Innehåller reklam för egen verksamhet
Redan helg – tycker dagarna flyger fram även fast jag inte gör något speciellt. Bollar jobb, familjeliv, träning och vila med en ganska bra balans.
Det kanske är för att dagarna fortfarande känns så korta – vid 19 på kvällen börjar jag kika på klockan och undrar när jag kan gå och lägga mig. Så skönt att sova ju!
Denna vecka har jag jobbat på FGL med Miranda. Så kul att hon har kommit tillbaka lite till kontoret efter hon blivit mamma. Finn följer såklart med så det blir massa bebisgos och lugnt tempo för oss båda. Så skönt.
Denna vecka lanserade vi vår Peony Dress och vi vet att det är en efterlängtad modell. Den går i omlott och hur fin som helst med silke i tyget. Passar alla kroppsformer tänker jag – men snabba dig, den finns bara i begränsad upplaga.
Titta så fin Miranda är i sin klänning.
Hör så många prata om att sänka tempot, jobba smartare och mindre. Vara hemma med oplanerade dagar oftare och hänga mer med barnen. Johanna Bradford skriver om tiden här, och även Trendenser och Julia Mjörnstedt skriver smart om hur de vill sakta ner.
Har känt under en lång tid hur jag själv vill jobba mindre och ha fler dagar som är helt fria och obokade. Det är naturligvis en förmån om man jobbar frilans och också känner att bolaget har råd att sakta ner på tempot. Det skulle naturligvis inte vara möjligt om jag inte jobbat mycket och bäddat för detta innan.
Har stor respekt för de som ligger i “gasa-läget” och jobbar som tusan för att bygga upp sin verksamhet. Likadant för dig som är anställd och behöver jobba fulltid för att få ekonomin att gå ihop. Har själv varit där och välkomnar nu en lugnare period i livet. Ett tag i alla fall. Allt har sin tid.
Men ändå fint att pendeln slår över lite och normen förhoppningsvis går åt att vi alla jobbar mindre och lever mer. Hur mycket vi än älskar och brinner för det vi gör på arbetet.
Äsch, snurrar jag in mig i något pretto-träsk här nu (?) , hoppas du fattar vad jag menar. Det är alltså av välmening till både dig och mig jag skriver det här.
Mer långa frukostar, sovmornar, kalla bad och lek åt folket! 😉
Ha en härlig helg nu.
Hej, på FGL sidan står att klänningen är 100% viskos, ser inget om silke…hur mycket silke är det i tyget om det är silke i den?
Hej Kristin!
Läser här ibland men har aldrig kommenterat. När jag läste detta inlägg kände jag att det låg så nära mig och det jag ofta går runt och funderar kring. Jag tycker tiden är så svår på nåt sätt. Vi (jag, min man och våra barn 7 och 4 år) flyttade till vbg från Sthlm för att få mer tid, lugn och kvalitet. Vi sade upp våra karriär, sålde vår lgh och köpte ett hus här i vbg. Vi gick på magkänsla. Det var tufft i början och ffa saknar vi Sthlm o vännerna där mycket, men har kommit väl till ro här. Vi jobbar 80% (anställda) och har förvisso mer tid med barnen här, men ändå kan jag känna att tiden bara runnit och rinner ur händerna på oss. Vi har gjort stora val och förändringar, ändå finns stress och tidspressen där i vardagen. Så hur gör man? Spelar det mindre roll var man bor och mer hur man förhåller sig? Eller handlar det om jobben, att vara anställd, passa tider och inte kunna jobba fritt som tex frilans/egen? Jag tycker ofta att jobbet är rätt trist, skulle vilja göra ngt mer kreativt, men vet inte riktigt vägen dit och jag har inte haft energi att efter flytten börja om med ny yrkesbana. Jag vet att vi har det bra på många sätt, men tiden och vardagshjulet/stressen kan ibland ”komma över mig” och då känns det så sjukt att många av oss bara lever på så här. Kan du känna igen dig? Hur tänker/tacklar du i så fall sådana tankar/känslor?
Mvh Anna
Hej,
Jag vet inte exakt hur du har det såklart men när jag läser mellan raderna så verkar du inte vara så glad i ditt jobb. Jobbar man då 80% så tänker jag att det är ganska mycket tid man gör något man inte mår bra i och då spiller den känslan över på alla annat – det är möjligt att det är därför du känner som du gör.
Sedan tror jag också så som du säger – att det är hur man förhåller sig. Då man bor i en storstad så behöver man lägga massa tid på att ta sig mellan ställen kanske men det positiva är att då har man en närhet till allt, vänner, restauranger och kultur. I Varberg finns inte detta utbud och det är möjligt att man blir uttråkad och känner att livet rinner ifrån en utan att man inte gör någonting.
Man får försöka hitta nya kickar och sammanhang som känns meningsfulla – det kan vara klurigt ju.
Tänker att det är många “nya” familjer i Varberg som känner som du. Man väljer att flytta till en småstad för mer tid tillsammans och ett lugnare tempo men sen blir det inte som man tänkt sig. Undrar om det finns någon fb-grupp eller liknande för dessa familjer…?
I mitt fall har frilanslovet gett mig otroligt mycket – jag jobbar för mig själv och äger min egen tid samt har funnit likasinnade. en sådan frihet.
Men med det kommer en press gällande väldigt mycket. Det är ett risktagande man kanske inte har råd med då man har småbarn och lån osv.
Tror vi alla är fast i vårt ekorrhjul mer eller mindre. Man får bara försöka finna en tröst i att det är just det vad livet handlar om och så får man försöka sortera i sitt liv- ta bort det som inte får en må bra helt enkelt. rörigt svar kanske. Kram till dig.
Fina och bra tankar hos alla er som skriver om detta nu tycker jag! Strävar själv mot detta men känner mig motarbetad för det mesta, normen att stressa på är så sjukt inbiten. Fick en autoimmun sjukdom för några år sedan, mitt i småbarnslivet och duktig flicka-karriären och ser i efterhand att mitt försök att ta hand om mig genom att börja träna och äta bra bara blev något jag klämde in som ännu en prestation medans allt jobb och alla aktiviteter förväntades rulla på, först på senare tid har jag förstått att jag måste skala bort saker för att må bra på riktigt. Heja dig, du är en förebild!
Jamen ja, jag ser så framemot den tid jag har framför mig nu med att få vara hemma och ta hand om en liten. Ska bli så skönt att få ta paus från ekorrhjulet i vardagen som består av mestadels jobb. Jobba hinner man nog göra.
hehe har aldrig tänkt det som pretto att prata om sånt! Pratar sjukt ofta om det, hehe. Tycker verkligen det är ett viktigt ämne även om jag också (som du så fint skriver) har respekt för folk som måste eller vill. Men tänker mkt på det när vi bygger jwhf. Att jag så gärna vill göra det hållbart, för kroppen och knoppen. En utmaning i en bransch som fått för sig att den måste gå jättejättejättefort. Kram och tack för fina tankar.
Jag förstår precis vad du menar! Jag är sjukskriven och går igenom en lång behandling, det är tufft, men det bästa är den extra tiden jag får med mina tre tonåringar! Funderar mycket över hur mycket jag vill jobba i framtiden, för jag ser så tydligt nu hur stor del av barnens vardagsliv jag missat!