Jag reser själv hit och checkar in med datorn under ena armen och en bok under den andra. Jag ska inte göra mycket. Bara vara. Eller bara göra det jag känner för.

Det är ett rofyllt ställe jag funnit mitt i Antibes. Eller stället fann faktiskt mig… Efva, som är en av ägarna till Le Ponteil, skrev ”kom till oss!!!” när jag frågade om tips på boende i närheten av Nice.
Jag som förälskade mig i klippiga bad och Gamla Stan när jag var här i juni bokade in mig direkt och nu stod jag alltså här på den gröna trappan för incheckning.

Stället får mig att känna mig precis så där ensam som jag vill. Alltid ett leende och varmt bemötande – men helt ok att dra sig undan med min bok om jag själv vill ha det så. Här är lugnt och jag verkar ha ett helt annat tempo än det andra som bor här. Stället är fullbokat men jag var nästan själv vid frukosten.

Kan ju dock bero på att jag var 20 minuter för tidig då jag missuppfattat då den öppnade och redan hade varit vaken sedan 06…

Lustigt. Men turligt på samma gång för jag hade gott om tid att smyga runt med kameran alldeles själv.

Gröna små shots med kanel, persilja, äpple och spenat dukades fram och jag ombads att finna en plats i trädgården för att bli serverad juice och croissant. Fick nypa mig i armen av härlighet. Hela dagen framför mig och så startar den så här bra!

Älskar att vara själv. Då lägger man märke till så mycket. Dofter, ljud, omvärldens uttryck, smaker…
Jag tror dock det krävs lite träning för att kunna njuta av detta. Många blir obekväma och rastlösa utan sällskap. Vi är alla olika och det är okej.

Mycket mysig trädgård att äta frukost i.

Den där luggen får gömmas bakom ett spänne numer och jag har haft samma shorts på mig i fem dagar.

I ett hörn läste jag om Martin och Efva som flyttade och följde sin dröm. Lite som Lisa och Niclas på Villa Juli som jag nyss lämnade.

Vågar jag säga vad min framtida dröm numer är? När minsta pojken fyller tjugo kanske?

Imorgon åker jag hem och jag ska packa ordentligt innan huvudet når kudden strax. Allt ska med! Vinglas i kulörta färger, häst i mässing och en tavla. När jag var på vintagemarknad i Antibes fann jag både det ena och det andra.

Kolla så mycket fint.  Vad gillar du mest?

Flugan är tydligen en gammal askkopp. Man kan nämligen lyfta på vingarna och finna en liten skål där under. Tänker ha den till flingsalt.

Lägger mig tidigt ikväll så jag kan ta en simtur i havet och en lugn frukost innan jag beger mig hem till Sverige igen.
Hoppas ni fått en fin start på veckan.

Kommentarer till “Resa själv till Antibes

  1. Å, så nydelige bilder, og en slik herlig ferie, ser det ut som. Deilig med inspirerende mennesker!! Jeg liker ringen, og vinglassene:)
    Takk for alltid nydelig inspirasjon….

  2. Min drömresa är att åka ensam nånstans och inte prata på en vecka om jag inte absolut måste!
    Tycker om alla dina fynd men mest hästen. Vi har en massa ägg hemma då min dotter älskar stenar och min man är fransk så varje gång vi är ner till Marseille kommer vi hem med minst ett ägg. 🙂

  3. Vilken skön avkoppling, bara vara! Kul med flugan, och ja, det är en askkopp. Min man hade med sig en sån i boet och den var minst sagt ”inrökt”. Kul ide att ha den som saltkar.

  4. Så härliga bilder och säkert lika njutbart. Underbart med ”lite” ta med hem prylar. Hoppas dom går ner i väskan. Har också följt din resa. Underbart. Vi är sugna på att åka till Le P – min make är delvis rullstolsbunden – men kan gå en del (ryggmärgsskadad) – om du vill och har tid att svara – hur ser du på möjligheten att bo där. Han kan gå ca 10-15 trappsteg. Men har en väldans pigg fru 🙂 Tack också för din fina blogg och härliga Instakonto. Mjukt vackert och ärlig.

  5. Hej fina! Så fint ställe och så fint att du unnade dig tid för dig själv. Underskattas ofta men gud så viktig och utvecklande ur så många dimensioner.
    Har följt dig dessa dagar och har bara njutit av er resa.
    Och franska rivieran är ju bara så tilltalande! 👌🏼
    Kramar Daniella

Kommentarer stängda