göra min grej, följa hjärta och integritet, men också vara nyfiken och ibland testa sådant jag ser fungerar. Det är hela tiden en balans.
Jag blir så sjukt frustrerad när jag lägger många timmar på en text, fotografering eller ett inlägg som sedan faller helt platt. Men efter alla dessa år så försöker jag att inte bli nedstämd och låta det äta mig. Jag vet att räckvidd påverkas av mängder av variabler som jag inte kan styra över. Ibland flyger något man knappt räknat med och ibland sjunker det man själv tyckte var briljant. Samtidigt sporrar det mig. Jag vill fortsätta utvecklas.
Jag tycker fortfarande tusen gånger mer om att skriva långa texter här på bloggen än att sitta och klippa ihop rörliga sekvenser utan något egentligt budskap bara för att Instagram gillar formatet. Men jag är också väldigt medveten om att jag behöver bli bättre, mer varierad och mer strategisk på @klagerqvist och arbeta mer med rörligt innehåll på @krickelin för att nå nya människor.
Att vara riktigt duktig på sociala medier är en konst. Det tar enormt mycket tid att skapa bra innehåll samtidigt som innehållet konsumeras i en rasande fart. Jag följer till exempel @mayaparnevik och tycker att hon är en av de bästa i branschen. Måste verkligen gå på hennes föreläsning om hon kommer till västkusten. Hennes innehåll kan se lätt, roligt och självklart ut men bakom den typen av produktion ligger ett jäkla arbete. Ni skulle nog inte heller tro mig om jag berättade hur många timmar jag kan lägga på ett enda inlägg.
Men nu till något jag tycker är både fascinerande och motsägelsefullt med den här branschen. Titta på de här två inläggen.
Det ena har 152 480 visningar, omkring 4 000 likes och 1 700 sparningar. Det andra har 38 027 visningar, 666 likes och 161 sparningar. Samma influencer. Liknande budskap om reseupplevelse. Samma konto. Samma följare.
Och innan någon tänker att det naturligtvis är den manliga blicken som styr vill jag lägga till att omkring 94 procent av mina följare är kvinnor, framför allt i åldrarna 35-65.
Det går förstås inte att bevisa med två inlägg att den nakna kroppen ensam orsakar skillnaden. Motiv, ämne, tajming och en algoritm vi inte kontrollerar spelar också in. Men efter många år i den här branschen är mönstret svårt för mig att inte lägga märke till: Kropp drar blickar.
Och uppmärksamhet är hårdvaluta på sociala medier. Kolla skillnaden.
Jag personligen har noll problem med att stå i bikini på bild. Jag tummar inte på någon integritet genom att lägga upp den här bilden. Jag tycker att kvinnokroppen är fantastisk och absolut inte något som ska döljas. Tvärtom kan jag känna att det finns något bra i att också visa en snart 50-årig, icke opererad kropp mitt i ett internet där vi matas med väldigt snäva ideal för hur kvinnokroppen förväntas se ut i nästan alla åldrar. Så det här handlar inte om att jag vill klä på mig.
Det handlar om att jag blir nyfiken på varför ni tittar mer när jag klär av mig. Och kanske ännu mer, vad gör det med dem som växer upp och lär sig hur man får uppmärksamhet?
Den frågan är värd att fundera på.
Annat innehåll som ofta ger stor räckvidd är skilsmässor, sjukdom, radikala åsikter, konflikter, kriser och flyttar. Tur då att jag har en flytt på gång, så jag slipper dra igång något av det andra för att hålla mig intressant. Skämt åsido…
Intressant att det kan vara så skillnad!
En sak som spelar in för mig är om någon publicerar något som känns utelämnande, kan vara att dela något väldigt privat, eller en mer avklädd bild, vill jag gärna visa mer support. Så jag är mer benägen att skicka en like eller kommentar om kreatören gör något som känns modigare. Det kanske spelar in för fler?
Jo, absolut! Det spelar säkert in. Att man vill visa lite extra kärlek eller support när någon delar något som känns sårbart, personligt eller modigt. Och det är ju en fin mänsklig reaktion.
Samtidigt blir det ju givet intressant när man ser vad det gör med medielandskapet, Att det mest privata, utlämnande, avklädda eller känslomässiga också belönas med mest uppmärksamhet. Det är nog det jag funderar mest kring. Vad gör det med oss som skapar innehåll och vad väljer vi till slut att dela för att fortsätta synas och vara relevanta?
Hej. Jag har för mig att jag har läst att vi människor reagerar också på kroppsspråk. På bilden i bikini är du vänd till oss och på de andra ser vi din rygg. Välkomnande framsida eller ”avvisande” baksida dvs du vänder dig bort från oss läsare. Låter ju konstigt när jag skriver det men jag tror du förstår vad jag menar. Det är samma fenomen som att reklamkampanjer i alla tider har haft glada människor som tittar på betraktaren. Vi tenderar att dra blicken dit. Vi är ju i grund och botten ett flockdjur och våra hjärnor skannar ”hot” och letar mönster dygnet runt. Det var några amatörpsykologi tankar från mig. Personligen stannade jag till vid bikini bilden för att bikinin i brunt var så himla fin. Undrade var den kom ifrån. Och kände mig inspirerad att träna när du såg så frisk och stark ut. Tack för alla fina inlägg och bloggartiklar du bjuder på.
Hej, Tack för reflektion. Det ligger säkert något i detta också såklart.
Trevlig helg
Njaaa, er du sikker på at det ikke er interiøret i bakgrunnen på bikinibildet som utgjør skilnaden? 😉
Uppskattade att läsa din text om detta och jag funderar. Vad är våra egna blickar som styr flödet och vad är bolagens? Bilder på en själv premieras alltid. För att vi engageras av andra människor? Eller för att plattformarna driver det? Jag älskar att se vackra foton utan människomotiv men det kanske bara är jag.
