Med trötta armar börjar jag äntligen klippa ner tunga druvklasar från växthusets innertak. Det droppar sött ner i håret och doften avslöjar att en del av frukten är övermogen och har börjat jäsa –  plötsligt sticker en geting mig i fingret och jag svär över att jag inte tagit tag i detta tidigare.
Jag svär mycket nu. Grova svordomar. Allt rinner mig ur händerna och jag är så besviken på mig själv.
Det är en otrevlig känsla.

Men lite till nu då. Håll i. håll ihop.
Gör listor. Sov och ha tålamod. Allt blir bra. En del blir riktigt dåligt men det får gå ändå.

Humlen sträcker sig upp över glashuset och dess gröna små kottar är som konstverk över den grönskande väggen. Vilken otroligt växtkraft.

Jag googlar recept på druvjuice och finner det här – varsågod, till er också:

Ingredienser
– 2 liter vindruvor
– 1 liter vatten
– ½ dl citronsaft
– 1½ dl strösocker

Gör så här:
1. Koka upp druvor och vatten. Låt rinna av i silduk ca 30 minuter.
2. Mät upp saften och häll tillbaka i kastrullen. Tillsätt citronsaft och socker. Smaka gärna av efter hand. Koka upp så sockret smälter och blandas med saften.
3. Om druvorna är söta krävs mindre socker, men tänk på att hållbarheten då minskar. Häll upp på väl rengjorda flaskor och förvara i kylskåp.

Vi stänger av värmen till poolen och bastar – nu blir det bara kallbad fram till isen lägger sitt täcke över den turkosa ytan.
Hösten breder ut sig – den tar för sig och snart har den strippat varenda träd på gatan. Kanske biter frosten tag i min blomster nu snart också.
Kanske behöver också jag vissna ner och gå i dvala för att samla energi för en ny blomning nästa år. Inte en så tokig idé ändå, nu när jag tänker efter…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Vad gör man med druvorna

  1. Precis så jag tänker, att hösten är till för att vissna ner så att något nytt ska orka gro när ljuset smyger sig tillbaka där någon gång efter nyår. Jag halar in mig själv hundra gånger om dagen när jag vill måla om det rummet, riva den väggen, utöka köksträdgården, anlägga en tulpanäng och så vidare hela dagarna i ända. Jag gör det mest nödvändiga och hon som älskar att göra, att bli klar, att bocka av, hon skriker frustrerat att “det är inte nog!”. Det är en sådan utmaning att låta projekt och idéer och längtor bubbla upp ur mitt inre och se dem segla bort i höstvindarna, utan att ta tag i en enda av dem. Det är en sådan utmaning att lämna det påbörjade, lämna det nästan klara, och istället vila. Istället vara långsam. Istället göra en brasa och dricka varm choklad och ta ett bad. Jag undrar om det alltid kommer att vara en kamp? Mellan att göra och att vila. Mellan att vilja och att inse mina begränsningar. Kanske. Men med åren blir jag mjukare och vänligare med mig själv. En vacker dag kanske åldrandet sveper in mig in sin varma famn och viskar “det räcker nu”. Då ska jag lyssna.

  2. Köp en slowjuicer, typ Omega, och pressa druvorna till världens godaste färskpressade druvjuice. Du dricker druvorna helt naturella utan en massa jobb med socker och kokning. Sååå nyttigt 💜

  3. Jag känner igen mig i att jag svär också ganska mycket nu. I mitten av sommaren tröttnade jag på min trädgård och orkar inte ens bry mig att spruta tricogarden på mina höstanemoner för att hålla rådjuren borta. Låt dom äta, men fan stackars min trädgård. Ibland är dagarna inte så soliga, men tack för dig och dina kanaler. <3