Månad: september 2019

resor, Vardag

Resa själv till Antibes

Jag reser själv hit och checkar in med datorn under ena armen och en bok under den andra. Jag ska inte göra mycket. Bara vara. Eller bara göra det jag känner för.

Det är ett rofyllt ställe jag funnit mitt i Antibes. Eller stället fann faktiskt mig… Efva, som är en av ägarna till Le Ponteil, skrev ”kom till oss!!!” när jag frågade om tips på boende i närheten av Nice.
Jag som förälskade mig i klippiga bad och Gamla Stan när jag var här i juni bokade in mig direkt och nu stod jag alltså här på den gröna trappan för incheckning.

Stället får mig att känna mig precis så där ensam som jag vill. Alltid ett leende och varmt bemötande – men helt ok att dra sig undan med min bok om jag själv vill ha det så. Här är lugnt och jag verkar ha ett helt annat tempo än det andra som bor här. Stället är fullbokat men jag var nästan själv vid frukosten.

Kan ju dock bero på att jag var 20 minuter för tidig då jag missuppfattat då den öppnade och redan hade varit vaken sedan 06…

Lustigt. Men turligt på samma gång för jag hade gott om tid att smyga runt med kameran alldeles själv.

Gröna små shots med kanel, persilja, äpple och spenat dukades fram och jag ombads att finna en plats i trädgården för att bli serverad juice och croissant. Fick nypa mig i armen av härlighet. Hela dagen framför mig och så startar den så här bra!

Älskar att vara själv. Då lägger man märke till så mycket. Dofter, ljud, omvärldens uttryck, smaker…
Jag tror dock det krävs lite träning för att kunna njuta av detta. Många blir obekväma och rastlösa utan sällskap. Vi är alla olika och det är okej.

Mycket mysig trädgård att äta frukost i.

Den där luggen får gömmas bakom ett spänne numer och jag har haft samma shorts på mig i fem dagar.

I ett hörn läste jag om Martin och Efva som flyttade och följde sin dröm. Lite som Lisa och Niclas på Villa Juli som jag nyss lämnade.

Vågar jag säga vad min framtida dröm numer är? När minsta pojken fyller tjugo kanske?

Imorgon åker jag hem och jag ska packa ordentligt innan huvudet når kudden strax. Allt ska med! Vinglas i kulörta färger, häst i mässing och en tavla. När jag var på vintagemarknad i Antibes fann jag både det ena och det andra.

Kolla så mycket fint.  Vad gillar du mest?

Flugan är tydligen en gammal askkopp. Man kan nämligen lyfta på vingarna och finna en liten skål där under. Tänker ha den till flingsalt.

Lägger mig tidigt ikväll så jag kan ta en simtur i havet och en lugn frukost innan jag beger mig hem till Sverige igen.
Hoppas ni fått en fin start på veckan.

resor, Vardag

Resa med kollegor till Södra Frankrike

Jag har tillbringat några dagar i Frankrike med kreatörer som jobbar med sociala medier precis som jag. En del av tjejerna hade jag inte träffat innan och det var med spänd förväntan jag mötte upp gänget i i Köpenhamn och tog tåget vidare ner mot Nice.

En lång färd som gav oss möjlighet till många fina och kloka samtal.
I Nice hyrde vi två bilar och begav oss till Villa Juli i Spéracèdes. Min familj var här i juni så jag kände till Niclas och Lisa, som driver stället, från tidigare vistelse.

Vi ankom ganska sent torsdag kväll, åt en sen middag och bäddade sedan ner oss. Morgonen efter vaknade jag till den här soluppgången. Vänta…

… den blev bara mer och mer magisk.

När det var det var dags för mig att gå en trappa upp och äta frukost stod septembersolen gyllene bakom olivlunden nedanför huset vi bodde i. En smått magisk stund som jag sparar nära hjärtat.

 

Frukosten på Villa Juli är inget man skojar bort. Här finns allt jag älskar.

Det ligger så mycket kärlek bakom den här frukosten så man drar gärna ut på den extra länge och njuter av stunden.

Anna Kubel och Jasmina Bylund var med på resan och det var en fröjd att lära känna dessa tu.

Malin och Anna, som står bakom Mrs Mighetto, visade sig vara två helt underbara tjejer.
Sådan fet girlcrush fick jag i dem båda – måste ses snart igen. De driver sitt företag så inspirerande och jag kände att jag blev bara klokare och klokare av mina samtal med dem.