Vad är det för gudomlig kofta du har till din nya klänning?
Det kan bero på att algoritmerna främjar bikinibilder, eller att både kvinnor och män lockas av hud.
Men det kan också vara befriande att se en kvinna nästan naken i en normal situation. Det är så ovanligt att man stannar upp en stund. Kroppen på dina bilder är varken sexualiserad eller lidande eller offerkofta eller arg. Vacker och vanlig. Det är ovanligt och trevligt och något som jag absolut inte kräver av dig, men uppskattar. Det fenomenet kan nog också ge några extra likes.
Tack för din reflektion, kloka tankar. Ja, det stämmer att algoritmen premierar den typen av bilder, helt enkelt för att människor stannar längre vid dem, engagerar sig mer, skickar vidare, gillar och sparar. Egentligen är det ju inget nytt. Kroppen har sålt långt innan sociala medier fanns. Magasin, biobesök och tv-reklam…
Och tack för din feedback kring att ”mitt bidrag” i den här mediecirkusen upplevs som neutralt och normaliserande. Det är i alla fall min avsikt. 🙂 kram K
Intressant inblick för en annan som inte alls är insatt i detta. Jag tänkte först att skillnaden kanske var att det ena inlägget var ett betalt samarbete och inte det andra. Reflekterade inte alls över att du stod i bikini, men nu när du säger det så…
Är det därför så många som lagar mat i sporttopp och bar mage på Instagram? För att det lockar fler än att stå där med förkläde på?
Ibland lägger jag upp en liten film på instagram av något jag upplevt. Då är det verkligen på en amatörmässig nivå för vänner och familj, och även det tar mycket tid. Så jag har full förståelse för hur mycket tid det kan ta att göra något mer professionellt. Då blir man förstås besviken om det inte landar så som man tänkt.
Själv önskar jag att Instagram blev mer som förr. Ögonblicksbilder direkt ur mobilen, men så kommer det nog aldrig bli igen.
Sen det sista du nämner, folk har väl alltid gottat ned sig i ”skandaler”. Tänk dåtidens skvallertidningar. Men då handlade det om kändisar. Nu handlar det om gemene man, men som lägger ut sitt liv på sociala medier. Alla har väl någon viss nyfikenhet i hur andra har det. Kanske känner man en slags gemenskap i att vanliga människor också går igenom olika slags kriser i livet som en själv? Jag har ingen aning, utan bara spekulerar.
Tack för din reflektion. Förstår att du inte tänkt på det så.
Det stämmer att det ena inlägget är betalt och fortfarande växer i räckvidd eftersom det lades upp igår. Men överlag ser mönstret ändå ut så i min statistik, vilket du också kan se på den senare skärmdumpen.
Och visst är det så att skvaller säljer. Alltid gjort. Men känns det inte som det eskalerar? Kan vara för att vi har fler profiler som folk känner till just nu pga sociala medier. Och samtidigt en konsekvens av det snabba mediet.
Annars hade väl inte Bloggbevakning som mest bygger sitt innehåll på att granska och kritisera influencers varit en av Sveriges mest lästa bloggar.
Det jag tycker är obehagligt är hur samma mekanismer spiller över på nyhetsmedier. I ett snabbt medielandskap skapas sensationsrubriker och innehåll som driver på rädsla, konflikt och skvaller för att få våra klick och vår uppmärksamhet. Det är ju en läskig och farlig utveckling, det kan vi ju verkligen se nu efter ha följt den här väldigt märkliga valkampanjen.
Jag kan ingenting om algoritmer eller branschen och spekulerar därför inte om orsaker.
Jag fastnade på inledningen i ditt inlägg: ’….hålla mig uppdaterad om vad som händer i min bransch, ….. typ av innehåll som för tillfället premieras. Och ganska ofta tycker jag att det är piss.’
Vad är det du tycker är ’piss’? Varför är det piss och hur förhåller du dig till det?
Jag kan mkt väl föreställa mig och se att du lägger ner mkt tid på enskilda inlägg. Utan att vara ngn som helst expert som sagt, snarare motsatsen , tycker jag dina inlägg är vackert komponerade , estetiska och tilltalande. Mkt vackert foto. Varm hälsning/Katarina
Jag tycker det är piss att behöva anpassa mig och att inte nå ut med det innehåll jag personligen tycker bör premieras. Det gör mig stundtals frustrerad och det tar energi från annat. Men det är såklart en del av arbetet det också, bara inte det jag helst av allt vill göra 🙂
❣️Allas liv, och fra yrkesliv är väl bitvis piss…. Jag kan inte säga att jag dagligen (i regionens tjänst), gör exakt det jag helst skulle vilja göra, men det får väl inte bli överväldigande ’piss’ eller anpassning….antar jag ❣️
Jo, så är det ju! Man kanske inte behöver ta mig rakt på ordet utan se till kontexten i texten jag skriver. Klart jag anpassar mig efter min arbetssituation. Detta är en reflekterande text som handlar om uppmärksamhet och relevans på sociala medier 🙂
Håller med om att det eskalerar. Gillar inte den utvecklingen. Är bloggbevakningen en av Sveriges största bloggar? Kanske är lite liknande med Flashback, för där kan man väl också diskutera kändisars privatliv m.m. Tycker att det är lite obehagligt med sådana forum.
Jag är förvånad över hur människor kan lägga ned så mycket tid på att läsa och gotta ned sig i andras privatliv, tragedier och skvaller. Många klagar ju idag över att man är stressad och har så lite tid över till annat.