Jag har en kreativ kris – en riktigt jobbig svacka full av tvivel och självhat.
Så här ser det alltid ut för mig inför ett större projekt ska genomföras – ångesten är stundom så stor så jag vill lägga mig dubbelvikt över toalettstolen.
All planering är gjord och avtal är signerade, nu är det dags för genomförandet och jag vet att jag ska ligga här på golvet och kippa efter andan ett tag innan jag ger mig själv en knuff i rätt riktning.
Tänker att jag är inget trevligt sällskap just nu när jag famlar efter fokus och någon form av ljus i tunneln – ingen bra kombo med tre barn som har sommarlov och en hund som ska rastas. Inte alls faktiskt!
Att man tror att man ska kunna fokusera och arbeta under dessa förhållanden är ju rätt idiotiskt. Måste hitta former, göra listor, storkok att ställa i kylen och ställa lite krav på familjemedlemmar att få arbetsro.
Min stora kille sa ”ja, men där har du ju sex timmar i bilen och där finns det också en lucka…” men nja… när kreativiteten ska blomstra behöver jag lite sinnesro, en mjuk och tyst plats för att kunna se klart. Jag kan absolut stressa fram material i mitt jobb och ibland är det tempot som får de bästa idéerna att flyga.
Men känner med hela magen att det här inte går att pressa fram ~ detta måste bli riktigt bra och genomarbetat. Kanske därför prestationsångesten är starkare än någonsin. Phu.
Känner ni igen den här känslan i ert arbete eller i någon annan del av livet? Vad är era bästa verktyg för att det ska släppa?
För mig är det alltid att bara sätta igång. Börja göra. Så löser det sig längs vägen. Och att vara tydlig mot de runt om ~ att nu behöver jag gå in i det här och behöver extra förståelse.
Lite träning, sömn, bra mat och bad ger också klarare sinne och är en extra fin hjälp.
