Villade bort mig i fotostunden denna morgon och tiden jag tänkte lägga på ett maffigt inlägg om olika sorters tulpaner gick upp i rök. Men jag fick en hel del annat gjort och det får man ju vara glad för.
Så här får ni två av dagens bilder och en varm fredagshälsning från mig istället.
Jag lyssnade på Billgren & Woods podd denna morgon och kunde relatera så mycket till känslan Sofia pratar om. ”Egen och unik eller samma som alla andra” – lyssna på den.
Ibland upplever jag att jag tappar min kompass i den här branschen och blir väldigt påverkad av vad alla andra gör – helt plötsligt känns det som att jag gör precis som alla andra fast mycket sämre. Prestationskravet är förödande. Och obehagligt.
Känns som en tävling som jag inte signat upp att delta i. Jag vill bara stå för mig själv och göra min grej utan att varken jämföra eller bli jämförd. Förvirrande.
Men ofta känner jag också att jag har min egen röst och min stil, att jag gör min grej utan att bry mig om hur andra gör.
Så kommer några sköra dagar då man ramlar ner i värdelösträsket igen… jaja, så är väl livet antar jag då man är en känslomänniska.
Det här är i alla fall Verona. Hon doftar citronglass och var så tung så hon ramlade av sin stjälk. Visar hennes vänner så snart jag kan. Kram och fin helg till er.
Vilken maxad dag jag haft. Känner mig nästan lute snurrig och landar i soffan efter ett långt bad med lillebror. Bästa möjliga – att landa mjukt hemma med barnen efter en händelserik dag.
Jag började med att fota tulpanerna för ett blogginlägg och sedan packade jag ihop mig för att åka på filminspelning med några elever från Event Management programmet på Campus. De skulle jobba med Röda Korset och skapa content för deras kanaler. Få fler att handla kläder second hand. Så bra!
Så kul att bli tillfrågad att jobba med dem då ett av mina mål för i år är att jobba mer med ungdomar.
Mitt i inspelning fick jag ta ett telefonsamtal från Miljö och hälsa – söker tillstånd för olika saker och då vill man ju vara tillgänglig och pepp såklart. Anna var med och grym som alltid. Vi håller förresten på att skapa ett digitalt Ett Mjukare Varberg i år och sitter mitt uppe i planeringen. Håll utkik.
Fast nu var det ju fokus på de här avsnitten för Youtube som skulle se ut lite som Lisa Anckarmans stylingar.
Efter detta satt jag och jobbade i lokalen ett par timmar. Inget bildbevis på detta dock för satt med näsan ner i datorn eller i möte med Anna.
Tog upp kameran igen när jag kört till Arvidssons i Fjärås. Här skulle jag hämta upp mängder av pelargoner för en grej jag ska göra ihop med Blomstefrämjandet. I mitt sortiment har jag nämligen skapat något kring en av mina favoritpelargoner och passar då på att lyfta något som ligger mig varmt om hjärtat. Närodlat, pelargoner och min relation till denna växt.
Hoppas såklart jag kan dela massa tips med er också.
Jag vet inte, men det verkar som att kroppen och hjärnan inte är van vid detta höga tempo längre. Efter pandemin drog igång och hela världen bromsade och saktade ner – för nu är jag helt slut.
Det känns som jag sprungit ett marathon idag men jag insåg under middagen nu och i samtal med min man att det är också är så att jag kastat upp tjugo bollar i luften som jag nu ska fånga i rätt takt samtidigt som det känns som ett helt fotbollslag försöker preja mig bort från planen. Hela konceptet håller på att sätta sig, sortimentet är snart på plats, lokalen är så gott som klar, hemsidan håller på att ta form & tillstånd är typ i hamn.
Hela kampanjfotograferingen är fortfarande i mitt huvud dock men jag har världens vackraste musa till KLco så jag vet redan i magen att allt kommer bli bra. Men det dyker upp saker hela tiden som gör att jag måste släcka bränder. Alla varor från Sri Lanka är såklart fortfarande fast där nere till exempel.
