Det doftar sött av blommande vinranka i växthuset, jag möblerar om och försöker få ordning på bevattningssystemet. Sniglar äter på solrosen men rosenskäran mår fint – jag får ner luktärten i jord och drar upp de sista tulpanerna. Sedan badar vi, lillebror och jag, vi dyker och ser vem som kan hålla andan längst och det svider i ögonen. Jag dyker bäst i havet säger jag och skrattar åt jag är rätt kass på att navigera under ytan utan cyklop. Jag borde cykla ner till bryggan för ett bad.
Men det ligger en ro över trädgården och jag slipper träffa folk så jag håller mig helst bakom grinden i hemmets trygga famn.
Vi är en bit in i juni och jag drar långsamt efter andan. Maj var mycket av allt – samtidigt som jag försökte ro många stora jobb i hamn så bar jag på en stor oro över en sjuk anhörig. Aldrig har jag rabblat sinnesrobönen mer än nu – ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Livet måste gå vidare för oss andra, vi behöver gå upp på morgonen, gå till jobbet, välja glädjen och tacksamheten – bredvid det jobbiga.
Men nätterna är svåra – jag vaknar i oro och ångest och matlusten är som bortblåst. Det är snårigt att jobba offentligt när man går igenom något jobbigt privat – jag delar inte vad jag går igenom utan försöker låta allt vara som vanligt. Det här är ju mitt jobb – den digitala dialogen. Jag behöver inte berätta något. Jag vill inte det.
Men samtidigt känner jag mig lite olustig till mods – som att jag är en falsk människa på något sätt. ja, vi släpper det nu. Livet innehåller allt och ingen slipper undan sorg och smärta.
Jag har en kaka i ugnen, lyssnar på en bok och städar hemmet samtidigt. Förbereder för imorgon då jag ska ha en heldags fotografering inför kommande kollektionssläpp.
Jag ska lägga kamomill på kakan, vispa sojagrädde och dela jordgubbar i tunna skivor dagen till ära. 6 juni.
Ska torka massor av dessa till teblandningar. Jättebra för magen och sägs vara lugnande. Gott på kvällen tänker jag.
Odlar du kamomill i år.
Det är mysigt att hänga här ute nu. Barnen varvar bad, bastu och hänger runt i EPA-traktorer. De är ett stort gäng som drar runt och det glädjer mig att de snart ska gå in i sommarlovet. De kommer ha en fantastisk sommar ihop.
När jag borstar tänderna om kvällarna möter mig denna vy. Tröttnar aldrig och snart blommar det dessutom för fullt här ute i rabatterna.
Hoppas ni haft en mjuk helg.
Vill bara skicka dig största styrkekramen ❤ Det är sååå starkt att inse att för att orka ta sig igenom svåra perioder måste man få hämta andan i en frizon. Om du hittar din frizon i att engagera dig i det som ger dig glädje och energi, för att orka vara stark när det behövs, det är inte falskt. Det är att ha tagit till sig sinnesrobönen. Så fortsätt vara klok och modig och göra det som känns rätt för dig! Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt vänder till det bättre för er ❤
Kram ♥️
All medkänsla. Och bara du vet vad du vill dela och ej. Vi som läser har eget ansvar att förstå att bara för att nån väljer att visa vackra bilder så betyder inte det att personen dansar på rosor genom livet. Folk pratar mycket, kanske för mycket kan jag känna, om influerarnas ansvar för att följare får för sig att alla andra har minsann osv etc. Men hallå! När jag var utmattad var det andras ork att skapa vackra bilder, andras driv att vara kreativa, andras delande av livets ljusa stunder, som fick mig att orka ens öppna min dator på morgonen. Jag tänkte inte buhu varför har hon page och inte jag, eller vad det nu kan vara. Jag tänkte: tack att ni visar och påminner om de fina stunderna. Tack för Pinterest där jag skapade mappar där vackert ljus föll in genom franska fönster och whatnot, medan jag inte orkade hänga in den rena tvätten. Medan jag kastade kastruller istället för att diska dem. Livet kan vara fruktansvärt tungt, svårt, hårt. Det finns platser i verkligheten och online som ger oss möjlighet att glömma det en stund. Men! Det betyder såklart inte att jag menar att det är sämre att du ibland delar nåt svårt. Det är väldigt generöst och hjälper nog många. Säger bara att du inte måste göra det för att vara riktig, viktig, för andra.
❤️
Sänder mina varmaste tankar till dig och önskar dig en mjuk dag.
Fint att du delar med dig av både glädjeämnen och det som tynger. Det behövs för att vi ska förstå att även andra har både fint och jobbigt i sina liv och inte enbart härligt hela tiden.
Tycker du är fenomenal på att lyfta både fina och svåra ämnen – som berör oss följare.
Om ditt tidigare liv med våld i en nära relation – utsatthet – ungdomarnas kamp i denna tid – och det vackra njutbara – ert semesterhem – vackra platser och personer – kollektioner ..,.
Upplever dig rakryggad och inte feg eller ha svårt att bemöta kritik, däremot att allmänheten i vissa fall kräver och tar sig eller anse sig ha, rättigheter att utrycka sig i om dina val.
Det är helt naturligt och din rättighet att du – och enbart du, väljer själv hur du vill sålla och exponera. Du borde inte behöva förklara eller försvara. Du är faktiskt inte skyldig oss ett skit egentligen.
Låt det du önskar vara privat – vara privat.
Heja dig!