Så konstig jag känner mig. Har kämpat hela året för att få runt allt med ny verksamhet under pandemin och man har ju knappt haft näsan över vattenytan. Och så kommer en ny våg med skärpta restriktioner – lätt att luften går ur. Phu.
Det är viktigt att få känna sig sorgsen och få vara ledsen tycker jag. Men jag vill inte vara kvar i det ledsna och älta för länge för det gör mig sjuk.
Jag är så himla mycket av allt. Tyvärr, måste jag få lov att säga.
När jag är ledsen är jag förtvivlad och när jag glad så är det fasen ballonger och glass för hela slanten.
Och jag är extra snabb i allt eller motsatsen – på randen till att ta slut. Aldrig lagom.
De djupa dalarna är sinnesjukt uttömmande och ångestfyllda och de höga topparna kittlar gott i magen och ger mig fart.
Jag vet att jag funkar så och kan liksom inte stänga av det. Så jag måste kämpa för positiv energi annars går jag under där i en djup dal som inte verkar ha någon ände…
Nog med navelskådande för denna onsdag. Hur mår ni? Berätta gärna.
Detta påverkar ju oss alla.
Igår gjorde jag det som får den yttre världen att stanna för en stund. Gick ut i trädgården med barn och hund för att gräva och pilla med blommor.
Jag håller på att pressa och torka mina sommarblommor så jag kan rama in dem och ha på väggen här hemma.
De blir så vackra.
Sparar de färdiga i en liten bok så här.
Sedan plockade jag nya för att lägga i min blomsterpress.
Idag ska jag gå ut och gräva ännu mer i min trädgård, jobba hos KLco och så ska jag spika ett datum för att jobba med strategier för 2021. Allt kommer bli bra. This too shall pass,
Känner mig precis så som du beskriver det…
På eller av, energi på högsta nivå och djupt ner i tvivlet. Det tar på krafterna att vara i denna pandemi och förändring!
Men antar att det är som Moonica Mac sjunger, ”Stark och sårbar, Jag är är skör och jag är oslagbar!”
Stor kram till dig!!
Ja vad är det egentligen med dessa urhöga toppar och bottendjupa dalar. Jag är precis likadan. Älskar älskar älskar att vara på topparna (såklart) men dalarna är för jäkliga. Ibland tänker jag att jag skulle vilja bli hårt medicinerad för att bli som den där emojin med raka ögon och rak mun. Men att gå miste om topparna – alltså I don’t know. Det är ju där mycket av livet händer. Man kanske får acceptera att energin tar slut ibland bara.
Mår inte heller bra av detta. Har familjen (föräldrar och syskon) långt borta och snart är det ett år sedan vi sågs. Mitt hemland kan jag inte heller besöka och saknar mina gamla vänner, mitt modersmål, allt!
Hej Kristin, jag tycker du har gjort ett jätte fint arbete KLco heja Dig! Du har gjort det i en tid som vi inte har upplevt tidigare. Nu – kom nästa våg! Men – jag är säker på att du klara det bra för Du har skapat något – som Du tror på och som ger så mycket tillbaka. Jag mår bra – det är jag så tacksam och glad för! Jag fick en lindrigare svit av Cov19 som jag klarade av i min bostad men det var ändå hemskt för jag tappade orken totalt det har tagit lång tid att få krafterna tillbaka./ Elna Ha det fint
Hej Kristin,
Jag tycker du gör det så bra, så imponerad av dig, känns som du kan allt:-).
Om det nu är hårda restriktioner i Sverige kan du inte göra några online workshops hos dig som man kan betala för att höra? Jag tycker det hade varit så kul att ta del av dina tips med SOME mm och kanske du kan bjuda in andra som kan hålla upplägg?
Bara en tanke:-).
Önskar dig en fantastisk dag,
Kram Caroline i Kph