Denna vecka ska jag få ut det första nyhetsbrevet där jag kommer berätta mer – flera hundra har redan signat upp sig och vill du vara med i detta gäng så kan du klicka in dig här.
Vet inte vad jag vill ha sagt med ovan bild men plockade fram det jag fick feeling för. En kvist Nemesia, en loppisköpt börs, stenar att hålla i hand under breath work och en palo santo rökelse jag fick av Michelle. Vad står detta för?
Trädgårdsliv, avkoppling, hälsa och ekonomi?
Igår var jag hos Johanna på Snickarglädjen. Har bara träffat mina närmsta kollegor i Varberg och knappt träffat vänner sedan i början av mars så vi båda var svultna på umgänge och branchsnack. Det är väldigt värdefullt att få ha vänner och kollegor på detta sätt för jobbet som bloggare kan bli lite ensamt stundtals. Och allra helst nu i dessa tider.
Jag fick en god lunch och Boris som var med gjorde sitt bästa med att bli kompis med katterna. Det gick sådär…hahaha.
Otroligt vackert med vedspis i köket – vilken dröm att få ha det.
Vi tog en tur ut i trädgården och spanade in både hönhus, trädgårdsland och tunnelväxthus fullt av plantor.
Jösses! Kolla här – det kommer bli helt magiskt när alla dessa plantor får ta plats i Johannas odlingsbäddar.
’
Dessa bäddar har hon inte hemma utan vi begav oss till hennes nya projekt – hon har nämligen köpt en prästgård som hon ska rusta upp och göra fint inför sommaren. Kolla – vilken dröm!
Bilderna gör stället inte rättvisa, det var mycket vackrare i verkligeheten. Och nu när grönskan slår ut också, det kommer bli magiskt här i sommar.
Mängder av små hus och lador, en liten damm och jordkällare. Här ska det bli både b&b, butik, självplock och fik.
Snart så gräver Johanna ner alla plantor här. Det kommer bli så fint.
Jag kommer definitivt åka hit och plocka mig en bukett i sommar – tur vi inte bor så långt ifrån varandra.
Väldigt mysig plats att ha med sig barnen på också. Johannas barn är verkligen lyckligt lottade som får växa upp så här på landet bland gårdar, stora ytor att röra sig på och massa djur.
Vi gick in i butiken och spanade på finheter. Johanna kommer öppna upp vid Mors Dag så allt var fint iordning redan nu.
Älskar den här sortens butiker, påminner mig om Strömma Farmlodge.
En sådan här hatt hade man ju velat svassa omkring med i trädgården i sommar.
Innan jag satte mig i bilen igen så kikade vi in i boninghuset också. Detta omvandlas nu till ett b&b och det kommer bli jättefint. Drömmig kakelugn.
Tack för att jag fick komma Johanna. Nästa möte blir snart hos mig.
Nu kommer ett inlägg som handlar om Marie på Håkesgård och den hemska brand hennes familj drabbades av. Jag har dealat lite med mig själv om hur jag ska formulera mig eftersom det kan kännas som jag klampar rakt in i någon annas tragedi och sorg – det är känsligt, och jag har djup respekt för Marie och hennes familj. Men när jag var där sist så hade jag med mig kameran och frågade om jag kanske kunda ta några bilder.
”Det känns helt ok, jag tror det är bra att folk får se, många skriver till mig och beklagar och frågar om vi fortfarande kan bo i huset. De förstår inte, hela hemmet och gården runt om är ju verkligen borta.” svarade Marie.
Kvar står Maries blomsterodling, tunnelväxthus, gäststugan uppe i slänten, den här eldsvädda ladan och det lilla fina grå växthuset.
Min väns hem och verksamhet brann ner till grunden denna vår. Vi möttes av nyheten en söndagmorgon i april och blodet frös bokstavligen till is i kroppen då jag såg bilderna som lokaltidningen publicerade medan det fortfarande stod i lågor.