Vi begav oss iväg på de franska slingriga vägarna efter frukosten och satte in vår gps på Antibes. Det är nämligen vintagemarknad 06-13 där under lördagar och söndagar.

Mina ögon föll direkt på detta etui med knivar från Paris. Lite dyrt tyckte jag och gick vidare men kunde inte släppa dem och gick tillbaka och prutade ner dem…

Hade jag haft mer plats hade fömodligen denna fabror följt med hem till Varberg.

Efter lite bad, sol, bokläsning och god lunch begav vi oss till villan igen. Hanna Wendelbo och jag gick en härlig promenad upp till Cabris och njöt av utsikten  och när solen sedan höll på att gå ner gick Anna och jag ner i olivlunden för att fotografera varandra. Så fint att få vara bland likasinnade i flera dagar.

Så vackert alltihop.

Jag vet inte om de använder oliverna här men så himla drömmigt att ha en egen olivlund i sin trädgård.

Eller hur?

Det vankades middag en våning upp och vi smög upp för trappan och skålade med de andra. Man kunde nästan tro att vi färgkordinerat kvällen tillsammans. Här står Marlene på Fruvintage och Malin i glatt samtal. Stort tack till Marlene som fixat allt det här för oss alla!

Anna förevigade kvällen bakom kameran. Så coola kläder, smycken och glasögon varje dag. Mina ögon ploppade nästan ur huvudet av all härlig outfit-inspiration från henne.

Så gulliga tjejer. Vi hade sanerligen en fin resa ihop och blev så himla fint omhändertagna hos Villa Juli. Att resa iväg på något sådant här rekommenderar jag varmt – det är spänannde att lära känna nya människor på detta sätt.

Sista kvällen med gänget! Underbart, så varmt och glädjefullt. Skratt och tårar varvades runt bordet denna afton och jag är så otroligt tacksam över dessa möten.

Nu har jag checkat in på ett hotell i Antibes och ska smita ut och äta något gott för att sedan smyga ner i sängen tidigt och sova som en stock. Ser fram emot att vara tyst och vara för mig själv efter dessa sociala dagar – det är galet givande men tar väldigt mycket på min energi.
Jag ska springa, äta, bada, sova, läsa och jobba. Bra kombo.

Hoppas din helg varit fin.

Läs mer om vår resa hos Fruvintage>>

Obs. Här kommer också en påminnelse om att ta del av veckans grymma avsnitt av På Djupet med Hanna Wendelbo och mig>>

Vardag

På Djupet – Med Hanna Wendelbo, om trädgård, jobb och sociala medier

Äntligen! Nu är det dags för nästa avsnitt av På Djupet.

Idag är det Hanna Wendelbo som är min gäst och vi har ett fint samtal om trädgårdsliv eller  trädgårdsterapi som jag gärna kallar det, frilanslivet, sociala medier och dess algoritm och Hanna delar dessutom med sig av en rolig anekdot om hur det var när hon skaffade Instagram för första gången. Detta får du inte missa!

Det känns som Hanna och jag alltid varit vänner. Hon är som en trygg och peppande storasyster som man kan vända sig till i alla lägen. Hanna är väldigt generös med sin kunskap och också med komplimanger. Ofta blir jag alldeles rosig om kinderna och varm i magen när hon berättar  hur mycket hon tycker om det jag gör. Det betyder såklart jättemycket och det är något vi ala borde ta med oss.

Sprid den kunskap vi har och hjälp andra. & var bjussig med beröm. Då blir världen lite mjukare.

Är så stolt och glad över detta fina samtal och hoppas du kan ta dig tid att se det under helgen. Lämna gärna en kommentar om vad du tyckte.

Titta på Hanna Wendelbo På Djupet här>>

Hjärtefrågor

Innan huvudet når kudden

Här kommer ett litet hej från mig en fredag kväll innan mitt huvud når kudden. Jag har precis lämnat en fin middag först av alla och krupit ner i sängen redan kl 22 för att få en riktigt god natts sömn. halleluja.

