Jag har över åtta påbörjade utkast till inlägg på bloggen som jag inte lyckats skriva klart. Det handlar bland annat om håret, skam, loppisfynd, våld mot kvinnor, dahlior, inredning och mitt jobb.
Men jag har fått någon slags konstig skrivkramp den senaste tiden och jag tror nog aldrig den drabbat mig förr – inte alls under dessa tolv år som bloggare. Det är något med det bitiga och ifrågasättande klimatet i forumet som väcker någon slags obehag och självförakt i mig och jag kan fasen inte svälja bort det.
Jag lyssnade på Billgren & Woods senaste podd och de sätter verkligen ord på vad jag känner.
Det är komplicerat – jag känner så stor skam. Och ångest. Jag hoppas sannerligen detta går över inom kort för jag har så mycket viktigt och härligt jag vill fömedla till er.
Jag kommer tillbaka. Kanske redan i eftermiddag, ska försöka skaka av mig obehaget.
Men då vet ni i alla fall varför det är lite tyst. kram från mig.
Man blir så ledsen att folk inte kan vara tysta och bara låta dig och andra inspiratörer få just inspektera oss!!
Heja dig, du är så bra 💚
100% igenkänning tyvärr
Ha en fin helg nu 🧡
Det gör ont att ni känner igen er i podden. Ni båda är generösa med värdefulla reflektioner och tankar blandat med fakta, inspiration och ögonfröjd. Jag känner mig tacksam som får ta del av er vardag, erfarenheter och hem. Ni bidrar båda med så mycket i vår värld. Jag hoppas att ni känner och förstår att många uppskattar er och att jag (i likhet med många andra) ser och förstår att vi ser en liten del av era liv och att vi ser en ytterst liten del av det, likväl som att mitt liv kan uppfattas som priviligerat men sanningen också är att jag både har mörker och svårigheter vilket väldigt få får ta del av. Så är livet, ingen är allas egendom, allra minst ni. Bra att du, Kristin skriver om det.
Sender kram. Jeg gleder meg så til siste bildene fra Bellevue, og setter så pris på den daglige kaffekoppen med bloggen din. Jeg kjøper ikke interiørmagasiner lenger etter at jeg fant deg på nett! Fineste bloggen jeg vet om! <3
Du är en konstnär med dina fotografier. Och de utvecklas och förändras men man ser att det är du.
Vet inte hur många år jag följt dig… men många :). Bilderna är lika mycket värde i för din blogg som texterna. Stor inspiration!
Och jag tycker att du har ett väldigt ödmjuk och inbjudande sätt att skriva.
Ingen stress, vi finns kvar! Ta din tid. Kram!
Ta den tiden du behøver ❤️
Tittar in hos dig varje dag, har gjort det i flera år nu, tänker att det är ett gott betyg för att du förmedlar bra saker. Vackra foton, fina tankar, inspiration… och ett gott råd, lyssna mer på Ella Fitzgerald, hennes röst är magisk och ger tröst! <3 <3 <3
En del är som Mårran, sprider bara mörker ikring sig. Eller i alla fall någon sorts trist grå ton som fastnar lite varstans. Det är lätt att säga att man inte ska ta åt sig, men det gör man ju, åtminstone en stund. Sedan lyser solen igen, man hittar en bortglömd kola i fickan och någon bra frågar om man vill gå en sväng ihop.
Lita på dig själv, tjejen. Du är hur bra som helst.
Ett otroligt poddavsnitt som de sände! Jag förstår att det är svårt att skriva inlägg när allt ska synas i sömmarna och värderas och dömas därefter. Ta hand om dig så skriver du när du är redo för det. Tack för allt du delar med dig! <3
Lyssnade också på det avsnittet. Väldigt bra.
Kom tillbaka när du vill, jag uppskattar din blogg och dina inlägg väldigt mycket.
❤️ vill ha just dig som vän!