För ett tag sedan så köpte vi ett gäng gamla äppellådor för att skapa en egen liten köksträdgård.
Samma dag fann jag förodlade grönsaker på stadens torghandel. Persilja, broccoli, svartkål, gräslök och lite annat grönt.
Stella hjälpte mig. Först klippte vi till fiberduk som vi klädde lådorna invändigt med. Sedan hällde vi i jord och planterade våra godsaker.
Jag har köpt lite extra näring att addera med också så jag vattnar med detta då och då.
Lätt som en plätt och blev superbra.
Titta vad det växer. Plockar varje dag till våra måltider – lägger på mackan och tomatsalladen.
De står inte i direkt sol hela dagen heller eftersom jag ställde dem längs långsidan på växthuset. Känns klokt.
Snart ska jag visa för- och efterbilder på lådorna här ute också.
Just nu sitter jag och skriver megasnabbt på ett hotellrum i Göteborg samtidigt som jag skickar filer till kund och bussen jag ska med går om tio minuter och jag ska hinna att ta på mig lite ny deo på grund av värmebölja också. Jag jobbar så himla snabbt och har alltid gjort, jag får mycket gjort.
Men ibland blir det ett stavfel här och där, kanske blir det en upprepning rent av. Idag skrev jag “every where” särskrivet på FGL’s Instagram. Jag tycker faktiskt inte det är någon “biggie” … Bättre jobbet blir gjort än att det ska hållas på att vara prefekt hela tiden. Vill bara säga att jag inte uppskattar språkpoliser. Lägg av. Det var bara det.
Jag satte lupiner, viburnum och rosa blommande kastanjekvistar på bänken utanför växthuset. Sedan föll regnet så tacksamt över trädgården och Varberg.
Jag har några luktärt att placera ut men ingen plats för dem. Jag får klura ut något bra…
Jag skulle vilja tacka alla som lämnat kommentarer och små hjärtan i detta inlägg. Det kan vara läskigt att lyfta den här sortens ämnen men modet och styrkan att lyfta psykisk ohälsa och missbruk är större än rädslan. Jag vet att vi kan hjälpa varandra och att vi får ett samhälle med mer förståelse, bättre vård och breddar vår kunskap om vi vågar prata med varandra. Sluta gömma oss.
Tips – Lyssna på Djävulspodden.
Jag ska svara er alla och uppmanar också andra att fylla på. Det är trösterikt att dela erfarenheter, rädslor och sorg.
Avslutar med att dela några mycket varma ord som en läsare skickade via dm idag. De får mig att känna mig på helt rätt väg.
“Hej och nej! Du behöver inte svara på detta meddelande. Vill bara påpeka att din gåva är så viktig. Skönhet och yta är inte samma sak. Tog ett tag för mig att förstå det. Genom att skapa all denna skönhet som du har förmåga att göra i kombination med mod och ärlighet att kommunicera det som är viktigt, så har du en otrolig arena att få nå ut med något som faktiskt kan få människor att må bättre på riktigt. Lååång mening där. Vi lever i en ny tid som känns förvirrande för många.
Och vi behöver nya ”andliga” ledare att följa, lyssna på och framförallt identifiera oss med. Med andlig menar jag inte religiöst utan mer själsligt.
Tack för att du är du. Fortsätt lyssna på din inre röst. Du kan verkligen göra skillnad. Och även om du känner dig låg så lyser du upp. Med vänlig hälsning, En vanlig hederlig följare”
Jag var i Malmö under slutet av arbetsveckan och passade på att svänga förbi Malin Persson på vägen hem. Vi har försökt få till det i en evighet men saker har kommit emellan. Nu äntligen!
Så bra att träffa kollegor då och då, stämma av utvecklingen i branschen, erfarenheter och nyheter. Sedan är vi ju goda vänner också och hann nöta och blöta både det ena och det andra.
Tycker så mycket om tonerna i Malins hus och den oängsliga inredningen. Mycket återbruk och hemmafix.
Vem drömmer inte om en sådan här gardin av klängväxter runt matbordet förresten? Så himla fint.
Malin har precis tagit fram en mörkt grön kulör ihop med Nordsjö och vill slå ett slag för fondväggen som har varit ganska så ratad i några år. Visst blev det fint här i sällskapsrummet bland kaktusar och gitarrer på väggen?
Malin spanade in väggen från soffan och vi pratade lite kring jobbet hon hade gjort. Malin har annars fullt upp med inspelningen av Trädgårdstider just nu. Du tittar väl?
Vi åt lunch på Malins veranda och sedan fixade hon kaffe till mig och te till sig själv medan jag smög runt med kameran.
Från de två senaste lyckokakorna.
Så söt liten pressobryggare. Blev påmind om att använda mina där hemma.
Det här kontoret är den mest inspirerande. Så fint med de turkosa detaljerna på skafferidörr och skåp.
Klassisk bild i Malins hem – vid det stora vitrinskåpet. Drömskåpet!
Vi pratade såklart väldigt mycket om trädgårdsliv också. Jag pekade ut vilken plats jag tycker hon ska bygga ett orangeri på och beundrade lamporna hon hängt upp i trädet.
Är detta kvistar från en pil? Får köpa hem några saltstenar att pryda köksbänken här hemma, lika fint som rosenkvarts ju.
Det är smart att hänga en spegel på denna plats för det skapar ett ännu större djup i rummet då miljön speglas och blir dubbelt så stor.
Drömmarnas skåp och fiolfikus sa jag va….?