Familjen hann ut ur huset – tack gode gud.
Kära Marie – det som hände är helt fruktansvärt och jag är så ledsen för familjens skull.
Man vill så gärna hjälpa dem att bära denna chock, förtvivlan, maktlöshet & sorg.
Men – Någonstans här i allt mörker har har jag sett ett ljus som skiner klarare än någonsin – en lust att se framåt och att våga drömma igen. Att det kreativa skapandet och lusten att sätta händerna i jorden och i arbete fortfarande spirar inom. Och att familjen och vänskapsrelationerna är så stark så det finns inga gränser för vad den kraften kan bära.
Den uppslutning som visat sig de senaste veckorna med hjälp till att binda & sälja buketter, insamlingar, kaffestunder, kramar, skratt och tårar. Det är en läkande kraft tänker jag.
Och nu – då hela världen är i ett öppet hav som stormar och många har tryckt på paus i livet så känns det ännu mer viktigt att sluta upp och hjälpa till.
Här är några ögonblickbilder jag tog på plats sist jag besökte Håkesgård.
Den vackra innegården gapar nu tom och det jobbas febrilt med att städas upp efter den våldsamma branden.
Den lilla dammen i mitten av innergården som var här. Gården var från 1700-talet och det går inte att bygga upp något liknande. Men jag är säker på att familjen kommer bygga upp något riktigt bra här och få ett nytt tryggt hem på denna plats.
Här står jag på innergården och blickar ner över växthusen. Ni som varit här förstår vad som gått förlorat när ni ser detta.
Det är så bra och fint att Marie har blomsterodlingarna kvar och kan jobba i. Under dessa veckor har hon sålt hur många buketter som helst av hennes vackra tulpaner och snart åker dahlior och sommarblomster ner i jorden igen.
Allt kommer bli bra.
Så länge man har varandra, drömmarna, hoppet och modet kvar.
Trädgårdsliv är dessutom väldigt läkande.
All kärlek till Marie och alla runt om som stöttar upp.
Ligger lite efter i bloggandet känner jag och saknar det massor. Jag vet inte riktigt vad som hände – jag jobbar ju mycket i lokalen nu och så är det familj och trädgård som tar fokus. Så dumt att bloggrutinen ramlar bort mitt i allt. Det brukar den inte göra.
Jag har ju dessutom massa skoj att skriva om.
Idag har jag varit ute i trädgården och grejat en del. Alla mina tulpaner har slagit ut och små vallmoplantor kikar upp i rabatterna. Luktärtorna kom ner i jorden idag men jag väntar lite längre med dahlior och de andra försådda sommarblommrona.
Vilken maffig bukett va? Är så glad att jag stoppade ner alla lökar i höstas. Ska ta bilder på alla sorter och skriva namnet till er så ni kan ha med er det dår det är dags att beställa lökar i år.
Ett körbärsträd i trädgården är annars ingen dum idé. Det här trädet skänker så mycket lycka varje år då det blommar.
Nu håller vi tummarna för att inte frosten kommer och kniper de små äppelblommrna i år.
Dessa fick följa med mig in idag.
Jag vill visa er lite hur det ser ut hos KLco. Det händer ju så mycket här varje dag nu
Den här gamla loppisfyndade byrån har fått en platsbyggd hylla ovanför sig och denna helg har min svärmor målat den.
Väggmålningen är också klar och det är konstnären Anna Ileby som står bakom penslarna här. En sådan talang.
Jag ägnar dagarna åt att packa upp och få iordning.
Känns så bra att lokalen börjar bli klar så jag kan fokusera på hemsidan, fotografering och sortimentet. I veckan hoppas jag kunna sitta på min kontorsplats i lokalen och koncentrerat nöta texter.
Om allt vill sig väl så öppnar jag i början av juni men jag får be att återkomma med detta datum.
Hoppas ni haft en fin helg och att ni och de runt om er är friska. kram Kristin