Idag har jag spanat in veckans ”På Djupet” som  vi  publicerar imorgon bitti och gett sista korr och ok. Känner mig både stolt, tacksam och nöjd. Så himla fint avsnitt det kommer bli med Hanna som är veckans gäst. Detta avsnitt finns tillgängligt imorgon bitti alltså.
& Jag har också bokat in kommande gäster och satt tider för nya avsnitt som spelas in nu i september och det känns riktigt fint i magen.

Annat? Jo, jag funderar mycket på min mentala hälsa och mitt mående just nu. Hur kan jag bli den bästa versionen av mig själv och vad krävs det av mig för att nå dit?
Jag funderar också över de projekt jag driver under hösten och undrar över om det blir lagom – behöver jag mer stimulans för att inte tröttna och bli uttråkad eller tar jag på mig för mycket? Balansen är svår för mig.

Jag vill ockaså passa på att tacka för all feedback på förra inlägget. Väldigt mycket värt för mig – tusen tack!

Nä, nu ska jag sova. Hörs imorgon igen.

 

Entreprenörskap

Hur tänker ni?

Jag sitter på ett tåg genom Europa, har precis sjunkit ner i min dator och stoppat in lurar i öronen. Jag reser med ett gäng kollegor och vi är på väg ner till den franska kusten i någon vecka.
Hemma lämnar jag familj och trädgård och känner att jag kanske inte tog ett ordentligt farväl. Det var ”puss, hejdå, det ligger frukt i ryggan, love you”.

Jag försöker dock medvetet att inte göra det till en stor grej då någon av oss ska åka iväg. Det blir lättare så – för oss alla.

Plockade in de sista luktärtorna och packade väskan långt efter läggdags.

Jag har funderat mycket på mitt arbete och på hur jag ska utveckla min digitala närvaro. Jag vill att ni som besöker mig här ska känna att ni får en varm kram och en stunds vila då ni besöker mig här på bloggen. Jag vill också använda denna röst till att skriva om det jag brinner för i vardagen.

Blogg – Här vill jag utveckla språket och lägga ner mer tid på reflektioner. Dela mer inlägg med vad som inspirerar mig just nu och också se över publiceringstid samt rutiner. Sortera upp bland mina kategorier och uppdatera sidan.

Instagram – Jag vill inte att ni ska uppleva att jag upprepar mig genom att posta samma på blogg och Instagram men vill fortsätta använda mig av Instagram som inkastare till bloggen. Är i startgropen att förändra mitt bildspråk på Instagram och göra regelbundna livesändningar.  Tror jag landar i något bra. Tänker eventuellt börja posta två inlägg per dag och lägga ner mer tid på att peppa andra jag gillar i mitt feed. Schemalägga denna närvaro och skippa all överflödig scrollning.

Youtube: Här är jag helt ny. Rörlig bild är ett väldigt utlämnande format och därför är detta en stor utmaning. Jag har precis lanserat en ny programserie där jag bjuder in intressanta personer till mitt växthus och har ett samtal. Här får jag hjälp av Sofia Draco med produktion, klippning och regi. Jag inser att jag måste ge detta tid, fokus och tålamod.  Här kan du ta del av första avsnittet och under lördag morgon släpps det andra. Det är med Hanna Wendelbo – vi pratar om trädgårdsliv, sociala medier och arbete.

Jag behöver er hjälp för att kunna utvecklas och vill gärna lyssna in vad ni känner för bloggen.

Min personliga åsikt och känsla är att man kan tänka sig att lägga ner tid på att besöka en blogg om man vet att man får ta del av mycket bra, intressant och härligt innehåll. Men man tröttnar snabbt när man möter på slentrian eller ett oregelbundet uppdaterande från den man följer. När blogginläggen görs med själlös rutin och det inte finns något engagemang bakom.

De bloggar jag tycker mest om har också ett livligt och engagerat kommentarsfält som jag gärna tar del av. Ibland går jag in flera gånger per dag för att se om fler kloka individer lämnat något avtryck. Sofia Wood är ett mycket bra exempel på den sortens blogg – det blir alltid en fin och mjuk dialog hos henne.

Hur ska jag kunna skapa ett härlig stämning och fina samtal i mitt kommantarsfält? Hjälp mig gärna här.

Vore tacksam om ni lämnar några rader med era tankar och funderingar kring era digitala rutiner. Hur ofta läser ni bloggar, kollar instagram och vad tar ni helst del av?

Nästa uppdatering är från en mer sydlig breddgrad och med magen full av Moule marinière.