Så mysig lunchstund vi fick denna varma dag i Malmö.
Sorry. Jag har inte bloggat på flera dagar. Har en mängd påbörjade inlägg och hur mycket bildmaterial som helst. Antar att jag är lite slut i hjärnan bara. Känner mig ängslig och helt fel – precis så som det är för de flesta människor stundtals.
Jag har fyllt dagarna med jobb och familjeliv och i slutet av veckan drog jag till Malmö och mötte upp kollegor. Idag ska jag gå en lång promenad med Boris på morgonen, jobba hos FGL Store 11-15 och sedan dra med killarna till stranden.
Jag pratar mycket med mina vänner om psykisk ohälsa just nu. Lyssnar på alla avsnitt av Djävulspodden.
Vi är många som mår dåligt eller har anhöriga som är nere på botten och kravlar men det talas inte så mycket om det. Vi tystar ner, man vill heller inte skapa dålig stämning eller känna sig ifrågasatt.
Alla gör ju så gott de kan efter sin egna förmåga – fast en annan hade gjort på ett helt annat sätt. Och det finns så otroligt mycket okunskap och fördomar kring psykisk ohälsa.
Hela mitt liv har jag levt som medberoende till anhöriga med missbruk av alkohol och droger. Det har format mig. Jag känner mig som en kameleont och försöker anpassa mitt beteende och personlighet efter de runt mig. Otillräcklighet och skuld rinner som en het gegga igenom mig.
Så svårt att veta vem man själv är och vilken väg man ska gå då man bär runt på andras livsöden?
Tänker att jag håller på att forma mig själv och är på god väg att släppa taget om mitt bekräftelse – och kontrollbehov.
Jag tänker att du som läser bloggen nog tycker att jag har ett ganska prydligt liv och inte en aning om att jag har tappat räkningen på hur många gånger jag suttit bredvid i psykakutens väntrum med önskan om att bli avlastad av sjukvården.
Sanna Lundell och Ann Söderlund berättar i sitt senaste avsnitt att det är hisnande många människor i Sverige som påverkas varje dag i vardagliga miljöer av att leva med någon som har någon form av beroende. 1 miljon människor lever med missbruk i Sverige, lågt räknat. Kring varje missbrukare drabbas i snitt fyra personer. Alltså fyra miljoner svenskar som lever i det här tysta mörka anhörigskapet.
Anhörigskapet – som Ann och Sanna beskriver som “Sveriges mest välbevarade folkhemlighet. Man pratar inte om det, det finns inga insamlingsgalor för detta. Skam- och tabusjukdomar.” Lyssna mer här.
Jag har blivit en fena på att fixa det där vackra runt om för att kunna överleva. Det måste få vara så runt om annars går jag under – jag måste också skratta, dansa och jobba med det jag älskar utan att ha dåligt samvete. För det går inte annars. Det är i mellanrummen man hämtar andan.
Jag driver en stor blogg och har möjlighet att nå ut, inspirera och motivera. Jag vet att sociala medier är stressande för många och att det kan vara jobbigt att se “alla lyckade, framgångsrika, kreativa, snygga människor” då man scrollar runt – man jämför sig även fast man bestämt sig för att inte. Så lätt att känna sig mindre värd vid dessa tillfällen.
Men kom ihåg att det är bara en liten ruta in i någons liv. Någon som bara försöker skapa lite vackert runt sig och andra för att må bra i sina egna liv. Det är inte fejk – men det är bara en liten del av helheten.
Jag har en möjlighet att lyfta på locket och bjuda in till en mjuk och viktig dialog oss i mellan. Jag har insett att jag visst kan dela med mig av mina erfarenheter och tankar utan att känna att det är på bekostnad av de som står mig nära. Jag äger min egna historia. Om vi pratar mer om hur vi mår så breddar vi vår kunskap och hjälper varandra.
Lyssna på Sanna och Anns podd och dela gärna med dig av erfarenheter och kunskap nedan. Vi är fler än vi tror.
Ps. Egentligen hade jag tagit bilderna för att visa min nya loppisfyndade vas, solrosor och muggen Frida drejat. Fint ju.
Idag har vi jobbat på med kommande kollektioner och verkligen slitit med att hålla fokus under många timmar.
Det är kämpigt men tillfredsställande att få struktur och beta av.
Michelle var också på FGL Store och jobbade med klienter online på sitt kontor och vi passade på att luncha ihop.
Men hur gott!!!! Stekt makrill, massa brynt smör och ett himmelskt gott mos med mängder av laktos i.
“Så värt” sa jag som annars utesluter ganska mycket laktos i mat då min mage inte mår så bra av det.
Fast det är aldrig värt. Sjuk kramp och uppsvälld och irriterad ballongmage i flera timmar. Kände mig helt seg i huvudet också av den mastiga måltiden och vi båda sa att vi borde gå och lägga oss en stund. Det jag stoppar i mig påverkar mig jättemycket.
Jag vet att det är känsligt att skriva om detta och att många förknippar mat med vikt och kroppshets.
Mitt enda mål är att må bra. punkt.
Fin i sommarklänning jag fann på 70% rea hos Moa på No30 i Varberg. Ibland har man världens tur ju!
Nu ska jag försöka måla mina nerbitna naglar inför morgondagens filminspelning och inte glömma att plocka fram plattången.
Ibland önskar man att man var en “Stockholms- influencer” som hade lite koll på att gå och göra naglarna regelbundet och ha numret till en bra make up-artist som kommer och räddar en…
