
Ett ägg till frukost och de där flingorna jag helst inte bjuder på. Vi pratar om dagen och jag känner mig mest matt. Vill läsa lite mer i boken som han påpekar aldrig tar slut.

Le Marais på bröstet och den starkaste kristallen av alla i vänster hand. Lördagen tar mig så långsamt. så långsamt. Tänker mycket på min väg nu för tiden. Att jag måste gå på den, rakryggad och ödmjuk med fjärilar i hjärtat.


Och jag tänker att vad fasiken. Ett halsband till bara. Om det är något jag gjort bra när höst möter vinter i år så är det att nosa upp de vackraste halsbanden, dricka citronvatten och spela memory.
Nu ska jag plocka av långkoket från spisen, lämna barnen hos grannen, ta min man i handen och traska ner till stan för lite eftermiddagsprat med mjuka röster och ett glas bubblande.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)

.jpg)
.jpg)
.jpg)



.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)

