När jag lämnat barn på skola går jag hem i mjukt snöfall och kryper in i en pyjamas och ner i sängen igen. Ser två romantiska filmer på raken, äter makrill i tomatsås på knäckebröd mellan lakanen och tänker bara en timme till – inser att de få grejer jag borde göra denna dag också går att ställa in. Tittar inte ens på mailen och när klockan är två undrar jag om jag kan se en tredje film och om vi har glass i frysen.
Jag skriver sällan om tröttheten – hur jag blir när jag sprungit för fort ett tag och bara lägger mig ner i ett par dagar. Det är en del av min cykel och det är helt ok vet jag ju nu – jag måste ha de här dagarna då jag isolerar mig och inte vill vara med. Då det går lite sakta.
Jag pratar med barnen om vikten av vila – att det är så kroppen återhämtar sig för att sedan orka mer. Att hälla upp ett bad, smörja in sig med lavendelolja och lyssna på Alba August i hörlurarna kanske är det viktigaste du gör denna vecka. Odlandet får också vänta. Känner mig efter redan innan det börjat – som att startskottet gått och jag står kvar i startfållan och funderar på om. jag ens ska springa i år, känns inte lika kul längre – jag vet att det är det är de odlande trädgårdsinspiratörerna på Instagram jag har att tacka för detta – & jag är ju själv en av dem.
Vill titta bort och inte vara med. Jag odlar mina luktärtor hur jag vill, tomatfröna har jag glömt bort, kronärtskockorna tar sig inte och de där knölarna i källaren skjuter långa skott och blir blommande buskar hur jag än bär mig åt. Kanske är det dock vintervädret som fortfarande håller sitt grepp om dagarna som ställer till det för min lust. Jag vet inte.
Jag vet att jag vill till en liten by i Languedoc, sitta på bykrogen med sex ostron framför mig, spelandes Chicago med medhavd kortlek i blommig klänning och ha sprudlande barn vid min sida. Jag vill gå längs havskanten i Agde med bara fötter och låta vågorna brusa upp över smalbenen, leta efter snäckor och äta crêpes till lunch. Jag vill sova länge och vakna av svalorna då de sjunger mellan gränderna, gå ner för lilla backen och köpa varma croissanter, bära upp kaffe till min man som ligger kvar i sängen och låta barnen sova så länge de vill medan jag själv kryper upp i fönstersmygen på takterassen och ser solen värma upp hustaken och dalen framför mig.
Men när kommer värmen till Varberg egentligen? Och visst kommer suget efter trädgården tillbaka då?
Stor igenkänning på vikten av vila. Att bara lägga sig ner raklång och ställa in allt. Bara få va och titta på serier och verkligen ta det lugnt när man har sprungit länge som företagare.
Jag funderar också på om de där grejerna som längtan efter trädgården (för mig längtan efter att måla) kommer när man fått vila nog, när man fått ha liiite tråkigt. För det är så svårt att få till det när man ska springa på allt. Jag har ofta känt att jag skapar bäst när jag fått ha ett ”vakuum”. Inte varit sprudlande glad och hoppat på allt. Och inte när jag är deppig och behöver tröst. Utan jag måste liksom pricka in precis mitt emellan för att jag ska få lust.
Vet inte om det hjälper dig något. Men kanske helt enkelt mer vila är receptet ❤️
Jag tror absolut att Suget kanske kommer med värmen.. eller så gör det inte det och då är det helt ok oxå tänker jag.
Eller?
Jag brukar tänka(trösta/stressa av) mig själv med att saker som odling och trädgård..
ja, egentligen det mesta som är kreativt måste få vara lustfyllt… kanske inte bara så klart men en stor kvot av det.
(Nej, jag vet att trädgård inte bara är lustfyllt utan mycke jobb, vattning och också en del besvikelser)
Men jag menar att lusten kanske kan få styra vidden av det, hur mycke/lite man ska odla just i år..
Det är supersvårt men en viktig påminnelse.
Tack för att du delar med dig av dina reflektioner och hur du mår även när det inte alltid är på topp.
Ber om frid och vila över dig.
Kram
<3
Känner du inte för det, låter du det bero. Då slipper du dessutom ha dåligt samvete i sommar för att du inte hunnit med att rensa, vattna, tjuva, stötta upp och plocka bort gammalt visset och då blir trädgården bara vila!
Eftersom du är intresserad av odling och trädgård så vill jag passa på att bjuda in dig till min Facebookgrupp odling i växthus och trädgård som är Sveriges största grupp inom området.
https://www.facebook.com/groups/982194611890092/?ref=share
Mvh Thomas
Hej Kristin! Jag tycker att du ska göra precis som det känns bäst med trädgården i år, det är ju det som är så fint med trädgårdar, de är kvar vare sig man får ner några dahlior eller ej… en lummig och älskad trädgård är ju som en mycket kär och lojal vän som inte har några problem med om det går ett år eller två mellan gångerna man gör något ihop. ❤